Utmaning: Authors & Characters - Katarina

Lyrans utmaning idag gäller namnet Katarina. En författare och en fiktiv figur.

Författaren får bli Katarina Kieri. Hon skriver böcker för både barn och vuxna och har utnämnts till hedersdoktor vid Luleå tekniska universitet med följande motivering: ”Hennes poetiska språkbruk i beskrivningar av vardagsnära ämnen gör henne till en säregen röst i svensk litteratur.” Läs om Morbror Knuts sorgsna leende HÄR och Vårt värde HÄR.

Katrina är en ung, vacker flicka från Österbotten. Hon har många friare, men fastnar för en sprallig sjöman ifrån Åland. Han skryter om allt möjligt och särskilt om sitt fina hus på Åland. Katrina gifter sig med honom och inser snart att hon blivit grundlurad. Katrina får betala dyrt. Sally Salminen har skrivit denna klassiker som jag läst flera gånger. En fantastisk kvinnohistoria. 

Ny radioföljetong

 

Imorgon börjar en ny radioföljetong. Det är Morbror Knuts sorgsna leende av Katarina Kieri från 2010.
Uppläsare är Maja Runeberg.
Jag var väldigt förtjust när jag läste den nyutkomna boken och då skrev jag  
SÅ HÄR
Den unga flickan Karla och hennes fåmälda morbröder Brynolf och Knut är lätta att ta till sig. Landsbygden och Staden talar inte ens samma språk. Och vad gör man när kroppen börjar bli ohanterlig?
Morbror Knuts sorgsna leende är delad i nio avsitt. 

Katarina Kieri skriver böcker för såväl barn och ungdom som vuxna.
2004 fick hon Augustpriset för ungdomsboken Dansar Elias? Nej!
Senaste titeln är en ungdomsbok Mellan dig och dig som kommit ut i år.
Katarina Kieri är mycket lyhörd för sina karaktärer och har ett  stillsamt skimrande språk. 

Karla som kan spotta, svära och spela fotboll

KATARINA KIERIs nya roman heter Morbror Knuts sorgsna leende.
Flickan Karla bor med sin ensamstående mor i Staden. Brynolf och Knut, de två morbröderna, bor i Byn 24 mil därifrån. Då och då kommer de på besök i sin Ford Taunus, iförda gabardinbyxor och lågskor och sätter sig med varsin armbåge på bordet och säger just ingenting. De är ett ordkargt släkte. Känslor talar man till exempel aldrig om. "Bry dig inte om", är mammas ständiga uppmaning till dottern. Ord, leenden och smekningar är främmande för henne.
Karlas barndom förflyter ändå ganska lyckligt. Hon är en karsk och iakttagande flicka som helst umgås med vuxna och pojkar. Spotta, svära och spela fotboll lär hon sig snabbt. Och det är värdefullt att kunna.
Men plötsligt blir växandet besvärligt. "Hon kurade och drog upp axlarna, hon pressade armarna mot kroppen i ett försök att hejda och trycka tillbaka. Ensam var hon och inte rätt utrustad. Illa fäktade hon och ingenstans hade hon att fly." Och hon skär sig på vårkvällarnas vassa kanter.
Brynolf och Knut löses så sakteliga upp i konturerna och snart är huset i Byn tömt på morbröder och det blir minnesstund i den nedlagda byskolan.
Katarina Kieri skildrar Karla med varsamhet, ömhet, humor och förståelse. Hennes språk är en njutning att läsa och de aforistiska formuleringarna är många.
Jag tror att också många unga människor skulle ha glädje av Morbror Knuts sorgsna leende