Källorna

Romanen Källorna av Marie - Hélène Lafon handlar om en bergsbondes familj i Cantal med sorl ifrån floden Santoire. Den första avdelningen tilldrar sig under lördagen och söndagen den 10 - 11 juni 1968. Det är den namnlösa frun i huset som berättar. Hennes kropp är slut trots att hon ännu inte fyllt 30. På tre år har hon genomgått tre kejsarsnitt. Första barnet kom 11 månader efter giftermålet. De första slagen kom strax efter bröllopet. Mannen, som små småningom visar sig heta Pierre, slår henne besinningslöst. Hon tycker sig var tvungen att hålla skenet uppe utåt. Man gör så i deras kretsar. Hon kör bil till samhället och visar upp de tre fina barnen när de går i kyrkan. Mannen är kolossalt noga med sina kläder. Han är renlig och super inte. Hon är rädd att han kommer att ge sig på barnen. En dag brister det för henne och hon berättar för sin mor.  Andra delen är Pierres berättelse från 19 maj 1994. Han är naturligtvis full av hat mot x-hustrun. Han mor eldar på. Hon har aldrig gillat svärdottern. Men han är stolt över sina frejdiga döttrar som kommer hem från skolan med fina betyg. Sonen Gilles är han tämligen ointresserad av. Gilles är för vek. Han liknar sin mor och morfar. Det blir ingen bonde av honom. Torsdagen den 28 oktober 2021 för mellanbarnet Claire ordet. Hon trampar omkring bland lönnlöven på gårdsplanen utanför sitt barndomshem och lyssnar på floden Santoire. Hon ska aldrig mera gå in i huset. Det är sålt till ett ungt entusiastiskt par. Romanen lär vila på självbiografisk grund mer än  tidigare romaner. Källorna är detsamma som rötterna. Den natur som beskrivs i romanen påminner om Pierre Magnans  kriminalromaner som jag är väldigt förtjust i och har läst både en och två gånger. Särskilt förtjust är jag i hans landskap i Provence i skuggan av Lurebergen och sorlet av vattnet som rinner längs bergssidorna.Jag kommer säkerligen att läsa flera av Marie - Hélène Lafons romaner.

Titel: Källorna

Författare: Marie - Hélène Lafon

Översättare: Anna Säflund - Orstadius

Förlag: Grate

Tryckår: 2023

Antal sidor: 96

Tålamod

Nu har jag sträckläst Tålamod av Djaïli Amadou Amal, född 1975, från Kamerun. Tre kvinnors upplevelser i äktenskap med allsmäktiga män som deras fäder och farbröder valt åt dem. Religionen och traditionen bestämmer.  Äktenskap handlar inte om känslor. Tvärtom. Det handlar om allians mellan två familjer, om heder och religion. Kvinnorna ska acceptera allt, stå ut med allt och - om möjligt - glömma allt. De ska till exempel stå ut med polygami; ta emot och välkomna nya hustrun, lära upp henne och se till att harmoni råder i hushållet. Ramla och hennes halvsyster, Hindou, ska gifta sig samma dag. Ramla har i sista stund snuvats på ett giftermål som hon välkomnade med en kamrat till hennes bror. Men hennes fars äldre bror har gått och lovat bort henne till en äldre affärsbekant och då är det bara att bita i det sura äpplet. Stackars Hindou gifts bort med en våldsam, missbrukande kusin, Moubarak, som slår henne sönder och samman. Ingen ställer upp på hennes sida. Släkten tycker bara att det är pinsamt att hon skriker så hemskt när mannen slår och våldtar henne. Ramla ska bli bihustru. Hon "välkomnas" av mannens vackra hustru och förstår precis hur illa sedd hon är. Första hustrun heter Safira och hon har levt i över tjugo år med mannen som varit fullt nöjd med henne i alla avseenden. Hon anses ha fört lycka och välstånd med sig i huset. Men nu har mannen kommit på andra tankar. Safira är naturligtvis både både ledsen och arg och rustar till kamp. Hon drar sig inte för någonting och hon är smart. Mannen anar oråd, men kan inte komma på någon av hustrurna med några oegentligheter. Och vartefter tiden går anar man en långsam rörelse. Det pyr. Safira kräver att få gå och lära sig läsa och skriva. Och om den ena ska ta körkort vill den andra också göra det. Mannen är egentligen inte elak och har aldrig slagit Safira, men Ramla blir vid ett tillfälle utsatt för misshandel. Männen är ju också offer för religionen och den starka traditionen; visserligen inte i så hög grad som kvinnorna, som ju inte har några rättigheter alls. Kvinnorna ska vara tysta, undergivna, behagliga, föda barn och hålla huset rent; vara tacksamma och tålmodiga. Tålamod är det viktiga i livets alla lägen och det som den äldre generationen förmedlar till de yngre. Författaren vet vad hon talar om. Hon tog sig mot familjens vilja ur två tvångsäktenskap och verkar nu som feministisk aktivist för att förbättra kvinnors villkor i Salehområdet strax söder om Sudan. Boken tillägnas maken och barnen med kärlek. En blir väldigt upprörd av den här läsningen. Romanen förtjänar att läsas av många. Världen bör veta. Tyvärr finns väl liknande kulturer på andra ställen i världen, till exempel Afghanistan. Tålamod har fått stor uppmärksamhet i Afrika och nominerades till Goncourtpriset. Översättningen är gjord av Lisa Marquez Jagemark. Förlaget är naturligtvis Tranan. Tack och lov för Tranan!
Titel: Tålamod

Författare: Djaïli Amadou Amal 

Översättare: Lisa Marques Jagemark

Förlag: Tranan

Tryckår: 2023

Antal sidor: 179

Som om det skulle hjälpa att låsa!

Catherine möter den otroligt charmerande, snygge kriminalpolisen Lee med ett oklanderligt förflutet.
De blir förälskade. Eller i alla fall är det vad hon tror. Förhållandet kantrar så sakta. Det börjar med kontroll av umgänge och e - post, extranycklar, avlyssning av mobilsamtal och telefonsamtal i ny och nedan. Catherine blir först lite smickrad av det intensiva intresset. Men snart blir hon förbryllad, sårad, ledsen och så småningom väldigt rädd. Och arg. Förhållandet kapsejsar totalt och misshandeln blir både fysisk och psykisk. Det värsta är att ingen tror Catherine när hon försöker berätta! Först måste det bli katastrof. Hon försöker sedan varna nästa kvinna, men blir avvisad och betraktad som störd. Det går så långt att Catherine blir tvångsintagen på mentalsjukhus. Hon har panikångest och tvångssyndrom vilket inte borde förvåna någon med ett uns av fantasi och empati.
Berättelsen är delad i två tidsplan; ett före och ett efter misshandelsåren. Rättegången däremellan upplevs som lika förnedrande som själva misshandeln.
Elizabeth Haynes debuterade med Into the darkest Corner 2011.
Nu har Glöm inte att låsa kommit ut på Lind & Co förlag i översättning av Ulla Danielsson.
Elizabeth Haynes arbetar som analytiker för polisens underrättelsetjänst, vilket hon betraktar som ett idealiskt yrke för en författare.
Glöm inte att låsa avslutas med ett avsnitt som har rubriken Om boken och ett annat som heter Om att skriva. Elizabeth Haynes andra bok, Revenge of the Tide, kom ut 2012.