Vi läser nr 5 oktober - november

Det nya numret av Vi läser innehåller flera intressanta artiklar; bland annat en rejäl intervju med Karl Ove Knausgård som numera bor i London med ny fru, nytt barn och sina fyra barn ifrån äktenskapet med Linda Boström Knausgård. Intervjun är gjord av den finlandssvenske journalisten Philip Teir och påbörjades redan 2009. I år fullföljdes intervjun i samband med att Karl Ove Knausgård var i Sverige för att ta emot lilla Nobelpriset, det vill säga akademiens nordiska pris. 
Matilda Gustavsson, DN - journalisten, som berättade om de aderton kvinnor som anklagade kulturprofilen Jean - Claude Arnault för övergrepp får en omfattande presentation av Josefin Olevik. Matilda Gustavsson talar om makten i kulturvärlden. "Makten är osynlig i den här världen och strukturen fördold", säger hon. Matilda Gustavsson är nu aktuell med boken Klubben som kommer ut i november.
2016 tilldelades Han Kang Bookerpriset för boken Vegetarianen. Hon föddes för 48 år sedan i Gwangju i Sydkorea. Hon har också skrivit Levande och döda och är nu aktuell med romanen Den vita boken. Intervjun är gjord av den Patrik Lundberg som debuterade 2013 med romanen Gul utanpå.
Författaren Patrik Svensson som gjort succé med essäsamlingen Ålevangeliet skriver ern artikel om klimatkrisen med titeln Tyst höst. Han slår ett slag för skönlitteraturen och dess förmåga att skapa känsla och förståelse ; empati och förundran inför det som är främmande för oss och för liv som inte är vårt eget. Vidare tar han upp Rachel Carsons författarskap.
Ett ovanligt fylligt nummer av Vi läser, tycker jag.

30 - åriga vinterkriget

Philip Teir, född 1980, är författare och kulturchef på Hufvudstadsbladet. För ett par år sedan kom han ut med en novellsamling Akta dig för att färdas alltför fort
som jag var väldigt förtjust i. Så finurlig och välformulerad och full av oväntade vändningar. Nu har hans första roman, Vinterkriget, kommit ut. Undertiteln är En äktenskapsroman. Och det kan väl stämma, men jag tycker ändå att det kanske mera är en relationsroman. Fyra generationer är inblandade -  mer eller mindre. 
Huvudpersoner är Max Paul, 60,  och hans hustru Katriina och det är deras äktenskap som sätts under luppen. Han är sociolog vid Helsingfors universitet och hon är personalansvarig på ett sjukhus. De har barnen Helen och Eva; den ena präktig, gift och tvåbarnsmor. Den andra vinglig konstnär i London. Deras relationer skildras också.
Far - och morföräldrar finns med liksom barnbarn. I viss mån är Vinterkriget alltså också en generationsroman. Katriina är organisatör och administratör ut i fingerspetsarna i arbetet såväl som  på hemmaplan. Hon arrangerar vällustigt Max 60 - årskalas bara för att strax därefter uppdaga att han kanske hade en ny och mycket yngre kvinna.  Det har han på sätt och vis också, men unga Laura har sin egen agenda och den omfattar alls inte Max. (Rätt åt honom.)  Farmor Ebba får en stroke och den effektiva Katriina kallar hem Eva från London, organiserar den kommande begravningen samt planerar försäljningen av Ebbas sommarstuga. Men - och här känner jag igen Philip Teir - utgången är inte den förväntade. Över huvud taget. Jag läste gärna den här romanen som definitivt har sina förtjänster. Men den håller inte samma klass som Akta dig för att färdas alltför fort. Å andra sidan var den mästerlig.

Festina lente

Philip Teir, finlandssvensk författare och kulturchef på Hufvudstadsbladet har medverkat i diverse antologier och tidigare också skrivit en diktsamling.
Titeln på Philip Teirs nya novellsamling
Akta dig för att färdas alltför fort är lånad ur en dikt av
Solveig von Schoultz.
Boken innehåller tolv noveller som rör sig i Helsingfors, Seattle, Barcelona och Nigeria. Finland i världen så att säga. Och de olika stadsdelarna i Helsingfors motsvarar den sociala skiktningen där. Huvudpersonerna är ofta yngre män i haltande relationer som står bredvid eller har kommit utanför eller unga, osäkra pojkar.
En ung pojke iakttar hjälplöst hur hans beundrade storasyster vandrar på farliga vägar.
En 16 - årig pojke följer med släktingar på sommarnöje och förväntas umgås med den tolvårige sonen i huset. Men Johan vill helst uppehålla sig i den underbara moderns omedelbara närhet.
Philip Teir berättar med stillsam humor och ironi om vanliga människor och deras grå inte särskilt lyckade vardag. Varje novell slutar med en liten kalldusch för läsaren. Va? Hur blev det så här? Har jag missat något? Eller...?
Det är sällan jag sträckläser en novellsamling men det gjorde jag med den här.
Nyfikenheten drev på. Vad skulle hända härnäst?