Jag fortsätter att läsa Berättarnas öden av Per Wästberg.
Och läshögen växer och växer.
Flera av essäerna handlar om människor (inte bara författare) som i likhet med PW själv intresserat sig för Afrika.
Rider Haggard (1856 - 1925) föddes i Norfolk och dog i London.
Liksom Pierre Loti kom han tidigt till Afrika och arbetade där.
Han gjorde sig känd som författare till fantasifulla äventyrsromaner som blev bestsellers och som översattes flitigt. Effekterna var grälla - inget finlir där, inte. Äventyrsberättelser vid lägerelden är för männen; känslopjunk för kvinnorna, typ.
Men enligt C G Jung var det lättare för den psykologiska forskningen med den icke-psykologiska romanen.
Jag har inte läst något av Rider Haggard, men namnet har alltid funnits med liksom en romantitel, nämligen Kung Salomos skatt. Per Wästberg hittade honom i föräldrarnas bokhyllor.
Rider Haggard var en egocentrisk man som gifte sig med en fantasilös flicka som han beskrev som en tegelsten. Den stora kärleken, Lilly Jackson, gick hans näsa förbi. Fadern förbjöd honom helt enkelt.
Rider Haggard hade två romaner som betytt mycket för honom. Den ena var Dr Jekyll och Mr Hyde av Robert Louis Stevenson. Den andra The Story of an African Farm (1883), den första bestsellern om Afrika av feministen Olive Schreiner. 1944 kom Farmen i Afrika på svenska.
Rudyard Kipling betydde mycket för Rider Haggard som trofast vän och författare.
Rider Haggard inspirerade i sin tur författare som C S Lewis, Joseph Conrad och Tolkien.
Att utforska främmande kontinenter var för männen i Rider Haggards
romaner som ett erotiskt äventyr. De okända områdena symboliserade
kvinnan som lockade och - framför allt - skrämde.
På det närmaste biblioteket finns Kung Salomos skatt och Montezumas dotter. Den senare är placerad som ungdomsroman.
Om man konsulterar Adlibris kan man se att Rider Haggards titlar kommer ut i nya upplagor hela tiden, vilken torde betyda att han fortfarande läses. Jag tänker låna Kung Salomos skatt och förmodligen köper jag pocketutgåvan av She, som jag uppfattar som typisk för Rider Haggards författarskap.