Markens gröda

Markens gröda av Knut Hamsun kom ut 1917. 1920 fick författaren Nobelpriset i litteratur mycket för just Markens gröda. Många stora författare som Hemingway, Kafka, Singer, Thomas Mann och H G Wells uttryckte sin förtjusning över den realistiska romanen. Huvudperson i boken är Isak, en man som en inte får veta så mycket om förrän han en dag ger sig ut i vildmarken och väljer ut en plats åt sig där han börjar med att bygga sig en koja. Allt eftersom tiden går röjer han mark, skaffar getter  bygger sig en bättre koja med två rum. Men han saknar en kvinna till hjälp. En dag står Ingrid i dörren. Hon talar otydligt och har ansiktet till hälften bortvänt. Hon ska över fjället, säger hon, men hon stannar kvar. Isak välsignar hennes harmynthet. Han tror inte att hon kommit till honom annars. De båda makarna arbetar bra tillsammans och besitter båda någon sorts urkrafter. Sönerna Eleseus och Sivert föds, men tredje barnet blir en flicka som är harmynt. Ingrid minns allt vad hon lidit under uppväxten och gör vad hon tror att hon måste göra. Hon kommer att få betala dyrt. Ingrids släkting, Oline tar sig fram mellan byarna som en stor fet larv och hon ser till att Ingrid avslöjas. Barbro är en ung flicka som speglar Ingrid liksom hennes arbetsgivare, Axel Ström, speglar Isak. Markens gröda är en hyllning till jorden, arbetet, naturen och den enkla människan. Staden betraktas med misstänksamhet. Den förstör de ungdomar som dras dit. Omkring Isak växer så småningom ett samhälle fram. Och när det upptäcks att fjället gömmer kopparmalm ökas befolkningen betydligt. Isak äger en del av fjället, men han är ingen vidare affärsman. Som så ofta annars ingriper den vandrande f. d. länsmannen Geissler. Han har ett speciellt intresse för familjen på gården Sellanrå som han till och med namngivit. Flera andra speciella karaktärer återkommer i berättelsen och en lär känna dem och deras egenheter. Lite överraskad blir en över ett brandtal för kvinnor som blir gravida utan att ha någon far till sina barn. De ska inte dömas utan få hjälp och stöttning. En förtvivlad, ensamstående mamma som i sin ensamhet och hjälplöshet drivs att döda sitt barn dömdes till döden. Eller många års fängelse. Detta vill man nu ändra på. Och det är män som för ordet! Det var väldigt intressant att läsa om boken. Det var helt andra saker jag fäste mig vid nu än vid första läsningen. Så är det ju oftast. Men jag uppskattade Markens gröda minst lika mycket - eller mera - den här gången. Jag har både läst och lyssnat. Helt rätt att Hamsun fick Nobelpriset i litteratur.

Titel: Markens gröda

Författare: Knut Hamsun

Översättare: Hugo Hultenberg

Inläsare: Dan Bratt

Förlag: Forum

Tryckår: 1953

Antal sidor: 311

Lolita

En av mina nätläsecirklar beslöt sig för att läsa Lolita av den ryske författaren Vladimir Nabokov (1899 - 1977), som bosatte sig i USA och började skriva på engelska, som var hans tredjespråk efter ryska och franska. Någon hade aldrig läst boken; någon annan ville läsa om. Jag hade läst för länge sedan och kände ingen riktig entusiasm inför uppgiften. Men - vi blev som besatt utan Dolores Haze. Bokens protagonist och berättare, Humbert Humbert, var ju besatt av sin dröm om Dolores, det vill säga Lolita. När romanen tar sin början har Dolores ännu inte fyllt 12, men det gör hon 1947, när Humbert blivit änkling och hämtar sin moderlösa styvdotter och ger sig ut på en lång bilresa med henne. Övergreppen börjar ganska snart. Humbert anser sig vara en stilig och belevad man med kvinnotycke. Han gör sig döv för Lolitas snyftningar. Och till vem skulle hon vända sig? Hon har ju bara honom i hela världen. Men hon önskar att någon skulle fråga henne hur hon mådde. Ju mer vi läste desto flera dörrar öppnades. Det finns så mycket att upptäcka i romanen. Och så många dörrar att öppna. Nabokov hade sina hatobjekt och de får sina åsnesparkar då och då; Freud, Virginia Woolf, Marx, Picasso, Sartre och Jane Austen. Han avskydde totalitära ideologier och bolsjevism. Han var schackspelare och fjärilssamlare och det finner en också spår av i Lolita. Reklam, konsumism och dålig smak häcklas. Lolita var det perfekta konsumenten. Romanen är full av intressanta dubbelheter. Humbert Humbert har sin motsvarighet i en Clare Quilty, som är teaterdirektör och som betyder en del för Lolita. Europa ställs emot Amerika; 324 är gatunumret familjen bott på och 324 är numret på det första hotellrum Humbert och Lolita bor på. Det vackra språket kontrasteras av det våldsamma innehållet. Annabel Leigh hette Humberts ungdomskärlek som motsvarar Lolita. Lolita tilldrar sig mellan åren 1947 och 1952. Utgivningen förde problem med sig. Ingen ville ge ut den förrän det obskyra förlaget North Olympia Press förbarmade sig över den 1955. Men den väckte ingen uppmärksamhet förrän författaren Graham Greene rekommenderade den som julklappsbok! Nabokov hade länge arbetat med temat. Upprinnelsen var egentligen ett verkligt fall från 1948 där en man kidnappade en ung flicka och höll henne som kärleksslav i tjugo månader. Läsecirkeln diskuterade i två och en halv timme. Vi fortsätter med Sara Stridsbergs Darling River där huvudpersonen heter Dolores, som betyder smärta. Lolita har ju givits ut i många upplagor i många länder och om en är intresserad av 210 olika omslag från några olika länder går det bra att titta HÄR

Titel: Lolita                                              

Författare: Vladimir Nabokov

Översättare: Aris Fioretos

Förlag: Albert Bonniers. Klassiker

Tryckår: 2007

Antal sidor: 453 sidor                   

En smakebit på søndag

"Vacker, rik och begåvad, gladlynt till sin natur och uppvuxen i ett trevligt hem tycktes Emma Woodhouse förena bra mycket av livets goda i sin person, och hennes nära tjugoettåriga levnad hade inte bjudit henne många bekymmer eller sorger. Hon var den yngsta av en öm och eftergiven faders tvenne döttrar och hade till följd av systerns giftermål varit härskarinna i hans hus sedan mycket unga år. . Modern hade dött för så länge sedan att hennes smekningar bara var ett obestämt minne för dottern, och hade ersatts av en utmärkt guvernant vars ömhet kunde tävla med en moders. I sexton är hade miss Taylor vistats i familjen Woodhouse, mera som vän än som guvernant, och varit båda döttrarna mycket tillgiven, särskilt Emma.  Förtroligheten dem emellan var närmast ett par systrars. - Bedrövelsen kom emellertid - en lätt bedrövelse - men ingalunda i form av oangenäm självrannsakan. Miss Taylor gifte sig. Förlusten av miss Taylor blev Emmas första sorg. "

Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att vi ger varandra smakebitar ur den bok vi just läser. Utan spoilers, förstås. Den här veckan är det astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger som håller i trådarna.
Fler smakebitar HÄR

Still going strong

Efter några dagars intensivt läsande kan jag konstatera att jag fortfarande är lika fascinerad av Kristin Lavransdotter som någonsin under tonåren. Jag har läst första delen, Kransen, i nyöversättning av Gun - Britt Sundström. Nu väntar jag otåligt på del två, Husfrun. Förstår inte riktigt varför titeln på del ett, som förr hette Brudkronan, bytts ut mot Kransen. Hur som helst tror jag att jag vid omläsningen fäster mig vid lite andra saker än tidigare. Kristins och Erlends bitterljuva kärlekshistoria är ju det jag framför allt minns. Och det starka bandet mellan far och dotter. Redan när Kristin var nyfödd och låg vid Ragnfrids bröst slutade hon dia och vände sig mot Lavrans när han kom in i rummet. Modern fick finna sig i att alltid inta andra platsen. Sigrid Undset tecknar en fantastisk bild av livet under medeltiden. Läsaren får sig en lektion i såväl historia som kulturhistoria. Jag har faktiskt slagit upp en hel del, men sådant tycker jag är roligt. Både tids- och miljöskildringen skapar en stark närvarokänsla. Författaren frammanar också skickligt olika stämningslägen; Kristins envishet; Lavrans sorg och vrede, Ragnfrids tungsinne och Erlends sangviniska lynne. Något som jag fäste mig vid den här gången var förhållandet mellan Lavrans och hustrun, Ragnfrid. Nu kan jag se hustrun med andra ögon. Den stilige kraftkarlen Lavrans hade allt sina sidor. Hans - och alla andra mäns - syn på kvinnan och hennes plats i samhället är helt entydig. Kvinnan lyder sin far och därefter den husbonde fadern väljer åt henne. Hon räknas som ett svagt käril utan talan. Reglerna för hur en kvinna skulle uppföra sig var stränga. Det finns några kvinnor som överskridit gränserna, men ändå behållit en plats i samhället i romanen. Erlends moster Åshild till exempel. Vad jag inte mindes är den starka ställning religionen och kyrkan hade. Det vimlar av kyrkor, kloster, nunnor och munkar. Flickorna kunde sättas i kloster något år bara som tidsfördriv före ett avtalat giftermål. Lavrans var djupt religiös; Ragnfrid något mindre. Jag är  mycket förtjust i det lite högtidliga språket som fördjupar romanen både tids - och innehållsmässigt och som en väl till stor del får tacka Gun - Britt Sundström för. Norstedts klassikerserie 2016

Otrohet på 1800 - talet

I sekelskiftet mellan 18 - och 1900 - talen fanns det en massa intressanta kvinnor på olika håll i världen som skrev om kvinnors förhållanden och om kvinnor som bröt med sociala konventioner. En som blev utfryst av sin samtid och avbröt sitt författarskap när hon stod på toppen var Kate Chopin från St. Louis (1850 - 1904) i amerikanska södern. Hon skrev noveller från början och fick allt som oftast ändra i dem för att inte stöta sig med samtiden. När hennes roman, The awakening, kom ut 1899 kritiserades den så hårt att författaren slutade skriva. 1969 skrev den norske litteraturvetaren Per Seyersted en biografi om Kate Chopin och därmed fick hennes författarskap nytt liv. Uppvaknandet har kallats en amerikansk Madame Bovary (1857) och det finns helt klart ett släktskap. En kommer också att tänka på Anna Karenina. Uppvaknandet handlar om Edna Pontellier, en ung kvinna som lever ett gott liv med man och två söner. Familjen  är välbeställd och när romanen tar sin början befinner de sig på sommarnöje på ön Grand Isle söder om New Orleans. Här har de många vänner och Edna umgås särskilt med en ung man vid namn Robert - med sin mans goda minne. Edna är inte särskilt moderlig av sig och hushållsgöromålen i det stora huset och de sociala förpliktelserna intresserar henne inte. Men hon målar. Hon inser att hon inte är någon stor konstnär, men hon finner ändå nöje i arbetet och får också en del sålt. Vi 28 års ålder lär hon sig simma. Hon upptäcker också sin egen sinnlighet. Det är inte mycken glöd i hennes äktenskap och hon inser vad hon gått miste om. Hon känner att hon vill bryta upp från sitt konventionella liv. Hennes nära väninna madame Ratignolle är en trevlig kvinna, men hon går helt upp i sin mor- och hustruroll. En annan väninna är den ensamma, sträva mademoiselle Reisz som helt lever för sin musik. Hon är pianist. Edna Pontellier är fascinerad av hennes oberoende. Edna Pontellier vidtar mått och steg för att åstadkomma förändring. Hon kommer en bit på väg, men får betala ett högt pris. Uppvaknandet är en intressant, varm och livfull roman som känns helt fräsch och modern. Kate Chopin är en god iakttagare och en skicklig människo - och miljöskildrare. Jag tycker till och med att hon har en viss spefull humor. Inte konstigt att The Awakening ständigt kommer ut i nya upplagor. Uppvaknandet kom på svenska i Margareta Lundgrens översättning på Forum 1977. Hans - Roland Johnsson är forskare i franska vid Stockholms universitet. Han har bl. a. skrivit två intressanta understreckare som berör Kate Chopin:  
1800 - talets farliga förbindelser
och
Intresset för Kate Chopin vaknade sent

Idioten

Efter avslutad läsning av Idioten är min kortfattade slutsats: Nu bara måste jag läsa Bröderna Karamazov. Det har jag inte gjort tidigare. Då kommer Fjodor Dostojevskijs tre stora romaner i rätt ordning också. Brott och straff 1866, Idioten 1869, Bröderna Karamazov 1880. Hur sammanfattar man myllret av människor i Idioten? Och dessa många och långa samtal? Dessa invecklade relationer och alla sammankomster vid olika tider och på olika ställen? Jag började med att ha en förteckning över de allra viktigaste familjerna och personerna vid sidan om boken för att underlätta läsningen. Fursten och hustrun i familjen Jepantjin, Jelizavjéta Prokófjevna, blir mina absoluta favoriter. Lev Nikolájevitj Mýsjkin, som många skrattar åt och gör sig roliga över och några kallar idioten har återkommit till S:t Petersburg efter flera års behandling för epilepsi i Schweiz. Hans saktmodiga lugn, kloka åsikter och förmåga till medlidande gör att alla så småningom vänder sig till honom för råd i olika angelägenheter. Han är helt oerfaren i kärlek men flera kvinnor blir kära i honom. Jag skulle kunna tycka att han är asexuell och absolut ingenting för den mörka, temperamentsfulla och passionerade Nastásia Filipovna, som av många betraktas som en dålig kvinna. Den ljusa, ironiska Aglaja Jepantjin skulle snabbt tröttna på honom. Furst Mýsjkin är en Jesu efterföljare, en Don Quijote och den Dostojevskijs identifierar sig med. Någon har benämnt furst Mýskin som den älskligaste gestalten i världslitteraturen. Jag är beredd att hålla med. Han är barnsligt naiv och troskyldig. Han har sin motsats i den demoniske Rogisjin, som är nära att döda fursten och som älskar Nastásia till vanvett.  Huvudpersonerna i Idioten lider inte precis av medelmåttighet. Det är antingen/eller. Vanliga människor fungerar som statister. Romanen är faktiskt riktigt humoristisk på sina ställen. Slutet är däremot tragiskt. Det finns hur mycket som helst att läsa om Dostojevskij, hans liv och verk. Och man skulle kunna diskutera hans romaner och klassiska karaktärer och återkommande teman både länge och väl. I höst kommer en ny utgåva av Staffan Dahls översättning av Bröderna Karamazov. 

Klassikerutmaning 2015

Klassiker som TV-teater

Lånad bild

Nyligen kunde man se en absolut fantastisk rysk dramatisering i fyra delar av Onda andar av Fjodor Dostojevskij i Axess TV. Boken kom ut 1872 och är Dostojevskijs uppgörelse med nihilismen och socialismen i tsarväldets Ryssland. Han hade varit på resa i flera år i Europa och bland annat bevittnat Pariskommunens uppgång och fall. Han var mycket upprörd över förnekandet av Gud. Utgångspunkt för Onda andar är mordet på en ung nihilist som ville bryta med sitt parti och då mördades av sina egna.
I Onda andar kommer två lymlar från Petersburg till en liten landsortsstad och ställer till stor oreda bland befolkningen. Den ene av dem, Stavrogin, är en vacker ung man som alla förälskar sig i. Själv är han lika känslokall som  arrogant och tillsammans med sin vän skurken Verchovenskij gör han mycket ont. Från början uteslöts tre kapitel ur romanen p. g. a. censuren. Först 1921 förelåg Onda andrar i sin fullständiga form. Kapitlena som utelämnats innehöll Stavrogins brott så som han bekände det för en munk. Jag som just börjat läsa Idioten (1869) kände igen både människotyperna, röran i samhället; diskussionerna, intrigerna och inflytandet från utlandet. Inte minst känner jag igen de äldre kvinnorna som är kloka, vimsiga och temperamentsfulla. (Ibland tänker jag på Jane Austens frodiga, skarptungade äldre kvinnor...) I båda fallen betyder Petersburg "ondskan". På bilden ses Stavrogin och min absoluta favorit i serien en låghalt flicka som av alla räknades som efterbliven och som gick ett mycket tragiskt öde till mötes. Jag skulle vilja införliva den här föreställningen med mitt bibliotek, men ännu har jag inte hittat den någonstans. HÄR en bra artikel om Dostojevskij, ondskan och våldet av Maria Bergom Larsson.

Sommaren 2015

Moa M och Sanna Lundell

 Som väldigt ung hittade jag en bok med den lockande titeln Den osynlige älskaren i föräldrarnas bokhylla. Moa Martinson hette författaren. Romanen kom ut 1943. Det jag läste var första delen i serien om unga Betty som kommer till skogstorpet Tallbo. Hon är gravid. Fader är den vackre flottaren Fredrik som våldfört sig på flickan som han kände måste bli hans. I torpet bor också Fritz, Fredriks yngre bror, och deras far.  Torpet är smutsigt och förfallet. Betty har inte haft något val. Hennes mor har erbjudit sig att ta hand om barnet medan Betty arbetar, men Betty avböjer. Hon står ut med allt utom att skiljas ifrån sitt barn. Och den verklighet som möter henne innebär slit, spritmissbruk och våld. Bröderna slåss och Fredrik bär hand på Betty. Vid nitton års ålder har Betty två söner. Hon har putsat, fejat, tvättat och målat. Det lilla torpet är prydligt och skinande rent. Betty bakar och syr och finner utvägar att skaffa pengar till mat eftersom männen ofta är borta i månader utan att ha lämnat något bidrag till hushållet. Hon skaffar egna bundsförvanter och flyr in i sin egen drömvärld när det blir för svårt. Det bor en vit iller under byrån; en räv vaktar i skogsbrynet och i skogen finns en jättestor tjäder som en god kraft. När jag nu läser om Den osynlige älskaren undrar jag hur föräldrarna kunde låta sin vackra, begåvade dotter kasta bort sig på Fredrik. De var statare och hade naturligtvis inte stora möjligheter att påverka, men de kunde ha försökt. Modern var ganska förtjust i Fredrik medan den tystlåtne fadern är mera realistisk. Jag fokuserar naturligtvis på helt andra saker när jag nu läser om som mera vuxen.
Och jag tycker att Den osynlige älskaren håller för omläsning sjuttiotvå år efter utgivningen. Övriga delar i serien: Du är den enda, Klockor vid sidenvägen och Hemligheten.
Att lyssna på dagens Sommar kändes som en intressant fortsättning på den kvinnohistoria jag nyss avslutat. Sanna Lundell står för det absolut bästa Sommar hittills. Hon berättar om sin barndom som präglades av ett alkoholmissbruk man inte talade om. Hon berättar om sin egen personliga utveckling över äktenskapet med Willie Craaford och den smärtsamma skilsmässan till hennes oerhörda glädje över moderskapet. Hennes funderingar om den heterosexuella tvåsamheten är klarsynta och välformulerade. Två böcker som betytt mycket för henne är Det kallas kärlek : en socialpsykologisk studie om kvinnors underordning och mäns överordning bland unga jämställda par av Carin Holmberg och Flodhästen i vardagsrummet : om medberoende och om mötet med barnet inom oss av Tommy Hellsten.
Jag tror att Moa Martinson och Sanna Lundell hade haft en hel del att tala om.

Skrift och drift

Nu blev det minsann en klassiker till i alla fall. Helt oplanerat. Men jag har länge tänkt läsa om något av Moa Martinson (1890 - 1964).
Helga Maria Swartz gifte sig med Karl Johansson och fick lära sig en del om alkoholmissbruk. Fem söner fick hon och dem försörjde hon genom odlingar, fiske och jakt. Hon blev politiskt intresserad väldigt tidigt och hon började också skriva tidigt. Elin Wägner hjälpte henne till en maskinskrivningskurs. 1929 gifter hon om sig med Harry Martinson som lämnar henne efter tio år. Ivar Lo - Johansson, som var god vän med båda makarna, har skildrat deras äktenskap i Tröskeln: memoarer från trettiotalaet. Kvinnor och äppelträd heter debutboken som kom 1933 efter det att författaren burit omkring den till olika förlag i många år. Huvuperson i boken är den starka, djärva, dugliga, intelligenta och urfattiga Sally. Hon är gift med en drickande man som till slut försvinner i fängelse och dör. Eftersom hon är politiskt intresserad är hon illa sedd i byn, men männen är ändå mycket medvetna om hennes obestridliga skönhet. Hennes enda trofasta vän i världen är den milda, tillbakadragna Ellen som bor i Apeldalen med sin man Bernhard, barn och Bernhards far. Hon har det bra i början och får mycket stöd av sin svärfar. Och det behöver hon. Bernhard är inte snäll. Kvinnors villkor och förmåga att uthärda är den röda tråden genom boken. Sally ligger ensam på golvet och föder i natten och kväver sina skrik för att inte väcka de äldre barnen. Det föds många barn i boken. En kvinna som inte föder barn är en skam för man och släkt. Genom Sally och Ellen möter man byn och dess invånare, upplever första världskriget, fattigdom och svält. Män och kvinnor lever i skilda världar liksom bönder och daglönare. Och barnen får ge sig ut och tigga eller ta tjänst i tidiga år. 

Kvinnor och äppelträd väckte naturligtvis en viss anstöt. Anders Österling tycker i SvD att Kvinnor och äppelträd präglades av "elände, skvaller och drift" och beklagade att "underlivssynpunkten dominerar". Jaja! Svårsmält, naturligtvis.

1988 kom Moa Martinson - Skrift och drift i trettiotalet, Ebba Witt - Brattströms avhandling om Moa Martinson. Den är väldigt intressant. Och lätt att läsa. Som vanligt börjar jag med litteraturförteckningen - vilken TBR -lista! - och registret. Artur Lundkvist har fler hänvisningar än Harry Martinson; Ivar Lo - Johansson och Siegmund Freud har lika många ungefär. Witt - Brattström uppehåller sig en hel del vid Kvinnor och äppelträd i sin avhandling. Jag har en pocketutgåva från Pan med ett vackert sepiafärgat porträtt av Moa Martinson utanpå. Tyvärr är det svårt att återge i bild. Sallys söner heter uppföljaren till Kvinnor och äppelträd. Tillsammans bildar de Sallys bok.

Kaosutmaning 2015

Den hemliga trädgården

Frances Hodgson Burnett (1849 - 1924) fick sitt publika genombrott med Little Lord Fauntleroy 1886. 1911 kom The secret Garden, på svenska Den hemliga trädgården, och det blev ännu en succé. Det behövdes. Författarinnan hade syskon att försörja trots att hon själv var ganska sjuklig. Hon gifte sig med en läkare och när hennes son dog i lungsot 1890 hamnade hon i en djup depression. Äktenskapet var inte så lyckligt heller. Den hemliga trädgården skrevs till största delen i en trädgård. Den handlar om 10-åriga, föräldralösa Mary Lennox som kommer  från Indien för att bo hos sin enstörige farbror mr Carver på Misseltwaith i Yorkshire. Mary är en liten försummad flicka och behandlar alla i sin närhet som hon behandlat tjänstefolket i Indien. En liten frispråkig tjänsteflicka, en liten trevlig rödhakesångare och en pojke som i stort sett lever sitt liv på heden i samklang med djur och växter blir väsentliga för Marys uppvaknande och utveckling. En rostig nyckel spelar en viktig roll i berättelsen. Mary hittar den i en av de trädgårdar som omger Misseltwaith med hjälp av sin vän rödhaken och tillsammans med sina båda andra vänner skaffar hon sig tillträde till ett förbjudet utrymme. När Mary sedan utforskar alla de stängda rummen i det stora huset hittar hon sin kusin Colin, en bortklemad och sjuklig men oälskad pojke i hennes egen ålder, Colin styr omgivningen genom sina raserianfall. Mary ser sig själv som i en spegel. Men det dröjer inte länge förrän Mary lindar honom om sina fingrar. När Colin sedan får del av hemligheten börjar hans väg tillbaka. Jag hade inte läst Den hemliga trädgården tidigare. Men jag hade stort nöje av den. Den är en hyllning till heden i Yorkshire, solen, den friska luften, växterna och djuren. Barnen har sin egen hemliga värld som de vuxna inte känner till. Naturbarnet Dickon står som kontrast till drivhusplantan Colin. Dickons mor har elva barn som hon försöjer bland annat med hjälp av Dickons fantastiska grönsaksodlingar. Hon har sin motsats i Marys vackra mor som hellre ägnade sig åt nöjen än åt dottern. Egentligen hade hon helst inte haft något barn alls. Den hemliga trädgården är översatt av Cilla Johnson, hustru till nobelpristagaren Eyvind Johnson, och illustrerad av Martin Lamm.

                                           

Dagens klassiker

I The Bibliophile´s Devotional. 365 Days of Literary Classics för dagens datum presenteras Miss Lonelyhearts (Fru Hjärtesorg 1955) av Nathanael West (1903 - 1940). Nathanael West är pseud. för Nathan Wallenstein Weinstein, född i New York i en tysk-judisk familj, som invandrat från Litauen. NW blev så småningom ansedd som en av mellankrigstidens största amerikanska författare men inte förrän efter sin död först därefter. Fyra korta romaner fyllda med satir och svart humor hann han med. De mottogs inte väl av samtiden. Men den andra romanen, Miss Lonelyhearts 1933; Fru Hjärtesorg på svenska 1955), blev ändå lite uppmärksammad sedan den blivit  filmad. Den handlar om en man som mera på skoj startar en hjärtespalt i en tidning och sedan blir fullständigt tillintetgjord av människors djupa nöd.
NW:s stora mästerverk, The day of the Locust (1939; på svenska Gräshopporna 1959) är en apokalyptisk skildring av uttråkade medelklassmänniskor i Hollywood som gör uppror emot förljugenheten och ytligheten i filmstaden. Allt är falskhet och villa. Till och med upproret. Nathanael West omkom i en bilolycka.

Moderna klassiker

Ebba Witt - Brattström nämnde Tjugoen moderna klassiker (1995) av Göran Hägg i sin bok Stå i bredd så jag blev lite nyfiken på den. Göran Hägg skrev en artikelserie i Finanstidningen som blev väldigt väl mottagen och det är den som ligger till grund för boken. Han vill återupprätta vad han kallar de förlorade åren efter 68 och ett kvartssekel framåt.  Till någon del behandlar Witt Brattström och Hägg alltså samma år. Allra sist i Tjugoen moderna klassiker berättar Göran Hägg vad han tycker att en klassiker är och varför. En klassiker är en text som överlever. Vi behöver klassiker bl. a. för språkets skull. Stora upplagesiffror gör ingen klassiker. Hägg betvivlar att någon i framtiden uppsöker Sandemo eller Guillou annat än möjligen i forskningssyfte. Hägg har starka övertygelser och han tvekar inte att attrycka dem. Egentligen precis som Ebba Witt Brattström. Vilka är då hans utvalda klassiker. Som alla som gör ett urval vet han att det blir protester. Varför är den med men inte den? Sjöwall & Wahlöö, Roman om ett brott inleder tätt följd av Slas; Evander, Det sista äventyret och Olof Lagercrantz´bok om August Strindberg. Jack av Ulf Lundell och Maken av Gun - Britt Sundström har även Witt Brattström med i Stå i bredd, liksom Inger Alfvén, Inger Edelfeldt och Kerstin Ekman. Hägg tar också upp Barndom av Jan Myrdal; Poltava av Peter Englund och Råttan i pizzan av Bengt af Klintberg. Det är faktiskt riktigt kul med de här personliga urvalen. Tjugoen moderna klassiker inspirerar till vidare läsning på ena eller andra sättet.

En portugisisk klassiker

Fernando Pessoa (1888- 1935) var en portugisisk författare, poet och filosof som föddes i Lissabon. Dit återvände han också för att studera efter en del år i Sydafrika. Pessoa är speciell genom alla de cirka sjuttio författaridentiteter (heteronymer) han skapade. De mest kända är fåra­herden Alberto Caeiro, sjöingenjören Álvaro de Campos och läkaren Ricardo Reis, som försöker jämka samman två motsatta livshållningar, nämligen epikuréns och stoikerns. Reis söker vägledning och stöd i antikens filosofi och mytologi. Det mesta av Pessoas litterära verk publicerades postumt. På biblioteket hittade jag Dikter av Ricardo Reis av Fernando Pessoa utgiven av Pontes förlag 2013 i översättning av Lars Axelsson.

Eftersom vi inte uträttar något som varar i denna kaotiska värld
eller som genom sin varaktighet har något värde,
och efter till och med det som gagnar oss,
snabbt, mycket snabbt, glider oss ur händerna,

så låt oss sätta stundens njutning framför den absurda oron
över vad som ska hända i framtiden,
och vars enda säkra följd är att vi våndas i nuet,
det pris vi betalar för vårt framtida välbefinnande.

Morgondagen existerar inte. Endast nuet finns,
och det är bara jag som existerar i nuet,
och den personen kan mycket väl vara
den sista jag utger mig för att vara.

1933-03-16

Loppisfynd!

1908 kom Anne of Green Gables ut för första gången. Författaren L. M. Montgomery kom att skriva en lång rad böcker om Anne från det att hon är 11 år och långt upp i vuxen ålder. Förläggare och läsare krävde det helt enkelt. Anne kommer från ett barnhem till Marilla Cuthbert och hennes bror Matthew på Prince Edvards ö i östra Kanada. De är lite till åren komna och Anne är rödhårig, livlig och fantasifull. Jag minns kollisionerna med Marilla än idag trots att det är långe sedan jag hörde Anne på Grönkulla läsas högt i skolan. Matthew fungerade som åskledare och medlare. Anne fick en bästis i Diana Barry, något hon drömt om i hela sitt liv. Hennes filosoferande om "besläktade själar" var också något som fastnade hos mig. Redan 1909 kom boken i svensk översättning och blev väldigt väl mottagen. 2009 utkom en antologi med läsarreflektioner Besläktade själar: Läsupplevelser av Anne på Grönkulla, 2009. Texterna i antologin är skrivna främst av kvinnor i mycket olika åldrar. Anne på Grönkulla lästes alltså även av vuxna. Den mest kända svenska läsaren var Astrid Lindgren. Anne på Grönkulla har även kommit ut under titeln Anne på Gröntorpa. Även Lucy Maud Montgomerys Emily - serie mottogs väl i Sverige.

Tine - en dansk klassiker

Den danske roman - och novellförfattaren Herman Bang föddes på Als 1857 i en prästfamilj. Hans högsta önskan var att bli skådespelare - familjen ville att han skulle bli jurist - , men när han misslyckats med såväl det ena som det andra blev han journalist och författare. Bang var naturalist och en av det moderna genombrottets författare. Den danske kritikern Georg Brandes myntade uttrycket " det moderna genombrottet" och formulerade programförklaringen: litteraturen måste ta ställning till aktuella problem och angripa missförhållandena i samhället. 
I "Realisme og Realister" porträtterar Herman Bang det moderna genombrottets författare i Danmark och introducerar franska naturalister för en dansk publik. Med den lade  Bang den teoretiska grunden för sitt eget författarskap. Han ville skapa den tendensfria, objektiva romanen i Gustave Flauberts efterföljd. Samtidigt ger han också uttryck åt sekelskiftets pessimism. I debutromanen,   Släkter utan hopp (1880) skildrar han en ärftligt betingad degeneration. Romanen vilar delvis på självbiografisk grund. Den osminkade erotiska skildringen gjorde att boken fälldes i domstol och beslagtogs.
Romanen om Tine kom 1889. Det är en dansk klassiker och som dansk och klassiker är den dubbelt bortglömd i Sverige skriver Karl Vennberg i förordet. Tine är berättelsen om ett tragiskt kvinnoöde som utspelar sig i skuggan av det dansk/tyska kriget 1864. 
Herman Bangs homosexualitet bidrog till känslan av det utanförskap och den ensamhet som också kännetecknar hans litterära gestalter. Han var det moderna genombrottets flaggskepp och påverkade också många andra författare, som till exempel Hjalmar Söderberg och Mathilda Kruse/Stella Kleve. Han dog på ett tåg under en föreläsningsturné i USA 1912. 
Mitt loppisfynd är översatt av Pelle Fritz - Crone och har illustrationer av Svend Otto S. Bokförlaget Bra böcker. I serien Bra klassiker. 1976

Bilden är lånad

 Så här tyckte INGRID om Tine

I midsommartid

Ola Hansson föddes 1860 på rustgården Hönsinge på skånska Söderslätt och dog vid Bosporen i Turkiet 1925 . Han var författare och journalist, samtida med Mathilda Malling och Victoria Benedictsson. Ola Hansson var starkt präglad av sin uppväxtmiljö genom livet. "Mullens outsider" kallar Ulf Linde honom i inledningen till Lyrik och essäer som gavs ut av Svenska Akademien i serien Svenska klassiker 1997. Professor Ingvar Holm står för ordförklaringar och kommentarer. Ola Hansson fick ett mycket negativt mottagande i Sverige, men när hans tysk - baltiska hustru Laura Marholm blev hans litterära agent i Tyskland lyckades hon få honom publicerad. Snart räknades han bland de stora tillsammans med Ibsen och Strindberg. Men det blev en kortvarig lycka. De gifte sig 1889, men redan 1905 hade paret utvecklat en ömsesidig sjukdom  som bl. a.  innebar att de led av förföljelsemani. Laura Marholm förklarades sinnessjuk och sattes i fängelse. När hon kom ut förvisades paret ur Tyskland och förde sedan ett kringflackande liv.

Vid blomsterbordet

Och solen blänker på fuktad jord
och glänser på våta blad.
Vid yppigt bugnande blomsterbord
strålar du sommarglad,

där solen siktat sitt fina stoft
i ystert lekande dans.
Och heliotropens mandeldoft
drömmer bak ögonfrans.

Den friska ångan från regnblött mull
och grönskan från blomsterbord
och sommarglädjen och solens gull
dofta i dina ord.

Ur Dikter (1884)

Världslitteratur på Världsbokdagen

LYRANS  uppdrag denna veckan är påpassligt nog - med tanke på Världsbokdagen idag -Världslitteratur gärna med fokus på Afrika, Asien och Latinamerika.

En halv gul sol av Chimamanda Ngozi Adichie berättar om tvillingsystrarna Oleanna och Kainene, så olika som två systrar någonsin kan vara, och deras liv i inbördeskrigets Nigeria. De är tämligen välbeställda, men kriget förändrar deras liv totalt på alla plan. Den här boken har mycket att lära ut om Nigerias historia och hur folket lever i krigets skugga. 
En halv gul sol kom ut 2006.
Chinua Achebe får ursäkta. Jag ville ha med en kvinna och En halv gul sol får väl betraktas som en modern klassiker ändå.

1994 fick japanen Kenzaburo Oe (1935 - ) Nobelpriset i litteratur med motiveringen "som med poetisk kraft skapar en imaginär värld, där liv och myt förtätas till en skakande bild av människans belägenhet i nutiden"
Oe blandar saga, myt, realism, groteskeri, historia med självbiografiskt stoff.
Själv talar han om grotesk realism. 1996 kom novellsamlingen Det visa regnträdet. Den innehåller sex noveller från tiden för debuten 1957 till 1990.  Här får man en god uppfattning av Oes tematik. Efterkrigstidens Japan, förhållandet stad/landsbygd, barnets perspektiv , liv och död, fattigdom och svält möter oss. Barnen lever ett sorglöst, spännande liv om än hungern river i magen.    

Jorge Luis Borges
Borges föddes i Argentina och blev en av 1900 -talet största författare. Han inspirerade också flera filosofer som Julia Kristeva och Michel Foucault. Mestadels skrev han poesi och noveller. Man talar om magisk realism.
Biblioteket i Babel är en novellsamling där berättaren lever sig in i olika tider och miljöer. Borges vill vara saklig och genomskinlig som vatten och hans stil påminner om den isländska sagan. Artur Lundkvist har gjort urvalet av noveller.

Modig modernist på kvinnodagen

Rut Hillarp (1914 - 2003) föddes i en mycket religiös familj - modern var evangelist och fadern var verksam inom Missionsförsamlingen - gifte sig med en av sina gymnasielärare  och flyttade till Stockholm vid 18 års ålder. Det varade inte länge. Den dynamiske rumänske diplomaten Michail Livada kom emellan. Rut Hillarp åkte till Paris och umgicks med författare, musiker och konstnärer och utnyttjade det kulturella livet till fullo. 1946 - samma år som fyrtiotalsmodernismen i Sverige fick sitt stora genombrott - debuterade Rut Hillarp med diktsamlingen Solens brunn. Mottagandet var inte alldeles lysande.1948 kommer den andra diktsamlingen Dina händers ekon och 1950 den tredje, Båge av väntan.
Den första romanen Blodförmörkelse. Lyrisk historia (Livada är mannen i den tvåstämmiga texten) gav hon ut på eget förlag och 1954 kommer hennes andra roman Sindhia som blir hennes verkliga genombrott. I denna figurerar den stora kärleken i hennes liv, författaren Sivar Arnér. Sindhia utforskar både Paris och kärleken. Det är en lyrisk och skarpsinnig undersökning av hur män och kvinnor interagerar i ett förhållande; vem som har makten, vem som älskar mest, vem som är trogen, o.s.v. Sindhia kom i ny utgåva 2000. Rut Hillarp experimenterade också med smalfilm under 50-talet. 
De vita händerna blev årets smalfilm 1950. Det är en tolkning av Tristan och Isolde som hon gjorde tillsammans med Michail Livada.Tre diktsamlingar, Spegling under jorden, Penelopes väv, Strand för Isolde (1982 - 1991)har undertiteln: dikter och fotografiska bilder. Rut Hillarp har illustrerat med sina egna bilder. Hon använder sig mycket av dubbelexponering gärna ansikten i landskap.
Antikens myter och medeltida sagor, träd, hav, natt är ofta använda motiv. Rut Hillarp har kallats den kvinnliga erotikens besjungare. Hon betraktar sig själv som ett erotiskt geni och förebrår Arnér att han inte bär vittne om detta.
Allt handlar om kärlek. Men det är ingen enkel eller självklar kärlek hon beskriver. Rut Hillarp går på djupet, problematiserar och de masochistiska inslagen är påfallande.
Rut Hillarp skrev också dagbok. Och hastigt skrivna brev som raskt kastades på lådan var ofta ett sätt för henne att befria sig från det som tryckte henne.
Hon var också översättare och en mycket uppskattad gymnasielärare.
Hennes texter kräver en viss motprestation av läsaren, men de ger rik utdelning. Rut Hillarp är en mycket intressant författare som får stort utrymme i Nordisk kvinnolitteraturhistoria.
Men i Den svenska litteraturen (utg. av Lars Lönnroth och Sverker Göransson) får hon inte ens plats bland fyrtiotalisterna utan placeras under den diffusa titeln Kvinnokamp och kvinnolitteratur med bilden (från Arberarrörelsens arkiv) som syns överst och en bildtext. Det är allt.
Den understa bilden är tagen under tiden i Paris av Mihail Levada. 

Porträtt av en dam

Isabel Archer (Nicole Kidman) är en ung amerikanska som ärver en förmögenhet av en engelsk onkel. Hon lider ingen brist på friare men hon värderar friheten högre.  Desto onödigare är det då att hon plötsligt får för sig att ge sin hand åt den cyniske esteten Gilbert Osmond, spelad av John Malkovich. (John Malkovich är alltid bad news.) Stackars Isabel blir snart ett maskformat bihang till maken och naturligtvis blir hennes förmögenhet hans. Isabel blir allt olyckligare men försöker hjälpa Gilbert Osmonds dotter att få den man hon älskar mot faderns vilja.
A Portrait of a Lady (1881)  blev Henry James´ (1843 - 1916) genombrott som skönlitterär författare.  Det blev också hans mest lästa och älskade roman. Henry James gifte sig aldrig men lär i ungdomen ha varit förtjust i en kusin vid namn Minny Temple. Hon har lånat drag åt Isabel Archer.
Henry James föddes i New York och dog i Chelsea i London. Gamla världen kontra Nya världen är ett återkommande motiv i James´romaner. Pont - of - view - tekniken ersätter den allvetande berättaren.
William James, bror till Henry, blev berömd psykolog. Henry James är också skicklig psykolog i romanerna; 20 stycken blev det med tiden samt en del berättelser. 

Topp - 100 - trippeln

Äntligen har jag bestämt vilka tre böcker jag vill läsa i Ugglan&bokens utmaning
Topp - 100 - trippeln
Jag har utgått ifrån  Världsbibliotekets lista över de hundra bästa böckerna och valt ut tre böcker som jag ännu inte läst. Sedan har jag hela 2014 på mig att läsa dem och skriva om dem på min blogg.
Och så kommer jag att rapportera i Ugglan&bokens blogg.
Läs HÄR för fullständig information

Jag tänker läsa Kvinnorummet (1977) av Marilyn French eftersom jag ideligen blev påmind om den när jag nyligen läste Alltings början av Karolina Ramqvist. 

Samuels bok (1981) av Sven Delblanc står oläst i min bokhylla. Dags att åtgärda det nu.
Åtgärdat. Läs HÄR

Ljus i augusti (1932) av William Faulkner får bli den tredje titeln. 

Tre moderna klassiker alltså.