Om ett träd

Albert Bonniers förlag

Förra veckans sista radionovell hade titeln Om ett träd och är skriven av Arne Dahl. En kvinna i fertil ålder har efter en skilsmässa bosatt sig i ett ensligt beläget torp. Hon är trött på stadslivet och de urbana kraven och på att försöka vara lyckad. Allt kändes som dekoration och utsmyckning - maken också. Och runt dem rörde sig en legion av zombies. Om ett träd faller i skogen och ingen hör det åstadkommer det då något ljud, frågar hon sig. I och med att hon reducerar yttervärlden återupptäcker hon sin själ. Rymden inom oss upplever vi som det största hotet.  Sin egen själ upplever hon som snöpt. En hopknycklad själ låter när den vecklar ut sig. Hennes lilla torp i skogen har en underbar trädgård där skymningen rinner in. Mörkret är ursprungligt och kompakt. Men i vargtimmen kommer ljuden; hasandet, knarrandet, gnyendet och till sist det värsta av dem alla som sågande i metall. Kommer de utifrån eller inifrån? Är det någon som vill ut? Eller in? Kvinnan skriver. Och hon skriver allra bäst i vargtimmen. Hon är på väg att återerövra sin handstil och hon har lämnat instagramblicken. Hon känner att det händer något med henne. Jag läser Om ett träd som en allegori. En helt magisk novell som jag har lyssnat på flera gånger. I utmärkt uppläsning av Saskia Husberg.
Om ett träd passar på punkt nr 10. Läs en novell som utspelar sig på hösten i Ugglan&Bokens läsutmaning Läs en novell. II