Lifterskan

Cannie Möllers nya roman, Lifterskan, är en spänningsroman som tar avstamp i en händelse ur författarens eget liv. Tecknaren Rebecka Gudner är på väg till Skogsböle, familjens hus i Norrland, och befinner sig någonstans mellan Härjedalen och Jämtland. Hon tänker sig en veckas lugn och ro. Det är alla helgonanatt, snön har fallit oavbrutet i flera timmar. Klockan är tre på natten när Rebecka Gudner tycker sig se en flicka skymta i snöyran framför bilen. Hon stannar och stiger ut i kylan i sina tunna kängor. Detta kommer att förändra hela hennes liv. Flickan, Helen, som naturligtvis befinner sig på flykt är inte bara en olycklig 17 - åring utan stöd i världen. Hon är också en förslagen kriminell som kommer att direkt eller indirekt styra Rebeckas liv på ett obehagligt sätt. Rebeckas och Helens liv hakar i varandra. Och styrkeförhållandena växlar. De utnyttjar varandra på olika sätt. Helen är van att utnyttjas av andra  och nu använder Rebecka teckningen hon gjort av Helens ansikte som omslagsbild på en bok, Gryningsljus. Hon frågar inte först. Det är en ovanligt bra teckning tycker hon själv. Men nu vaknar Irma Backman till - Helens missbrukande och vanligtvis frånvarande mor - och vädrar morgonluft. Här kan det finnas pengar att hämta. Det blir många förvecklingar. Helen anklagas för mord. Rebecka anklagas för mord. Turerna är många och vändningarna kommer hastigt på. Helen och Rebecka berättar omväxlande under ca ett halvt år. Journalisterna jagar båda. Rebecka har en egen uppgörelse med sin äventyrliga mor, Lovisa, som inte velat lyssna när Rebecka berättade om en konstnärs exploaterade av Rebeckas 13 - 14 - åriga kropp. Språket i Lifterskan är oklanderligt. Det finns ett driv i berättelsen som gör att en läser andlöst. Miljöbeskrivningen är fin särskilt när det kommer till skogsbygderna uppåt Norrland och Skogsböle. Rebeckas familj är orolig över
hennes tillstånd. Hon är i det närmaste besatt av Helen och kan inte tänka på mycket annat. Allt leder fram emot det  desperata och katastrofala slutet. Jag märker att jag inte kan släppa tankarna på Rebecka och Helen när jag väl slagit igen boken. 
Hoi förlag 2018.

En smakebit på søndag

"En flicka vacklar ut i strålkastarskenet, mitt på vägen. Jag kastar mig på bromsen, försöker styra undan. Det är för sådana här tillfällen man har ABS - bromsar. Maximal bromskraft utan att man för den skull tappar styrförmågan. Ändå kanar bilen med vänstra sidan in i snövallen. Sen är allt tyst. Bara snön som faller. Obevekligt sen flera timmar tillbaka. Jag sitter kvar i bilen, för trött för att orka röra mig. Försöker tänka. Var är jag? Någonstans i det inre av Hälsingland, nära gränsen till Jämtland. Klockan är tre på natten. Jag skulle vilja somna där jag sitter. För trött för allting. Motvilligt öppnar jag bildörren. Stapplar ut i den överraskande vinterkylan. I Stockholm var det höst, här är det vinter. Den där flickan - för visst var det en flicka som stapplat ut i vägen nyss? Var det inte därför jag bromsat? Jag vänder mig om, låter ögonen leta i det tunga snöfallet. Står stilla i mina tunnsulade kängor, står stilla i overkligheten denna natt. Denna alla helgons nät jag gett mig iväg. Jag ser ingen."
Från sidan 7 i Lifterskan av Cannie Möller. Hoi förlag.

Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger handhar läsutmaningen En smakebit på søndag, som har en enda regel: No spoilers!
Fler smakebitar HÄR