Old babes in the Wood

Alltför sent inser jag att jag skulle ha läst alla novellerna i Margaret Atwoods novellsamling Gammal kärlek. Originalets titel är betydligt mera dramatiskt och passar bokens innehåll betydligt bättre. 2019 dog Margaret Atwoods sambo Graeme Gibson i en svår hjärnblödning. Han hade också mot slutet av sitt liv drabbats av demens. Gammal kärlek tillägnas honom  och får ses som ett sorgearbete även om en kan skratta ibland. I novellen Min onda mor berättar en dotter om sin mycket speciella mor som är fullständigt oberäknelig. När dottern frågar vart hennes pappa tagit vägen svarar hennes mor att hon förvandlat honom till trädgårdstomten som står på trappan och att det passar honom mycket bättre för då slipper han att klippa gräs och fatta beslut. Han ogillar båda delarna. Men han är bra. hHan svarar alltid ja när dottern ber honom om glass. Förhållandet mor/dotter böljar upp och ner. I femtonårsåldern meddelar dottern sin mor att hon är ond. Modern tar det som en komplimang. Hon klär sig som en präktig hemmafru med pärlhalsband men det är rent kamouflage. Hon tillreder mystiska röror och kvinnor konsulterar henne i hemliga möten. Mamma ogillar dotterns pojkvän Brian. Universum gillar honom inte heller och tarotkorten talar sitt tydliga språk. Och mycket riktigt. Det går illa för Brian. Ibland är de sams. Däremellan har de ingen kontakt. Åren går och plötsligt hör fadern av sig och de äter lunch och pratar. Fadern har en ny familj som inte vet något om den gamla. Det visar sig att modern aldrig lämnat fram de presenter fadern skickat till dottern. Med tiden blir modern alltmera absurd. Hon berättar om strider hon utkämpat i rymden under hundratals år. Dottern bävar för att presentera sin blivande man för henne. När hon sedan brottas med sin egen femtonåriga dotter berättar hon att mormor varit en häxa och att hon trodde att kraften förts över till dotterdottern, som då inte får missbruka sin makt. 

I  grevens tid. En kanadensisk novell till Ugglans & Bokens Novellresa 2024.

En smakebit på søndag v. 6 2024

astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger håller i  En smakebit på søndag. Vi bjuder varandra på smakebitar av det vi just läser. Utan spoilers, förstås

"Det var ingen idé att stångas med min mor. Det var heller inte tal om att försöka smyga bakom ryggen på henne: hon hade ögon i nacken och små fåglar viskade i örat på henne. Brian skulle jag bli tvungen att göra slut med. Det grät jag en skvätt över: Old  Spice - rakvatten och cigarrettlukt och nytvättade vita T - tröjor, farväl tunga andetag på bio under dansnummer i musikaler, farväl mata Brian med de extra pomfritten från min hamburgare och sedan få flottiga, potatissmakande kyssar... Han kysstes så bra, han var så stadig att krama och han älskade. mig - fast han aldrig sa så, vilket var beundransvärt. Att säga det hade varit mjäkigt."         Fler smakebitar HÄR

Min smakebit kommer ur Gammal kärlek av Margaret Atwood. Novellen Min onda mor. I översättning av Inger JohanssonNorstedts förlag. 

Veckans mening v. 6 2024

MIN

Robert på bokbloggen har en lördagsutmaning på sin bokblogg Mina skrivna ord som han kallar Veckans mening. Vi bjuder varandra på en mening ur det vi just läser; en mening som av någon anledning fått oss att stanna till lite. Min Veckans mening v. 6 kommer ifrån Min onda mor en novell i Margarets novellsamling Gammal kärlek
"Jag älskade inte gymnastikläraren, en tanig kvinna med tranhals som gärna hunsade oss, men jag kunde inte föreställa mig henne plockande giftiga svampar i fullmånens sken, såsom jag visste att de borde plockas."

Inte av denna världen

Yaa Gyasi är en ghanansk - amerikansk författare som blev mycket lovordad för sin första roman Vända hem. Inte av denna världen kom ut 2020 i översättning av Inger Johansson och handlar om flickan Gifty och hennes familj; mamma, pappa och storebror Nana som är en lovande basketspelare. Mamma är mycket religiös; Gifty vet inte vad hon ska tro, men brottas hela tiden med frågan även när hon arbetar som doktorand i neurovetenskap på Stanford. Hon diskuterar kreationism och evolution med sina studiekamrater. "Men det är falskt detta motsatsförhållande, denna tanke att man nödvändigtvis måste välja mellan vetenskap och religion", svarar hon sig själv. "Båda blev värdefulla för mig, men till slut har båda var för sig svikit sitt syfte att klargöra och skapa mening." Kronologin är bruten. Författaren blandar uppväxt, studietid och nutid, men det är på inget sätt svårt att följa. Modern bryter upp och flyttar från Ghana till Alabama med barnen och fadern kommer efter. Efter en tid står inte fadern ut i Alabama utan flyttar hem till Ghana. Gifty kommer att göra ett besök i Ghana men det känns inte hemma för henne. Modern - som i Giftys dagbok kallas SM = svart mamba - arbetar och sliter för familjens uppehälle. Nana kallas Buzz i dagboken som Gifty skriver som brev till Gud. Nana blir narkoman efter att ha behandlats med smärtstillande efter en idrottsskada. Modern lider av återkommande depressioner. Gifty kommer att studera neurovetenskap, det svåraste av allt. Hon vill lära känna hjärnans hemligheter. Nana är skälet till att Gifty börjar forska: begäret i relation till självkontrollen. Nana blir Giftys studieobjekt men hon kommer inte riktigt åt vad som rör sig inuti hans huvud. Gifty har inte många vänner. Det vill hon inte ha heller. Hon umgås allra mest med sina möss. Familjen möter rasism men det är inget de fäster så stor uppmärksamhet vid. Gifty är noga med att hon är forskare; inte kvinnlig, svart forskare.  Under läsningen kommer en Gifty väldigt nära och en fäster sig vid den kämpande flickan och unga kvinnan. De imponerande kunskaperna i neurovetenskap har en vän som är forskare hjälpt henne med avslöjar hon i sitt tack. Jag läste väldigt gärna den här boken som jag tycker lever och andas.  

Titel: Inte av denna världen

Orig:s titel: Transcendent Kingdom

Författare: Yaas Gyasi

Översättare: Inger Johansson

Förlag: Norstedts

Tryckår: 2020

Antal sidor: 280

Starka band

"Jag har inget gott förhållande till min mor, och när våra liv hopar sig över oss tycks det ofta försämras ytterligare. Vi är fångna i en trång sfär av intensiv och oavvislig förtrolighet. Under en följd av år sker en utmattning, ett slags uppmjukning mellan oss," skriver författaren Vivian Gornick en bit in i sin biografi Starka band. Det är en mycket stark skildring av mor och dotter som älskar att hata varandra. Vivian Gornick är en framstående amerikansk författare och feminist som fick sitt publika genombrott redan 1987 med sin bok Fierce Attachements. Först nu har den kommit i svensk översättning av Inger Johansson. Vivian är uppvuxen i Bronx under 40 - och 50 - talen. Familjen bor i ett hus där det i huvudsak bor judiska familjer. Familjen Gornick är också judar. Modern är hemmafru - på makens begäran. Själv hade hon mer än gärna arbetat. Dottern är skeptisk till allt som modern förespråkar. Men de möts i det gemensamma förflutna. De promenerar i sina gamla kvarter och modern berättar. Somliga saker minns Vivian också. Till exempel minns hon Netta, en schicksa, som flyttar in i huset. Vivians mor tar henne under sina vingars beskydd och Vivian blir också god vän med henne. Nettta lever ett ganska utsvävande liv och har en del att lära Vivian. Vivian tycker att Netta är vacker och spännande. Starka band skildrar olika sorters utanförskap. Vivians mor är begåvad och politiskt intresserad, men hon satte makens/familjens önskemål före sina egna. Modern var trots allt stolt över dotterns framgång med boken. Hon gick så långt att hon till och med signerade den. Utan henne hade det inte blivit någon bok, resonerade hon. Vivian Gornicks eget liv  består av utbildning, skrivande och misslyckade förhållanden. Hon är i boken ca 50 och modern är 80. Jag tycker att Vivian Gornic har skildrat sin mor och sitt förhållande till henne helt lysande. Hon var väldigt noga med att aldrig skriva när hon var arg. Osentimental och behärskad är vad hon är. Jag hade gärna träffat både Vivian Gornick och hennes mor.

Titel: Starka band

Orig.:s titel: Fierce Attachments

Författare: Vivian Gornick

Översättare: Inger Johansson

Förlag: Natur & Kultur

Tryckår: 2021

Antal sidor: 223
 

Atwood light

Margaret Atwoods senaste roman, Hjärtat stannar sist, börjar nog så bra. En känner väl igen författarens förmåga att skriva fram en obehaglig, hotfull stämning. Stan och Charmaine är ett ungt par som tvingas leva i sin bil. De har mist sina arbeten och blivit tvungna att lämna sitt hus. Det amerikanska samhället har blivit omöjligt att leva i. Arbetslöshet och bostadsbrist är vardagen för många. Våldet brer ut sig. Stan och Charmaine kan bara sova med ena ögat. De måste vara beredda att fly snabbt undan gäng och ensamma våldsverkare. Positron är en stat i staten. När en skrivit på för att bli invånare där är en garanterad mat och husrum. Stan och Chairmaine skriver på livstidkontraktet. Halva tiden bor de i ett parboende; halva tiden i ett fängelse - Internharmoni. Efter hand upptäcker de fler och fler baksidor; massor av saker en inte får tala om. Stans värstingbror Conor har varnat dem. Stan och Charmaine dras in i en mängd otroliga historier. Den blyga, flickaktiga Charmaine inleder ett skamlöst förhållande med Max. Dessutom sköter hon den s. k. Proceduren. Hon ger dödsdrogen till människor som inte passar in i det experimentella samhället längre. Hon vill inte tänka på vart de tar vägen sedan. Säkert säljs organen. Ledningen har blivit offer för sin sin egen girighet. Stan blir inblandad i utvecklingen av kvinnliga sexrobotar i olika utföranden och prisklasser. Det går att beställa robotar som har speciella anletsdrag. Det är obehagligt, men inte särskilt avlägset. Ibland kan en dra på smilbandet åt vissa formuleringar och påhittade namn. Möjligen har Atwood själv haft roligt när hon skrev den, men en undrar vad hon vill ha sagt med Hjärtat stannar sist. Den är långt ifrån vad Atwood brukar prestera. Språket är det inget fel på, men innehållet gör mig konfunderad. Vi glömmer den här och ger henne Nobelpriset i litteratur i alla fall.   Norstedts förlag 2017. Övers.: Inger Johansson