1. Det första jag spontant kommer att tänka på är skapelseberättelsen i 1 Mosebok: I begynnelsen skapade Gud himmel och jord. Och jorden var öde och tom, och mörker var över djupet, och Guds Ande svävade över vattnet.
Och Gud sade: »Varde ljus»; och det vart ljus. Och Gud såg att ljuset var gott; och Gud skilde ljuset från mörkret. Och Gud kallade ljuset dag, och mörkret kallade han natt. Och det vart afton, och det vart morgon, den första dagen.
2. Jon Kalman Stefánssons började som lyriker. Debutromanen är Sommarljus - och sen kommer natten som skildrar människor i en liten by på den isländska västkusten eller för den delen i bankkrisernas Reykjavik med humor och empati och viss inblandning av folktro. Läsecirkeln gjorde volter.
3. En stad av ljus av Kerstin Ekman minns jag att jag läste med stor förtjusning.
Jag gillade hela Katrineholmssviten, men fjärde delen En stad av ljus skiljer sig ganska mycket från de andra tre delarna. Jag läste romanen med CG Jung i tankarna och Maria Schottenius doktorsavhandling, Den kvinnliga hemligheten: en studie i Kerstin Ekmans berättarkonst, bredvid mig.
Inlägg
