Vaggvisa

Natur&Kultur

Jag var tveksam till att läsa den här boken, men efter intervjun med fransk - marockanska författaren Leila Slimani i Babel blev jag intresserad ändå. Vaggvisa är en kuslig historia om ett psykes totala sammanbrott. Paul och Myriam Massé har två små barn, Mila och Adam. Myriam är jurist och känner att hon gärna skulle ta upp sitt arbete igen. En barnsköterska, Louise, anställs efter ett noggrant urvalsförfarande. Egentligen är det Mila som väljer och Louise visar sig vara en skatt. Inom kort har hon fått ordning på den trånga lägenheten och väntar föräldrarna med middagen klar varje dag. Hon leker med barnen och hittar på trevliga saker för dem. Paul och Myriam Massé vet inte till sig av lycka och bekantskapskretsen avundas dem. Louise dröjer sig kvar hos familjen så länge som möjligt om kvällarna och hon är alltid beredd att hoppa in under helgerna. Hennes eget hyresrum ligger i en slummig stadsdel där det inte finns många vita. Hon gör ingenting för att göra det trevligt omkring sig. Louise äktenskap med Jacques var en besvikelse och när han dör efterlämnar han enbart skulder. Dottern Stépanie gav sig iväg  så snart hon kunde och har aldrig hört av sig igen. Under en tid har Louise vistats på sjukhus för affektiva störningar. Louise är en väldigt ensam människa utan något egentligt sammanhang. Leila Slimani skildrar Louise och hennes liv och förhållanden så att läsaren känner hennes ensamhet och saknad in i märgen. Någon enda gång gör hon saker som förvånar familjen. En granne i trappan iakttar också ett märkligt beteende hos Louise. Det franska höghastighetssamhället med människor i karriären som tjänar massor med pengar och ständigt jagar mera kritiseras liksom mödrar som sällan ser sina barn eftersom arbetet upptar all deras tid. Klasskillnaderna är uppenbara liksom skillnaden mellan könen. Det tragiska slutet meddelades redan på romanens första sida precis som i en grekisk tragedi. Elegant och logiskt rullas sedan hela historien som leder fram till katastrofen upp. Louises situation skaver. Som läsare lider en med henne och oroas över vad som händer när barnen Massé inte behöver någon barnsköterska lägre. Jag är inte förvånad över att Leila Slimani fick Goncourtpriset 2016. I höst kommer Sex och lögner ut på svenska också på Natur&Kultur. Den handlar om kvinnor i Marocko där Leila Slimani är uppvuxen. Nu bor hon i Paris. Maria Björkman har översatt Vaggvisa.

En smakebit på søndag

"Inga papperslösa, är vi överens om det? Om det gäller en städerska eller en målare har jag inget emot det. De människorna måste ju få arbeta, men när det gäller att passa ungarna är det för farligt. Jag vill inte ha någon som är rädd att ringa polisen eller åka till sjukhuset pm det blir problem. Och inte för gammal och inte ha slöja och inte rökare. Det viktiga är att hon är pigg och flexibel. Att hon jobbar så att vi kan jobba. " Paul har förberett allt. Han har skrivit en lista med frågor och planerat en halvtimme per samtal. De har avsatt hela sin lördagseftermiddag för att hitta en barnflicka till sina barn. Några dagar tidigare, när Myriam hade pratat med sin väninna Emma om sina efterforskningar, beklagade väninnan sig över kvinnan som passade hennes pojkar "Nannyn har två söner här, så därför kan hon aldrig stanna kvar ett tag eller sitta barnvakt. Det är verkligen opraktiskt. Tänk på det när du håller dina intervjuer. Om hon har barn är det bäst att de är kvar i hemlandet." Från sidan 13 i Vaggvisa av Leila Slimani i översättning av Maria Björkman. Natur&Kultur 2018.

Astrid Terese håller i Läsutmaningen En smakebit på søndag. Den går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar av det vi just läser. Utan spoilers, förstås! Fler smakebitar HÄR.

Sett

Mot solnedgången, japansk film från 2017 av Naomi Kawase. Misako skriver filmtolkningar för synskadade och läser dem. Med en blick som ständigt iakttar sin omgivning ser hon nyanser som ingen annan. På en filmvisning träffar hon fotografen Masaya, vars syn  blir sämre och sämre. Han är mycket dyster och kritiserar Misako för att hon lägger in för mycket av egen tolkning i sina texter. Masaya har all anledning att vara bitter över sin situation. En långsam, vemodig film som jag tyckte mycket om.

Teater i Göteborg

Äntligen har jag sett Backa teater från insidan också. Det var en häftig upplevelse.  Vi såg Skuggorna av Mart. Fritt efter en pjäs av Stig Dagerman; nyskriven av Mattias Andersson. Tre obetydliga människor drömmer var och en på sitt sätt om att göra något av bestående värde. Det finns inget värre än att vara feg och ful. Och det är inte lätt att leva i skuggan av en Mart. Medverkade gjorde bland andra Kjell Wilhelmsen, känd bl. a. ifrån Saltön och 30 grader i februari och han har även tävlat i SVT:s På Spåret tillsammans med Eric Ericson. 

Helena

Joaquim Maria Machade de Assis föddes i Rio de Janeiro 1839. Han blev tidigt föräldralös och måste själv försörja sig på olika sätt. Han kom så småningom att hamna på ett tryckeri och där utbildade han sig och steg i graderna. Han led av att han var mulatt. Dessutom stammade han och var epileptiker. Men han hade en fru som delade hans kulturella intressen. Han debuterade som författare 1863 och blev en av den brasilianska romantikens främste företrädare och kallas ibland den brasilianska litteraturens fader. 1876 skrev han romanen Helena, som beskriv som "en incestuöst färgad kärlekshistoria". Jag ställer mig lite frågande till den beskrivningen. Jag tycker att den här klassiska romanen är en pärla. Den tilltalar fortfarande brasilianarna och kommer ständigt i nya upplagor. Däremot är Machado Assis inte så känd utomlands. Helena börjar med kanslirådet Vales frånfälle. När testamentet öppnas visar det sig att det finns en dotter som ingen i familjen känt till. Att kanslirådet varit alltför intresserad av kvinnor är en offentlig hemlighet och något hans vackra hustru väl känt till men valt att vara tyst om. Kanslirådet har föreskrivit att dottern, Helena, som nu är 16 år ska bo med familjen och behandlas som en familjemedlem. Gamla faster Ursula gillar inte arrangemanget, men kanslirådets son Estácio är generös och tycker att Helena ska få del av både familj och arv. Den cyniske doktor Camargo är sedan länge en vän i familjen liksom fader Melchior, kanslirådets kaplan. De båda männen är olika varandra som natt och dag och ställer sig på olika sidor vad det gäller Helena. Planerna är att Estácio ska gifta sig med doktor Camargos dotter Eugénia, men han har ingen brådska. När Estácios vän Mendonca vill gifta sig med Helena har Estácio många invändningar. Det blir många förvecklingar, sorger, tårar, överraskande avslöjanden och alla lider; mer eller mindre; var och en på sitt sätt. Tiden är mitten av 1800 - talet; det är ett patriarkaliskt samhälle. Männen formar kvinnorna. Slavarna finns med som skuggor i bakgrunden. Stilen är lite gammaldags högtidlig men romanen är mycket lättläst och spännande. En blir väldigt gripen och den som är lättrörd bör ha näsdukar till hands. Helena är en blandning av  Greven av Monte Cristo (Alexandre Dumas d.ä.), systrarna Brontë och Gösta Berlings saga. Översättning från portugusiskan av Lars Axelsson, Bokförlaget Pontes 1988.

Olikhetsutmaningen: födas och dö

enligt O: "Dags för veckans olikhetsutmaning och eftersom det är min födelsedag och det faktum att jag föddes just idag för alldeles för många år sedan, gör att veckans ordpar blir födas och dö."

Att föda ett barn av Kristina Sandberg är den första titeln jag kommer att tänka på. Jag bara älskade Kerstin Sandbergs romaner om Maj och hennes husmors - och äktenskapsvedermödor. Fina kulturhistoriska skildringar är det också. Lite stoff fick Kristina Sandberg från sin egen släkt.

Avled stilla av Simone de Beauvoir läste jag för mycket länge sedan. En liten fin och mycket tänkvärd skildring av av moderns död i cancer. Hon ser sin levnadsglada mor brytas ner till en hjälplös människa. Gjorde döttrarna rätt som undanhöll sanningen för modern? Innebar operationen bara förlängt lidande. Förhållandet till modern har inte alltid varit det bästa.

I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv av Tom Malmquist handlar både om födelse och död. Hans gravida flickvän, Karin, har leukemi; barnet föds med kejsarsnitt; fadern ilar mellan neonatalavdelningenoch intensivvårdsavdelningen med snuttefiltar för att mor och dotter skull bekanta sig med varandras dofter. Karin ger sitt barn namnet Livia. Karin levde i sex dagar efter Livias födelse. Oerhört drabbande läsning.

Hem från festen av Merete Mazzarella. "Jag skrev för att ta tiden till vara, för att ta min mor till vara. Jag skrev för att muta in det svåra, för att få en smula distans", skriver Merete Mazzarella Hennes mor tyckte att livet var en fest. Annamarie Schreckvar stark och levnadsglad. Efter cancerbeskedet tog det bara tre månader för henne att dö.  

Jesu födelse inträffade förmodligen mellan år 7 och 4 f. Kr. Riktigt när och var vet man inte med säkerhet. Enda källorna är egentligen evangelierna.

Walters dotter

I gården i Valmares härskar den gamle patriarken Francisco Dias. Han har en rad söner . Walter Dias är  den yngste; den förlorade sonen som ständigt befinner sig på resande fot. Han är konstnär och har god hand med kvinnor världen över. Resterande söner ger sig i lönndom ifrån hemmet och den dominante fadern. Kvar blir Custódio och hans hustru Maria Ema. Maria Ema blev gravid vid femton års ålder och att barnafadern är Walter är en offentlig hemlighet. För att undvika skandal måste den låghalte Custódio gifta sig med Maria Ema. Walter och hans dotter träffas endast ett par gånger.  En gång erbjuds hon att följa med honom till Toronto där han bor och säger sig ha det bra. Men hon stannar. Fadern finns dock med i alla hennes tankar och hon samlar på minnen för hans räkning. Sommaren 1978 är Walters dotter 26 år. och ogift. Men hon är älskarinna åt en gammal läkare som är god mot henne. De trivs ihop och njuter av livet i hans gamla blå bil. Väggarna i Valmares spricker när man spränger i stenbrottet. Francisco Dias håller grinden på glänt om nätterna. Kanske är någon av sönerna på väg hem? Med tiden börjar det komma "giftiga brev", som Francisco Dias kallar dem, till postkontoret i Sao Sebastiao. Syskonen varnar fadern för att försöka få Walter att komma hem och ta över gården. Vid trettio års ålder börjar Walters dotter forska i vem henne far egentligen var genom hans brev och fågelteckningar. Walter är en förförisk närvarande frånvarande figur. Walters dotter skriver tre iskalla noveller. Spåren leder Walters dotter till Argentina och en bar. "Spänd, despotisk och skyddad av sin avsaknad av barmhärtighet sätter sig dottern dottern på en stol framför Walter Dias." Han får läsa hennes noveller och det blir en konfrontation. Språket i Walters dotter slingrar sig, slår knut på sig och gör krumsprång. Det är inte alltid lätt att följa författaren i svängarna. Familjens - och kanske rent av en bit av Portugals historia - avtecknar sig. Jag blir nyfiken på författarens övriga författarskap , men det förefaller inte finnas något mer än Walters dotter på svenska.
I översättning av Örjan Sjögren. Brombergs förlag 2001.

Veckans topplista v. 17 - Exotiska länder

Johannas deckarhörna: "Visst blir det lätt så att man nästan bara läser böcker som utspelar sig i Norden, Storbritannien och USA? Därför tänkte jag att veckans topplista skulle handla om böcker som utspelar sig i exotiska länder och på så sätt samla läsinspiration som tar oss med till andra platser runt om i världen." 
1. Richard Flanagans enastående roman Den smala vägen mot norr belönades  med Bookerpriset. Den tilldrar sig i Burma och handlar om ett vansinnigt järnvägsbygge genom djungeln för den japanske kejsarens räkning. Den bygger på författarens fars berättelse från tiden som slavarbetare i ett japanskt fångläger.

2. Den första hustrun av Jean Rhys. Den har också blivit utgiven under titeln Sargassohavet. Den första hustrun handlar om the madwoman in the attic, det vill säga Bertha Mason, Mr Rochesters första hustru. Vi möter henne först i Jane Eyre av Charlotte Brontê.

3. Kung Salomos skatt av Rider Haggard tilldrar sig i Kapprovinsen i Sydafrika. Den kom ut 1886. Kung Salomos skatt är en äventyrs- och eller pojkroman; en blandning av Odysséen, Skattkammarön och Indiana Jones kryddat med Gamla Testamentet och Ingoldsby Legends. Rider Haggard låter jägaren Allan Quatermain skriva boken. Han går motvilligt med på det eftersom hans båda kumpaner, Henry Curtis och John Good enträget ber honom. 

4. Gabriela Mistral kom ifrån Chile. Hennes mest berömda verk är Sången om en son. GM gjorde stora insatser inom pedagogiken och hon var chilensk konsul i ett flertal länder.  Hon kämpade också för kvinnors jämlikhet och frihet. Hennes bana kan i viss mån påminna om Selma Lagerlöfs. I sällskap med Elin Wägner besökte hon Selma Lagerlöfs Mårbacka och Selma Lagerlöfs grav. Hon fick Nobelpriset 1945.

5.  I Tystnaden av Shusaku Endo  skildras hur några unga portugisiska jesuitpräster på 1600 - talet åker till Japan för att bistå de kristna bröderna efter det att en legendarisk missionär förefaller ha försvunnit. De unga prästerna är förtröstansfulla och vid gott mod. De är beredda att lida för sin tro. Men de är inte beredda på den realitet som möter dem.

Tematrio - Världsböcker

Lyran: "Det är Världsbokdagen och jag har precis påbörjat omläsning av en av världens allra bästa böcker så temat idag är väl rätt givet. Berätta om tre böcker ni själva vill kalla världsböcker!"

1. Klassikern Anna Karenina nyligen kommit ut i vacker pocket. Tolstoys inledning har blivit ett bevingat ord: Alla lyckliga familjer är varandra lika, men den olyckliga familjen är alltid olycklig på sitt speciella sätt. Många anser att detta är den bästa roman som någonsin skrivits. Jag har läst den förut, men ser fram emot att göra det igen.
2. Walden av David Henry Thoreau. Den här boken började jag läsa kanske mera av någon sorts pliktkänsla, men ganska snart var jag helt fascinerad av den egensinnige Thoreau och hans skogsboende i nära umgänge med djur och natur. På kvällarna satt han vid sin stockeld och läste de antika klassikerna medan stormen tjöt runt den lilla stugan. Inte konstigt att Walden blivit en klassiker.

3. Kristin Lavransdotter av nobelpristagaren Sigrid Undset är min tredje omläsning. De två första delarna, Kransen och Husfrun, är redan avklarade. Återstår Korset. Nyöversättningen är gjord av Gun - Britt Sundström. Jag är lika fascinerad nu som någonsin i tonåren fast på ett annat sätt. Författarens djupa kunskap om 1300 - talet skapar en fantastisk närvarokänsla. Kristins och Erlends kärlekssaga är inte av det enkla slaget. 

En smakebit på søndag

Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger administrerar läsutmaningen En smakebit på søndag. Den går ut på att vi bjuder varandra på smakbitar av det vi just läser. Utan spoilers, förstås.

" Syskonen Dias hade börjat ge sig av i tät följd efter varandra, två år efter Walter, och meddelat sin avfärd endast en vecka i förväg. Hon kom ihåg Adelina och hennes man Fernandes, han som hade studerat till elektriker, han som hade lärt henne bokstaven W som i Watt och Walter. Hon kom ihåg Joaquim, Manuel och deras fruar. Möjligen deras söner och döttrar. De ogifta, Luis, Jao och inácio, hon kom ihåg deras namn och ålder bättre än deras ansikten, men betraktade som en helhet tyckte hon när hon återkallade dem i minnet att de var undergivna mot fadern, maktlösa och lydiga som dresserade mulor, och trots det hade de kommit överens, gjorde de i tysthet upp planer på att lämna Valmares genom att viska lågt mellan tänderna, tala ur mungipan, kvinnorna med slutna läppar. Adelina Dias brukade säga "Vi pratade inte om någonting, pappa!" Från sidan 77 i Walters dotter av Lidia Jorges. 
Brombergs förlag 2001. Översättning: Örjan Sjögren 
Fler smakebitar HÄR

En gudabenådad föreläsare

Biologen, författaren och miljöförkämpen Stefan Edman är en lysande föreläsare som får lyssnaren att  gripas av  förundran inför naturen, humlans flykt, klockgrodans sång och koltrastens fantastiska läte.  "Moder Jord och mänsklighetens överlevnad har jag hittills skrivit drygt 45 böcker, gjort tusentals krönikor och föreläsningar, varit rådgivare åt statsministern, medverkat i radio-TV och startat många projekt", skriver han i sin blogg. Stefan Edmans senaste bok heter mot alla odds och består av sex personliga essäer

med utblickar mot idéhistoria och vetenskap. Boken rekommenderas varmt av till exempel Göran Greider. (Och mig.)

Kulturkollos vekoutmaning: Favoritsyskon

Kulturkollos veckoutmaning gäller syskon i kulturens värld.

Jag kommer omedelbart att tänka på cellisten Jaqueline de Pré och hennes syster Hillary de Pré, flöjtist.  Mellan dem rådde en ständig rivalitet. 
Hilary och Jacqueline heter filmen om de båda systrarna                                                                                                                  
Simone de Beauvoir hade en syster som hette Hélène. De var olika på alla sätt och vis men hade ändå ett starkt band mellan sig. Claudine Monteil har skrivit en bok om dem som heter Systrarna Beauvoir: syskonkärlek och rivalitet.

I boken Unga kvinnor av Louisa May Alcott finns en syskonskara.

Tommy och Annika i Pippi Långstrump av Astrid Lindgren.

Kain och Abel i Första Mosebok. 

Anna Kareninas bror hette Stiva och var gift med Kittys syster Dolly - två syskonpar i Anna Karenina av Leo Tolstoy.

Olikhetsutmaningen: sanning och lögn

enligt O: "Det finns flera anledningar till att veckans ordpar är sanning och lögn, en av dem är det virrvarr av rykten och spekulationer kring vad som egentligen pågått och pågår i Svenska Akademien, en annan att vi hade tema källkritik på Kulturkollo förra veckan."

I Vera av Anne Swärd finns en del dolda agendor. Det var väldigt trevligt att höra henne berätta om sitt författarskap ikväll

I Katrina av Sally Salminen handskas Johan väldigt ovarsamt med sanningen när han lockar med henne till sin lilla fallfärdiga stuga på Åland

En halv sanning är också en lögn av Hanne Kjöller. Om hur medierna vilseför läsarna genom att inte berätta hela sanningen.

Kallocain av Karin Boye. Kemisten Leo Kall har uppfunnit en sanningsdrog som får människor att avslöja sina innersta drömmar. 

Sanning och lögn i litteraturen av Stephen Vizinczey hittade jag av en ren händelse på Tradera. Kritik och essäer är undertiteln. Jag har inte läst den men det var alldeles för bra för att inte ta med den här.

Min första krets

I Sara Danius bok Husmoderns död och andra texter handlar sista texten Min första krets om hennes eget liv. Min första krets börjar med att Peter Englund ringer och erbjuder Sara Danius en stol i Svenska Akademien. Hon bävar lite, men tänker sedan att hon ställer sig i ett led och att hon ska göra så gott hon kan. "Förvalta, vårda, föra vidare." Med facit i hand skulle en ju kunna tillägga: försöka förändra. Varmt och med lätt hand berättar hon om hur hon blev frukten av en skandal. Fadern, Lars Danius, var född 1907 och modern, Anna Wahlgren, 1942.  Äktenskapet varade i fem år. Sara Danius berättar om barndomen, syskonen, den fyra månader långa vistelsen i Egypten som för hennes och den två år yngre systern Ninas del slutade med att de fick åka hem till Sverige och fadern eftersom de inte kunde gå i skola i Egypten. Det var säkert bäst för dem. Flickorna hade det bra hos fadern. Han var snäll, men de hade respekt för honom. Böcker och musik fick de med sig på vägen och cykelsemestrar. Fadern fortsatte också att stötta modern så länge han levde. Konsten att göra extra goda pannkakor lär han dem också: ett extra ägg i smeten. Sara Danius berättar om den vördnad för livet hon kände när hon bytte blöjor på småsyskonen. Hon minns från sitt andra skolår hur hon är övertygad om att hon aldrig ska kunna lära sig skrivstil. Det kan ju vara lite kul att minnas när hon senare blir professor i litteraturvetenskap och akademiledamot. Efter gymnasiet flyttade hon hemifrån och hade en massa lågstatusarbeten (nyttigt!) innan hon började läsa litteraturvetenskap och skriva uppsats om Tomas Tranströmer. Hon står nu på livets middagshöjd enligt den gamla välkända tavlan med livets åldrar. Hon har utsikt bakåt och kan blicka framåt. Det hon verkligen önskar sig av framtiden är att hennes son skulle vara beredd att ta sin plats i ledet när han blir gammal nog att stå på egna ben. Husmoderns död och andra texter kom ut 2014. Mycket har hänt sedan dess och pocketboken säljer som smör. Jag tänker återkomma om boken i sin helhet. 
Novellen passar in på nr 24 Läs en novell med något runt i titeln i Ugglan&Bokens läsutmaning Läs en novell III.

Veckans topplista v. 16 - Gula böcker

Johannas deckarhörna: Veckans topp lista - Gula böcker

En del av de gula böcker jag fann i min hylla.

Joseph Heller, God som guld
Inge Jonsson, Idéer och teorier om ordens konst
Melwyn Bragg, A Place in England
Anais Nin, The Journals of Anais Nin. Vol. 3
Torgny Lindgren, Merabs skönhet

Tematrio - Sara

Lyrans tematrio:

"Ja, ni förstår ju så klart varför jag tycker att vi denna vecka särskilt ska tänka på och hylla kvinnor som heter Sara. Berätta om tre böcker som är skrivna av eller handlar om någon som heter Sara (massor av stavningar och varianter uppmuntras)!"
När jag synade min blogg fann jag två Saror som ständigt och jämt dök upp i olika sammanhang. Det var Sara Danius tätt följd av Sara Stridsberg. Men jag fann också några andra så småningom.

1. Den första Sara jag kom att tänka på var Abrahams hustru Sara som förekommer i första Mosebok i Gamla Testamentet.  Hennes namn var ursprungligen Sarai, men ändrades till Sara som betyder furstinna. Sara födde på sin ålders höst sonen Isak  och blev genom honom israeliternas stammoder. 

2. Sara Videbeck i Det går an av Carl Jonas Love Almquist. Här låter författaren Sara förälska sig i sergeanten Albert under en båtresa. Sara vill att de ska leva tillsammans utan att att vara gifta. Almquist fick sluta som rektor och boken låg som hinder för honom även senare när han ville bli präst.

3. Sarah Sheppard är mästare på att skriva faktaböcker för barn, till exempel Viktiga kartor: för äventyrare och dagdrömmare. Hon skriver om dinosaurier och hajar; Upptäckare och äventyrare och Djur i skogen. Hennes böcker är väldigt roliga att läsa tillsammans med barn.

En modern familj

I Helga Flatlands roman, En modern familj beslutar sig morfar Sverre och mormor Torill  för att skiljas sig De är båda i 70 - årsåldern. Det meddelas av Sverre när hela familjen är i Italien för att fira Sverres 70 -årsdag. "Barnen" är Liv, Ellen och den yngre brodern Håkon. Liv är gift med Olaf och har två barn. Ellens pojkvän heter Simen och de har just upptäckt att de skulle vilja ha barn innan det blir för sent. Håkon förekommer med olika kvinnliga bekanta men det rinner alltid ut i sanden. Fadern flyttar ut ur deras barndomshem; kvar blir mamman. Men hela tiden försöker de hålla på traditionerna. De samlas till jul, påsk och födelsedagar. Föräldrarna är artiga och omtänksamma mot varandra. Men barnen blir väldigt störda. Särskilt den äldsta systern Liv. Modern får någon sorts attack och i stället för att ringa ambulansen ringer hon exmaken. "Barnen" hoppas att föräldrarna kommer att flytta ihop igen. Ja, inte Håkon. Han är starkt emot äktenskap. Kärlek ska vara fri. Han vill inte binda sig. Äktenskap är ingen bra samlevnadsform. Han är mycket (korkat!) principfast. Ända tills han möter Anna och får smak lite av sin egen medicin. Det står läsaren fritt att tolka Annas handlingssätt. Liv och Olaf har sina problem och dem tar Olaf hand om. Ellen och Simens barnlöshet plågar dem båda och ställer till slitningar i förhållandet. Det känns som om Flatland experimenterar med olika samlevnadsformer där inte någon är särskilt bra. Jag ställer mig lite frågande till om alla vuxna barn reagerat som dessa tre gjorde när föräldrarna beslutat sig för att inte bo ihop. Då har jag lättare för att förstå upprördheten när föräldrahemmet säljs. Och mamma som har en manlig vän!
En del kan man instämma i, men annat finner jag vara ren teori. Jag undrar också om alla dessa ordmassor är nödvändiga. Jag tyckte att jag drunknade i ord, men det var också lite svårt att peka på vad som kunde strukits bort. Ingen utav personerna i familjen blev favorit. Men jag läste gärna ändå. Översättning: Urban Andersson. Bokförlaget Polaris.

Sant eller falskt: Facit

1. Jag har spelat Finska rytteriets marsch på altsaxofon för Gustav VI Adolf
2. Jag har blivit avvisad när jag försökte "pudra näsan" i Vatikanen
3. Jag har berättat om hur jag började läsa författaren Thomas Hardy, blev medlem i författarsällskapet och reste i Thomas Hardys fotspår på ett av Thomas Hardy - sällskapets årsmöten i Dorchester i Dorset som representant för de svenska medlemmarna.

1. Sant. Visst har jag i unga år spelat altsaxofon för kung Gustav VI Adolf. Han var mycket vänlig och vederbörligen imponerad. Vi var fem flickor som spelade blås.
2. Sant. Visst är man onödigt känslig i Vatikanen. Så fort jag bröt mig ut ut mängden för att söka upp ett puderrum kom det svarta män flaxande ifrån alla håll och ropade. Mycket ogint, om ni frågar mig.

3. Nästan sant. Alltså lite falskt. Jag har läst massor av Thomas Hardy, blivit medlem i sällskapet och rest i Thomas Hardys fotspår. Men att berätta på årsmötet har jag kvar. Jag anser det vara en tidsfråga innan det blir verklighet. Vi är inte så många svenskar med i sällskapet men desto fler japaner! Dessutom har jag en vällagrad Thomas Hardy´s Ale här hemma.

En smakebit på søndag

Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger håller i läsutmaningen En smakebit på søndag. Den går ut på att vi bjuder varandra på en smakebit av det vi just läser; utan spoilers, förstås.

Albert Bonniers förlag

"Min andra fru," sa min stolsgranne efter en stund, "hade aldrig läst en bok i hela sitt liv." Hon var fullständigt obildad, fortsatte han, saknade de mest elementära kunskaper i historia och geografi, och kunde häva ur sig de pinsammaste saker i andras sällskap utan att skämmas det minsta. Tvärtom, det gjorde henne förbannad  när folk pratade om saker hon inte visste någonting om: när till exempel en bekant från Venezuela kom på besök vägrade hon att tro på att det landet fanns eftersom hon aldrig hade hört talas om det. Själv var hon engelska, och så utsökt vacker att det var svårt att inte tillskriva henne någon form av inre förfining, visserligen gömde hennes karaktär några överraskningar, men de var inte av speciellt trevligt slag."
Från sidan 18 i Konturer av Rachel Cusk. I översättning av Rebecca Alsberg.

Sara Danius - en värdig ständig

En knytblus från Stenströms för Sara Danius. Hon har mitt fulla stöd för vad det är värt. Snygg, värdig, kunnig, begåvad, välformulerad, representativ - allt vad en kan önska sig av en ständig sekreterare i Svenska Akademien. När såg en det senast? Horace har gjort bort sig för tid och evighet. Och flera med honom, men hans fall blev störst. Björn Wiman skriver idag i DN om Sara Danius förmåga att kombinera media, mode och modernitet. Jag tycker att det var väl uttryckt. Anders Olsson trodde att det skulle gå att övertala henne att komma tillbaka. Lyckas han med det ska jag glömma hans kryptiska yttranden i media. Nu läser jag Husmoderns död och andra texter av Sara Danius.

Helgfrågan v. 15

Mias helgfråga v. 15:

Vad tycker du om kommentargranskning på bloggen? 

Det känns ganska tråkigt med den där kommentarsgranskningen. Jag förstår om någon blivit trakasserad på något sätt och därför valt det. Men jag välkomnar alla kommentarer och tar bort dem jag eventuellt finner opassande. Det har hänt mig en eller två gånger under alla dessa år som jag haft bloggen.

Bonusfråga:

Vad jag inte är så bra på? Det är mycket. Men jag skulle nog gärna vilja ha hjälp med trädgården. Någon kunde bära dit ny jord, göra nya rabatter (utan att störa igelkotten), plantera fruktträd (i stället för dem som olika stormar fällt) samt anlägga en rosenträdgård, det vill säga samla ihop de rosor som jag spridit lite här och var och göra plats för nya. Och så går det bra att fortsätta met målning och tapetsering i hela huset och sedan....

 

Kulturkollos veckoutmaning: vad är sant och vad är det inte

Kulturkollo:
"Veckans utmaning går ut på att berätta tre saker om sig själv, två ska vara sanna och en ska vara falsk. Sen får vi gissa loss i kommentarsfälten hos varandra och försöka hitta påhitten. Rätt svar kan sen presenteras i blogginlägget, kommentarerna eller hur man vill, men först på söndag så alla hinner med att skriva och gissa. Vill ni inspireras kan ni med fördel titta här och följa länkarna från förra gången vi hade en liknande utmaningen."

1. Jag har spelat Finska rytteriets marsch på altsaxofon för Gustav VI Adolf
2. Jag har blivit avvisad när jag försökte "pudra näsan" i Vatikanen
3. Jag har berättat om hur jag började läsa författaren Thomas Hardy, blev medlem i författarsällskapet och reste i Thomas Hardys fotspår på ett av Thomas Hardy - sällskapets årsmöten i Dorchester i Dorset som representant för de svenska medlemmarna.

Ny radioföljetong 23/4

Från och med måndagen den 23 april till och med 14 maj kommer Angela Klüssendorfs roman April att läsas som radioföljetong i P1 11.35 - 12.00. Uppläsare är Monica Wilderoth, skådespelare, dramatiker och författare. "April är en ung kvinna som kommit till Leipzig i sjuttiotalets Östtyskland, efter en miserabel uppväxt med sin alkoholiserade mor i en by på landet.
Angelika Klüssendorf är född 1958 och uppvuxen i Leipzig i dåvarande Östtyskland. 1985 flyttade hon till Västtyskland. April, från 2014 och översatt av Jörn Lindskog, är en fristående fortsättning på hennes roman Flickan." Ur SR:s presentation.

Veckans topplista v. 15 - Vårkänslor

Johannas deckarhörna: "Veckans topplista handlar om vårkänslor: ett tema som är ganska fritt och går att tolka på många olika sätt. Det kan vara böcker som utspelar sig på våren, böcker du drömmer om att kunna läsa utomhus i vårsolen eller vackra omslag med vårkänsla. Hoppas ni hittar många roliga sätt att skriva om fem böcker som passar! Jag har valt fem böcker med titlar och omslag som får mig att vilja läsa dem i vår: sjungande koltrastar, en bistro i Bretagne, körsbärsblommor, maskrosor och gröna fingrar som odlar och planterar!"

1. Majs ljuva knoppar av Herbert Ernest Bates
En brittisk serie om den oemotståndliga familjen Larkin och deras vedermödor med vardagen. Feel - good från 50- och 60 talen. Filmat är det också.

2. April av Angelika Klüssendorf. Fortsättning på Flickan. Här handlar det om att försöka stå på egna ben utan att riktigt klara av det. Att vara ensam i tillvaron och träffa fel människor, hamna i alkoholberoende  och hamna på mentalsjukhus. OBS! Radioföljetong 23/4 - 14/5!

3. Skilda åt i vårens tid (Absent in the Spring) av Agatha Christie. Detta är ingen deckare. Den skrevs under namnet Mary Westmacott och handlar om en kvinna som i ensamhet rannsakar sig själv och summerar summerar sitt liv.

4. Högt ärade trana av Nina Södergren. 
Dikter i urval. Trandagen den 25 mars räknades  som den första sommardagen, då skulle skorna av och barnen skulle springa barfota utomhus. Dagen sammanfaller med Maria Bebådelsedag och Våffeldagen.
5. Lärkan. 1924 kom den ungerske författaren Dezsö Kosztolánys bok Lärkan ut. I en liten ungersk stad bor Antonia och Akos Vajkay med sin dotter Lärkan. Föräldrarna är 57 och 59 år och Lärkan är 35. Hon är ful och ogift och saknar charm. Hon sköter om sina föräldrar med kvävande omsorger och de i sin tur fladdrar omkring henne med överdriven ängslan. 

Tematrio - Böcker att återvända till

LYRAN: "Nu har jag precis gjort det jag beslutade mig för att inte göra för några år sedan. Jag har köpt en bok jag redan läst för jag vill läsa den igen. Omläsningar slutade jag som sagt med  p g a att det ju ändå finns så mkt bra att läsa. Men, en del böcker är ju faktiskt så bra att man vill läsa dem flera ggr. Berätta om tre bra romaner du gärna återvänder till!"

1. Jag läser gärna om, men jag brukar inte köpa nytt. Men när det gäller Selma Lagerlöfs Jerusalem gör jag ett undantag bara för att omslaget med detalj ur Granatäpple av Gocken Jobs är så läckert. Och jag tänker läsa om.
2. Elin Wägners Åsa - Hanna fyller 100 år i år. Den romanen läste jag första gången som väldigt ung och sedan har jag läst om den som som lite mindre ung och upptäckt vad den verkligen handlade om. Nu kan jag tycka att det börjar bli dags att läsa om igen.
3. Thomas Hardys roman Heden eller Hemkomsten eller The Return of the native återkommer jag ständigt till för den fantastiska beskrivningen av Egdon Heath. Romanen har filmats flera gånger och så sent som 2016 kom den ut som ljudbok

Bilden är lånad