lördag 2 juli 2016

Simma med de drunknade

Unge Edvard Hirifjell är uppfostrad av sin farfar, Sverre, i Saksum någonstans i Gudbrandsdalen. Han och farfar är potatisbönder med får. Edvards föräldrar är döda och när Edvard frågar farfar om dem säger han att han ska berätta när Edvard blir äldre. Men "... jag upptäckte sanningen för tidigt, och då var det för sent." Edvards sökande efter föräldrarnas historia såsom Lars Mytting berättar det i Simma med de drunknade för honom till Shetlandsöarna och Frankrike. Hans mor, Nicole, föddes i Ravensbrück och räddades därifrån av farfars bror och ärkefiende Einar. Föräldrarna har dött i närheten av Somme och de sexton valnötsträden som står skyddade i minerat område och som spelar en betydelsefull roll i berättelsen. Edvard läser brev, analyserar foton och intervjuar människor Allt leder vidare till nya förvecklingar. Edvard, som endast är ett par och tjugo år, förvånar med sin världsvana när han reser iväg. På Shetlandsöarna möter han rikemansflickan Gwen. Hon och Edvard är ute efter samma sak fastän från olika håll och egentligen är de antagonisterMen naturligtvis blir de kära i varandra trots att de misstror och vaktar på varandra. Hemma I Norge  väntar huldran Hanne, som tror att det är Edvard och hon, så hon flyttar helt sonika in på hans gård medan hon ändå sköter den under hans frånvaro. Släktens historia rullas upp. Den bittra fejden mellan Sverre och Einar Hirifjell har sin grund i politiska meningsskiljaktigheter och ett oskiftat arv
Det är en intressant story, författarens berättarglädje är smittsam, naturskildringarna är väldigt fina - vad det gäller Norge näst intill förälskade -, författarens kunskaper om träd och trä och en del andra specialkunskaper är intressanta. Edvards karaktär är dock inte riktigt trovärdig och romanen hade vunnit på mera koncentration. Några rejäla översättarmissar finns också, bl. a. "Feldwebel Haraldsen tackade farfar för sin insats." Men på det stora hela en spännande roman för dem som gillar släkthistoria, historia ( inte visste jag att Norge och Shetlandsöarna delar ett förflutet!) och äventyr. 
Översättning: Lotta Eklund. Wahlström & Widstrand

6 kommentarer:

  1. Jag har nog aldrig läst en bok om någon som är potatisbonde... men släkthistorier är ju ofta intressanta att läsa.
    Ha det fint!

    SvaraRadera
    Svar
    1. ja, det var intressant att följa Edvards nystande baklänges

      Radera
  2. Det gäller att fråga i tid... spännande med kärlek mellan motsndare - s

    SvaraRadera
    Svar
    1. edvard frågade ju i tid. Sverre skulle ha svarat i tid också

      Radera
  3. Vi pratade om den på Kulturkollo läser och som du säger så är det en fin släkthistoria. Alla samtalen finns kvar på FB att läsa om du har lust att läsa våra tankar.

    SvaraRadera