Bonsai

Författaren Alejandro Zambra föddes i Chile och fick sitt genombrott med romanen Bonsai som kom ut redan 2006. Den belönades med ett flertal priser men det är först nu den kommer ut på svenska i översättning av Annakarin Thorburn. Det är naturligtvis bokförlaget Tranan vi har att tacka för Bonsai. Det är en riktigt pärla; mycket större än det blygsamma formatet om 93 sidor. Två litteraturstuderande, Emilia och Julio, blir tillsammans av en slump. Redan på första sidan får man veta att Emilia dör. "I slutet dör Emilia; Julio dör inte. Resten är litteratur." Det finns mycket litteratur i den här boken. Det refereras till både kända och okända. Julio och Emilia läser högt för varandra under den lyckliga tiden. De gör varandra till sina förtrogna och avslöjar allt om sina liv för varandra. De betraktar sig som enastående. Den övriga världen är: Resten. En sak ljuger de båda om. Ingen av dem har läst På spaning efter den tid som flytt trotsa att båda påstår det. Nu ska de läsa om den. Som högläsning. Men de stupar redan på 390 i del ett. Emilias barndomsväninna, Anita, ogillar Emilias och Julios förhållande. Julio tar för stor plats i Emilias liv. Anita är bara en bifigur i berättelsen, påpekar författaren. Men genom henne får en veta hur Emilia har det i Madrid dit hon flyttat när det tagit slut med Julio. Anita reser för att hälsa på. Hon avskyr Madrid och hon blir förfärad när hon återser Emilia. Endast för en kort sekund känner de igen varandra från förr. Anita ger Emilia större delen av sin reskassa. Julio hankar sig fram. Han får nästan ett ett tillfälligt arbete med att transkribera en roman åt en författare. Julio gillar romanidén och när han inte får arbetet beslutar han sig för att ta saken i egna händer. Det leder till att Julio blir otroligt intresserad av bonsai. Det slutar med att han odlar en bonsai. " Att odla en bonsai är som att skriva, tänker Julio. Att skriva är som att sköta en bonsai, tänker Julio." Den här lilla stora romanen är fängslande och lämnar en inte när en läst klart. Litteratur, skrivande och kärlek viktiga teman i Bonsai.

Titel: Bonsai

Författare: Alejandro Zambra

Översättare: Annakarin Thorburn

Förlag: Bokförlaget Tranan

Tryckår: 2025

Antal sidor:93

Fjärilen och stridsvagnen

Madrid har varit belägrat i två år. Gatorna är översållade av lera och splitter. Alla är trötta, hungriga och överretade. En man i läderrock är på väg hem från censurbyrån och slinker in på baren Chicote för en snabbdrink för att komma undan regnet. Där är smockfullt med folk, mestadels andra män i läderrockar. De sjunger; ljudnivån är hög och cigarettröken tät. Mannen, som är författare, får en stol och slår sig ner vid ett bord tillsammans med en skvallrig tysk, som arbetar vid censuren. En ful storväxt kvinna - "livet är mycket kort och fula kvinnor är mycket långa" - och hennes manliga sällskap slår sig ner vid samma bord och alla bommar cigaretter av författaren . Efter en stund kommer en civilklädd man in i baren, valsar runt mellan borden och börjar skjuta med en vattenpistol på kyparna som hövligt ber honom sluta. Det gör han inte. Tre handfasta män slår honom över munnen och kastar ut honom och vattenpistolen på gatan. Men den blodige mannen kommer idiotiskt nog in i baren igen och så går det som det går. Våldet ligger tätt under ytan och det ena ger det andra. Nästa dag talar barägaren med författaren om mannen med vattenpistolen och liknar honom vid en fladdrande fjäril; " - den missförstådda glädjen som kommer i kontakt med det dödsallvar som alltid finns här".  Han hittar på titeln Fjärilen och stridsvagnen åt författaren och är mycket nöjd med den. Han tycker att det är underbart att han sitter där tillsammans med en författare och skapar litteratur. Jag ser mannen med vattenpistolen som en symbol för Madrid och motståndsrörelsen. Mannen visar sig ha ett syndikatskort i fickan. Stridsvagnen symboliserar naturligtvis spanska inbördeskriget eller vilket krig som helst. Miljön är väldigt macho och brutal. En slår först och frågar sedan. Eller inte alls. Redan i första meningen får en onda aningar "censurbyrån". Och alla dessa läderrockar, den flödande katalanska spriten och bristen på kvinnor och civilister.
Ur "I vår tid", (Bonniers 1967), översättning Mårten Edlund och Thorsten Jonsson. Fjärilen och stridsvagnen passar in på plats nr 38 i Ugglan&Bokens läsutmaning Läs en novell II Läs en novell med något som kan flyga i titeln.