Miraklet Machado

I en radioessä 
i P1 i fredags berättar malmöförfattaren Henrik Nilsson om den märklige brasilianske författaren Joaquin Maria Machado de Assis (1839 - 1908).
Assis far var målare och modern städerska och Assis växte upp under enkla förhållanden. Pojken stammade och var epileptiker, men blev den som ansågs som den brasilianska litteraturens fader.
Han är en ganska okänd kändis utanför hemlandet. Men författare som Salman Rushdie och Carlos Fuentes hyllar honom och den berömde amerikanske litteraturkritikern Harold Bloom placerar Assis bland världens 100 främsta författare.  Det är Bloom som benämner Michado de Assis "mirakel".
I Brás Cubas memoarer berättar en man från andra sidan graven om sitt liv.
Själv säger han att han skriver med ”raljansens penna och melankolins bläck” och tillägnar sin berättelse ”den mask som först började gnaga på mitt kalla lik”.
Vansinnesläkaren undersöker gränserna mellan det friska och det sjuka på ett mycket speciellt sätt och med en överraskande avslutning.  Minst sagt.
Romanen Helena handlar om den unga Helena som får betala ett högt pris för sin livslögn. 
 

Bortglömd i Sverige

Jorge Amado skulle ha fyllt 100 i år.
Han föddes 1912 i Bahia i nordöstra Brasilien och växte upp på en kakaoplantage. Där dog han också 2001.
Amado var en socialt medveten författare, medlem i kommunistiska partiet och en tid också parlamentsledamot. Han skrev alltid om de marginaliserade människorna och de fattiga arbetarna på kakaoplantagerna. Så småningom blev hans romaner mindre ideologiska och övergick mer till att bli skildringar av enskilda människor.
I Brasilien är Amado alltid aktuell och alldeles särskilt i år.
Han sägs ha  ca 5000 fiktiva gestalter i sina romaner och många av hans huvudpersoner är högst levande i det allmänna medvetandet i Brasilien.
En sådan person är Gabriela i romanen Gabriela: nejlika och kanel som också blivit film och såpopera i TV.
Några andra romaner som översatts till svenska är Guldfruktens land, Kärlek och död vid havet och Tocaia Grande: där allting började.
"Han skrev inte böcker. Han skrev ett land", säger Mia Couto från Mozambique.
Men det finns endast ett fåtal av hans böcker översatta till svenska, medan det på andra ställen i världen pågår forskning om Jorge Amado Någon har sagt att att läsa Amado är som att sätta tänderna i en saftig mango. Kanske är det så att viss litteratur lämpar sig lika lite för export som mangon. 
En del av doften och smaken går förlorad på resan över Atlanten, filosoferar Henrik Nilsson i dagens OBS i P1.
Kan så vara, men jag blir lite nyfiken på denne brasilianske författare som jag aldrig läst något av. 

Bilden är lånad från Wikipedia