Överraskad!

Megan Abbott född 1971, introduceras först nu på svenska med sin femte roman Om du vågar.  Den tilldrar sig på 80 - talet i highschoolmiljö. En grupp tonårsflickor befinner sig i hårdträning för en tävling för cheerleaders. De bantar, dricker, tränar, tränar och tränar. De får en ny coach som vet att elda flickorna till att göra sitt allra bästa och allra helst avancera i hierkarien. Att vara flyer är det alla står efter. Det är en intressant inblick i en främmande värld. Ganska snart blir det väldigt spännande och riktigt obehagligt också. Vem är vem? Finns det någon man kan lita på? Addy Hanlon är bästa vän med Beth, som är en stark ledartyp, som styrt både Addy och gruppen i övrigt. Men nu blir hamnar hon vid sidan av. Addy kommer på mycket god fot med den nya tränaren och Beth har anledning att känna sig utmanövrerad. Den här flickgruppen fungerar som en sekt med en stark sektledare. Addy är den som berättar. Vi ser det hon ser. Och drar samma slutsatser som hon. Men ibland tvivlar man. Hon är ju part i målet.
Megan Abbott har ett väldigt fint språk och hon är en skarpsynt psykolog. Ylva Stålmarck har översatt och förlaget är Bokfabriken. Viktoria Flodström är uppläsare. Med tiden kom jag att tycka att hennes röst överensstämde väl med bokens innehåll. En spänningsroman långt utöver det vanliga!

Reslektyr

När jag hör författarnamnet Wilkie Collins (1824 - 1889) tänker jag automatiskt på The Moonstone (1868), den första engelskspråkiga kriminalromanen. Men nu har jag lånat hem ett gammalt gulnat och slitet ex av  spänningsromanen 
The Woman in white (1860). Den förefaller lovande. Bara bilden på omslaget. Ett mörkt hus i dimma. Kala trädgrenar. Det ser ut att vara höst. Såväl trädgård som hus ser ut att vara stadda i förfall.
När jag slå upp boken får jag veta att Julian Symons skrivit förord och noter. Förordet börjar så här:
"When Wilkie Collins died on 23 September 1889 he left characteristically clear instructions about the disposal of his remains. A cemetary was to be bought in Kensal Green, and a plain cross erected over the grave. No scarves, hatbands or feathers were to be worn at the funeral, the cost of which was not to exceed twenty - five pounds..."
Han hade tänkt över saken, Wilkie Collins, även inskriptionen på gravstenen. Där skulle stå hans fulla namn William Wilkie Collins och födelse- och dödsdagar åtföljt av orden "Author of the Woman in white and other works of fiction". Han satte alltså The Woman in white högst av alla sina romaner och det tyckte T. S. Eliot var en riktig bedömning.
Wilkie Collins var samtida med och god vän till Charles Dickens och lär även ha tagit intryck av honom.
Jag återkommer i ärendet.