Erinran

Tusenblad är en gammal kvinna som faller i sitt badkar och bryter lårbenshalsen. Hemtjänstens nästa besök infaller inte förrän om fyra dagar.
Tusenblad uthärdar stoiskt och utan att förtvivla.
Tiden upphör att existera.Finlandssvenska Birgitta Bouchts nya roman heter Tusenblad, en kvinna som snubblar. Minnena av barndomen, modern, Greta Gustafsson - den vackra, stolta - moderns väninna och motpol, Elsa och så Christian - framför allt kärleken Christian Salgado från Brasilien som övergav Tusenblad - kommer för henne där hon ligger och fryser i obekväm ställning i badkaret. Hon misstror egentligen minnena. Vi lever kronologiskt och minns rapsodiskt. Men kroppens egna minnen är sanna. Modern blev också sviken och dottern knöt hon aldrig riktigt an till trots Tusenblads alla försök att vinna hennes kärlek.
Tusenblad har blivit ensam, knuten och tårlös.
Hon har arbetat hela sitt liv som arkivbiträde på ett sjukhus och varit fullständigt nöjd med det. Tusenblad vet att hon är gammal och snart kommer att dö. Och hon är nöjd med det också. Faktiskt närmast lite nyfiken
Tusenblad funderar mycket på sin identitet. Vem är hon? När vet man vem man egentligen är? När blir man presenterad för sig själv?
Mänskliga livsvillkor sätts under lupp i Birgitta Bouchts roman. Och hon excellerar i kloka, pregnanata aforismliknande formuleringar som gör att man stannar upp, läser om och försöker lägga på minnet. Jag får lust att läsa högt.
Jag har också läst Minnas, glömma och förtiga. Syskonbrev mellan Birgitta Boucht och hennes äldre bror Bengt Pihlström. Då skrev jag så här.

Jag tyckte mycket om Tusenblad, en kvinna som snubblar.

Tusenblad är en gammal kvinna som faller i sitt badkar och bryter lårbenshalsen. Hemtjänstens nästa besök infaller inte förrän om fyra dagar.
Tusenblad uthärdar stoiskt och utan att förtvivla.
Tiden upphör att existera.
Finlandssvenska Birgitta Bouchts nya roman heter Tusenblad, en kvinna som snubblar.
Minnena av barndomen, modern, Greta Gustafsson - den vackra, stolta - moderns väninna och motpol, Elsa och så Christian - framför allt kärleken Christian Salgado från Brasilien som övergav Tusenblad - kommer för henne där hon ligger och fryser i obekväm ställning i badkaret. Hon misstror egentligen minnena. Vi lever kronologiskt och minns rapsodiskt. Men kroppens egna minnen är sanna.
Modern blev också sviken och dottern knöt hon aldrig riktigt an till trots Tusenblads alla försök att vinna hennes kärlek.
Tusenblad har blivit ensam, knuten och tårlös.
Hon har arbetat hela sitt liv som arkivbiträde på ett sjukhus och varit fullständigt nöjd med det. Tusenblad vet att hon är gammal och snart kommer att dö. Och hon är nöjd med det också. Faktiskt närmast lite nyfiken
Tusenblad funderar mycket på sin identitet. Vem är hon? När vet man vem man egentligen är? När blir man presenterad för sig själv?
Mänskliga livsvillkor sätts under lupp i Birgitta Bouchts roman. Och hon excellerar i kloka, pregnanata aforismliknande formuleringar som gör att man stannar upp, läser om och försöker lägga på minnet. Jag får lust att läsa högt.
Nyligen läste jag Minnas, glömma och förtiga. Syskonbrev mellan Birgitta Boucht och hennes äldre bror Bengt Pihlström. Då skrev jag så här.

Jag tyckte mycket om Tusenblad, en kvinna som snubblar.
Men varför ett så gräsligt omslag? Jag har inget emot åldrade händer. Det är snarast färgen som som jag tycker är hemsk.

Syskonbrev

Birgitta Boucht, författare och kulturjournalist, brevväxlar med den sju år äldre brodern,
Bengt Pihlström, som arbetat med turism och nordiskt och internationellt samarbete.
Minnas, glömma och förtiga. Syskonbrev är titeln på denna lilla brevbok.

Birgittas och Bengts äldre syster Kerstin är död.
Hon blev kvar som finskt krigsbarn i Sverige efter kriget och kom ifrån sin finska familj. Men hon har betytt mycket för Birgitta som nu känner sin tillvaro vackla. Hon funderar på sin egen identitet och vill tala om familjen och barndomen med sin bror. Han svarar ytterst kyligt och behärskat och undrar vad man egentligen ska med en syster till. Han förefaller ängslig, feg och hämmad. Och ibland tillåter han sig rentav att vara nedlåtande mot sin öppna, känsliga och kontaktsökande syster.
Birgitta har stort tålamod; kanske för att hon beundrade honom så oerhört i barndomen. Kanske för att hon behöver någon som sett henne som barn.
Hon löser upp knut för knut; får Bengt att tala om sådant han inte vill minnas eller värjer sig mot. Till exempel döden. Eller sitt förhållande till alkohol.
Jag läser breven med stort intresse. Det sker en tydlig utveckling i deras förhållande. Breven ändrar karaktär - särskilt Bengts till Birgitta. Till slut inleder han till och med med orden "kära syster", så han har förmodligen kommit på vad man kan ha en syster till.