Helga

Jag var väldigt imponerad av Bengt Ohlssons roman Gregorius från 2004; en parafras på Hjalmar Söderbergs Doktor Glas som fick Augustpriset. Nu är han tillbaka med Helga, fru Gregorius, berättelse. Året är 1937 och Helga är nu i sextioårsåldern. Romanen är inget mindre än en spännande bladvändare skriven av en man med erfarenheter av människors liv och relationer. Språket är vårdat och flyter lätt. Många gånger vill en stryka under och instämma. Lite överraskande tar Bengt Ohlsson kraftigt parti för hunden, trofast in i döden, till skillnad från katten som går dit där den får mat och tak över huvudet men struntar i både husse och matte när det gäller.  Helga är omgift med Ivar, en snäll och ordentlig man. De har Helgas dotter Signe och ett gemensamt tvillingpar; gossarna Bosse och Holger. Genom en serie märkliga händelser kommer Helgas förflutna ifatt henne. Familjen blir skakad. Signe tycker ännu mera illa om sin mamma än hon gjorde innan. Till råga på allt får hembiträdet Hermine ett slaganfall. Det upprör Helga. Hermine har hon ett särskilt band till. De båda förstår varandra på ett särskilt, ordlöst sätt. Helga berättar allt för Hermine liksom för bästa vännen, Agnes, sedan långt tillbaka. Det ska visa sig att Helga inte är den enda som har hemligheter. Ny kris kräver nya ställningstaganden och omgruppering. Jag tänker att här inte finns en enda riktigt sympatisk människa i hela romanen. Det ska i så fall var Hermine. Det finns en del beslut och handlingar i romanen skulle kunna diskutera liksom en del svårartade relationer; mor/dotter till exempel. Helga/Signe. Jag gillade romanen och kan verkligen rekommendera den.

Titel: Helga

Författare: Bengt Ohlsson

Förlag: Albert Bonniers förlag

Tryckår: 2024

Antal sidor: 375

En smakebit på søndag v. 38 2024

astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger administrerar söndagens bokutmaning En smakebit på søndag. Vi bjuder varandra på en smakebit utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås.

"Jag hade förstås kunnat säga som det var: att  fadern till barnet som jag väntade var min älskare Klas Recke, som nyligen hade lämnat mig och förlovat sig med någon som kunde ge honom en gynnsammare framtid. Genom att tala sanning hade jag då dömt mitt ofödda barn till ett liv i skam och tystnad. För all framtid hade alla sett henne som ett misstag, något som aldrig borde ha skett, den kantstötta frukten av en skändlig förbindelse, ja, kanske en av de skändligaste man kan tänka sig, för om en hustru är otrogen mot en en präst är det nästan som om hon varit det i kyrkbänken."

Ur Helga av Bengt Ohlsson

Olikhetsutmaningen: huvudroll och biroll

enligt O: Dagens utmaning handlar om karaktärer i olika kulturella verk, men skulle också kunna handla om historiska skeenden, vinnare och förlorare i OS och livet i stort. Det finns de som spelar huvudrollen och de som får nöja sig med en biroll. Kul utmaning.

Natur & kultur

En som spelade biroller var den arma, stackars Märta Söderberg född Abenius.
Maken var så elak mot henne liksom halvbrodern och förmyndaren Alban Kayser och Lisen Bonnier, hushållerskan Elisabeth Andersson. Detta kan en läsa om i Märta och Hjalmar Söderberg. En äktenskapskatastrof av Johan Cullberg och Björn Sahlin. Det är förfärlig läsning! Hur fick något sådant hända?

Foto:TT

Ett annat gift par men där maken fick spela birollen är Drottning Elizabeth II och hennes man prins Philip som gifte sig 20 november 1947. Han gruffade titt som tätt över detta och en kan förstå att det var jobbigt att gå två steg bakom. Vet inte varför det skulle vara så nödvändigt heller.

Dessutom finns det ju massor av konstnärspar och författarpar där makens karriär nödvändigtvis måste gå före. 

Två huvudroller: Helena von Zwigbergk och Bengt Ohlsson. De verkar så trevliga. Särskilt hon som är klok som en pudel.

Experimentlusta

Jag har läst några böcker av Bengt Ohlsson tidigare och den jag tyckte bäst om var Gregorius.
Nu har jag läst den senaste, Swing, också. Den har roat mig mycket. Jag tror att den har roat Bengt Olsson också!  Bengt Ohlsson borrar sig ner i   kapillärerna på sina båda huvudpersoner, Hanna och Åke. De får vartannat kapitel.Hanna och Åke är medelålders med ett barn. De har bra arbeten och bor bra. Hanna är mera utåtriktad och vill göra nya saker, men Åke är ganska negativ och icke förändringsbenägen. Hanna har ett sätt att handskas med det så  det går ganska bra. Hannas väninna, Camilla, berättar om att det finns en swingerclub i stan som hon och hennes tröge man besökt. Hanna nämner det för Åke som är tveksam. Antingen gör de det tillsammans eller avstår de. Första kvällen händer inte mycket mera än att Åke ser sin Hanna uppvaktas av den köttige, ludne Robert. Roberts tjusiga hustru Monica kastar liderliga blickar på Åke. De har en omtumlande upplevelse i var sitt sovrum, men de berättar aldrig för varandra om dem; utan att säga så mycket om saken är de överens om att detta inte är något för dem. Bengt Ohlsson har gjort en undersökning av vad som kan hända i ett förhållande där den erotiska laddningen är borta. Författaren är milt överseende och stillsamt humoristisk. Jag gillar verkligen språket och det dramatiska bildspråket.
Swing blir nästa "snackis", tror jag. Tillsammans med Egenmäktigt förfarande, förstås.

Ja visst gör det ont...

I Bengt Ohlssons roman, Syster, försvinner Marjories syster Miriam lika plötsligt som spårlöst. Hon var den äldsta, tuffaste och duktigaste av de två. Miriam tog mest plats, krävde mest utrymme och var cool och hemlighetsfull. Familjen bestod av mamma, pappa och de två flickorna. De hölls samman av det nät som pappa vävde omkring dem med sina blickar och de var en ovanligt rolig familj. De var något alldeles speciellt.
Marjories samvete tynger. Hennes första känsla när Miriam försvinner är lättnad - inte sorg. Marjorie har lärt sig att stå i skymundan och anpassa sig. Alltså protesterar hon inte när pappa och mamma bestämt att hon ska tillbringa en tid hos faster Ilse medan de letar efter Miriam. Nu om någonsin hade väl Marjorie behövt sina föräldrar. Nu borde hon få vara med och inte stängas ute. Man vill protestera å Marjories vägnar.
Faster Ilse är vithårig, gråblek och har gul haka. Efter en trevande inledning närmar sig de två varandra. Ilse berättar sannsagor om sitt liv och och släktens. Marjorie lyssnar och reflekterar. Hon söker sin egen identitet och befinner sig i det svåra gränslandet mellan barn och vuxen. I huset i den solvarma skogen, vid havet, med faster Ilse och katten mognar Marjorie till insikt om människans utsatthet i allmänhet och sin egen ensamhet i synnerhet. Med inlevelse fingertoppskänsla och ömsinthet berättar Bengt Ohlsson om Marjorie och Ilse.
Språket är vackert, uttrycksfullt och nyansrikt.