Authors & Characters

Lyrans måndagsutmaning Authors & Characters gäller namnet Mikael. En författare och en person i en bok.

I essäsamlingen Om konsten att älska skriften tecknar psykoanalytikern och författaren Mikael Enckell ett porträtt av sin mångfacetterade och motsägelsefulla mamma Heidi född Runeberg. Hon tog tidigt avstånd från sina egna föräldrar och gifte sig först med sin bullrige, koleriske fars raka motsats, författaren och målaren 

Rabbe Enckell. De delade litterära intressen och estetiska värderingar och samarbetade framgångsrikt.

1940 skilde de sig. Heidi hade träffat Oscar Parland, psykoanalytiker och författare. Nu hade Heidi valt en man av faderns kaliber och äktenskapet blev stormigt. Enligt Mikael Enckell var Oscar Parland dock inkännande och hänsynsfull som styvfar.

Halva solen är titeln på den roman som Aris Fioretos skrivit om sin far Mikael, som mer än i ett avseende liknade Jurij Zjivago. Hur lyder definitionen på en pappa? Kanske: han som skyddar. Kanske: mot solen? Om han inte skyddar längre är han då fortfarande en pappa?I impressionistiska prosastycken berättar Aris Fioretos om fadern Mikael från slutet till början. Bilden av fadern pusslas ihop av olika bitar och kanske finns det viktigaste i mellanrummen.

En smakebit på søndag

"Jag drog henne mot vår lägenhet. Jag hade tänkt att min far kanske kom hem till oss när jag inte var där. Denna tanke behöll jag för mig själv, jag avslöjade den inte ens för Dorit. Jag sade bara till henne att min far var en sån där sorts far som gömde sig. Jag berättade inte att jag en gång hade sett honom försvinna bakom vårt hus för att skynda bort genom allén, antagligen på väg till sitt gömställe, och en gång hade jag till och med sett honom i Fajgas kök. Jag var rädd att Dorit skulle säga att det var dumheter, att det inte alls kunde vara så. I stället berättade jag för henne att jag skulle leka kurragömma med min far, han skulle gömma sig och jag skulle leta, och en dag skulle jag hitta honom. Till min glädje hörde Dorit bara på utan att säga något. En dag kommer min far att dyka upp, sa jag till mig själv, trots min mors tigande, trots Dorits tigande, även om jag inte hade något bevis för att han existerade, även om jag inte visste hur han såg ut och inte heller visste hur jag skulle kunna känna igen honom. Jag visste bara att en dag skulle vi mötas. " 
Från sidan 14 i Min mors tystnad av Lizzie Doron. Weyler förlag. Översättning från tyska: Svante Weyler. Hebreiska originalets titel: Jom echad ad nipagesh.

En smakebit på søndag är en läsutmaning som går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar utav det vi just läser. Inga spoilers, förstås. Den här veckan är det Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten som håller i trådarna. Fler smakebitar HÄR

Turen går till Polen

Idag fick jag Herman Lindqvists senaste bok Sverige & Polen. 1000 år av krig och kärlek. Jag hinner dessvärre inte läsa så mycket i den för imorgon åker vi mot Polen i svinottan, men när vi kommer hem igen blir det blir det säkert perfekt att läsa den. Herman Lindqvist bor numera i Warszawa med sin hustru Liliana Komorowska Lindqvist. Sverige har haft ett par polska drottningar och Polen en svensk kung.

Berlitz lilla reseguide om Polen är väldigt behändig och innehåller mycken praktisk information, kort historik, tips om sevärdheter, något om typiska polska maträtter, faktarutor om till exempel Chopin, Oscar Schindler,  bärnsten och S:ta Marias trumpetare. Polen har samma tid som Sverige; 220 V är standard och vägguttagen är av svensk typ.

Fem en fredag v. 39: Sagostund

Sagostund

 Fem en fredag  anordnas av elisamatilda  

    1. Vilken är din favoritsaga från när du var liten?
        De vilda svanarna av H. C. Andersen

    2. Vilken sagokaraktär passar bäst in på din
            personlighet?

        Kajsa Kavat, tror jag
        
    3.  Vilken sensmoral från en fabel gillar du?

         När den som är i underläge vinner över den
         som är starkare eller har mera pengar 
         eller vad det kan vara

    4.  Vilken film baserad på en saga är din favorit?

         De vilda svanarna med manus av bl. a drottning
             Margarethe II 

    5.  ”Det var en gång…” – hur skulle du fortsätta
         sagan om dig?

          ... en flicka som var väldigt nyfiken

Helgfrågan v. 39

Mia på bloggen Mias bokhörna undrar hur vi visar vår tacksamhet när vi får böcker ifrån förlag och när vi vinner i bokutlottningar och tävlingar på bloggar.

Det kanske är ohyfsat av mig, men jag brukar inte tacka förlagen annat genom att skriva om böckerna jag får. Jo, ibland, tackar jag förlagen direkt; alltså inte på bloggen. Jag kallar mig inte recensent, men jag brukar lägga ner ett seriöst arbete på läsningen; anteckna, stryka under och tänka innan jag skriver. Då har jag visat min tacksamhet, tycker jag. Bokbloggsvinster tackar jag naturligtvis för både på min egen blogg och i kommentar på avsändarens blogg.

Bonusfrågan: Har hösttröttheten satt in än?
Jag brukar inte vara trött alls på hösten. Det brukar vara vårvintern som den stora tröttheten infaller. Men - i höst blev det så väldigt mörkt så väldigt tidigt att jag inte var riktigt beredd, så, ja, jag är ovanligt trött.

I rörelse

 I rörelse

Tänk om den mätta dagen ändå är störst.
Och den bästa dagen släcker ens törst.

Nog finns det mål och mening i vår färd -
men fetischeringen av lidande är beklagansvärd.

Att förlägga mening till utsatthet,
är kanske viktigt för den som är poet.

Men att manas till uppbrott av den som sitter tryggt
upplevs lätt hånfullt av människor på flykt.

Skriv om, skriv om. Den nya dagen gryr.
Deras fantasier om oss har gått överstyr
 -------------
I kommentaren säger Athena Farrokhzad om sin dikt I rörelse att den är skriven av en som älskar Karin Boye.

Athena Farrokhzads skrivande är intertextuellt. Hon går ständigt i dialog med andra författares texter i sitt skrivande. - Jag tänker på mig själv som en läsare,
och på min litterära verksamhet som en läsares skrivande, säger hon.

Tisdagstrion v. 39 - Verklighetsflykt

Helena på bloggen Ugglan&Boken: "Den här veckan är temat för tisdagstrion "verklighetsflykt." Böcker och läsning är verkligen ett oslagbart sätt att fly verkligheten för en stund, antingen det rör sig om skildringar av rena fantasivärldar eller mer verklighetstrogna skildringar som uppslukar en så att man drömmer sig långt, långt bort.

Tolka temat på valfritt sätt, tipsa om tre böcker och lämna en länk så att vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips."

1. Murakamis världar kan en fly in i. Särskilt förtjust var jag i Kafka på stranden.Den flyttade jag in i och ville inte bli störd i min läsning. Inget konstigt med att det regnade fisk ifrån himlen alls. Jag var förflyttad någon annanstans.

2. Vems lilla mössa flyger av Barbro Lindgren. Röden, Nöken, Farbrornallen, Stenkulan, den deprimerade Bisamråttan  och alla de andra i Barnhans land som ligger på andra sidan syrenhäcken. Bisamråttan känner sig så ensam men kan inte flytta ihop med Stenkulan för hon är för kall. Röden undervisar sina motsträviga elever i Kartongskolan och för djupsinniga diskussioner med Farbrornallen. Om en gillar gänget kan en fortsätta och läsa Korpen flyger och VFML (Vad är det för mening med livet)

3. Falkens döttrar av Elvira Birgitta Holm, åttonde delen av Historiska Medias serie Släkten är skriven på ett sådant sätt att en lätt förflyttas till ett annat århundrade, nämligen medeltiden. Jag gillar beskrivningen av de gamla landskapen, borgarna, hamnarna och städerna. Klädedräkt och ålderdomliga ord och uttryck är också roande liksom gamla namn på växter.

Utmaning: Authors & Actors - Margareta

Lyrans måndagsutmaning: 

Utmaning: Authors & Actors - Margareta

Berätta om en författare och en litterär karaktär som båda bär veckans utvalda namn. Var gärna fantasifulla med namnen, de kan vridas och tänjas, gälla alla kön, olika versioner i olika länder o s v. Improvisera!

Marguerite Duras  (1914 - 1996) föddes i franska Indokina (numera Vietnam) och växte upp med mor och två bröder. Hon har skrivit den underbara självbiografiska En fördämning mot stilla havet och kanske hennes mest kända roman Älskaren för vilken hon fick Goncourtpriset 1984.

Marguerite är också namnet på huvudpersonen i Alexandre Dumas d. y. roman Kameliadamen, som skildrar livet i 1800 -talets Paris. Marguerite Gautier är kurtisan. Armand är en rik ung man som förälskat sig i henne och de har beslutat sig för att börja ett nytt liv på landet. Men Armands far vill annorlunda och han bönfaller Marguerite att lämna Armand för dennes egen skull. Marguerite inser problemet och offrar sig. Men Armand tror att hon övergivit honom för en annan. Sorgligt, sorgligt. Greta Garbo spelade rollen som Marguerite Gautier 1936 mot Robert Taylor.

En smakebit på søndag

Modernista

"Jag önskar att jag kunde berätta allt om fabriken. Det kan jag inte längre. Snart minns jag inte mina dagar och nätter, eller varför jag föddes. Allt jag kan säga är att jag var där i olika långa perioder mellan 2013 och 2017 och att de utsatte min hjärna för så mycket ström att de var säkra på att jag inte skulle kunna skriva det här. Först intensivt i en serie med tolv behandlingar. Det var det ord de använde. Ett ord som neutraliserade deras verksamhet och som skulle minska rädslan för ingreppet. De sa att behandlingen var skonsam och att man kunde likna den vid att starta om en dator. De använde sig verkligen av sådana usla bilder. Det var ett språk skapat av de som tror att en människas lidande kan lindras på detta sätt och de var så vana vid det att ett ingrepp förvandlades till någonting  man glömde lika lätt som sin senaste lögn."

Från sidan 5 i Linda Boström Knausgårds Oktoberbarn. 

En smakebit på søndag är en läsutmaning där vi bjuder varandra på smakebitar utav det vi just läser. Utan spoilers. Den här veckan är det Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger som håller i trådarna. 
Fler smakebitar HÄR

Hemgiften

Den stränga textila gurun Gertrud Ingers skrev en bok med titeln Hemgiften. Undertitel: Hemmets linneförråd förr och nu.

I listan ovan kan en se vad linneförrådet bör innehålla som bas. I resten av boken ges råd och anvisningar om hur man syr och namnar och sätter på spetsar. LT:s förlag 1951

Vi läser nr 5 oktober - november

Det nya numret av Vi läser innehåller flera intressanta artiklar; bland annat en rejäl intervju med Karl Ove Knausgård som numera bor i London med ny fru, nytt barn och sina fyra barn ifrån äktenskapet med Linda Boström Knausgård. Intervjun är gjord av den finlandssvenske journalisten Philip Teir och påbörjades redan 2009. I år fullföljdes intervjun i samband med att Karl Ove Knausgård var i Sverige för att ta emot lilla Nobelpriset, det vill säga akademiens nordiska pris. 
Matilda Gustavsson, DN - journalisten, som berättade om de aderton kvinnor som anklagade kulturprofilen Jean - Claude Arnault för övergrepp får en omfattande presentation av Josefin Olevik. Matilda Gustavsson talar om makten i kulturvärlden. "Makten är osynlig i den här världen och strukturen fördold", säger hon. Matilda Gustavsson är nu aktuell med boken Klubben som kommer ut i november.
2016 tilldelades Han Kang Bookerpriset för boken Vegetarianen. Hon föddes för 48 år sedan i Gwangju i Sydkorea. Hon har också skrivit Levande och döda och är nu aktuell med romanen Den vita boken. Intervjun är gjord av den Patrik Lundberg som debuterade 2013 med romanen Gul utanpå.
Författaren Patrik Svensson som gjort succé med essäsamlingen Ålevangeliet skriver ern artikel om klimatkrisen med titeln Tyst höst. Han slår ett slag för skönlitteraturen och dess förmåga att skapa känsla och förståelse ; empati och förundran inför det som är främmande för oss och för liv som inte är vårt eget. Vidare tar han upp Rachel Carsons författarskap.
Ett ovanligt fylligt nummer av Vi läser, tycker jag.

Helgfrågan v. 38

Mia undrar i sin helgfråga hur det går med läsningen och om vi läst något riktigt bra bok. Det bästa jag läst på någon månad är Conny Palmkvists dystopi Vinter som inte riktigt liknar något annat jag läst. 

Bonusfråga: Hundöra eller bokmärke?

Det självklara svaret är naturligtvis: Bokmärke.

 Nytillskott ifrån Mia:

I postlådan

Jag fick ett bokpaket från Mia på bloggen Mias bokhörna. Jätteroligt. Jag vann i en utlottning. Inte nog med att jag fick två böcker. Mia hade också stoppat med lite godis, bokmärken, en penna, och ett fint kort. Så glad jag blev.
Böckerna kände jag inte till men de verkar intressanta. Livmodermakt av Erika Rockborn handlar om barnlöshet ur mannens synvinkel. Det är inte så vanligt att någon talar om det. Martin Lindahl är protagonisten i Livmodermakt. Han är läkare i likhet med sin upphovsman. Livmodermakt har nu kommit ut i pocket och den andra delen Modermakt kommer ut den 21 september. I den möter en Martin Lindahl sju år senare. En tredje del är nästan klar. Erika Rockborn själv drabbades 2012 av en stroke och fick slå av på takten. Under tiden efter lärde hon sig att skriva med tummarna på mobilen och det är på det sättet böckerna tillkommit. Erika Rockborns man läste det hon skrivit och propsade på att hon skulle skicka in till något förlag. Lindelöws förlag nappade. Tack, Mia!

Tisdagstrion: Krig och fred

Helenas Tisdagstrio har temat : Krig och fred.

En gud i spillror av Kate Atkinson 
handlar om Teddy Todd. Han lämnade sitt liv som poet och gick in vid flygvapnet när kriget bröt ut. Han blev bombflygare. Någon gång störtade han, en annan gång kraschlandade han i havet och under ett par år är han krigsfånge. Han har lyckats bra som befäl över sitt manskap. Läs gärna Liv efter liv av samma författare först

 
Hiroshimas blommor av Edita Morris.

1959 kom The Flowers of Hiroshima ut för första gången och översattes sedan till 39 språk. Det förstår en. På svenska kom Hiroshimas blommor 1961,  i översättning av Tora Palm på Gidlunds förlag. Svenska Edith Toll, gift med amerikanen Ira Morris, skrev den efter att ha tagit del av sonens upplevelser i Hiroshima strax efter det att atombomben (pikadon, den vita blixten) fällts 6 augusti 1945.

Anna Larsdotter har skrivit en spännande bok om kvinnor i krig och strid. Kvinnor hade alltid funnits med i krig på olika sätt, men författaren tar upp de stridande kvinnorna. Kvinnorna i strid hade inte bara fienden att kämpa mot. De hade också sina överordnade, medsoldater och andra kvinnor som inte ansåg dem som riktiga kvinnor. Många av dem, som överlevde kriget, saknade livet i skyttegravarna och vid lägereldarna. Anna Larsdotter refererar till Kriget har inget kvinnligt ansikte av Svetlana Aleksijevitj. Det är väldigt fruktbart att ha den i färskt minne när en läser Kvinnor i strid. Alla dessa kvinnoröster som inte fick komma till tals förrän fyrtio år efter kriget. I Kvinnor i strid lyfts många tappra kvinnor fram och deras öden berör verkligen. Även om en inte alltid förstår. Många gånger var stridandet helt enkelt en födkrok.

Utmaning: Actors & Characters - Julia

Lyran: Utmaningen är att berätta lite om en författare och en karaktär med samma (eller i alla fall liknande namn). Själv tänker jag att det är rätt lätt med författare, men desto svårare med karaktärer.

Författare: Christina Juliana (Julia) Nyberg (Euphrosyne)(1785 - 1854).

Det här namnet träffade jag på häromdagen när jag letade efter någon helt annan. Jag kände igen det, men kunde inte alls placera kvinnan bakom. Julia Nyberg fick, under pseudonymen Euphrosyne, status som den enda verkligt talangfulla kvinnliga poeten bland de svenska romantikerna. Atterbom var hennes allra bäste vän och beskyddare. Hon skrev mestadels poesi, men "Den sköna Cunigunda" är en prosatext som finns i Nyare dikter 1828. Cunigunda har sitt huvud för sig. Hon vill gärna gifta sig med den man hon förälskat sig i men det skulle vara helt utan barn och andra förpliktelser. Möjligen ville hon göra upp med romantikens patriarkat. Det finns flera andra intressanta temata i Den sköna Cunigunda. Euphrosyne skrev också nya texter till gamla folkvisor. Ett exempel på det är Vårvindar friska.

Kararktär: Julia 
i Jag, Claudius, Kejsar Augustus levnadsglada dotter som gifte sig med den ene efter den andre och hann med många otroheter.
Hennes styvmor Livia gav henne en gammaldags uppfostran; hon var också bildad och intresserad av litteratur; vacker och godhjärtad. Men hon hamnade på en öde ö som straff för sitt vidlyftiga leverne. Det gick en serie i TV som var jättebra. Den byggde på två böcker av Robert Graves, Jag Claudius och Claudius - guden och hans hustru Messalina.

En smakebit på søndag

""Brevet från Mademoiselle ligger och väntar i postfacket när jag kommer från dagens sista föreläsning, europeisk historia, grundkursen. Jag sliter upp det och läser medan jag springer upp för trapporna till studentlyan på översta våningen. Välkommen till Mademoiselle! Ni är en av de tjugo lyckliga som blivit valda. Juni 1953 kommer att bli en oförglömlig månad för Er. Vi på Mademoiselle önskar att ni beaktar följande: Mademoiselle är modetidningen för den moderna kvinnan som är mån om att vara både snygg och smart. Under Er tid hos oss kommer Ni inte bara att ge avtryck i tidningen utan överallt Ni rör Er. Ni är praktikant under fyra veckor, men ni måste klä er som om Ni var anställd. Tänk på att ni under Er månad hos oss inte endast kommer att sitta på vår luftkonditionerade redaktion. Ni kommer även att göra studiebesök, gå på luncher och middagar och framför allt bli fotograferad. Kvällstid ägnar vi oss åt kultur och representation. Ni kommer att vilja vara tiptop dygnet runt."

Från sidan 15 i Körsbär i snön av Sanna Tahvanainen.

Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås. Den här veckan är det Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten som håller i trådarna. Fler smakebitar HÄR

Fem en fredag v. 37: Google

Elisa Mathilda
googlade fram fem frågor den här veckan:

1. Vilken hushållssyssla tycker du allra minst om?  
Att dammsuga

2. Vilket kollektivmedel använder du helst inte

Har inget emot någon del av kollektivtrafiken även om jag inte åker taxi så ofta

3. Vad är ett ljud du älskar?

Att lyssna till barnbarnen

4. Om du skulle måla en tavla av ett motiv du sett ifrån veckan, vad skulle det vara?

5.Vad är något du lärt dig den här veckan 

En hel del om benediktinorden grundad av Benedikt av Nursia

Veckans mening v. 37

"I barndomen susade somliga träd även vindstilla dagar."

Ur I andras skönhet av Adam Zagajewskij, Norstedts 2015

I översättning av Anders Bodegård 

Det här är Roberts idé och jag har länge tänkt hänga på

Helgfrågan v. 37

Mia undrar i sin helgfråga: 

Varför tror du författare väljer att skriva ihop?

Jag kommer allra först att tänka på det franska paret Willy och Colette som skrev ihop på så sätt att han tvingade henne att skriva och satte sedan sitt namn på böckerna. Sidonie Gabrielle Colette var fjorton år yngre än sin man, musikkritikern, och journalisten Henri Gauthier - Villard, pseudonymen Willy. När Colette debuterade 1900 med romanen Claudine satte maken sitt namn på boken. Ytterligare tre böcker om Claudine fick Willy som författare. Jag läste böckerna som mycket ung och var gruvligt upprörd över att Willy stängde in sin fru och inte lät henne komma ut förrän hon skrivit ett visst pensum.

Så småningom  tröttnade Colette på makens otroheter och paret skilde sig, sakta men säkert. Flera av Colettes romaner har dramatiserats och filmats; till exempel Chéri och Gigi.

Bonusfrågan faller på eget grepp. Jag är ganska duktig på att bevara hemligheter - även mina egna - så min mun är förseglad.

Utmaning: Authors & Characters - John

LYRAN: "Berätta om en författare och en litterär karaktär som båda bär veckans utvalda namn. Var gärna fantasifulla med namnen, de kan vridas och tänjas, gälla alla kön, olika versioner i olika länder o s v. Improvisera! Varje måndag lägger jag upp ett inlägg med veckans namn och mina val. Lägg upp era egna inlägg, släng in en länk i mina kommentarer, besök varandra för att få lästips och kommentera gärna."
Roligt med en ny utmaning ifrån Lyran. 

Den första författar - John som dök upp i mitt huvud var John Le Carré. Hans allra mest välkända roman är Spionen som kom in från kylan. Här associerar jag till bilden av den ensamme, dystre Richard Burton i rollen som den likaledes enstörige George Smiley. Om jag försöker läsa John le Carré dröjer det inte länge förrän jag har tappat bort mig. Filmerna klara jag ganska bra. Men hur håller spionerna och kontraspionerna rätt på alla trådar? Hur klarar de att inte försäga sig? Hur vet de vem som är vän eller fiende? Hur lyckas de klara livhanken?

John som fiktiv karaktär får bli butlern i en av W M Thackerays stora romaner, The History of Pendennis, som jag kom i kontakt med när jag läste Kongsager av Mathilda Malling för ett par veckor sedan. Tant Helena, som är en huvudkaraktär i den boken, läste gärna Thackeray och särskilt då Pendennis. Arthur Pendennis är den unge mannen ifrån landet som kommer till London för att göra sin lycka. Thackeray gisslade sin tids seder och bruk. Inte nog med att han kunde skriva. Han tecknade också och hade utbildat sig i teckning i London.                                                                           

Tisdagstrion: Norrland

Helenas tisdagstrio har temat Norrland. Det är tillåtet att tolka som en vill.

1. Hitom himlen av Stina Aronson är en fantastisk bok som jag ofta drar fram i olika sammanhang. Emma Niskanpää är och förblir en oförglömlig karaktär i svensk litteratur. Hitorm himlen är en modern klassiker. 

2. Lifterskan av Cannie Möller.
Tecknaren Rebecka Gudner är på väg till Skogsböle, familjens hus i Norrland, och befinner sig någonstans mellan Härjedalen och Jämtland. Hon tänker sig en veckas lugn och ro. Det är alla helgonanatt, snön har fallit oavbrutet i flera timmar. Klockan är tre på natten när Rebecka Gudner tycker sig se en flicka skymta i snöyran framför bilen. Hon stannar och stiger ut i kylan i sina tunna kängor. Detta kommer att förändra hela hennes liv.

3. Norrlands akvavit av Torgny Lindgren.  Olof Helmesrsson, 83, f. d. predikant återvänder efter femtio år till Avabäck i Västerbotten där ha en gång frälste fyrahundrasexton själar (och dessutom införde tandborstningen). Nu är förhållandet det motsatta. Olof Helmersson har tappat tron och tänker nu även omprogrammera de frälsta. Olof tänker inte riktigt på att församlingen troligtvis minskat. Detta är så  Torgny lindgrenskt.                      

PS! Skandal! Glömde en favorit: PO Enquist, Västerbotten. Läs till exempel Liknelseboken, den kärleksroman han aldrig trodde att han skulle skriva. DS