Den lyckliga tiden

Den danske författaren och bildkonstnären Hans Scherfig (1905 - 1979) skrev romanen Det forsømte forår 1940; på svenska Den lyckliga tiden. Vår danska läsecirkel har (hög)läst den och även sett filmatiseringen från 1992. Vi var väldigt förtjusta i både bok och film. Som vanligt faller ju en del detaljer bort i filmversionen, men persongalleriet var väl besatt; skolmiljön väl skildrad och blandningen av pojkarnas upproriska påhitt och lärarnas godtyckliga maktutövning gör att en ovillkorligen hamnar i elevernas läger. Lärarna delar ut örfilar, förolämpar, förnedrar och delar ut dåliga betyg helt utan spärrar. De framställs som en hop kufar som stelnat i sina former och som det är svårt att sympatisera med. De är exponenter för ett förtryckande samhälle där individen ska stöpas i en viss form. Bokens persongalleri är mera omsorgsfullt utmejslat och vi uppskattade mycket de träffsäkra beskrivningarna av karaktärerna. Filmpersonerna känns brutalare på något sätt. Komiken är också direktare i filmen liksom de sadistiska dragen hos lärarna. Inte så att eleverna inte kunde vara elaka både mot varandra och framför allt lärarna. Men - de var ju helt maktlösa. Inte desto mindre inträffar ett dödsfall, som inte alls var så enkelt som det kunde se ut. Hela historien inramas av ett skoljubileum vilket gör att en också får veta vad det har blivit av klassen. 176 sidor liten bok som innehåller en värld! På lättläst danska. Och 90 minuter film som fångar från första stund till sista minuten.