Flygfilm

Gone Girl på utresan. Filmutbudet var allmänt uselt så jag satte mitt hopp till Gone Girl efter Gillian Flynns mycket lästa och älskade bok. Men jag blev ganska besviken. Särskilt på slutet.

På hemresan; annat bolag bättre film. Jag såg tre på raken
Still Alice efter Alice Genovas fina roman med samma namn. Vad händer i en familj när en utav föräldrarna drabbas av Alzheimers sjukdom. Tjusiga Julianne Moore spelar 
huvudrollen. Alec Baldwin är hennes stilige och ack! så förstående man. Allt är helt enkelt för tjusigt.Boken bättre.

Midnight diner - Shinya shokudô. En japansk film om en liten matservering som är öppen till mitt i natten. Dit kommer enkla människor som vill ha ett varmt mål mat och en pratstund. Inga yviga gester; ingen ation, men värme, vemod och medmänsklighet. 
A Stitch of Life - Tsukuroi tatsu hito - japansk film
"Ichie  is the owner of a dressmaking shop. Her grandmother started the shop and now Ichie runs the business. Her clothes are made with an old sewing machine and are very popular. Following her grandmother’s will, Ichie only makes clothes for individuals and turns down offers to turn her clothing into a brand."

Stillsam, vacker. Ichie själv är så stilfull och vacker och så säker på vad hon vill att hon envist står emot alla förslag om förändring och utvidgning. Hennes storslagna enkelhet och andliga resning gör ett starkt intryck

Ett hår av hin

Äntligen har också jag läst Gone girl av Gillian Flynn. Tidigare har jag läst Vass egg (Small Objects) - vilket var Gillian Flynns debutroman - och den tyckte jag var något utöver det vanliga. Dark Places väntar fortfarande i hyllan och jag är glad för att jag inte har läst allt. Undrar när Gillian Flynn kommer med något härnäst?
Gone girl har kostat mig åtskilliga timmars  nattsömn. Den var fruktansvärt spännande och oförutsägbar. Den är riktigt elegant konstruerad och det hjälper inte att leta efter mistor.
Amy och Nick är gifta med varandra sedan fem år tillbaka. Amy var rik, vacker och bortskämd; Nick ung, stilig och stoisk (kallar han det). De bor till en början på Manhattan men efter det att de förlorat sina arbeten och Amys föräldrar sin förmögenhet måste de flytta hem till Nicks lilla barndomsstad i Missouri. Amy hatar det. På femte bröllopsdagen försvinner hon. Vardagsrummet tyder på strid och spåren pekar entydigt på Nick. 
Amy och Nick berättar var sitt kapitel. Man har svårt att ta parti för någon utav dem. De är inte särskilt sympatiska. Men till slut tycker jag lite synd om Nick. Man tar ju gärna parti för den svagare. Nick är helt hjälplös; han har inget att sätta emot en hjärna som Amys. Hon säger sig ha förgjort honom och då blir hon också den som måste återskapa honom. 
556 sidor. Oavlåtligt spännande och inte likt något annat.
Ulla Danielsson har översatt. Modernista förlag.
Anna Hellsten har skrivit en en matig RECENSION i SvD