Vintersaga, forts.

Kil

Dina ögon ber mig försvara
åsikter jag inte delar,
väntar sig att mina läppar
ska forma ord
som inte är mina -
                   och därför en lögn.
Du kallar det solidaritet,
   jag kallar det tyranni.
Falklandskriget driver in sin kil
mellan dig och mig
som älskar varandra, men nu
   i ett slag delar på oss
för att lägga ett hus i ruiner.
I trädgården hejdar träden
sin rörelse, jag tiger och ser
din blick släckas
   utan tillgivenhet.
Kilen klyver min 30 - årsdag,
klyver vänskaper, klyver oss.
   Förlåt oss våra skulder.
En sommarkväll blir vinter,
frostsår, frostsprickor,
en kyla ur marken river i näsan.
Elden som har gett värme
   förtär plötsligt,
som en främling vänder du ryggen till.
Jag överlever genom att hoppa
   från isflak till isflak
i ett sömnlöst hav.


Ur Salamandersol av Pia Tafdrup

Vintersaga

Danska Pia Tafdrup, född 1952, har ett flertal diktsamlingar bakom sig. Hon är mycket personlig i sitt tilltal och sysselsätter sig gärna med helt vardagliga ting. Vid 37 års ålder valdes hon in i Danska akademien.  1999 fick hon Nordiska Rådets litteraturpris för diktsamlingen Dronningeporten, 1998, och Svenska akademiens nordiska pris 2006.
Pia Tafdrup har även skrivit romaner och Över vattnet går jag : skiss till en poetik. 1977
Den senaste diktsamlingen heter Salamandersol och innehåller sextio dikter - en för varje år i hennes liv. 
Salamandersol kom 2013 i svensk översättning av Jonas Rasmussen. 
Förlaget är ellerströms

Vintersaga

Fram till mig på tåget kommer en man
     och frågar
om boken jag läser,
                       Karen Blixens Vintersagor.
Jag ses 
av en lysande blick,
söker inte skydd i landskapet
som susar förbi kupéns ruta,
för att denna blick inte
  ska vandra till andra platser.
Boken är mellan honom och mig,
och den kan inte användas som sköld,
för att den med ens
  binder oss samman.
Ett bättre frieri har jag aldrig upplevt,
  det sätter sitt avtryck i själen.
Det är av honom jag några dagar senare,
under ett bokträds svindelgröna krona, 
blir kysst
                        en kväll i augusti
när solen störtar.
Vi darrar så att alla trädets blad
sätter sig i rörelse.
Drömmarnas frön
   svävar
i den ljumma vinden.
Det är honom jag sedan
gifter mig med,
en vintersaga med hög sol och bottenlös frost.