En smakebit på søndag v. 42 2022

Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att vi bjuder varandra på en smakebit utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås. astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger håller i trådarna. Fler smakebitar  HÄR.

"I solnedgången en varm vårdag uppenbarade sig tå herrar vid Biskopsdammarna. Den ene var omkring fyrtio år gammal. Han var iförd en grå sommarkostym, han var liten till växten, välmående, mörkhårig och flintskallig. Han kramade sin korrekta hatt i handen och hans välrakade ansikte pryddes av svarta hornbågade glasögon i övernaturlig storlek. Den andre var en bredaxlad, rödlockig ung man. Hans rutiga keps var tillbakaskjuten i nacken och han gick klädd i rutig sportskjorta, vita säckiga byxor och svarta gymnastikskor. Den första mannen var ingen mindre än Michail Aleksándrovitj Berlióz, redaktör för en stor litterär tidskrift och ordförande i en av de stora litterära föreningarna i Moskva, förkortad MASSOLIT, medan hans unge följeslagare var poeten Iván Nikolájevitj Ponyrjóv, som skrev under pseudonymen Bezdómnyj. Väl inne i skuggan under de knappt utslagna lindarna störtade de båda författarna först fram till en brokigt utstyrd kiosk med skylten "Öl och mineralvatten".

Från sidan 11 i Mästaren och Margarita av Michail Bulgakov. Idag hemförd ifrån Myrorna i Skärholmen! Tänk om jag äntligen får den läst!

Stilla flyter Don

Huvudperson i nobelpristagaren i litteratur, Michail Sjolochovs, Stilla flyter Don är donkosacken Grigorij Meljechov och hans familj; far, mor, bror, svägerska och syster. Så småningom tvingar Grigorijs far, Pantelej Prokofievitj, honom att gifta sig med Natalja, som är djupt förälskad i honom. Det är å andra sidan Aksinja, gift med Stephan Astachov, också. Det blir ett triangeldrama som involverar tre familjer och förorsakar mycket lidande. Romanen sjuder av liv och arbete; dans och sång om Stenka Razin och andra upprorsmakare. Stäppen och floden Don är betydelsefulla faktorer i kosackernas liv liksom naturligtvis hästarna. En kosack måste medföra sin egen häst till excersiser och inkallelser. I romanen möter en kosacker, arbetare, köpmän, godsägare och kosacker och soldater i fält. Folk kallar varandra (hjulbenta) kalmucker, tjerkesser och tatarer. En jude möter i romanen och han säljer öl. Arbetarna börjar samlas i kvarnen till förbjudna diskussioner om socialism. Kvinnobilden är inte så smickrande. Kvinnor skvallrar och är helt i sina känslors och lustars våld. Ofta får de grova tillmälen av män i likhet med dem män ger varandra. Sista tredjedelen av boken ägnas åt kriget mot österrikarna. Grigorij är med och han reagerar kraftigt mot det meningslösa dödandet. Minnet av den första människan han dödade förföljer honom i dröm och verklighet. Så förklarar också tyskarna krig. Grigorij förklarar för brodern som också mobiliserats att han känner det som om hans själ håller på att dö. Han ser också hur kriget förändrar hans kamrater. På dödens fält drabbar människor samman som förr aldrig lyft en hand mot någon. De sticker, hugger och slår och sårar människor och djur, varefter de moraliskt nedbrutna rider därifrån, skriver Sjolochov. Utan att vältra sig i blod och elände känns den här delen av romanen som ett kraftfullt motmedel mot krig. Hemmafronten håller kontakt med Grigorij och hans bror och på så sätt får läsaren också veta. Stilla flyter Don påminner lite om Bönderna av den polske nobelpristagaren Reymont. Medan Reymont så poetiskt beskrev naturen uppehåller sig Sjolochov mycket vid grödan. Sjolochov använder roliga metaforer när han beskriver människor. Romanen skrevs 1943; samhället och kulturen är helt annorlunda, men människorna kommer en nära. Jag tyckte mycket om Stilla flyter Don.

Titel: Stilla flyter Don

Författare: Michail Sjolochov

Översättare: David Belin 

Förlag: Tidens förlag

Tryckår: 1943

Antal sidor: 398

Dagens kulturella VM - spaning

enligt O: Dagens kulturella VM - spaning

"Idag invigs fotbolls-VM i Ryssland och jag inleder också min planerade bloggserie med kulturella spaningar från de deltagande länderna. Värdlandet spelar som vanligt första matchen därför får de också det första inlägget."  (Ryssland vann med 5 - 0 mot Saudiarabien.) Kul idé. Jag hänger på.
Stilla flyter Don av Michail Sjolochov
Jag minns en magisk nattbio under studietiden. Det var svinkallt ute och luktade vått ylle i den fullproppade biosalongen. Och filmen var sååå bra!

Snöstormen av Vladimir Sorokin.   
Distriktsläkare Platon Iljitj Garin har blivit kallad till Dolgoje, en avlägsen by, där den bolivianska svartsoten härjar. Befolkningen ska vaccineras och därmed räddas från att bli zombier.Brödkusken Harkel har en självgångare som drivs av femtio småhästar stora som rapphöns. Garin och Harkel ger sig ut på en strapatsfylld resa. 
 
Krig och fred av Lev Tolstoj. Obs! Seriestart måndag SVT2 21.45. Del 1 av 6. 
Brittisk-amerikansk miniserie från 2016, efter Leo Tolstojs klassiska roman. BBC-dramatisering av den episka berättelsen om fem aristokratiska familjer som genomlever Napoleons invasion av Ryssland. 
Tyvärr inte den bästa inspelningen, men ändå. Tolstoj är en favorit.

Youtube

Stenka Razin med Ivan Rebroff  (klickbar länk)

Sonja: en bok om Lev Tolstojs hustru av Anne Edwards. Läste den för länge sedan och minns en dramatisk familj och ett stormigt äktenskap, som började med att den chockerade nygifta unga Sonja läste sin mans dagböcker och undrade vad det var för en man hon gift sig med.

Katarina den stora av Marie Tetzlaff
"Europas furstehistoria är full av fascinerande gestalter: briljanta, galna, blodtörstiga och ambitiösa. Men det är svårt att finna någon furste eller furstinna med ett öde mer spännande än vad Katarina hade, hon som kallades ”den stora”, kejsarinna av Ryssland 1762–96." Så skriver nyligen bortgångne professorn Sverker Oredsson i en artikel i Populär historia.

Salakis Rysk naturell yoghurt

En smakebit på søndag

Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger sköter numera En smakebit på søndag där vi ombeds dela med oss av det vi just läser - utan spoilers, förstås.

"Vaktmästaren satt vid spisen; längs väggarna fanns travar med flottiga, nedklottrade, uttjänta läroböcker - Hemspråket, fjärde klass. Han tog upp en bok i taget, slet loss inlagan, skrynklade ihop sidorna för att de skulle brinna bättre och slängde dem i ugnen. "De har lagt ner skolan", sa han. "Och ved får vi ingen. Man får hålla varmt bäst det går, det får ju inte frysa till. Men det är ett stort bibliotek, räcker till april." I den nedlagda skolan eldade man med det ryska språket. Hur hade du inte avskytt de där böckerna när du var liten, alla instuderingsfrågor, alla rutor med "kontrollera vad du kan" och de uppförstorade, inställsamma bokstäverna! - rundade som skolbänkarnas hörn, för att barnen inte skulle skada sig. Och nu brast du nästan i gråt, för med ens blev det uppenbart att allt det där hade varit betydelselöst, så som ilska saknar betydelse inför en verklig sorg. I denna igenslyade by i Volgaområdet förstod jag vad modersmålet - utan citationstecken eller pekpinnar kan innebära för en medmänniska."
Från sidan 13 i Vid glömskans rand av Sergej Lebedev Natur&Kultur. 2017. Fler smakebitar HÄR.