I essäsamlingen Om konsten att älska skriften tecknar psykoanalytikern och författaren Mikael Enckell ett porträtt av sin mångfacetterade och motsägelsefulla mamma Heidi född Runeberg. Hon tog tidigt avstånd från sina egna föräldrar och gifte sig först med sin bullrige, koleriske fars raka motsats, författaren och målaren
Rabbe Enckell. De delade litterära intressen och estetiska värderingar och samarbetade framgångsrikt.
1940 skilde de sig. Heidi hade träffat Oscar Parland, psykoanalytiker och författare. Nu hade Heidi valt en man av faderns kaliber och äktenskapet blev stormigt. Enligt Mikael Enckell var Oscar Parland dock inkännande och hänsynsfull som styvfar.
Heidi kallade sig själv gökmamma. Hon tyckte mycket om spädbarn och njöt av amningen. Men sedan blev det besvärligt och då såg hon gärna att någon annan tog över. En sak förmedlade hon till sina barn och det var känslan för litteratur.
Hon älskade Dickens (särskilt Pickwickklubben), Proust, Dante, Holberg, Frank Heller och Freud. Heidi Parland var också mycket intresserad av psykoanalys.
Hushållsarbete och persedelvård vägrade hon. Däremot översatte hon och skrev litteraturkritik.
Mikael Enckell söker samband och orsaker. Han ser fördelarna och väjer inte för det negativa. Porträttet av modern, som inte ville kallas mamma utan Heidi är analytiskt och måttfullt. Och lite ledset.
Rabbe Enckell har skrivit om sin hustru i Ett porträtt. 1931.
Oscar Parland skildrar spelet mellan de tre i Förvandlingar. 1945 En essä ägnas åt Helen af Enehjelms essäistik, som Mikael Enckell anser vara förbisedd. Irène Némirovsky och George Eliot är andra litterära kvinnor som
uppmärksammas.
"Blicken flyttas från texten inåt: vad hör jag där för ackompanjemang till det lästa?"
Inlägg
