skip to main |
skip to sidebar
En kvinnlig namnlös bibliotekarie i 40 - årsåldern kommer till sin arbetsplats extra tidigt en morgon och finner en besökare som blivit kvar under natten. De inleder en konversation som som till 98 % sköts av bibliotekarien. Hon tar tillfället i akt att berätta om livet som bibliotekarie i läsesalen, om ohyfsade biblioteksbesökare som ställer till det i hyllorna och stökar till i största allmänhet. Hon kan sin bibliotekshistoria och fransk historia. Robespierre är en favorit. Det var en man med principer. Maupassant är en annan favorit medan Balzac kallas bokfabrik.. Hennes favoritavdelning är historia. Den skulle hon vilja ha hand om. Det var inte meningen att hon skulle sitta på det här lilla biblioteket, men hon lät sig förledas av en pojkvän som sedan lämnade henne. Nu brottas hon med Dewys decimalklassifikationssystem. Melvil Dewey hade storhetsvansinne, anser hon. Men att kunna orientera sig på ett bibliotek är att bemästra kulturen. Kultur är inte för nöjes skull. En fnissar lite då och då, men snart övergår det roliga i medömkan. Jag kan tycka att hon är lite väl ung för att ha stelnat till så mycket. Hon borde nog jobba lite med att bli mera förändringsbelägen. Det förefaller inte som om hon hade någon vän bland kollegerna heller. Och aldrig skulle hon våga bjuda hem den unge studenten, Martin, med den rara nacken som studerar i läsesalen. Å andra sidan har han börjat flamsa med blondiner och förtjänar inte att bli hembjuden. Kod 400 är roande och lättläst och innehåller en hel del fakta. Författaren, Sophie Divry, är journalist och detta är hennes debutbok. Översättare är Marianne Öjerskog.[sekwa] 2017.
 |
| Månadens språk: Franska |
Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger driver En smakebit på søndag; en läsutmaning som uppmanar oss att varje söndag dela med oss av det vi just läser. Inga spoilers, förstås!
"Och förresten kan man inte vara nog vaksam mot besökarna. Jag talar inte om er utan om folk i allmänhet: egentligen kommer besökare enbart till biblioteket för att störa och ställa till oreda. Då om man vill begränsa skadeverkningarn måste man hålla ett vakande öga på dem. Det är i korta drag vad min uppgift går ut på: att hindra låntagarna från att sabotera den rådande katalogiseringsavdelningen här i läsesalen. Det lyckas inte alltid. De gör bort sig med jämna mellanrum. Det är oundvikligt. De är vårdslösa, de stjäl, de är ovarsamma, de stör. Det finns till och med sådana som river ut hela sidor. Riva ut hela sidor när det kostar sju eurocent att kopiera, jag säger då det! Det är alltid män. Detsamma gäller understrykningsmanikerna, alltid män. Det ska vara en man till att rättfärdiga ett sådant ingrepp i en bok, alla dessa rättelser eller synpunkter i marginalen. "
från sidan 23 -24 i Kod 400 av Sophie Divry; [sekwa] bokförlag 2012, i övers. av Marianne Öjerskog. Fler smakebiter HÄR
Inlägg
