The Eye has to Travel

Stil i P1 är verkligen ett riktigt intressant program. Idag presenterades den legendariska modeikonen
Diana Vreeland (1903 - 1989).
Hon strävade alltid efter skönhet och perfektion. Modern hade nämligen tidigt gjort klart för henne att hon inte var vacker (vilket däremot hennes yngre syster Alexandra var).
Detta satt som en tagg under hela livet.
Den kände fotografen Cecil Beaton beskrev Diana Vreeland så här ".. en elegant trana som med långa kliv tar sig ur ett kärr".
Som moderedaktör först på Harper´s Bazaar och sedan på Vogue gjorde hon sig känd för sin fantasi, drivkraft och framsynthet.
"Ge dem det de aldrig kunnat drömma om att de ville ha," sa Diana Vreeland, som haft många beundrare genom åren. Så till exempel Patti Smith.
Diana Vreeland älskade rött vilket satte sina spår i hemmet. Hon inredde så att besökaren skulle känna sig som hon steg in i "Garden of Hell. Och nog tycks hon ha uppnått sitt syfte?
Diana Vreeland var tidigt ute med att skriva autofiction. 1984 kom D. V. som är hennes självbiografi. Hon ville inte riktigt vidgå vad som var sant och vad hon lagt till. Det är faction, sa hon.
Nu har ett av hennes barnbarn, Lisa Immordino Vreeland skrivit en bok och gjort en film om sin
farmor, The High Priestess of Fashion

Mickelsmäss

Mickelsmäss, Mikelsmässa, Mikaelidagen

När man läser äldre svensk litteratur möter man ofta de här olika mässorna. Och jag tycker att det är roligt att veta vad de egentligen innebar. Särskilt eftersom de fortfarande uppmärksammas på sina håll i Sverige så vill man ju veta.

Ebbe Schön säger så här i Folktrons år:

"Den 29 september då Mikael har namnsdag var en dag i det gamla bondesamhället som många längtade efter. Det var då som årets enda riktigt lediga vecka började.
Då hade tjänstefolket, enligt lag, rätt till att säga upp kontrakt och flytta eller bara vara lediga. Nu fick man tid att träffa släkt och vänner, besöka marknader och roa sig på allehanda sätt. Vid Mikelsmässledigheten var det inte ovanligt att många ställde till med bröllop.

1819 bestämde man att flyttningsdagen skulle flyttas fram till den 24 oktober istället .Så småningom kom även den lediga veckan och alla festligheter som hört hemma under att hamna i slutet av oktober istället för som tidigare i september. Det var inte bara den lediga veckan och rätten till att säga upp sig som flyttades fram utan många människor kom med tiden att kalla det nya datumet 24 oktober för Mikelsmäss.

Mickelsmäss räknades i det gamla bondesamhället till en av de största helgerna på året. Nu stod vintern för dörren och man fick lov att tända ljus inomhus. Eftersom man var ledig så passade man på att både festa och äta gott. Vid den här tiden tog man i vårt land hem djuren och till och med i norra Sverige borde man ha hunnit med att avsluta skörden. Om man nu inte hade hunnit med att ta in sin boskap till Mikaeli var risken stor att den blev förgiftad av gräset som de betade. Man sa även att hästarna kunde bli synska om de var ute under Mikaelinatten.

...
Vid den här tiden var det också bra att ta vädermärken. Var ekollonen tomma och våta sa folk att det skulle bli en mild vinter."

Lägg ihop!

Summa: ?

Läsecirkel på danska

I höst läser vi Karen Blixen i den danska bokcirkeln.
Vi har börjat med Babettes gæstebud.
Den lämpar sig väldigt väl för långsam högläsning.
Vi gillar språket och tycker att
Karen Blixen skriver bildmässigt.
Den milda ironin ger ytterligare krydda åt anrättningen.
Vi tänkte också se filmen, men den förefaller vara omöjlig att få tag i.
Den finns inte att låna eller hyra på något bibliotek i närheten och går inte att köpa. Inte ens på Tradera eller Bokbörsen.
Någon som har någon bra idé?

Inte lyckligare men sannare?

Anna och Mats bor inte här längre är en fristående fortsättning på Ur vulkanens mun från 2008.
Författare Helena von Zweigbergk.
I den första boken försöker Anna och Mats rädda sitt äktenskap med en semesterresa till Sicilien. Barnen Molly och Sebbe är med. Som små känsliga seismografer avläser de föräldrarnas tillstånd. Läget är kritiskt.
I fortsättningen har Anna och Mats flyttat isär. Romanen utspelar sig under de sex månader det tar innan skilsmässan vinner laga kraft. Anna och Mats blir totalförvirrade efter separationen och kastar sig omedelbart ut i nya förhållanden.
Molly och Sebbe, nu 10 och 14 år, står på något sätt vid sidan om och iakttar föräldrarnas drama. Precis som i förra boken.
Helena von Zweigbergk är mycket duktig på att leva sig in i de båda kontrahenternas olika känslolägen. Det är realistiskt och plågsamt. Denna skilsmässan verkar inte precis vara av det lyckliga slaget. Om det nu skulle finnas några sådana. Barnen mår definitivt inte bra, men Mats och Anna har ju annat att tänka på.
Årets bok är mera psykologiskt trovärdig än den förra. Helena von Zweigbergk har verkligen lyckats pricka in en mängd små men betydelsefulla vardagssituationer som helt plötsligt blivit problem. Annas frihetslängtan (det var hon som ville skiljas) känns mera som en tomhet och Mats trasslar till det riktigt ordentligt för sig. Molly känner sig negligerad och Sebbe väljer kamraterna före det påbjudna fredagsmyset i den decimerade familjens sköte.

Uppväxt

Plötsligt läste jag Uppväxt av Hans Falk. Det var inte planerat.
Hans Falk, född 1949, är son till författarinnan Kerstin Thorvall och konstnären Lars Erik Falk och han skildrar här sin barn- och ungdom under osäkra förhållanden och med en mamma som skrek, kastade saker och jämt försökte begå självmord.
Det är ett sårat och sviket barn som talar. Romanen - för det är en roman - är ett typiskt exempel på autofiktion och som sådan svår att hantera för kritiker.
Men här kan jag tycka att det som eventuellt lagts till spelar mindre roll eftersom det hos de flesta finns en förförståelse.
Kerstin Thorvalls liv är ju offentliggjort redan. Av ingen mindre än henne själv. Här kommer en son till tals med sin upplevelse.
Bäst är skildringen av skolåren och vänskapen med några skolkamrater. Fadern är länge hans stöd och förhållandet dem emellan är ganska bra. Men sedan kommer ju Gunvor och ännu en liten (halv)bror in i bilden.
Och i ett kritiskt läge sviker även pappa.
Det är ingen stor litteratur, men som livsberättelse
gör det starkt intryck. Jag märker att jag bär Uppväxt med mig.
Någon gång skrattade jag faktiskt högt.
Det var när Kerstin Thorvall fick ett av sina sällsynta anfall av moderlighet och skulle spela och sjunga för barnen. Hon satte sig vid pianot och exekverade en rad melodramatiska och sorgliga skillingtryck.
Dessa skillingtryck tillhör mina egna dyrbaraste barndomsminnen. Min mamma sjöng. Hon var egentligen den enda i familjen som inte var musikalisk. Men hon sjöng. Gärna, ofta, falskt och hjärtligt. Det var Kors på Idas grav, Elvira Madigan, Hjalmar och Hulda, I en sal på barnsjukhuset, Lilla svarta Sara, Älvsborgsvisan och så var det något om någon som trillade ner från en alptopp. Jag tror att han hette Kuno. "Alpens rosor är ej längre vita. De äro färgade av Kunos blod".
Tänk, vad ett fantasifullt barn kunde göra av allt detta elände! Bilderna blev till filmer i det lilla huvudet. Och texterna sitter som berget.

Annars fanns det inte mycket plats för skratt i Uppväxt. Boken slutar på ett sätt som ställer en fortsättning i utsikt.
Hoppas att det finns en uppmärksam redaktör och dito korrekturläsare då.

Enkla levnadsregler om hösten

bartolomeinatt och barsmässa

Den 24 augusti är det Bartolomeus i almanackan. Namnet finns där till åminnelse av en av Jesu apostlar. Det är mycket ovanligt som namn i dag. Men det lever kvar för att det är en s.k. märkesdag i bondeåret, en dag då man skulle börja eller avsluta något under. Barsmässa angav början på hösten och höstsysslorna. Det sägs f.ö. också att den 24 augusti är rätta dagen att plocka brännvinskryddan malört.

höstdagjämning

Höstdagjämningen brukar infalla den 22 eller 23 september. Det är den dag under hösten då solen under sin årliga rörelse längs ekliptikan passerar himmelsekvatorn från norr mot söder. Det sägs ofta att dag och natt är lika långa denna dag, men gryning och skymning gör att den ljusa delen av dygnet är längre än den mörka. Efter höstdagjämningen blir dagarna allt kortare tills vintersolståndet inträffar 21 december S:t Clemti dag, då allt vänder.

Ovanstående uppgifter är hämtade från Språkrådet (Institutet för språk och folkminnen)

Bondepraktikan säger:

"Den tredje tid är hösten, kall och torr, då växer fuktigheter, som kallas melancholia, i denna tid är gott vin sunt, och het spis, man må väl taga läkedom, och låta åderslå, men sur drick skall du icke dricka. Ho, som vill vara sund, han skall uti hösten icke äta utan en gång om dagen. Denna tid räcker från S:t Bartholomei dag till S:t Clementis dag. Detta allenast om hösten."

Hösten börjar alltså betydligt tidigare än jag förstått och varar mycket längre.

Jordspråk

September

Än såg jag blommor, än var ej all grönska tagen,
än fanns det något över till en höstbukett,
och solen som gör långa skuggor mitt på dagen
i sen september, bredde ut sitt skimmer lätt,
och skuggan ritade på marken av de glesa
kastanjeträdens grenverk som en bild i kol.
Det var som i en gård vars ägare skall resa
från allt han haft omkring sig mot ett ovisst mål.

Hjalmar Gullberg, I en främmande stad

Jordspråk. Nyttig kalender för trädgården. Av Nils Nyberg
Månad för månad lotsas man genom trädgårdsåret; vad man bör göra och när och varför.
För varje dag finns också ett ordspråk eller en diktstrof.
23 september

Det outsagda
kan vara
som en blomma.

Japanskt ordspråk

24 september
Så vackra lönnbladen blir
när de vissnar

Japanskt ordspråk


En imponerade källförteckning och ett jordspråksregister avslutar denna lilla originella bok.
Finns fortfarande att köpa.

Salongsliv

En spännande titel från En bok för alla. Salongsliv. Salonger och salongsvärdinnor.
I urval och med kommentarer av Daniel Hjorth.
Kända personer berättar om sina erfarenheter av olika salongsvärdinnor.
En salong kunde se ut hur som helst. Det enda som var alldeles säkert var att den leddes av en kvinna.
Här möter oss t. ex. Anna Maria Lenngren, Madame de Staël och Madame Recamier
Lady Ottoline Morrell t. h.

Många beundrade Rahel Varnhagen (1771 - 1833), Berlin. Hon beskrivs som en människomagnet med inträngande psykologisk blick. Hon kunde se till så att samtalen inte spårade ur och en av hennes förtrogna var den svenske diplomaten Carl Gustaf Brinkman.
Franz Grillparzer, Österrikes nationaldramatiker, kände all trötthet vika när han hörde Rahel Varhagen tala och han förlorade uppfattningen av tid och rum
Heinrich Heine var en annan av hennes beundrare.

Malla Montgomery Silfverstolpe (1782 - 1861) bildade sin salong av praktiska skäl.
Hon hade blivit änka och ville inte sitta och vänta på vännernas visiter så hon bjöd in.
Det fick bli fredagskvällarna för då hade Geijer tid.
Malla Silfverstolpes salong liknade Rahel Varnhagens i Berlin. De båda damerna hade kontakt och Malla Silfverstolpe besökte den tyska salongen.

En mera anspråkslös salong hade Thekla Knös ( 1815 -1880) och hennes mor. "Det lilla fågelboet" besöktes t. ex. av Geijer, Atterbom och Gunnar Wennerberg.

En av de mest excentriska salongsvärdinnorna någonsin är Lady Ottoline Morrell
(1873 - 1938) i England. Hon var nästan två meter lång och hade mörkrött hår.
Hon var lika okonventionell i sitt sätt att klä sig som i sitt sätt att leva.
Lady Ottoline upphörde aldrig att förvåna sig över att folk stirrade.
I hennes salong kunde man träffa författare som Stephen Spender, Virginia Woolf och Yates.

Det är alltid lika fascinerande att upptäcka vem som umgicks med vem, när och var.

Spieltrieb

Man gör så gott man kan. Juli Zeh, Leklust - eller flickan utan egenskaper
10 kr på loppis. Tänk så mycket pengar jag har sparat genom att inte vara på mässan...

Jag har tidigare läst Fritt fall av Juli Zeh och den var jag mycket förtjust i.
Hon är en ny, ung och spännande tysk författarinna, född i Bonn 1974; jurist med internationell rätt som specialitet.
Juli Zeh liknar inte riktigt någon annan. Leklust är hennes första roman på svenska.

Många strängar på lyran

Lyra t.v. Rommelpott ovan. Detta instrument var vanligt på 14 - 1500-talet.
Det användes också på Bilbos fest i första delen av Sagan om ringen.

Åke Egevad är musikant, instrumentbyggare och musikforskare från Kristianstad; flitigt anlitad för konserter, föredrag och workshops över hela Skandinavien.

Det är alltid lika roligt med människor som kan, vet , har ett engagemang och kan förmedla.

En sådan är Åke Egevad.

Han köper gamla instrument på auktioner och Tradera, reparerar och använder.

Igår hade jag möjlighet att under en och en halv timme få lyssna på Åke Egevad som föreläste, förevisade och spelade på allt från hasselnötter, musselskal, koklövar (klockans föregångare),

skenbensflöjt (fårben), lyra , trummor till magdeburgerspel (Kväsarvalsen) för att nämna några av hans instrument.

Många instrument hade ursprungligen magisk betydelse. En del övergick sedan till att bli leksaker, t. ex. skallran.

Den gamla trumman skulle låta väldigt mycket och var tänkt att skrämma fiender på flykten.

Så var det t. ex. under Gustav II Adolfs krig.

Ett lästips fick vi också: Läs Nicolovius, han är jätterolig!, sa föreläsaren

Nicolovius, pseud för Nils Lovén

Folklivet i Skytts härad i Skåne i början av 1800-talet: barndomsminnen

Hela härligheten avslutades med en egenhändigt komponerad visa om en man som nöjde sig med vad andra inte ville ha. Det är inte jag sa, Åke Egevad. Sång till helt vanlig gitarr

Mer om Åke Egevad HÄR

Pris till gammal favorit

Det är elfte året som The Munster Literature Centre i den irländske novellisten Frank O´Connors hemstad Cork har ordnat en litteraturfestival tillägnad novellen och Frank O´Connor, Frank O'Connor Festival and Prize.
I år tillföll priset Frank O´Connorpriset Edna O´Brien för novellsamlingen
Saints and Sinners.
The Guardian skriver så här.
Edna O´Brien föddes 1930 i en litteraturfientlig familj, utbildade sig till farmaceut, gifte sig och fick två barn. Hennes radikala feminism och kritiken mot det irländska samhället gjorde att hon bannlystes där. Familjen flyttade till England, makarna skildes, men Edna O´Brien bor kvar. 1960 debuterade hon med romanen The Country Girls och det blev starten till en lång författarkarriär och en lång rad priser.
Edna O´Brien tackar för priset och hyllar Munster Literature Centre som fortfar att vårda
"... the dying flower called literature"

Jag läste mycket av Edna O´Brien förr i tiden och utgrävningar i bokhyllan resulterade i inte mindre än sju titlar alltifrån The Country Girls (1960), till Girl with Green Eyes (1962),
Girls in their Married Bliss (1964), Casualties of Peace (1966), The Love Object
(noveller 1968), The Pagan Place (1970), och Night (1972). Alla i Penguinpocket och med olika kroppsdelar av kvinnor på omslaget.
Dags att återuppliva bekantskapen, tror jag.

Blandad kompott

En promenad i ösregn - det regnade till och med under träden - resulterade i ett loppisbesök.
För tjugofem futtiga kronor inhandlades följande:

All världens detektivhistorier i urval av Frank Heller (Gunnar Serner), prästson som föddes i
Lösens socken i Blekinge 1886. 1912 lämnade han landet på grund av den ekonomiska härva han hade ordnat åt sig genom åren. Så småningom började han skriva och blev en tämligen framgångsrik som författare. Frank Heller dog 1947.

Marie Hermanson föddes i Sävedalen 1956 och debuterade som författare 1986 med
Det finns ett hål i verkligheten. 1998 kom Musselstranden, som blev en stor framgång med sin blandning av saga och verklighet. Den kombinationen är typisk för Marie Hermanson.
Svampkungens son kom 2007.

Eva Alexanderson, 1911 - 1994, översättare och författare, konverterade till katolicismen
1955. Fyrtio dagar i öknen handlar om hennes jakobskamp med Gud och vägen fram till omvändelsen. Eva Alexandersons grundsyn var mörk men hon turnerade den med galghumor och självironi.

När duvor flyger

Melinda Nadj Abonji
föddes 1968 i Vojvodina i norra Serbien i en liten ungersktalande minoritet.
Så är det också för de två systrarna Ildikó och Nomi i
När duvor flyger (Tauben fliegen auf), en full ständigt oemotståndlig roman om problemen i forna Jugoslavien, om att vara invandrare, om att inte riktigt höra hemma varken här eller där och om att ha avvikande åsikter trots hårdhänta påtryckningar. Hur förhåller sig bosniska serber, kroater , muslimer och ungrare till jugoslvaiska folkarmén? Hur lever människor i ett land där det inte finns medicin och där man får köa för sin pension.
Dalibor, Ildikós, pojkvän säger: "... man kan inte dela upp städer eller ett helt land efter etnicitet, och gör man det, så har man krigets nakna vansinne."
Dalibor är inte ungrare, vilket Ildikó bävar för att berätta för pappa.
Kvinnornas ställning är ett kapitel för sig.
Farmor Mamika är den centrala gestalten i familjen; en klok kvinna med stort och varmt hjärta. Familjesammanhållningen är stark även sedan Ildikó och hennes familj flyttat till Schweiz. Far, Miklós Kocsis, är en lätt absurd och kolerisk (men mycket sympatisk!) person som svär, skäller, snarkar, skrattar och sjunger. Mor Rózsa är en kvinna som verkar i det tysta och inte tar så mycket plats som pappa.

När duvor flyger berättar släktens historia och landets invävd i familjens vardagsliv.
Berättelsen växlar mellan tillvaron i tysktalande Schweiz och Vojvodina.
Tidsplanen är i huvudsak två.
Det är en ungdomligt andlös röst (Ildikós) som berättar; full av friskhet, humor och spänst. Och ilska.
Melinda Nadj Abonji fick det prestigefyllda
Deutscher Buchpreis 2011 för När duvor flyger.

Ingrid har också läst.

Klassisk förmiddag i P2

WIKIPEDIA
om August Blanche som skulle ha fyllt 200 år idag.
Inte visste jag att han varit invecklad i den s. k.Det-går-an-fejden!
Det är för övrigt inte det enda jag inte visste om August Blanche.
Hyrkuskens berättelser, en folklivsskildring i stockholmsmiljö, är väl hans mest kända verk.

Hildegard av Bingen (1098 - 1179) har namnsdag idag.
Om henne skriver Margareha Skantze SÅ HÄR.
Margareta Skantze, som är dramatiker och regissör, har skrivit Hjärtats tysta sång, ett drama om Hildegard av Bingen, som hon betraktar som en av sina vägviserskor.

Maria Eleonora av Brandenburg (1599 - 1655) var gift med Gustav II Adolf och mor till drottning Kristina.
Det kan inte ha varit lätt, varken det ena eller det andra.
Drottning Maria Eleonora kom naturligtvis helt i skymundan. Hon var mycket vacker, men ansågs hysterisk och överdrivet känslosam.
Men - hon var mycket kulturellt intresserad. Och i det intresset möttes mor och dotter.
Moa Matthis har skrivit en bok om henne - Maria Eleonora . Drottningen som sa nej - som i mångt och mycket reviderar bilden av henne. Boken kom 2010 på Bonniers.

Antecknat under det att jag lyssnade på Klassisk förmiddag i P2.
Dagens program leddes av Eva Sjöstrand i Visby.
Kul med litterära kopplingar!

En man

Vägen,
du ska följa den.

Lyckan,
du ska glömma den.

Kalken,
du ska tömma den.

Smärtan,
du ska dölja den

Svaret,
du ska lära det.

Slutet,
du ska bära det.

3 december 1960

Idag för 50 år sedan påbörjade FN:s generalsekreterare Dag Hammarskjöld den resa som skulle bli hans sista. Han flög från Léopoldville i Kongo mot Ndola i det som nu heter Zambia i fredsbevarande uppdrag.
00.10 den 18 september 1961 var olyckan ett faktum.

Jag var då mycket ung men jag minns fortfarande iskylan som spred sig i kroppen när meddelandet lästes i radion. Planet hade störtat.
Dag Hanmmarskjöld var för mig garanten för fred i världen.

På Dag Hammarskjölds skrivbord i New York låg manuskriptet till Vägmärken -
"... en sorts vitbok rörande mina förhandlingar med mig själv - och Gud".
Ett odaterat brev till kabinettssekreteraren Leif Belfrage innehöll anvisningar om hur Dag Hammarskjöld tänkt sig att hans dagbok skulle behandlas.
Troligtvis hade han haft för avsikt att fortsätta att skriva.

Jag tänker ofta och har ofta tänkt genom åren: "Undrar hur Dag Hammarskjöld hade hanterat detta?".

FN har aldrig hämtat sig från förlusten.

Mats Svegfors, som också beundrade Dag Hammarskjöld , skrev 2005 en mycket bra biografi om honom.

Aptitretare från En bok för alla

Jag fortsätter på Ingrids inlägg om En bok för alla.
Jag rotade i hyllorna och hittade flera spännande titlar.
I labyrinternas våld. En antologi sammanställd av Inger - Siw Lindell. 1999.
Gåtfulla labyrinter skildrade av författare som t. ex. Borges, Eco och Lawrence
Durrell. Oscar Reuterswärd skriver om Labyrinten i Lund och Carol Shields om Darwins labyrint.

Britt Dahlström, Bara om böcker. Ur litteraturens värld från Anonym till Översättare. 2002
Med uppslagsord som Camus, Produktplacering, Shakespeares syster, Sigge Stark och Vita brevis.

Äntligen åter: På minuten!

Imorgon, lördag 17 september, är det äntligen dags igen! P1 15.03
Jag tröttnar aldrig på dem; Fredrik Lindström, Kajsa Ingemarsson, Pia Johansson och Hans Rosenfeldt.
Programledare: Ingvar Storm.
Överdomare: Bibi Rödöö
Enmanzbandet Erland

Lyrans tyska tematrio

Lyrans tyska tematrio

1. Buddenbrooks av Thomas Mann i tidigare
inlägg
En fantastisk familjehistoria och en verklig klassiker.
Utmärkt att den kommit i pocket.

2. Mimesis av Erich Auerbach. Verklighetsframställningen i den västerländska litteraturen.
En vördnadsbjudande, tung bok i min hylla. Ännu inte läst.
Auerbach skildrar tre tusen års litteraturhistoria - från Homeros till Virginia Woolf - genom att välja ett viktigt citat och bygga en berättelse utifrån det.

3. När duvor flyger av Melinda Naddj Abonji.
Läsning pågår. Jag är redan mycket förtjust. Flickorna Ildikó och Nomi kommer från Schweiz till sin älskade farmor i Serbien. Förstulet stryker de hennes mjuka hårknut och bevakar svartsjukt att inget förändrats sedan de senast var på besök. Pappa blir en liten pojke och mamma trakteras med favoriträtten, farmors duvsoppa.
Boken är tät och har en mycket speciell atmosfär.

Fantastisk diktsamling! Tyvärr postum

Gråladan
gammal kvarleva
allt tätare väver skogen dess gömsle
vintrarna blir allt tyngre
vinden plockar med sig takspånen
regnet letar sig in

en gång om året
går älgskytten förbi

en dag trampar väl vintern
ner genom taket
en dag knakar det till
i ladkroppen
den viker igen locket
över sig


Bengt Hansson, Över land färdas båten på männens axlar

"Bengt Hansson är död! Leve Bengt Hansson!" skriver Göran Lundin i baksidestexten. Bengt Hansson var fabriksarbetare och poet från Vilhelmina.
Han dog 2007. Sonen Tordleif Hansson har sammanställt diktsamlingen.

Läs Lennart Fricks begeistrade recension i SvD

Nytt om Karin Boye

Ett barnbarn till Karl Svenhard i inlägget nedan, Pia- Kristina (Svenhard) Garde, har just kommit ut med en bok på Ellerströms Förlag,
Karin Boye och människorna omkring henne.
Pia-Kristina Garde har länge (35 år!) bedrivit forskning om Karin Boye.
Pia - Kristinas mor, Mirjam Svenhard som liksom hennes far Bo Garde en tid arbetade på dagstidningen Norra Skåne, tipsade dottern om en del personer som känt Karin Boye.
Pia-Kristina har gjort många personliga intervjuer och suttit på Kungliga Biblioteket och Carolina Rediviva och läst brev och dagböcker och naturligtvis läst allt annat som skrivits om Karin Boye.
Resultatet har blivit en fotobok med tillhörande texter.
Jag tycker att man får en lite annorlunda bild av den kända författarinnan.
Alla har väl ett förhållande till Karin Boye. Mitt präglas av svårmod (hennes - inte mitt).
I boken framträder en visserligen allvarlig liten flicka och kvinna, men betydligt gladare än jag trodde. Karin Boye var alldeles bedårande söt som barn, men fick i alla fall stå tillbaka för bröderna. Särskilt då den yngste, Ulf, som blev Signe Boyes (moderns) ögonsten.
En jätteintressant bok som kommer att få sin fortsättning.
Gravar och välsignelser ska den heta, säger Pia-Kristina Garde, skådespelerska och journalist.
Karin Boye-boken tillägnas Pia - Kristina Gardes båda mödrar, Mirjam och Lisa, samt den gode vännen och mentorn Harry Järv på Kungliga Biblioteket.
Olof Lagercrantz var för övrigt den som hänvisade henne till Kungl. Bibl.

Swedish Bakery

2004 kom det ut en roman med titeln
Livets bröd och andra bullar av Ewa Sundkvist.
Det är en fyndig titel på denna faktion, ett dokudrama om Tilda och Nils Svenssons stora familj och släkt; det otroliga arbetet inom pingströrelsen och karriären i bageribranschen.
Ewa Sundkvist kom av en händelse i kontakt med familjen vid olika tillfällen och bestämde sig för att deras berättelser var alltför fascinerande för att inte berättas vidare.
Jag håller med.
Tilda Svensson (1867 - 1946) var en levnadsglad kvinna med en otrolig arbetskapacitet och påhittighet.
Nils Svensson (1863 - 1932) var en lång, stilig stenhuggare med stor affärsbegåvning och orädd företagsamhet.
De får tillsammans femton barn. Två dör som små och två i vuxen ålder.
Det sista av de femton barnen, Anna som var näst yngst, dör 1997 vid 89 års ålder. Vid sidan av slitet för det dagliga brödet gick man dessutom till bönemöten på kvällarna. Så småningom startade de pingstförsamlingen i Kristianstad.
Två gånger går makarna Svenssons livsverk i spillror och de får börja från början.
Boken är illustrerad och på någon bild ses Bo Strömstedt som barn.
Allt börjar i Vinnö utanför Kristianstad. Sedan vindlar berättelsen ut i världen och
Svenhard´s Swedish Bakery finns fortfarande i Oakland i USA.

Detta är en respektingivande berättelse om knappa omständigheter, hårt arbete, värme och sammanhållning. Den har mycket att lära oss senare tiders människor.

Den skarpsynte kan se Tilda Svensson på bokomslaget.
Mannen med automobilen är Karl Svenhard som hade bageri i Hässleholm.
Det var han som p. g. a. namnförväxling bytte namn från Svensson till Svenhard.

Paket!

INGRID tipsade om Stella Gibbons, Westwood.
Duras, Älskaren har jag visserligen läst, men omslaget förledde mig.
Dessutom tänker jag läsa om.

Tänkte inte på den...

Jag fortsätter lite till på klassikertemat.
Inatt kom jag på att jag glömt bort en klassiker som jag var oerhört förtjust i när jag läste den som mycket ung nämligen Alexandriakvartetten (1957 - 1960) av Lawrence Durrell.
De lika delarna i kvartetten heter Justine, Balthazar, Mountolive, Cleo
Jag var alldeles betagen i de olika karaktärerna i boken och deras sätt att leva.
Den exotiska miljön fängslade också. En helt förtrollande läsupplevelse allt som allt.
Vet inte om jag vågar läsa om.
Bengt Holmqvist skrev så här i DN: "Durrells romansvit är ett av de märkligaste företagen i den samtida litteraturen, på en gång ett svindlande experiment och en hisnande läsupplevelse."

Falkenlands senaste

Jag har inte läst så mycket av Christine Falkenland tidigare, men jag tycker att hon är en intressant kvinna, som har en speciell förmåga att kunna sätta ord på tillstånd som svårligen låter sig beskrivas. Inte helt förvånande har hon Fjodor Dostojevskij som en av sina förebilder.
Den senaste romanen, Sfinx, bygger på brev som en namnlös kvinna, exhustrun, skriver till den nya kvinnan, Claire.
Det är många år sedan skilsmässan från Felix och det är inte svartsjuk hon är. Nej, det är värre än så. Hon är avundsjuk - en liten ful, sorgligt patetisk känsla.
Hon spionerar på Claire och den före detta maken. Hon är helt besatt och trots att hon tycker att dottern Ma är hennes kärna är det ett mera förstrött intresse hon ägnar henne. Ma hade annars behövt extra uppmärksamhet.
Christine Falkenland har mycket vackert språk och hon har också fått en rad priser.
Hon började som poet, men har nu helt övergått till prosa.

Favoritklassiker

Lyrans TEMATRIO denna veckan: Favoritklassiker

1. Brott och straff (1866) av Fjodor Dostojevskij.
Vilken nerv, vilket driv, vilken spänning! Och filosofiska resonemang om brott och straff och lidande. Humor saknas inte heller.

2. Rött och svart (1830) av Stendhal.
Kärlek och politik i Frankrike strax före julirevolutionen 1830.

3. Hemkomsten (1878) av Thomas Hardy.
Heden är en annan titel på den här romanen och man kan säga att Egdon Heath i författarens fiktiva landskap Wessex är en av huvudkaraktärerna i boken.

Tjugo frågor

Jag hittade en liten enkät som
INKY FINGERS
hade hittat hos
HELENA
som hade hittat den hos
enkätgurun ENLIGT O

Mina svar med fetstil.

Morgonpigg eller nattuggla? Nattuggla numera

Bibliotek eller bokhandel? Bibliotek och bokhandel

Adlibris eller Bokus? Adlibris

Ljudbok eller e-bok? Ingetdera. Tryckt ska det vara

Inbunden eller pocket? Beror på vad det gäller. Pocket för det mesta.

Vampyrer eller zombies? Ingetdera

Camilla Läckberg eller Jan Guillou? Den frågan hörde jag inte

En i taget eller slalomläsning? Slalom

Bokmärke eller hundöra? Hundöra? Aldrig i livet! Det är en förolämpning. Bokmärke så klart!

Chips eller choklad? Choklad

Biografier eller memoarer? Biografier

Skräck eller chicklit? Chicklit

Boken eller filmen? Boken även om filmen kan vara bra fast på ett annat sätt.

Twitter eller Facebook? Facebook.

Strindberg eller Heidenstam? Nej, det går inte

Kokbok eller Bakbok? Läser gärna Både - och för att se hur duktiga alla är

Te eller kaffe? Kaffe. Stirrar förfärad på avlagringarna i tekoppen...

Rött eller vitt? Man ska väl inte behöva välja. Gärna både - och

Boklördag eller ViLäser? Boklördag.

Man Booker Prize eller Augustpriset? Nej, det blir Både - och

Bilden är lånad

Poesins musikalitet

Så kallt i skuggan.
Från solstrålen föll ett löv,
hösten står rustad.

Haiku av Augustin Mannerheim

Augustin Mannerheim föddes 1915 och dog 30 augusti 2011 i full färd med att skriva sina memoarer - verksam in i det sista.

Wikipedia:

"Mannerheim studerade på 1930-talet i Uppsala och kom därvid att, tillsammans med bland andra Carl - Erik af Geijerstam och Karl - Gustaf Hildebrand, tillhöra den litterära studentkrets som kallades ”skaldernas matlag”. Han valde dock så småningom att byta studierna i Litteraturvetenskap mot en jägmästarutbildning; detta för att kunna överta och driva färdernegodset Grensholm, vilket han gjorde fram till 1982. Förutom godsägarvärvet och författandet har ägnade han sig åt forskning inom Metrik och musikvetenskap. Han utnämndes till filosofie hedersdoktor vid Linköpings universitet 1997."

John Swedenmark har skrivit en mycket intressant artikel om Augustin Mannerheim för vilken musiken ligger till grund för dikten; tempo, ton och klang är viktiga komponenter.
För mig var Mannerheim helt okänd, men denna artikel stimulerar till vidare läsning.
Under våren kom Mannerheims lovordade nyöversättning av Goethe, Livskänsla ur döden sprungen. Johann Wolfgang von Goethe (Ellerströms) och
Poesins musik är under utgivning.
Mannerheim har också skrivit en lång dikt om Karin Boye som finns med i den alldeles nyutgivna
Karin Boye: och människorna omkring henne av Pia - Kristina Garde.

Läs John Swedenmarks artikel HÄR

Läs också vad Tommy Olofsson skriver om Mannerheims Goethetolkning

Diktsamlingen Öppnas om natten kom ut 2005 på Pequod Press

Söndagspromenaden

Liten ilsken antirökkampanj utanför skolan