Skriva 2020:2

Tidskriften Skriva. Allt för dig som skriver står det. Men jag skulle kunna tycka att den är lika mycket för den som läser. Visst, det talas mycket om skrivandets hantverk, men det är väldigt intressant att ta del av även för läsaren.  Här finns intervjuer, tävlingar av olika slag, övningsuppgifter och reportage. Helena Thorfinn, svensk författare som bor i Washington DC, åker till Denver i Colorado och intervjuar Stina Jackson som vuxit upp i Skellefteå men som bott i Kanada i många år. I Denver sitter hon och beskriver naturen i Västerbotten med hjälp av en tallkotte och en grankotte ifrån Sverige. Blott Sverige svenska kottar har. De amerikanska är större och gråare. Förra romanen, Silvervägen, har kommit ut på 29 språk. Den finns på engelska också men är inte köpt av något amerikanskt förlag. Den senaste romanen, Ödesmark, som just har kommit ut handlar också om ett mord i glesbygd. Som förebilder nämner hon den ordknappe Cormac McCarthy, Flannery O´Connor och William Faulkner. Alla tre är sydstatsförfattare. Svenska förebilder är Kerstin Ekman, Sara Stridsberg och Lina Wolff.
Att bygga en bok är titeln på ett jätteintressant reportage där Elin Boardy beskriver skrivprocessen bakom sin senaste roman Nätterna på Winterfeldtplatz allt ifrån den första idén 2015 när hon läst Den sårade divan av Karin Johannisson och Anders Rydells bok om nazisternas bokbål, Boktjuvarna. Kvinnorollen i 1920 - tqlets Berlin och bokbålen malde i hennes bakhuvud medan hon redigerade sin förra bok, Tiden är inte än, en bok om digerdöden. Hon gjorde skisser och utkast i en liten anteckningsbok; hon hittar en Pinterst - bild som passar till hennes huvudperson, Hedvig, en läkardotter som åker ensam till Berlin. Sedan börjar Elin Boardy att skriva. Researchen får ta tid. Hon läser, tittar på bilder och kartor och åker till ort och ställe. Med sig i skrivprocessen har hon författaren Jessica Schiefauer med vilken hon har ett "bläckäktenskap" alltsedan 2001 när de först träffades på en skrivarkurs. De läser varandras manus gång på gång, bollar idéer och föreslår ändringar. 
Detta och mycket, mycket annat kan en läsa i detta enda nummer av Skriva
Undrar just om varje nummer av Skriva är så intressant? Det ska jag kolla upp.

Att läsa om att skriva

Tidskriften Skriva. Magasinet för den skrivande människan vänder sig huvudsakligen till alla dem som bär på drömmar om att skriva en roman. Men jag tycker att den har mycket att ge också den som framför allt ägnar sig åt att läsa dessa romaner.
Här finns hela författarintervjer (Monika Fagerholm och Kristian Lundberg till exempel), detaljfrågor till författare - hur fick du idén? hur blev idén till bok?.
Varför ägnar sig så många författare åt att skriva och springa? Åtföljt av litterära läsartips.
Några förlag svarar på frågan Hur viktig är en unik bokidé?
De berättar också om vilka trender de tror är på väg ut, t. ex. chic-lit, vampyrböcker och historier ur livet.
Elisabeth Rynell som nyligen kommit ut med  essäsamlingen Skrivandets sinne
besvarar frågan om man måste älska sina karaktärer. Den saken har hon fått smäll på fingrarna för av Sara Lidman. Skrivardoktorn besvarar frågor liksom Författarförbundets jurist.
Res bort och skriv i sommar - antingen till spanska solkusten eller till Österlen. Eller välj något av alla de många andra ställena där man som blivnade författare kan få lugn och ro och goda råd på vägen.
Hur hanterar man ett nej från förlagen? Kan man bli för gammal för att debutera? Nej, säger Karin Brunk Holmqvist som inte tror att förlagen skräms av livserfarenhet.Själv var hon 52.
Under rubriken På väg in presenteras månadens debutanter.
Skriva 2013:3 är ett välskrivet, ambitiöst och intressant tidskriftnummer. 
Gediget arbete, helt enkelt.