Vi är inte här för att ha roligt

Den avdankade författaren Knut A. Pettersen är en gnällig kulturman utan tillstymmelse till självinsikt eller ödmjukhet. Ibland är han rolig men  större delen av tiden är han väldigt irriterande. Nina Lykkes senaste roman, Vi är inte här för att ha roligt, handlar om Knut A Pettersens eländiga liv. Med en veckas varsel har han bjudits in till en paneldebatt vid litteraturfestivalen i Lillehammer. Han förstår, att han är ett andrahandsval. Någon har tackat nej. Övriga deltagare i panelen är mannen som gift sig med Knuts exhustru samt den kvinna som i sin roman beskrivit honom som en riktigt kulturman som kränkt henne under en dans. Hon har hängt ut honom med fullständigt namn och hon säger sig beskriva sanningen och verkligheten. Det hon glömmer att nämna är att det var hon själv som bjöd upp till den dansen. Det här är metoo från båda hållen, så att säga. Kvinnorna förgriper sig på de berusade sovande männen också. Ämnet för paneldebatten är Otrohet i litteratur och liv. Mannen som är gift med Knuts exhustru, Lene, är en dryg man vid namn Terje Bjarne Lund - Pedersen Johansen. Moderatorn heter Kirsten - Margrethe Solveigsdatter Bretteville - Paulsgaard. Nina Lykke har sinne för löjligheter i samhället och hon är inte sen att lyfta fram dem till allmänt åtlöje. De flesta människorna i berättelsen tycker en inte om. Men exhustrun Lene är sympatisk. Det tycker Knut A. Pettersen också. Egentligen förstår han inte varför de skilde sig. Men det är så mycket han inte förstår. Nina Lykke går hårt åt den litterära världen och en både suckar och skrattar åt hennes träffsäkerhet. 

Titel: Vi är inte här för att ha roligt

Författare: Nina Lykke

Översättare: Marianne Mattsson

Förlag: Wahlström & Widstrand

Tryckår: 2022

Antal sidor: 221
 

Nej och åter nej

Wahlström &Widstrand

Jan och Ingrid ska snart fira silverbröllop. De har det bra, säger de ofta till varandra. Särskilt om de jämför med vännerna Marianne och Steinar som inte gör annat än grälar så stickor och strån ryker. Jan och Ingrid har två vuxna söner som fortfarande utnyttjar hemmets faciliteter och dricker vitt vin och äter sushi utan att betala för sig. Ingrid är lektor och Jan arbetar på ett departement. En dag bär det sig inte bättre än att Jan möter Hanne som arbetar på samma ställe som han. Hanne är snart 35. Hon är en orolig själ som ser vännerna stadga sig. Själv har hon försuttit en del chanser av ovidkommande skäl. Jan och Hanne träffas ideligen och sms:ar oavbrutet. De beslutar ofta att de inte ska ses mer, men det håller inte. Till slut måste Ingrid få veta. Jan gråter och förklarar att han inte vill skiljas från Ingrid. Tror jag det! Äta kakan och behålla den. Trygghet och spänning. Men Ingrid följer inte ritningarna. Hon reagerar oväntat. Allt detta kan kan läsas i Nej och åter nej av Nina Lykke, som är professor i genusvetenskap vid universitetet i Linköping. Vägen ligger nu öppen  för Jan och Hanne. Men Hanne saknar omöjligheten och Jan tappar glansen. Ingrid downsizar för att uttrycka det milt. Hon försöker lite halvhjärtat att intressera sig för de män som visar gör närmanden, men det vill sig inte. Människorna i den här romanen har det för bra. De har inget att kämpa för eller emot. Jan önskar sig att något ska stå på spel så att han kan få pröva sina krafter. Vi är inte skapta att hantera all den frihet vi har. Alla kan göra som de vill. Jans medelåldersotrohet är som ett stadium i hans utveckling i likhet med alla andra stadier Den traditionella familjen karikeras. Hanne får ta Sobril för att orka med de obligatoriska familjemiddagarna. Föräldrarna beskrivs som två små rosa grisar som fått en varg i boet. Nina Lykke skildrar skickligt ett överflödssamhälle där människorna varken har mål eller mening med sin färd. Ganska sorgligt, egentligen. I övrigt flyter läsningen friktionsfritt. Nej och åter nej skulle med fördel kunna diskuteras i en läsecirkel, till exempel. Översättningen är gjord av Lotta Eklund.