 |
| Lånad bild |
Annie Åkerhielms far, den visionäre socialdemokraten Nils Herman Quiding, byggde 1874 ett hus åt familjen i Malmö. Tomtpriserna var billiga liksom byggandet. Åt ene hållet hade de almarna på Norra promenaden; på det andra hållet låt järnvägen och kanalen. Alldeles intill låg Petri kyrka. Föräldrarna var båda idealister, men de delade inte själva idealen. Fadern huserade på ovanvåningen och modern och de båda flickorna på första våningen. På övre våningen fanns också ett rum åt en ogift moster. Fadern lät också bygga ett sommarhem på den så kallade gårdejorden mellan Malmö och Arlöv. Huset kom att ligga på de sanka strandängarna mellan järnväg och hav. Det var opraktiskt och fantasifullt men Annie hade en läsplats i körsbärsträdet. I trädgården fanns det flera bord där flickan kunde ha sina manuskript, penna och bläck. Annie älskade solnedgångarna över havet och åskvädren. Hon kom också att älska de skånska bokskogarna, djurlivet, folklivet, lantlivet och herrgårdslivet hos vänner och bekanta. Till barndomsminnena hör också två tvillingmostrar och två originella fastrar. Annie gick aldrig i skolan utan undervisades hemma. Hon hade inga vänner och det berodde nog mycket på hennes blyghet. Den äldre systern, som också hade undervisats hemma, var betydligt mera social. Modern avskydde vardagssysslorna i hemmet men bar sina plågor med jämnmod. Annie Åkerhielm skildrar däremot de små, viktiga opretentiösa göromålen med stor respekt. De är nödvändiga och betydelsefulla. Modern älskade musik och konst och var varmt religiös och en "oförskräckt fritänkerska". Viktor Rydberg var familjeskalden framför andra. Annie Åkerhielm anser att den isolerade uppväxten bidrog till att hennes författarskap blev försenat. Hon tackar Författareföreningen för uppslaget att minnas ursprunget eftersom det är viktigt att komma ihåg.
Den här berättelsen platsar på nr 1 i Ugglans&Bokens läsutmaning Läs en novell IV Läs en novell som tilldrar sig vid havet.
Inlägg
