Norrtullsligan

Inte känns den som 100 år gammal, tänker jag, när jag läst ut Norrtullsligan av Elin Wägner. Jag blev glatt överraskad av de fyra kvinnorna som delar lägenhet på Norrtullsgatan i Stockholm. De representerar den nya kvinnan som är självständig och försörjer sig själv. Med skiftande resultat. Elisabeth, Pegg, är berättaren. Hon är 25 år och har en olycklig kärlekshistoria bakom sig. Hon är desillusionerad, men önskar i alla fall få någon att dela sina barnbarn med. Magnhild, även kallad Baby, är yngst, naiv och oerfaren. Hon lyckas med konststycket att bli avskedad från sitt kontorsarbete och måste ta ett arbete som är ännu sämre avlönat. Emmy är äldst i kvartetten. Hon är trött och liknas vid en gammal schal. Livet har farit hårt fram med henne och hon är knäckt till kropp och själ. Eva är glad, spelar dragspel och gifter sig med en återfunnen ungdomskärlek. Dialogen flickorna emellan är rapp och känns äkta. Tonen är lätt ironisk. De hjälper solidariskt varandra. Så långt det är möjligt. De tröstar varandra när deras manliga sällskap sviker. För det gör de. Pegg har bara träffat en man som respekterat hennes människovärde, men han gjorde det inte heller. På kontoret uppvaktas hon envetet av chefen , som är gift och känd för sina kvinnoaffärer. Elisabeth gör det hon måste göra. Norrtullsligan är en på ytan glad och pigg roman men med mörka underströmmar. Kvinnorna ses inte med blida ögon på arbetsmarknaden. Varken av män eller kvinnor. De tar arbetena från männen. Kvinnor ska försörjas och inte bry sina små hjärnor. Norrtullsligan, som kom ut 1908, är bland mycket annat en riktig Stockholms - roman. Elin Wägners har nog lånat karaktärer ur egen fatabur till vissa personer i den här romanen, till exempel kontorschefen. Tror jag.

Elin Wägner - sällskapets nätcirkel

Vi läser tillsammans! Välkomna till bokcirkelns första moment v.15-17:

Den nya kvinnan och den moderna storstaden.
Vi läser Norrtullsligan och Pennskaftet. Valfri utgåva. Läs så lite eller mycket du hinner.
Delta genom att lägga dina synpunkter i kommentarfältet här. Det kan vara tankar, citat, kopplingar till andra verk, till samtida debatter - det är helt upp till dig. Hur upplever du boken? Vad känns fortfarande aktuellt? Det går också bra att svara på någon annans inlägg. Läs mer på Elin Wägner Sällskapets FB - sida!