Studie i mänskligt beteende

Studie i mänskligt beteende av Lena Andersson är inte en roman eller  noveller. Moraliteter skulle hon vilja kalla dem eller fallstudier säger hon i förordet. Boken är en katalog över kvinnoliv som på något sätt är förknippade med varandra. Allt kretsar kring dessa kvinnor. Miljöskildringen lyser med sin frånvaro. Tiden är något mera närvarande i form av några tidsmarkörer. En av de första kvinnorna vi möter är unga Märta som ska åka till Pennsylvania för att studera. Hemma lämnar hon pojkvännen Theodor. Under resans gång fattar hon ett nytt beslut.  Hon far hem igen och gifter sig med Theodor. I slutet av boken möter en stadig rektor med en märklig uppfattning om vad barn ska göra i skolan och vilken lärarnas uppgift är. Det är Märtas dotter Amanda Fridh vars slappa pedagogik möter en rysk invandrarlärares mera dedicerade inställning till skolarbetet. Här möter lattemammor som inser att de borde promenera i snön med sina små barn i stället för att sitta på caféer. Här finns kvinnan som likt Esther Nilsson vägrar inse att "pojkvännen" inte är intresserad. Matilda arbetar i en sybehörsaffär och har fasta vanor; äter förståndigt och har ingen pojkvän. Hon är plain Jane och har inget att berätta när chefen Anki har gripits av tidens idéer. Personalen ska berätta om alla de gånger då de blivit utsatta för kränkande beteende av män. Kvinnorna eldar upp varandra och berättelserna flödar. Bara Matilda är tyst. Annars är män förunderligt frånvarande eller omnämns mera i förbigående. Boktiteln borde vara Studie i kvinnligt beteende. Lena Andersson är rolig, elak, infam, och oavbrutet välformulerad. Hon slår huvudet på spiken gång på gång. I den mån hennes lojalitet finns hos någon av alla dessa kvinnor så är det nog Matilda. Den här boken hade varit mycket intressant att diskutera i en bokcirkel.

Titel: Studie i mänskligt beteende

Författare: Lena Andersson

Förlag: Polaris

Tryckår: 2023

Antal sidor: 260 s

Jävla karlar

Visst hade jag reselitteratur med mig, men när nu Jävla karlar av Andrev Walden låg på dotterns nattygsbord kunde jag inte motstå. På biblioteket har jag 29 pers framför mig i kön. "En gång hade jag sju pappor på sju år. Det här är berättelsen om de åren. Om något låter påhittat så kan du vara säker på att det är sant", skriver han. Andrevs mamma har hennafärgat hår och växtfärgar garn. Förr i tiden var hon växeltelefonist på dagarna och vaktade almar i Kungsträdgården om nätterna. Nu sätter hon barnen i waldorfskola och de äter vegetariskt både i skolan och hemma och är alla är de besatta av kött. Julen 1983 är det Växtmagikern som är pappa i huset. Han har tillskansat sig ett intyg på att han är sjukpensionär och hans blick gnistrar som en laxrygg i tångskogen. Men han är våldsam och mamma lovar att de ska flytta; hon, Andrev och hans två småsyskon. Mamma skriker i ilskan att Växtmagikern inte är Andrevs biologiska far, vilket är en nyhet för honom. När mamma ska beskriva Andrevs biologiska pappa får Andrev en bild av en indian. Mamma har ständigt ont om pengar och lånar en femhundring här och en femhundring där. Ibland har hon jobb men det är som städerska eller i hamburgerkiosk eller på ett hälsohem och lönen är usel. Nästa pappa blir Konstnären. Han får mamma att skratta men kan inte fixa bilen. Konstnärens syster, Lilla molnet, blir en god vän till mamma. Konstnären blir ganska kortvarig. Efter honom kommer Tjuven som kommer en ovädersnatt och har sporrar på stövlarna. Andrev har lite svårt att förstå var pappor börjar och slutar. När Tjuven går in för att döda mamma är det lillasyster som räddar henne genom att hoppa upp på Tjuvens rygg och bita honom. Vid det laget har grannarna gripit in. Pojken Andrev förtärs av mindrevärdeskänslor. Han är feg, bollrädd och strykrädd. Han är rädd för allt och behärskar inget. Men han har några goda vänner i alla fall. Cyklopen är bäst. Honom tillbringar han somrarna med i Säter. Spanjoren och Sagan går också an. Nästa pappa är Mördaren som luktar giftigt gott av bilverkstad och har svettlockar i nacken. Han har en Mercedes i en grön oätlig nyans. Andrev börjar intressera sig för flickor. Egentligen är han kär i dem alla. Han får sitt första arbete i disken på ett värdshus. Där möter han Hårdrockaren som bibringar honom värdefulla erfarenheter av livet och kärleken. Pappan för tillfället är Kanotisten som tycker att Andrev ska betala för sig hemma och tar halva hans lön. Andrev Walden har ett speciellt sinne för uttrycksfulla metaforer och betydelsebärande detaljer. Känslan för situationskomik är osviklig. Han berättar sin historia med vemod och överseende och en kan inte låta bli intagen av den unge pojken. Jävla karlar är Andrev Waldens första roman. Tidigare har kåserisamlingen Ditt lilla mörker i ljuset kommit ut.

Titel: Jävla karlar

Författare: Andrev Walden

Förlag: Polaris

Tryckår: 2023

Antal sidor: 376

En smakebit på søndag v. 27 2023

astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger håller i søndagsutmaningen En smakebit på søndag. Vi bjuder varandra på en smakebit utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås. Min smakebit v. 27 kommer ifrån Häng City av Mikael Yvesand, Borås Tidnings  debutantpristagare 2023.

"Bussen stannar bakom Shopping en kvart senare. Luleås stadskärna utgörs av ett rutnät av vindtunnlar, men här råder kväljande lä. Busskuren i glas ser ut somett svalt akvarium men känns som ett växthus. Jag inhalerar dieselångorna när bussen kör vidare och ser dörrarna bakom Shopping öppnas. Jessi stiger ut meden kritvit mjukglass i handen och en plastsked mellan tänderna. Hon tittar på mig, eller åtminstone mot mig, och spricker upp i vad jag knappt hinner uppfatta som ett leende då femman rullar in mellan oss. Dörrarna öppnas och en tunnhårig tjockis med LLT -väst inser inte att han förstört allt, allt för mig. För oss. Bussen är tom och jag sätter mig återigen längst bak. Genom bussens skitiga fönster ser jag Jessi korsa gatan och försvinna bakom Missionskyrkan."

Hjärtat

Jag hade inte läst så länge förrän jag tänkte att Daniel Bergman är sin fars son. Och sin mors. En viss kyla, som inte var så värst sympatisk, gjorde sig påmind. Men alltefter som jag läser vidare i biografin, Hjärtat, ändrar jag ståndpunkt. Det är helt förståeligt om Daniel Bergman har svårt med kärleken till sina föräldrar, Käbi Laretei och Ingmar Bergman. Dessa båda genier låter hela tiden sina karriärer gå före sonen. Käbei Laretei har en barnflicka vars främsta uppgift är att se till att sonen inte stör när hon spelar. Föräldrarna kallas inte mor och far eller mamma och pappa. De heter din farmor och din farfar i den bok han skriver som ett långt brev till sin dotter. Det markerar ett avståndstagande. En gång säger han helt sakligt till sin mor att han hatar henne. Hon tar det med fattning, men han kan se att det smärtar henne. Daniel Bergman har ALS och lider dessutom av ett hoppande hjärta. Han vet att han inte kommer att få uppleva dottern som vuxen. Därför väljer han att berätta för henne medan han orkar. Han förstår att dottern ibland är rädd för att vara ensam med honom ifall han skulle dö. Boken tilldrar sig på två plan och en får bakgrunden till hans situation och en del släkthistoria, det bergmanska arvet, som han tycker att dottern lyckligtvis har sluppit. Daniel Bergman känner sig ensam. "Precis så ensam som man blir när man aldrig har kunnat känna tillit. Aldrig litat på någon enda människa". Jag tycker mycket om Daniel Bergmans hantering av språket. Han har påtagligt lätt att uttrycka sig och man har en stark känsla av att han försöker vara rättvis. Boken är starkt berörande på olika sätt och av olika skäl. Daniel Bergmans halvsyster, Anna Bergman, kommer i vår ut med en biografi med titeln Jag och min skugga.

Titel: Hjärtat

Författare: Daniel Bergman

Förlag: Polaris

Tryckår: 2022

Antal sidor: 430

En smakebit på søndag v. 5 2022

"Skymningen faller tidigt över Bungehallen i Fårösund. Inte en enda turist så här års. Jag håller ett paket köttfärs i handen och läser om sista förbrukningsdag när en sjuksköterska ringer från Stockholms sjukhem:" Nu är det nog inte så långt kvar för din mamma. Jag ville meddela mig... ifall du ville komma." Lägger ner köttfärsen i vagnen och går mot de krossade tomaterna. "Jaha, tyvärr... Jag är på Gotland. Är min halvsyster informerad?" - "Ja, jag har ringt henne, hon är på väg hit." - "Tack. Tack för all hjälp. Hör gärna av dig när hon ... dött. Om du får möjlighet." 

Från sidan 13 i Hjärtat av Daniel Bergman

astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger administrerar läsutmaningen En smakebit på søndag. Den går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås. Fler smakebitar HÄR

Vi for upp med mor

I Karin Smirnoffs andra roman, Vi for upp med mor, mötes läsaren av tvillingparet, albinobarnen Jana och Bror Kippo igen. Släkthistorien upprepas men betraktas ur en annorlunda synvinkel. Syskonen ska begrava sin mor, Siri Rahannis, i Kukkojärvi. Jana träffar sin kusin Jussi Rahannis och han berättar om sin upplevelse av Siri, som var hans moster och ständiga tillflykt. Tycke uppstår mellan Jana och Jussi. Bror möter den religiösa sekten som kallas gemenskapen och styrs av en diktatorisk pastorsilas (Karin Smirnoff skriver för det mesta alla namn så). Kvinnorna i sekten är andrahandsvarelser i jesuskappor och klutar på huvudet. Deras främsta uppgift är att föda barn. Bror blir ett lättköpt offer, men pastorsilas har inte räknat med Jana, som är beredd att offra sitt liv för bror Bror. Jana rotar i släktens historia och uppdagar häpnadsväckande saker. Syskonen hittar brev som modern skrivit till dem och deras döda storasyster Maria. Maria var moderns favorit. Jana och Bror förstår att modern inte vetat att Maria är död och att Maria inte fått veta vem som var hennes far. De ärver sin mors lilla hus men upptäcker att det är fullt bebott av kimmorantala och hans syndiga Maria Magdalena som för det mesta är berusad. Nu är hon dessutom gravid. Jana har mycket att rådda med. Men hon är orädd intill det dumdristiga och hon har ett hjärta för de svaga och hjälplösa i samhället, såsom gravida havande kvinnor, negligerade spädbarn och misshandlade hundar och hon trotsar både pastor silas och kimmorantala som är livsfarliga män var och en på sitt sätt. Vi for upp med mor handlar väldigt mycket om moderskap och mäns våld mot kvinnor. Den handlar också om konservativa, instängda och patriarkaliska samhällen. Karin Smirnoffs speciella språk är lika energiskt som någonsin Jana själv. Som läsare önskar en Jana lite lugn och ro och lycka. Tyvärr är hon ganska stukad av livet och har svårt att ta emot, men vem vet vad som kan hända i nästa roman. Vi for upp med mor slutar nämligen såväl bokstavligen som bildligen med en cliffhanger.

Titel: Vi for upp med mor
Författare: Karin Smirnoff
Förlag: Polaris
Tryckår: 2019
Antal sidor: 349

En smakebit på søndag

"Det var en söndag som domare John Hegarty dog. Söndagen den 7 juli 2013 för att vara exakt. Det var varmt. Senare på dagen skulle temperaturen komma upp i tjugosex grader, men redan klockan nio på morgonen när domaren drog ifrån gardinerna i sitt sovrum sken solen från en molnfri himmel och han kunde känna värmen stråla från den. Domaren behövde urinera. Han stod vid toaletten. Han väntade, urinen var en ynklig stråle svagt färgad av blod. Den var smärtsam. Hans åtta år yngre bror Liam hade sagt till honom att gå till doktorn. Det rådet struntade han i. Han blev färdig, spolade och gick bort till handfatet för att tvätta händerna. Han tittade på sig själv i badrumsspegeln. Han såg inte illa ut för en man som närmade sig de åttio. Han hade tappat håret, men det hade ju de flesta. Han hade inte lagt på sig mycket vikt, till skillnad från många andra. Han hade fortfarande sina egna tänder, tja, de som syntes. Han var klar i skallen, när det gällde vissa saker i alla fall. Om han blev tillfrågad kunde han citera långa stycken ur sina gamla juridikböcker, ordagrant."

Från sidan 9 i En sista söndag av Julie Parsons.

Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten handhar läsutmaningen En smakebit på søndag varannan söndag. Vi delar med oss av det vi just läser. Utan spoilers, förstås. Fler smakebitar HÄR