I skuggan av Lurebergen

Det är lätt att känna igen deckarförfattaren Pierre Magnans landskap och människor när man läser Jean Gionots (1895- 1970) Kullen, som skrevs 1928 och översattes till svenska 2010.
Båda författarna är födda i Manosque i Provence.
Båda skildrar småbyar i skuggan av Lurebergben i Provence. Människorna är kärva och tystlåtna; präglade av landskapet ; ofta vidskepliga, traditionsbundna och misstänksamma mot omvärlden. De är beroende av vädrets makter och lever i samklang med naturen.
I Jean Gionots självbiografiska roman Kullen har naturen vänt sig mot människorna. De drabbas av torka, skogsbrand och övernaturliga fenomen. Tillsammans kämpar de en utdragen kamp och vinner den matchen. Men det kommer flera...
Språket är kärnfullt - ibland rentav grovkornigt - målande och expressivt.
Kullen igår i en trilogi med namnet Pan (efter skogsguden). Sista delen, Vårvinden, kom på svenska 2000. När kommer del två?

Åtta deckare av Pierre Magnan och med kriminalkommissarie Laviolette i huvudrollen har översatts till svenska. Dessutom kom den självbiografiska roman Kyndelälskaren: en barndom i Provence 2009

" Wår lärda Skalde-Fru"

Det våra för Sophia Elisabeth Brenner, 1659 - 1730, stormaktstidens ironiska Minerva.

I en understreckare presenteras en antologi med titeln Wår lärda Skalde - Fru. Sophia Elisabeth Brenner och hennes tid.
Man blir rejält nyfiken på kvinnan som var så duktig på latin, skrev så många tillfällighetsdikter, var så känd utomlands, födde så många barn och hade en så solidarisk man som stöttade henne i allt. Hon var den första feministen och den första kvinnliga diktaren i Sverige.
De tre redaktörerna från Språk - och Litteraturcentrum i Lund är: Valborg Lindgärde, Arne Jönsson och Elisabet Göransson. Skåneförlaget.

Redan 1996 kom Carina Burmans uppmärksammade roman Den tionde sånggudinnan som lyfte fram Sophia Elisabeth Brenner, Sveriges Sapho .

2009 kom Samlade dikter 1: Poetiske dikter. 1713. Utg. av Svenska Vitterhetssamfundet.

I Nordisk kvinnolitteraturhistoria får SEB stort utrymme. I Den svenska litteraturen (red. Lars Lönnroth och Sven Delblanc) blir det 1/2 sida.


Sophia Elisabeth Brenner - pionjär bland kvinnliga intellektuella - en tidigare understreckare.

Därför bloggar jag

Lyrans Noblesser uppmanar oss denna vecka att i tre punkter berätta om vårt läsande/bloggande.
Bra idé! Man får tänka efter och det är nyttigt. Jag har kommit fram till följande:

1. Jag bloggar för att jag gillar att läsa (se och höra) och att formulera mig om det jag läst,
(sett och hört). Det fördjupar upplevelsen.

2. A ROOM OF MY OWN är min läsdagbok som jag gärna delar med intresserade.
Och jag uppskattar kommentarer.

3. Jag tycker att det är otroligt roligt med alla lästips man får från andra bloggare.
Jag vidgar mina vyer och fortbildar mig genom bloggandet.

Såpa och dagbok från 1000-talets Japan

Två skrivande hovdamer i Heian (senare Kyoto) på 1000-talet, Murasaki Shikibu och Sei Shonagon presenterades igår på biblioteket i Broby med anknytning till Ljusinstallation III. Kuddböcker och lysande hjältar var titeln på kultur- och bibliotekschef Maria Ehrenbergs inspirerande presentation i ord och bild. (With a little help from her Japanese friends, förstås.) 1000-talet var Japans guldålder och det var under denna tid som samurajväsendet växte fram. Man talade kinesiska men kvinnorna skrev på ett språk som sedan blev japanska.
The Tale of Genji sägs vara världens första roman. Murasaki Shikibu hade fått en gedigen uppfostran av sin far och hon skriver en roman i 54 kapitel som fortfarande känns levande. Händelserna och förvecklingarna i The Tale of Genji skulle hedra vilken modern såpa som helst.

The Pillowbook är mest lik en dagbok med skarpsynta iakttagelser, tankar och reflektioner över livet. Sei Shonagon listar saker hon tycker om, saker som hon inte tycker om, det värsta hon vet och det bästa hon vet, o. dyl. Man kan skratta, gråta och känna igen sig. Språket är mer förfinat, elegant och exakt än Murasakis, men det är ju skillnad på roman och dagbok.
Gemensamt för båda är att de lyriska skildringarna av naturen.
Och visst var båda hovdamer under samma tid men de var inte goda vänner precis.
Murasaki Shikibu skriver surt om Sei Shonagon i den Dagbok som tack vare Ellerströms förlag och översättaren Vibeke Emond nu finns på svenska. Sei Shonagon hade höga tankar om sig själv och tog stor plats när hon väl blivit varm i kläderna vid hovet.
Om man är intresserad av att veta mer om hovlivet i Heian kan man läsa
The World of the Shining Prince: Court Life in Ancien Japan av Ivan Morris.


.

Utrensning

Sofi Oksanen finsk-estnisk författare född 1977 fick sitt stora genombrott med den tredje romanen, Utrensning. I rask följd fick hon Finlandiapriset - Finlands motsvarighet till Augustpriset - Runebergspriset och 2010 Nordiska Rådets litteraturpris.
De två tidigare romanerna är Stalins kossor 2007 och Baby Jane 2008. Och de gick inte heller spårlöst förbi.
Utrensning handlar om estnisk 1900-talshistoria sådan den tedde sig för befolkningen på den estniska landsbygden. Metoderna var desamma antingen nazister eller kommunister styrde.
Och hur skulle den enkla människan förhålla sig för att rädda livet? Vem kunde man lita på?
"Där det finns väggar där finns det öron".
Perspektivet är kvinnligt. Huvupersonerna är två: Aliide och Zara med en generation emellan.
Bilden av Aliide är mångfacetterad och den växer fram så sakteliga. Hon är en överlevare som är kapabel till mycket. Hon och systern är rivaler om samme man. Aliide har i hela sitt liv stått tillbaka för sin vackra, duktiga syster. Och sådant sätter sina spår.
Så småningom gifter sig Aliide med partifunktionären Martin vilket är det mest politiskt
korrekta just då i alla fall. Och sedan har de ju varandra och Lenin och Stalin.

Unga Zara från Vladivostok längtar efter ett annorlunda liv och ger sig till Tyskland, men blir ett offer för människohandel och får arbetsnamnet Natasja. Aliide och Zara kommer från helt olika världsdelar och förhållanden, men deras vägar kommer stråla samman.
Tidsperspektiv och synvinkel skiftar genom hela romanen. Läsaren lägger pussel. Det är hemskt, rått, realistiskt, lärorikt och thrillerartat.

Intressant är också bilden av vardagligt liv. Aliide lagar surgräddspaj; hon lägger in vintersallad och bakar bröd av surdegsrot som sedan gräddas i ugn eldad med björkved.
Aliide kan också växter och örter och vet vad man kan göra med dem. Sina händer smörjer hon med gåsfett. Det bör man göra flera gånger om dagen om det ska ha någon verkan.

Utrensning är en mycket bra roman. Jag hade avsatt ganska lång tid åt den, men det blev
mera av sträckläsning. Sofi Oksanen är en värdig mottagare av alla möjliga litterära priser.

Stänk ur impressionernas flodvåg

Pär Wästberg skriver idag en välformulerad understreckare full av djup kunskap om
DAGBÖCKER. och dagboksskrivare. Ung mans dagbok och En ung författares dagbok
heter hans egna utgivna dagböcker.
I antiken fanns inga dagböcker. De kom med kristendomen, kapitalismen och individualismen.
Inget jag direkt reflekterat över, men så är det ju. Pär Wästberg ger exempel på olika slag av dagböcker. För Tage Erlander var dagboken en säkerhetsventil till exempel. Dorothy Wordsworth var övertygad om att varje notering hon gjorde var viktig. Klockan tio den 6 maj 1806 ger hon sin bror ett äpple och William har ont i huvudet.
Överlägsen dagboksskrivare är Virginia Woolf. Det är hennes främsta genre enligt PW. Ingen kan som hon fånga ögonblicken i flykten.
Pär Wästberg avslutar: "Mellan raderna handlar dagboken om det utelämnade och om allt som återstår".
ROMANENS DAGBÖCKER FÅNGAR SJÄLEN är titeln på en understreckare från 16/6 2002 av
Maria Wahlström

Funderar på att läsa i sommar...

Varje sommar brukar jag läsa något ur min egen boksamling och gärna någon/några klassiker.
Eftersom det alldeles strax är vår = mars har jag börjat botanisera i hyllorna och planera och fundera.
Issadalen av Czeslaw Milosz, Nobelpristagare 1980, är en självbiografisk roman som jag köpt på rea.
The Distant Hours av Kate Morton, 2010, blir bra på badstranden eller i hängmattan.
Washington Square (1880) av Henry James och The Professor´s House (1925) av Willa Cather köpte jag för några år sedan i den fullständigt underbara bokhandeln STRAND - 18 miles of books - i New York.
Anna of the Five Towns (1902) av Arnold Bennett hittade jag nyligen på ett antikvariat. Den handlar om hur kvinnorna hade det i porslinsfabrikerna i Staffordshire. Dessutom är den full av intressanta kommentarer i mikroskopisk stil troligen gjorda av en engelsklärare.
Så tänker jag idag. Men det kan ändra sig många gånger. Jag kanske byter ut, lägger till, eller
väljer helt andra titlar. Men det är ett nöje i sig. Lite som att planera en resa

Ingrids boktankar
skriver om gamla präktiga Lyckoslanten och den moraliserande serien Spara och Slösa.
Döm om min förvåning när jag hittade en Lyckoslanten vid ett bankbesök nyligen.
"En kul tidning om pengar från Swedbank och sparbankerna" heter det.
Redaktör: Carola Ålstig Andersson.
Det numret jag fick tag i var 2010:4. Tema: Skolmat!
Spara & Slösa har bytt hårfärg med varandra. Den blonda slösar. Alltid något.
Och nu gäller det att spara genom att äta skolmaten i stället för att springa iväg till fiket och slösa.
Nu har Lyckoslanten flyttat in på Kungliga Myntkabinettet, Sveriges ekonomiska museum, mitt emot Slottet. Fint ska det vara! Lyckoslanten fyller 85 i år.
Idag är det illustratören Lena Forsman som ritar Spara och Slösa.
Måste komma ihåg att kolla banken i fortsättningen.Jag tycks ha missat bra många år.
Nästa nummer ska handla om Skatter. Kan det bli bättre???

Långsamhetens ja

Thomas Nydahl är författare och journalist. Han är född 1952 och bor i Kristianstad.
VAKA ÖVER ENSAMHETEN. Texter, tankar, tvivel är det vackra namnet på hans blogg.
Ensamheten, tystnaden, litteraturen, naturen och fadon betyder mycket för honom.
Först kommer förstås familjen. Barn och kanske framför allt barnbarnen bär honom över sjukdom och bedrövelse. Detta kan man läsa om i Thomas Nydahls senaste bok Långsamhetens nej Tusculum förlag 20210. Vackert, välformulerat, och mycket personligt reflekterar han över tillvaron. Han tar avstånd ifrån vissa företeelser såsom stormarknader, konsumism, flyg, bilar och skvalmusik. Cykel, tåg, buss, tystnad och ensamhet är det som gäller. Småtimmarna är Thomas Nydahls tid. Då är det tyst och stilla. Då kan man hejda sig och lyssna till regnet.
Thomas Nydahl är mycket beläst och han citerar ofta Imre Kertész, Adam Zagajewski, Henry David Thoreau och många andra. Litteraturlistan är imponerande såväl som listan över den egna produktionen.
Långsamhetens nej är en starkt berörande och fin bok i alla avseenden.
Astrid Nydahl har tagit den vackra omslgsbilden och även fotot av Thomas Nydahl på omslagets bakre flik

Matlag och läsecirkel

Hulda Callmer (1852 - 1937 började med matlag för studenter på Tomegapsgatan i Lund 1883 och höll på med det till några år före sin död. Callmerister kallades matgästerna. Bland dem fanns till exempel Frans G. Bengtsson. Dessutom deltog Hulda Callmer i en läsecirkel. 1919 läste hon bl. a.
Från Pilträdens land och syrénernas stad av Emma Bendz.
Matlagning och läsecirkelsläsande - precis vad vi sysslar med 2011!
Släng er i väggen, Per Morberg och Nina Frid!

Ett rum för sig

Många lästips i ett
får man när man läser om Kristina Hermanssons avhandling Ett rum för sig. Subjektsframställning vid 1900-talets slut är under titeln. Makadam förlag.
Elise Karlsson, författare och kritiker, skriver en intressant understreckare som gör att man gärna skulle vilja läsa både avhandling och de romaner den handlar om. "Mål och mening frånvarande i 90-talsromanen" är rubriken.. Magnus Dahlström, Ninnie Holmqvis, Kirsten Hammann och Hanne Ørstavik är de författare som behandlas. Kritikernas omdömen jämförs också.

Ungdomen rasar

Indignez - vous!
uppmanar 93-årige judiske f. d. motståndsmannen och diplomaten
Stéphane Hessel som också suttit i Buchenwald och varit med och utformat texten om de mänskliga rättigheterna.
Bli upprörd över det som är upprörande! Stéphane Hessel manar till kamp mot likgiltighet och indifferens. Kämpa mot finansmarknadernas diktatur! Varje individ får finna sitt mål.
Hela Frankrike talar om boken Indignez - vous!, som naturligtvis också stött på en del motstånd främst från yngre personer (men också från en 96 - årig generationskamrat!). Fantasi och engagemang fungerar bättre nu, tycker de. Tiderna är förändrade.
På tre månader har boken sålts i 800 000 ex. enligt dagens OBS.
Helt fantastiskt! Undrar vad den kommer att få för svensk titel?

Februarivisa

Februarivisa. 1863.

Ur Nordiska Muséets arkiv. I Runa.

Det snögar där ute, och marken blir hvit,
men snön må väl smälta en gång.
Snart kommer väl slumrande majsolen hit,
och foglarna höja sin sång.
Då tinar väl upp mitt förfrusna bröst,
då bringas väl också åt mig någon tröst,
när vårsolen kommer.

Otto Lindblad

Upphittat: Saga

Saga. Minnesblad från Nordiska Muséet. 1885. Motto: Wi äro ett litet folk, men wi böra tänka stort. Medverkande: Eva Wigström (Ave), C. D, af Wirsén, Alfhild Agrell, Lotten von Kræmer, Ernst Ahlgren, Runeberg, Snoilsky, m. fl.
I redaktionen sitter bl. a. Ann Charlotte Edgren och Artur Hazelius.
Bruket av v och w förvånar. Eva Wigström stavas ömsom med v ömsom med w i efternamnet.

Upphittat: RUNA

Runa.
Minnesblad från Nordiska Muséet. 1888.
Utgifvet af Artur Hazelius.

Motto: Vi äro ett litet folk, men vi böra tänka stort

Innehåll: Dikter, vackra bilder, silhuetter, målningar, sånger med noter, lekar, presentation av delar av muséets samlingar.
Väldigt roligt att bläddra i.
Ibland något häpnadsväckande.

Fyrtiotalist, modernist, feminist

Rut Hillarp (1914 - 2003) född i en mycket religiös familj - modern var evangelist och fadern var verksam inom Missionsförsamlingen - gifte sig med en gymnasielärare och flyttade till Stockholm vid 18 års ålder. Det varade inte länge.
Hon åkte till Paris och umgicks med författare, musiker och konstnärer.
1946 - samma år som fyrtiotalsmodernismen i Sverige fick sitt stora genombrott - debuterade Rut Hillarp med diktsamlingen Solens brunn. Mottagandet var inte lysande.
1954 kommer hennes andra roman Sindhia som däremot blev framgångsrik. Sindhia utforskar både Paris och kärleken. Det är en lyrisk och skarpsinnig undersökning av hur män och kvinnor interagerar i ett förhållande; vem som har makten, vem som älskar mest, vem som är trogen, o.s.v. Rut Hillarp experimenterade också med smalfilm under 50-talet.
Tre diktsamlingar, Spegling under jorden, Penelopes väv, Strand för Isolde (1982 - 1991)har undertiteln: dikter och fotografiska bilder. Rut Hillarp har illustrerat med sina egna bilder. Hon använder sig mycket av dubbelexponering i såväl bild som text.
Antikens myter och medeltida sagor, träd, hav, natt är ofta använda motiv. Rut Hillarp har kallats den kvinnliga erotikens besjungare. Allt handlar om kärlek. Men det är ingen enkel eller självklar kärlek hon beskriver. Rut Hillarp går på djupet, problematiserar.
Texterna kräver en viss motprestation av läsaren, men det ger rik utdelning. Rut Hillarp är en mycket intressant författare som får stort utrymme i Nordisk kvinnolitteraturhistoria.
Men i Den svenska litteraturen (utg. av Lars Lönnroth och Sverker Göransson) får hon inte ens plats bland fyrtiotalisterna utan placeras under den diffusa titeln Kvinnokamp och kvinnolitteratur med bilden (från Arberarrörelsens arkiv) som syns överst och med en bildtext. Det är allt.
Den understa bilden är tagen under tiden i Paris av Mihail Levada.

LÄStidningen i RiR-TV

Tänk när det kom en LÄStidning med programtidningen för radio och TV, Röster i Radio - TV!
Numret med Niklas Rådström på omslaget kom ut i juli 1982.
Förutom en lång intervju med Niklas Rådström och en novell av honom innehåller detta nummer korta Lästips, en presentation av Garcia Márquez, en intervju med Marie Cardinal, läsardikter, m. m. Bokhösten presenteras i urval. Hösten 1982 kom Sofias bok av Märta Tikkanen, Samuels döttrar av Sven Delblanc, Och en dag varar längre än ett sekel av Tjingis Ajtmatov, Kärlekens löjen av Milan Kundera, Tystnader av Tillie Olsen och många, många flera.
Naturligtvis finns det också en frågelek - Sommar i litteraturen - där man ska para ihop ett sommarcitat med rätt författare. Svaren fick man på sidan 30.
Av Röster i Radio - TV blev det sedan Hänt i veckan och senare Se och hör.
Utan LÄS-tidningen, förstås

Äntligen!

Äntligen har jag sett Den skyddande himlen av Bernardo Bertolucci efter Paul Bowles´ roman med samma namn. Den var precis lika bra som jag trodde att den skulle kunna vara och följde romanen väl. Debra Winger spelade Kit alldeles lysande. John Malkovich som Porter var mindre diabolisk och ljusare än han (John Malkovich) brukar vara. Utom den gången han log. Då blev han rent kuslig...
De olika exotiska miljöerna sjuder av liv, färger och ljud. Vackrast av allt är ökenscenerna.
Tack du goda vän som 1/ hade förstånd att spela in filmen för många år sedan och 2/ varit klok nog att spara dina VHS och 3/ lånade ut filmen till mig.
Den skyddande himlen går annars inte att varken hyra eller köpa.
Möjligen har något bibliotek den för utlån.

Alldeles oförtjänt bortglömd

Jane Sydney Auer Bowles föddes i en judisk familj 1917 i New York. På grund av en ridolycka där hon skadade ett knä blev hon så småningom lam i benet. Hon gick i skola i Schweiz och när hon kom tillbaka till New York gifte hon sig 1938 med kompositören Paul Bowles.
Jane Bowles hade börjat skriva men det gick långsamt. Hon gav ut en roman, Two serious ladies 1943 och en pjäs, In the Summer House
som också spelades på Broadway 1953.
Utöver det skrev hon noveller.
That´s it.
Uppmuntrad av hennes framgångar började Paul Bowles också skriva. Och han var snabbare vilket stressade hustrun ytterligare.
1948 bodde de båda i Tanger i Marocko och umgicks i avant-gardistiska kretsar. Jane Bowles hade problem med humörsvängningar och sprit. När hon var 40 fick hon en stroke. Det hela slutade tragiskt på ett sjukhem i Malaga 1973.
Två allvarligt sinnade damer kom ut på svenska 1967 i översättning av Eva Thomson - Roos.
Den liknar ingenting annat och låter sig svårligen beskrivas. Den måste läsas.
De två allvarligt sinnade damerna är Christina Goering, välbeställd men egendomlig ungmö och mrs Copperfield, prydlig hustru som visar sig ha oanade talanger för äventyr. Christina Goering har bestämt sig för att göra en omvälvande förändring i sitt liv och därefter bejaka allt som händer. Frieda Copperfield har nog inte tänkt så mycket på saken. Det bara blir så.
De båda damerna liksom byter plats med sig själva på något sätt. Ibland vill man bara ropa Nej! Nej! Nej! Men de skulle inte ha lyssnat i alla fall.
Jane Bowles skriver intelligent och konstnärligt; med ironi och dyster humor.
Jag förstår att Truman Capote och Tennessee Williams och flera andra stora författare i tiden beundrade Janer Bowles.

Nu hoppas jag bara att jag får se Jane Bowles´enda pjäs In the Summer House som har premiär på Dramaten den 25 /2! Läs mer HÄR

Ensam är stark

Mara Lees alldeles nyutkomna roman, Salome, handlar om
14-åriga Elsa, hennes familj, plötsligt påkomna fosterbror Johannes, skolan, närmaste umgänge och stenhårda baletträning.
Tonårsvärlden är skoningslös, mamma är cementgrå - en blandning av gråsten och pragmatism - och hon luktar is.
Veronica - väninnan som kom efter tiden med pastellfärger och hästsvansar - är dödssjuk. Miriam som konkurrerar om rollen som Salome i baletten är ömsom för ömsom emot. Om man ska tro pojkvännerna så är Elsa söt men mager.

Johannes, den opriviligierade fosterbrodern, är föremål för Elsas speciella hat. (Eller är det kanske något helt annat än hat?) Och hon gör honom illa. Mycket illa. Men varför säger Johannes ingenting? Det gjorde ju han i Bibeln.
Mara Lee f. 1973 har skrivit en alldeles utmärkt roman - in- och medkännande och med en fantastisk förmåga att skildra vad som rör sig i tonårshuvuden. Och hon tycks veta mycket om balett och hur man tänjer på kroppens gränser. Dans är ingen verklighetsflykt.
Tiden är 80-tal och miljön är ett samhälle någonstans i närheten av Hässleholm och Kristianstad med en otroligt kvalicificerad balettskola. Husorganet är Norra Skåne!
Mara Lee har själv vuxit upp i norra Skåne.
"... hela min kropp ligger utspridd på den stjärnbelysta gatan..." tänker Elsa när hon vandrar hemåt i natten
"...Minnen är per definition sorgsna även de ljusa..." är en annan reflektion.
Mara Lees språk är en ren njutning. Man kan ana att hon skrivit poesi tidigare.
Salome griper tag från första stund. Och man är inte klar med den för att man läst sista sidan.
Läs en intervju med Mara Lee HÄR
Recension i Expressen av AMANDA SVENSSON
ANN LINGEBRANDT om Salome i HD
Bilden till höger är John and Salome av Aubrey Beardsley. Från The Victorian Web

Hear, hear

ANNINA RABE
tycker att det är dags att återupprätta litteraturens självförtroende.


INGRID
håller med

INKY FINGERS
tycker att man ska låna böcker på biblioteken


bilden lånad av unt

Bortgift i Kurdistan

Official website Arkan Asaad

Stjärnlösa nätter. Självbiografisk roman av Arkan Asaad.
Rena mardrömmen! Inte blir det bättre av att det till dels är självförvållat. 19-årige Amàr trasslar in sig i en härva av lögner under flera år sedan han mot sin vilja blivit bortgift med sin kusin under ett besök i Kurdistan.
I Sverige har han levt ett jämförelsevis bekymmerslöst liv med sina vänner och det vill han gärna fortsätta med. Visserligen har hemförhållandena inte varit så bra med en despotisk far som är alkoholiserad och misshandlar sin hustru. Men när hon begär skilsmässa stannar alla barnen hos sin far och tar avstånd från modern.
Kulturer, traditioner och generationer bryts mot varandra. Stackars unge Amàr har mycket att kämpa mot. Och han får betala. Dyrt.
Stjärnlösa nätter är en tankeväckande bladvändare som lever helt på sin berättelse.

Minimalistiskt

2005 fick Helle Helle de danska litteraturkritikernas pris för årets bästa roman, Rødby - Puttgarden. 2009 fick hon Per - Olof Enquists pris för samma roman. Den handlar om två systrar, Tine och Jane, som bor i Rødby och säljer parfym på färjorna mellan Rødby och Puttgarden.
Det handlar om vardagens små händelser, omtanken om varandra och grannarna, små glädjeämnen, minnen av "vores mor" och uppväxten.
Männen i systrarnas liv är av mer tillfällig natur och mindre betydelse. Det är tradition i familjen.
Ordknappt och avskalat enligt Hemingways isbergsteknik. Det mesta finns mellan raderna och lämnas åt läsaren att uppdaga.
Det är så skickligt!
Helle Helle skriver om det hon är välbekant med. Hon tycker att det är svårt att skriva, men när det fungerar bra upphävs tid och rum för skapandet av annan tid och annat rum. Helle Helle har gått den berömda författarskolan i Köpenhamn som skapades av Poul Borum.
Läs mer:
Mainstream eller minimalistiskt

Murakami x 3

Inte nog med att Norwegian Wood förhandsvisas på Cinemateket under februari och mars.

Radions bokcirkel låter Babben Larsson, Johanna Tydell och Lars Gustafsson diskutera med Radions Marie Lundström
Fågeln som vrider upp världen
med början 21 mars.

Läs mer HÄR

Under mars kommer också 1Q84 del 1 och 2 på svenska.

Tuff brud i lyxförpackning

Kul med klassiker i pocket. Prinsessan de Clèves av Madame de Lafayette (1634 - 1693) är utgiven av Albert Bonnier Förlag. Klassiker.
Översättning och kommentar av Eva Alexandersson. I Birgit Munkhammars förord kan man bl. a. läsa att det egentligen var Nicolas Sarkozy som fick fart på fransmännens läsning av Prinsessan de Clèves. Han hade flera gånger uttalat sig nedsättande om den och då ryckte fransmännen ut till försvar. Det gjordes en knapp med texten Jag läser prinsessan de Clèves och det blev ett motto för klassikerläsning.
Lotta Kühlhorn har gjort omslaget. I bästa Djävulen bär Prada-stil

En dåraktig ungmö

Jenny Diski, engelsk författarinna mest känd för sina reseberättelser, har skrivit en roman,
Till den skrivande kvinnans försvar, om Marie de Gournay (1565 - 1645), filosof, feminist och skriftställare, och hennes liv. Marie vetgirig och läsande som flicka men slutade sitt liv som ett nationellt skämt dagen innan hon fyllde åttio. Vid 22 års ålder kom hon i kontakt med Michel de Montaignes essayer; föll vanmäktig till golvet och svimmade. Hon tyckte att hon äntligen mött någon som förstod henne och som hon förstod. När de träffades i verkliga livet blev det en ömsesidig besvikelse. Montaigne hade tänkt sig en vacker, beundrande ung kvinna och hon hade inte föreställt sig en liten gubbe med kalt huvud och stor näsa. Marie är envis och allmänt besvärlig. Hon saknar kvinnliga dygder och vill inte gifta sig. Även en kvinna bör kunna leva sitt liv läsande och skrivande, tycker Marie. Det hela är en tragisk historia. Men Jenny Diski redogör mer än gestaltar. Hon raljerar och förlöjligar. Det hade inte behövts.
Marie de Gournay ägnar sitt liv åt Michel de Montaigne (1533 - 1592) och hans essayer och finns omnämnd i en essay, men inte på det sätt hon önskat sig.
I Kvinnliga filosofer från medeltid till upplysning finns Marie de Gournays essay Mäns och kvinnors jämlikhet, hennes mest berömda
Titeln på romanen har Jenny Diski lånat från en annan av Maries essayer.