skip to main |
skip to sidebar
1904, medan Annie Åkerhielm fortfarande var Annie Quiding, skrev hon romanen Fru Fanny. Fanny har ett livsintresse vid sidan av familjen och det är kvinnosaken och rösträtt för kvinnor. Fanny är dotter till en förmögen bankdirektör, Gotthard Hein, den personifierade borgarhögfärden. Fanny har varit gift och har i första äktenskapet en son som heter Kurt. Hon gifter om sig med en yngre, vacker tämligen medellös man som dock har doktorerat vid blott 24 års ålder. Arnold ägnar sig åt Rig Veda - studier. Ingen i familjen är särskilt intresserad av hans förehavanden, men svärfar släpper i alla fall till pengar. Fannys syster Eva är gift med Bengt som är adelsman och löjtnant. Svärfars pengar betyder mycket även här. Arnold är en leende, lidelsefri man som vill ha det svalt och fritt omkring sig. Fru Fanny är intensiv och älskar för mycket. De får dottern Etty, som blir dödssjuk medan hennes mamma befinner sig på en kvinnokongress i Köpenhamn. Redan tidigare har sonen Kurt fått uttrycka : Du är igen riktig mamma som Gunnars och Eriks. Men inget biter på Fanny. Hon startar ovanpå allt en tidskrift. Arnold ruvar på sina egna planer och meddelar en vacker dag att han tänker åka till Indien 4 - 5 år. Vill Fanny följa med? Fanny hatar Arnolds arbete. Hon framhåller att hon ju också har en verksamhet hon vill ägna sig åt. "Kasta skräpet över bord", säger Arnold. Kvinnans plats är hos mannen. Hon ska leva mannens liv eller hålla sig ur hans väg. Mannens plikt riktar sig utåt i världen; kvinnans inåt i hemmet. Kvinnorörelsen innebär en rasdegeneration, enligt Arnold. Cyniskt och förhatligt påstående, rasar Fanny. Kvinnorna utvecklas kanske, men männen försämras och blir karaktärssvaga, ömkliga och gosselika, mässar Arnold. Hans åsikter förvånar mig som läsare. Han har utvecklats till en riktig patriak i all stillhet.
Jag vet att fru Fanny sedd med dåtidens glasögon ansågs vara ett angrepp på kvinnorörelsen, men ur min synvinkel uppfattar jag den ungefär tvärtom. Fru Fanny arbetar för kvinnornas sak - trots en del splittring i leden - och hon trotsar både mannen och familjen i övrigt. Hon tycker att kvinnor kan klara två livsuppgifter på en gång. Den jag kan tycka sitter i kläm i den här välskrivna romanen Fannys son, Kurt Lorin.
Förmodligen kastas det lite ljus över honom i romanen Fru Fannys son från 1905.
Fröken Christina har hjälpt till med Mias helgfråga även den här veckan.
En bok att ge bort till en student
Det kan vara svårt om en inte känner studenten ifråga.
Naturlära av Lars Lerin. För den naturintresserade
Svenska noveller. Från Almqvist till Stoor För den litteraturintresserade
Svensk poesi. För den litteraturintresserade
Studentköket: Budget. För den hungriga
Agneta Pleijels debutroman, Vindspejare, kom ut 1978. Hon berättar om hur hon börjar skriva en bit för varje dag tills det börjar gå av sig själv. Hon reser till Paris och skriver där och hon åker också till Java och skriver där. Vindspejare är en roman om hennes släkt och den utspelas till stora delar i Indonesien, eller Nederländska Indien som det hette då. Berättelsen är en blandning av fakta och fiktion, drömmar och minnen. Kronologin är uppbruten. Vissa händelser går inte att belägga och då får fiktionen fylla i. Abel och Oskar är bröder. De är väldigt olika. Oskar är den som vill komma sig upp i världen. Abel vill måla. Oskar reser ut i världen och hamnar på Java dit han också lockar Abel. Abel är förlovad med Estrid som får stanna hemma och vänta och vänta. Abel möter den vackra Lientje, som är kontorist på Oskars mäklarfirma. Hon blir mormor till berättarjaget och Abel morfar. Si kallas berättarjagets mor; uppvuxen i Surabaya. Hon och dottern åker tillbaka till Java efter många år och finner sig vara ägare till inte mindre än fem hus varav ett är morfars och mormors hus. Si förvånar sin dotter genom att plötsligt fråga efter avräkningen på 54 års hyresintäkter. Men det finns inte många rupier att hämta. Förvaltaren har fört ett utsvävande liv. Vindspejare är en livfull, färgrik och sinnlig roman som är svår att göra rättvisa åt. Flera i den tidigare släkten får sina öden dokumenterade. Vindspejare berättar också en del av Indonesiens historia med holländska kolonisatörer, revolution och rysk ockupation. Agneta Pleijel har fått många priser; bl. a. Lagerlöfpriset och Övralidspriset.
Johannas deckarhörna: Nu är våren på väg att övergå i sommar och det är dags att summera
vårens favoriter. Därför handlar topplistan idag om vårens bästa böcker,
dvs guldkornen bland det vi läst under mars, april och maj
1. Tre systrar av
Dyster rapport från Maos Kina. Alla människor är underkastade ett system, men kvinnornas situation är förfärande
2. Fallet Sigrid Gillner av Eva F. Dahlgren
En fantastiskt skickligt skriven biografi över en rakryggad människa som alltid stod för sina åsikter och även kunde erkänna när hon haft fel.
3. Den goda dottern av Karin Slaughter
När jag äntligen kom mig för att läsa en roman av Karin Slaughter blev jag glatt överraskad. Spännande och psykologiskt trovärdigt.
4. Pachinko av Min Jin Lee berättar ett stycke okänd historia som man inte vill tala om i
Japan. Romanen tilldrar sig i Sydkorea och Japan. Pachinko är en bred episk roman och en släkthistoria som spänner över fyra generationer.
5. Odla i stan av Peter Streijffert är en entusiastisk och lärorik bok som kan få vem som helst att störta ut och åtminstone köpa en pallkrage. Handfast och rolig.
I Karin Smirnoffs andra roman, Vi for upp med mor, mötes läsaren av tvillingparet, albinobarnen Jana och Bror Kippo igen. Släkthistorien upprepas men betraktas ur en annorlunda synvinkel. Syskonen ska begrava sin mor, Siri Rahannis, i Kukkojärvi. Jana träffar sin kusin Jussi Rahannis och han berättar om sin upplevelse av Siri, som var hans moster och ständiga tillflykt. Tycke uppstår mellan Jana och Jussi. Bror möter den religiösa sekten som kallas gemenskapen och styrs av en diktatorisk pastorsilas (Karin Smirnoff skriver för det mesta alla namn så). Kvinnorna i sekten är andrahandsvarelser i jesuskappor och klutar på huvudet. Deras främsta uppgift är att föda barn. Bror blir ett lättköpt offer, men pastorsilas har inte räknat med Jana, som är beredd att offra sitt liv för bror Bror. Jana rotar i släktens historia och uppdagar häpnadsväckande saker. Syskonen hittar brev som modern skrivit till dem och deras döda storasyster Maria. Maria var moderns favorit. Jana och Bror förstår att modern inte vetat att Maria är död och att Maria inte fått veta vem som var hennes far. De ärver sin mors lilla hus men upptäcker att det är fullt bebott av kimmorantala och hans syndiga Maria Magdalena som för det mesta är berusad. Nu är hon dessutom gravid. Jana har mycket att rådda med. Men hon är orädd intill det dumdristiga och hon har ett hjärta för de svaga och hjälplösa i samhället, såsom gravida havande kvinnor, negligerade spädbarn och misshandlade hundar och hon trotsar både pastor silas och kimmorantala som är livsfarliga män var och en på sitt sätt. Vi for upp med mor handlar väldigt mycket om moderskap och mäns våld mot kvinnor. Den handlar också om konservativa, instängda och patriarkaliska samhällen. Karin Smirnoffs speciella språk är lika energiskt som någonsin Jana själv. Som läsare önskar en Jana lite lugn och ro och lycka. Tyvärr är hon ganska stukad av livet och har svårt att ta emot, men vem vet vad som kan hända i nästa roman. Vi for upp med mor slutar nämligen såväl bokstavligen som bildligen med en cliffhanger.
Titel: Vi for upp med mor
Författare: Karin Smirnoff
Förlag: Polaris
Tryckår: 2019
Antal sidor: 349
"Jag kunde inte känna igen min mamma där hon låg på hospicerummet med de äggula väggarna. Hennes hud stramade över kinderna och den kala hjässan, och munnet var som ett sårigt streck i ansiktet, ögonen var stora och svarta och stirrade utan att blinka. Hon är död, tänkte jag, medan rummet snurrade och lukten av sjukhussprit stack i näsan. Jag hade inte nått fram i tid. Bakom mig kunde jag höra min faster Kirsten hänga upp en kappa över en galge. "Visst känns det bra att Christina är här Ingelise", sa hon med sin sjuksysterstämma som fick mig att tänka på nystrukna lakan, och till min förvåning gav mamma ifrån sig ett ljud. Ett djupt aaah, som kunde betyda vad som helst. Jag tog stöd mot väggen, tills rummet stod stilla. Mamma blinkade fortfarande inte. Det finns inga fler ord i henne tänkte jag. Hon kommer inte att berätta för mig vad som egentligen hände, hon kan inte anklaga mig mer, vem är hon ? Och jag såg mig själv utifrån, alltför färggrann och uppseendeväckande i mina perforerade guldskor. Min pappa prasslade med Jyllandsposten borta vid fönstret och reste sig. Han var grå i ansiktet, grå som sin pullover. Hans armar hängde slappt utmed sidorna. "Jag sa till din mor att hon inte fick dö på din recnsionsdag, och det gjorde hon inte heller, sa han. Visst stämmer det Kirsten? Vi sa till henne att hon måste vänta tills Christina kommer." Från sidan sju i Den som lever stilla av Leonora Christina Skov
Varje söndag bjuder vi varandra på smakebitar utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås. Den här veckan är det Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten som håller i trådarna. Fler smakebitar HÄR
En känner igen Cannie Möller och familjen Gudner från förra boken Lifterskan känns igen i författarens nya roman Besökaren. Rebecka Gudner är romanens jag; Hugo, läkaren, hennes man. Barnen Manja och Johan är tämligen vuxna och befinner sig i Australien och London. Men snart är det midsommar och då väntas de hem. Kanske.Rebecka är tecknare och håller på med omslaget till en bok där huvudpersonen Biancas öde kryper under skinnet på henne så att hon ibland har svårt att skilja på fantasi och verklighet. En rörelse i skogsbrynet får Rebecka att känna sig iakttagen. Så småningom förstår hon att Martin, familjens tidigare hyresgäst är i närheten. Em, som Rebeckas barn kallade honom. De var mycket förtjusta i honom. Det var Rebecka också, för att uttrycka det milt. Deras relation var på Rebeckas villkor. Nu är förhållandet det motsatta och Martins känslor utvecklas mot ren illvilja. Runt omkring finns travhästen Soul - Boy som rymt och ställer till oreda; den olyckliga unga Karin Forsgren som föder ett dödfött barn och handlar i panik. Tilda i kiosken spelar en central roll i samhället. Hon är mycket för grannsamverkan och gillar inte när okända tar sig in på samverkansgruppens område. Jag tycker att Besökaren mycket handlar om ensamhet och utanförskap. Martin står utanför ett samhälle han inte kan förlika sig med. Karin Forsgren är ensam och hjälplös. Rebecka är också mycket ensam med sina tankar och sina demoner. Hennes förhållande med Hugo skakas naturligtvis. Dottern Johanna är tidigt inne på spåret att Rebecka döljer något. Den sympatiske kriminalkommissarien Olof Almgren känns igen ifrån Lifterskan.Han är lika konfunderad över Rebecka som jag. Hon känns väldigt labil och har svårt att vara öppen. Men - det finns tendenser som tyder på att familjen Gudner är beredda att städa ut gamla spöken och sluta upp med att ha hemligheter. Det hela tilldrar sig inom loppet av två månader. Kapitlena är korta och låter de olika personerna komma till tals. De bidrar också till drivet i boken. Välskrivet, spännande - för att inte säga otäckt - och psykologiskt trovärdigt. Men jag skulle gärna möblerat om omslaget en smula.
Titel: Besökaren
Författare: Cannie Möller
Förlag: Hoi
Tryckår: 2019
Antal sidor: 374
Mias helgfråga v. 21:
Vilken bok skulle du kunna ge din mamma i present på Mors dag?
Om min mamma varit i livet skulle hon ha fått Selma Lagerlöf. Sveriges modernaste kvinna av Anna Nordlung och Bengt Wanselius. En bildrik biografi.
Bonusfrågan: Om någon skulle komma på idén att ge mig en present på Mors dag så skulle jag inte bli ledsen för vinnaren av The Man Booker International Prize 2019: Jokha Alharthi, Celestial Bodies som tilldrar sig i Oman.
Eva F Dahlgren, journalist och författare har skrivit en fantastisk biografi om en märklig kvinna vid namn Sigrid Gillner, Fallet Sigrid Gillner. Hela sitt liv var hon idealist och kämpade för en idé. Hon föddes 1891 i Jönköping och dog 1975 i sitt älskade Felixtorp i Viken. Eva F Dahlgrens farfar, om vilken hon skrivit Farfar var rasbiolog, var den som kände Sigrid Gillner. Författaren såg som barn upp till dem båda, men överraskades som vuxen av deras politiska ryggsäckar. Sigrid Gillner var författaren som bodde i ett fint litet hus med halmtak och så ville flickan Eva också ha det. Efter Sigrid Gillner död fick hon komma in i huset i Viken och där fanns alla brev, dokument och dagböcker med uppgifter om Sigrid Gillners innehållsrika liv. Sigrid Gillner började sin bana som mycket aktiv socialdemokrat och blev så småningom riksdagsledamot. Hon var orädd och frispråkig och dagtingade inte med det hon tyckte var rätt. Tidigt agiterade hon för hälsolära och sexualupplysning i skolorna. Hon var vacker och hade karltycke. Hon ville gärna ha barn. Så småningom gifte hon sig med Sven Ringenson, socialdemokrat liksom hon. På bröllopsresan fick han påssjuka och där försvann drömmen om ett barn. Barnlösheten delade hon med en annan av sina stora förebilder, nämligen Ellen Key. Åren gick och Sigrid Gillner vände sig mot det som hände inom partitet; om oegentligheter som tystades ner och om partimedlemmar som skodde sig på politiken. Sigrid Gillner kom på andra tankar. Slut på första avdelningen som har rubriken Folket. Nästa del heter Eliten. Tidsmässigt är det nu 1938. Sigrid Gillner upptäcker att hon har flera åsikter som överensstämmer med Hitlers. Bland annat upphöjer hon - liksom Hitler och Ellen Key - moderskapet. Ellen Key menar att fredstanken börjar i modersfamnen. SG fördömer skarpt antisemitismen men anser i likhet med så många andra kvinnor att Hitler är en duglig karl. Det var kvinnorna som bar fram Hitler i Tyskland. Sigrid Gillner skriver artiklar i Helsingborgs Dagblad som anses vara en brun tidning. Hon skriver böcker som kritiseras och ibland inte ens recenseras. Hon stämplas som nazist utan att någonsin ha varit det. Hennes man och hon kan inte bo ihop för de bara grälar om politik. För Sigrid Gillner finns inga mellanlägen. Allt är svart eller vitt. Antingen är en vän eller fiende. Men även fienderna får brev och böcker utav henne. Breven inled med "Kära fiende!" Många som varit hennes kritiker blir snabbt hennes vänner. Så småningom går det upp för henne att hon gått vilse. I likhet med Ingmar Bergman och partiledaren för Nationalsocialistiska arbetarepartiet,
Sven Olov Lindholm. Tredje avdelningen heter Gud. Sigrid Gillner har upptäckt katolicismen. Hon konverterar när lagen om religionsfrihet går igenom 1951. Hon bor nu i Viken permanent och grälar med grannarna om deras höns och hotellet i Viken för deras mat. Hennes syn försämras och hon dras med hosta sedan maken Sven flyttat ner och har börjat röka igen. Hon arbetar in i det sista nu som radiokrönikör. Eva F. Dahlgren har gjort ett fantastiskt arbete. Hon porträtterar en livfull, stridbar kvinna med ideal och idéer. Möjligen var hon politiskt naiv men hon stod upp för det hon trodde på och erkände när det blev fel. Eva F. Dahlgren fick Sigrid Gillners efterlämnade papper av olika slag i sin hand trettio år efter hennes död. Hon har kompletterat med intervjuer och naturligtvis läst alla Sigrid Gillners böcker. Hon har använt samma metod som Truman Capote använde i sin dokumentärroman Med kallt blod. Allt bygger på fakta även de gestaltade delarna. Fallet Sigrid Gillner är kvinnohistoria och svensk och tysk historia. Sigrid Gillners otroliga kontaktnät är mycket intressant och berättar också något om tiden och dess strömningar. Eva F. Dahlgren inser att det är svårt att läsa med dåtidens ögon när hon sitter med facit i hand. Ingen kan ha varit ärligare och rättvisare än hon. En intressant, lärorik och spännande biografi.
Veckans topplista gäller Skottland.
1. Jag börjar med nationalskalden Robert Burns. Ur min hylla plockar jag fram en biografi om honom av Maurice Lindsay och en liten diktbok av honom med titeln Och gott öl kom. Mest känd är han kanske för Auld lang syne.
2. Rosamund Pilcher föddes i Cornwall med flyttade i och med giftet till Skottland där hon fortfarande bor. Så här skrev jag om hennes bokMidvinter är mycket engelsk. Ingenting saknas av Agaspisar,
varmvattenflaskor, leriga stövlar, tedrickning, ideella
kvinnoföreningar, hyggliga präster, knarriga godsägare, taskiga
arvingar, ridande godsägarinnor, präktiga hembin, pubar där allt
ventileras, trevna stugor, hundar, lanthandlar, begravningsentreprenörer
som också är taxiförare, o.s.v. Miljön är Cornwall, Hampshire och Skottland.
3. A. J. Cronin fanns i föräldrarnas bokhylla. Hattmakarens borg läste jag långt innan någon visste vad en blogg var. Jag minns att den var dyster. Cronin var läkare och Hattmakarens borg var hans debutroman. Den handlar om en familjefar som styr sin familj med järnhand under första delen av
1800-talet i ett gruvsamhälle i Skottland.
4. Simma med de drunknade av Lars Mytting är en spännande släkthistoria som tilldrar sig i Norge och på Shetlandsöarna. Den innehåller också ett bittert triangeldrama. Författarens kunskaper om trä och träd imponerade på mig.
5. Rov av Sharon Bolton tilldrar sig på Shetlandsöarna. Tora Hamilton är förlossningsläkare och har nyligen kommit till öarna. Hon har svårt med svärföräldrarna och de sociala koderna och sin egen barnlöshet. När hon ska begrava sin häst träffar hon på liket av en kvinna som nyligen fött barn.
"Hon sitter vid fönstret. Ett mjukt morgonljus silar in genom den glesa gardinen.Grannarna står och pratar, pekar upp mot himlen. Vad tittar de på? Vad pratar de om? Hon öppnar försiktigt fönstret på glänt. Doften av syren väller in. Bedövar henne, påminner henne om Uppsala. Om livet. Hon sätter papper i skrivmaskinen. Nu ska den bli av. Boken om vad som hände i hennes liv, vad som gjorde henne vingklippt. Hon börjar:" Hela denna historia..." Nej. Hon backar, kryssar över, börjar om: "Mina syskon, som eicke fått del av detaljer eller namn - bara fått veta vad som bröt her mig - villejag skulle en gång när jag är borta få full klarhet." Hon sluter ögonen. Ska hon börja med Ellen Key och sommaren hos henne? Ellen Key hänger på väggen och tittar lugnt ner på henne från sitt svart - vita fotografi med dedikation. Eller ska hon börja med Hjalmar Branting? Kampen mot orättvisor och klassamhälle. En kamp som fördes med idealitet och offer. Brantings porträtt hänger bredvid Ellen Key. Hon tänker på hans begravning, då hon fick porträttet av Tage Erlander. Tage Erlander - hon blir het av ilska. Hon plockar fram hans brev och läser det återigen."
Från sidan 9 i Fallet Sigrid Gillner av Eva F Dahlgren
Läsutmaningen En smakebit på söndag går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar utav det vi just läser. Utan att avslöja för mycket. Den här veckan är det Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger som håller i trådarna. Fler smakebitar HÄR
Just nu pågår en utmärkt radioföljetong som jag missade början på och nu tar igen. Den danska författarinnan Dorrit Willumsens roman, Marie, om Marie Tussaud läses i P1 av skådespelaren Anna Persson. Anna Maria Grosholtzs mor blev änka vid 17 års ålder. Hon och hennes dotter flyttade från Bern till Paris där modern blev hushållerska åt läkaren Philippe Curtius. Han blev som en farbror för Marie och hon lärde sig konsten att skapa figurer i vax av honom. Curtius skapade vaxfigurer i anatomiskt syfte. Marie (1761 - 1850) hann bli både känd och rik under sin levnad. Hon var skickligt i sitt yrke och som affärskvinna. Anna Persson gör rättvisa åt den livfulla skildringen av livet i Paris. Berättelsen är fylld av dofter och färger och iakttagelser av människor; deras utseende och beteende. Marie umgicks med människor ur skilda samhällsskikt. Hon var väl förtrogen med hovlivet och kände både Voltaire, Robespierre och Napoleon I. Någon gång höll hon på att råka illa ut själv under franska revolutionen. Voltaire var för övrigt den första hon skulpterade. Hennes största och mest berömda vaxkabinett finns i London, men det finns även filialer lite runt om i värl
Mia undrar i sin helgfråga vad vi saknar i böcker.
Ibland kan det vara bra med en släkttavla eller personförteckning.
Ofta är det bra med kartor.
Ordförklaringar är bra i romaner där främmande ord och uttryck förekommer
Vad jag INTE vill ha är kapitelrubriker som avslöjar allt vad respektive kapitel innehåller.
Bonusfrågan:
Hur gör du för att motstå erbjudanden av det här slaget?
För det mesta inte så svårt eftersom jag numera endast köper böcker av typen "måsten". De här fyra kan en låna. För 169:- får en ett "måste".
Tornehamn ligger vid södra sidan av Torne träsk. Där tilldrar sig Och bergen skall rämna,
Erika Olofsson Liljedahls andra roman. Tidsmässigt befinner vi oss i början av 1900 - talet. Hedvig är gift med prästen Georg. De kommer närmast ifrån Uppsala och Hedvig har i början lite svårt att anpassa sig till fjällen och den storslagna naturen. Georg skaffar David, Hedvigs bror, arbete vid järnvägsbygget. Det bestäms över huvudet på David som ett försök att rädda familjens torp. Hedvig och far har kommit överens brevledes. Georg har problem med en tjänstledig kateket, en sorts lärare för lapparna. "Att komma med bildning och gudstro till lappmarken kräver sin man, tro inget annat", säger Georg. Hedvig får den strålande idén att hon skulle kunna undervisa samebarnen. Georg är inte speciellt uppmuntrande. Men Hedvig framhärdar och en får följa hennes envisa kamp för att bibringa barnen kunskaper när de inte har ett gemensamt språk. Georg har inga höga tankar om varken samerna eller deras barn. Hans kvinnosyn är inte heller så berömvärd. Hedvig fäster sig särskilt vid flickan Sara, samekvinnan Marets dotter. Hedvig vill ha barn, men Georg har aldrig uttryckt någon önskan att bilda familj. När Hedvig får missfall beslutar hon sig för att inte berätta för Georg. Om orden yttrades högt kunde vad som helst brista. David far illa och behandlas skamligt av de så kallade arbetskamraterna med lagledare Anders Lundholms goda minne. Kokerskan Klara - av rallarna kallas hon Husdjuret - står på Davids sida. Första och sista kapitlen i romanen är Marets, samekvinnans, vilket jag kan tycka är ett ställningstagande. Samerna har tvingats söka sig nya vägar för renhjordarna; järnvägsbygget förväntas ta ännu några år. Georg möter myggen och det avgör saken för hans och Hedvigs del. Erika Olofsson Liljedahl har gjort det igen. Den första romanen Någonstans brister himlen var överraskande bra. Andra boken brukar vara svårare. Men inte för den här författaren, uppenbarligen. Miljön är väldigt fint beskriven; naturskildringen doftar och framkallar syner på näthinnan. Hedvigs möte med norrskenet är magiskt. Den magra vargtikens ylande får en att rysa med Hedvig. Rallarnas hårda liv, Hedvigs otacksamma roll som prästfru; Marets nomadliv och samernas förhållanden i övrigt skildras med stor trovärdighet. Allt är omsorgsfullt framställt; språket är vackert och förmedlar en tid, en plats och människornas hårda villkor i Tornehamn i Norrland.
Titel: Och bergen skall rämna
Författare: Erika Olofsdotter Liljedahl
Förlag: Historiska Media
Tryckår: 2019
Antal sidor: 356 sidor
Idag handlar Veckans topplista om biografier i vid bemärkelse.
1. Helge Åkerhielm (1910 - 1968), Förgången stad: självbiografisk prosa
Helge Åkerhielm var son till Dan och Annie Åkerhielm; litteraturkritiker, film - och teaterrecensent. Han skriver om sitt älskade Stockholm som inte längre finns. Helge Åkerhielm översatte Barnen i Nya skogen och Pappa Långben bl. a. Han var medlem i Clarté, vilket väl får ses som ett modersuppror. Under läsning. Föräldrarna skymtar då och då. Förgången stad kom ut 1958
2. Perser, David M, Påfågelns skugga
En lärorik bok om en barn - och ungdom i Irak; om att sitta i fängelse och torteras, om att se sina vänner försvinna, om att fly och om att hamna i Lund och studera till läkare.
2. Lindahl, Julie Catterson, Pendeln : ett barnbarn utforskar sin familjs nazistiska förflutna. Den här boken hann jag bara titta på innan den korta lånetiden var slut. En kvinna tar itu med sin egen och släktens oro och illabefinnande och får konstatera att hennes idol i livet, den älskade mormodern, varit djupt involverad i nazisternas illgärningar.
4. Myrdal, Jan, Ett andra anstånd
Ännu inte läst. Men Margit Richert i SvD, på mödernet av kulaksläkt, förlåter honom allt och utbrister: Vilken bok! Jan Myrdal har kommit på att han kommer att dö och beslutar sig för att göra bokslut.
5. Mazzarella, Merete, Den försiktiga resenären
Jag brukar alltid läsa Mazzarellas välformulerade, intressanta och kunniga skriverier oavsett ämne. Jag har aldrig uppfattat henne som någon framstående resenär så det blir spännande.
"Den kanske mest typiska delen av Småland ligger inom Skånes gräns". Så lyder första meningen i Bröderna från Vesseln av Annie Åkerhielm, 1935. Hon avser förmodlingen Göingebygden i nordöstra Skåne och jämför de magra steniga backarna med slättens feta åkerjord. Närmaste stad är Kristianstad. Boken handlar om två brödrapar. De äldre är bonden Sven Ivarson på Skarvik och hans bror kyrkoherde Magnus Wesselius i Häreboda. Sven Ivarson har en vacker blond och blåögd dotter, Elfrida, och en mera lätthanterlig son, Ivar. Det andra brödraparet är Wesselius söner, Teodor och Sigfrid. Elfrida är förtjust i Teodor, som hon förmodar ska bli präst och behjälplig sin far. Elfridas far tycker att hon ska gifta sig med en rejäl storbonde i trakten. Elfrida är moderlös och har tagits om han av sin snälla ingifta faster Emilie i prästgården. Hennes farbror är mycket förtjust i henne. De båda delar en gammalkyrklig tro även när det uppstår konflikter med kyrkoherdens söner. Elfridas dröm att gifta sig med en präst är tydlig för alla. Inget går i förstone som hon - eller någon annan - tänkt sig. Elfrida flyttar till prästgården för att hjälpa sin spröda faster Emilie som har problem med hjärtat. Hon visar sig dock ha en vilja av järn och räds inte att trotsa sin despotiske man, kyrkoherden. Åtminstone inte så länge han inte vet om det. I Bröderna från Vesseln möter vi klasskillnader, generationsmotsättningar, mycket skilda trosuppfattningar och inte minst brytningen mellan gammalt och nytt. Jag tyckte att Bröderna från Vesseln var en direkt spännande spännande bok; lättläst och välskriven. Annie Åkerhielms psykologiska blick är klar och det är inte utan att en kan sympatisera med både den ene och den andre. Nästan.
På söndagarna bjuder vi varandra en smakebit utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås. Den här söndagen är det Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten som håller i tyglarna.
"Mitt första minne, som kanske bara är påhittat, är av de två hästarna, som min morfar ägde, Brunte och Fuxen. De står tätt invid varadra vid muren som skiljer Skogen från Lagårdsbacken, med mularna hängande över grinden. Framför dem står jag, en mycket liten flicka i - gul? - bomullsklänning.Jag är rädd. Det hela kan mycket väl vara påhittat. Jag har beslutat att skriva ett stycke varje dag tidigt på morgonen innan jag börjar med något annat. Det är augusti. Vattnet nedanför fönstret är oroligt och djupt blått. Det räcker för idag.
Andra dagen. En sommar, mycket senare, hade mina morföräldrar en finsk, mager kvinna i köket, hon var nästan döv. Hon kunde läsa på läpparna. När hon upptäckte att min unga moster lät mig röka turkiska cigaretter - märket Istambul - i skogen och ibland närmare köket, ville hon ställa sig in och bjöd mig på Camel vid diskbänken. De var alldeles för starka, jag hostade och ville inte ha, hon blev ledsen. Jag var nio år. Jag bevarar minnet av henne insvept i en viss tragik. Vem var hon, varför var det så viktigt att ställa sig in hos barnet som var jag?"
Från sidan 7 i Vindspejare av Agneta Pleijel.
Fler smakebitar HÄR
Norrbys på Borregård. En historia från tiden före syndafloden av Annie Åkerhielm, 1929. Illustrerad av Einar Nerman.
Familjen Norrby består av pappa majoren Fritz Norrby i Skånska dragonregementets reserv och mamma majorskan Katharina; sönerna Ove, en charmig ung man och brodern Hans, som är mera tystlåten och grubblande; döttrarna Anne - Sofie, snart 30, Britten som bara är intresserad av lantbruk och så Louise, majorens brorsdotter. På det gamla minnesrika Vindrup bor baron Mogens Rud och hans egensinniga, ständigt läsande syster Agatha. Den långe, korpulente ryttmästaren Zander och hans hustru född Suell har en liten näpen, bortskämd dotter vid namn Doris. De här personerna träffas ständigt på olika bjudningar och danser. Familjerna på Borregård och Vindrup har anor och traditioner men inga pengar. Zanders har pengar. Anne - Sofie och Mogens är ett par sedan barnsben, men nu bestämmer sig Anne - Sofie för att hon måste gifta sig på ett sätt som gynnar hennes familj. Stackars pappa Norrby är ingen affärsman. Konsul Lunderholm är förmögen och han uppvaktar Anne - Sofie, men han är inte så tilltalande som man. In på scenen kommer disponent Smith, en self - made, nyrik man; så helt olik alla de gamla familjerna. Han kan påminna om Rhett Butler i typen. Det är fart och fläkt omkring John Smith; han reser mycket och tar stora risker i affärer. Här blir det naturligtvis kulturkrockar men John Smith är generös och vänlig och inser att han är en främmande fågel i sammanhanget. Norrbys på Borregård handlar mycket om relationer; om familjer som har förmögenhet och de som inte har det. Anor och traditioner betyder mycket. Mannen ska vara familjens stöttepelare. Flickorna har planer på att utbilda sig till sjuksköterska, läsa på Alnarp eller helt enkelt umgås med Kant och Spinoza i biblioteket. Annie Åkerhielm var samtida med Mathilda Malling och de har en del gemensamt utöver landskapet Skåne.
Mia undrar i sin helgfråga om vi blir stressade av alla nya böcker.
Svar: Ja. Särskilt som jag nu är i det läget att jag läser många gamla böcker och förmodligen fortsätter med det en tid till. Jag har mina skäl.
Bonusfråga: Avslappningstips?
Lär dig andas. Långt ner i magen och sakta ut igen. Axlarna trillar ner från öronen och efter en stund sjunker blodtrycket också.
 |
| Lånad bild |
1921 gav Sveriges författarföreförening ut en festskrift med titeln Innan vi började. Den tillsammans med en vårfest skulle samla in pengar till stöd åt behövande författare. Tjugosex författare lämnad sina bidrag. En av dem var författarinnan Annie Åkerhielm. Två andra var Sven Hedin och Verner von Heidenstam. Gemensam nämnare: Mer eller mindre uttalade sympatier för nazismen. Men det var det ju ingen som visste något om då.
Annie Åkerhielms far, den visionäre socialdemokraten Nils Herman Quiding, byggde 1874 ett hus åt familjen i Malmö. Tomtpriserna var billiga liksom byggandet. Åt ene hållet hade de almarna på Norra promenaden; på det andra hållet låt järnvägen och kanalen. Alldeles intill låg Petri kyrka. Föräldrarna var båda idealister, men de delade inte själva idealen. Fadern huserade på ovanvåningen och modern och de båda flickorna på första våningen. På övre våningen fanns också ett rum åt en ogift moster. Fadern lät också bygga ett sommarhem på den så kallade gårdejorden mellan Malmö och Arlöv. Huset kom att ligga på de sanka strandängarna mellan järnväg och hav. Det var opraktiskt och fantasifullt men Annie hade en läsplats i körsbärsträdet. I trädgården fanns det flera bord där flickan kunde ha sina manuskript, penna och bläck. Annie älskade solnedgångarna över havet och åskvädren. Hon kom också att älska de skånska bokskogarna, djurlivet, folklivet, lantlivet och herrgårdslivet hos vänner och bekanta. Till barndomsminnena hör också två tvillingmostrar och två originella fastrar. Annie gick aldrig i skolan utan undervisades hemma. Hon hade inga vänner och det berodde nog mycket på hennes blyghet. Den äldre systern, som också hade undervisats hemma, var betydligt mera social. Modern avskydde vardagssysslorna i hemmet men bar sina plågor med jämnmod. Annie Åkerhielm skildrar däremot de små, viktiga opretentiösa göromålen med stor respekt. De är nödvändiga och betydelsefulla. Modern älskade musik och konst och var varmt religiös och en "oförskräckt fritänkerska". Viktor Rydberg var familjeskalden framför andra. Annie Åkerhielm anser att den isolerade uppväxten bidrog till att hennes författarskap blev försenat. Hon tackar Författareföreningen för uppslaget att minnas ursprunget eftersom det är viktigt att komma ihåg.
Den här berättelsen platsar på nr 1 i Ugglans&Bokens läsutmaning Läs en novell IV Läs en novell som tilldrar sig vid havet.
En mästerlig novell av den amerikanska författaren Edith Wharton (1862 - 1937). Bra titel också: Kvicksand. Mrs Quentin är en kvinna som strävar efter fulländning. "Hennes vänner förtjänade inte alltid de stolar de satt på, och hos sina bekanta såg hon genom fingrarna med brister som hon inte skulle ha tolererat hos sina prydnadssaker." Hennes hem är som allra bäst tomt med en tänd brasa, tycker hon. Hennes son, Alan, driver en tvivelaktig tidning, Radiator, som han ärvt efter sin far. Nu är sonen nedstämd eftersom den flicka han älskar har avvisat honom. Modern beslutar sig för att ingripa. Hon möter den unga, frispråkiga flickan och tycker till sin förvåning mycket om henne. Av en händelse träffas de ännu en gång och berättelsen tar en oväntad vändning. De två kvinnorna är skickligt skildrade med hög psykologisk trovärdighet. Det hela äger rum i New York i början av 1900 - talet. Författarinnan föddes i en överklassfamilj där hennes enda uppgift var att se till att bli bra gift. Men hon blev en produktiv författare och nominerades tre gånger till Nobelpriset i Litteratur. Edith Wharton var den första kvinnan som fick Pulitzerpriset. Det fick hon för romanen Oskulden stid som sedan också blev film. Översättningen av Kvicksand är gjord av Helena Hansson och förlaget är Novellix.
Novellen passar in på nr 25 Läs en novell som tilldrar sig i New York i Ugglans&Bokens läsutmaning Läs en novell IV.
Vissa huvudkaraktärer fäster en sig mer vid än andra, säger Johanna, och ber oss lista våra fem favoriter.
1. Scarlet O´Hara i Borta med vinden av Margaret Mitchell. Jag gillar verkligen hennes livslust, energi och optimism
2. Penelope, Odysseus hustru i Odysséen av Homeros. I tio år väntade hon på sin man som krigade i Troja. Friarna kom i horder och ville inte ge sig av. Penelope sade att hon inte skulle gifta om sig förrän hon vävt färdig sin svepduk. Hon vävde på dagen och rev upp på natten.
3. Kristin Lavransdotter av Sigrid Undset
En fantastisk kvinnoskildring från 1300 -talet i tre delar.
4. Jane Eyre av Charlotte Brontë
Behöver ingen närmare presentation. Jane Eyre, den lilla färglösa guvernanten med karaktär och integritet är alldeles oförglömlig.
5. Larisa Fjodorovna (Lara) i Doktor Zjivago av Boris Pasternak. Jag vet att hon inte är huvudpersonen i boken men hon är i alla fall helt oförglömlig. Kanske för att hon spelades av Julie Christie i filmen med samma namn.
Inlägg
