Mitt liv i Japan

2011 flyttade serietecknaren och illustratören Åsa Ekström till Tokyo. Hon hade utbildat sig på serieskolan i Malö och var en av  de första i Sverige att teckna manga. Väl i Japan började hon med manga i en blogg och det gicks å bra att hon sedan har givit ut sex böcker. En av dem har nu översatts till svenska, nämligen Mitt liv i Japan. En svensk  mangatecknares bekännelser. Åsa Ekström hade i hela sitt liv drömt om att flytta till Japan och teckna serier. Mitt liv i Japan innehåller mycket som kan vara bra att veta när en åker till Japan. Till exempel får en veta hur en tar sig in i en risbollsförpackning, hur en hanterar de avancerade toaletterna, oskrivna regler, att det inte är comme il faut att visa någon del av BH:n medan ett litet stycke trosa är helt OK. Munskyddet används för andras skull. Allt i Japan är gulligt, det vill säga kawaii; husen är kalla och pappersväggarna är tunna. Det är compact living som gäller. Ätpinnarna kan inte hanteras hur som helst och i badhusen gäller speciella regler. Åsa Ekström nämner inget speciellt om tatueringar men det har jag lärt mig att det inte tolereras på badhusen. För oss svenska är manga detsamma som japanska serier medan manga för en japan är serier över huvud taget. Att läsa serier är inte min starkaste gren, men Mitt liv i Japan har jag läst bakifrån och framåt som en läser i Japan. 

Titel: Mitt liv i Japan

Författare: Åsa Ekström

Översättare: My Bergström

Förlag: Kartago

Tryckår: 2020

Antal sidor: 175

Om du lyssnar noga

耳をすませば Whisper of the Heart, Om du lyssnar noga, animerad film från Studio Ghibli 1995 efter en mangaserie av Aoi Hiiragi. Shizuku Tsukishima går på högstadiet i Tama New Town i västra Tokyo. Shizuku älskar att läsa och hon lägger märke till att någon som heter Seiji Amasawa gillar samma litteratur som hon. En dag får Shizuku till sin förvåning sällskap av en korpulent katt på pendeltåget. Hon följer efter katten och hamnar i en en antikvitetsaffär som ägs av en äldre man vid namn Nishi vars systerson visar sig heta Seiji Amasawa. Seiji har bestämt sig för att bli fiolbyggare i Cremona. Shizuku känner att hon måste pröva sin lycka som skönlitterär författare, trots att hon borde arbeta hårt för inträdesproven till gymnasiet. Föräldrarna litar på att hon vet vad hon gör. På så sätt kommer Shizuku snart underfund med vad hon kommer att behöva för framtiden. Seiji kommer hem på ett kort besök och tar med den överraskad Shizuku till en utsiktsplats i Tama New Town för att få tala med henne och visa soluppgången. Den platsen har nu blivit en populär mötesplats. 1997 påbörjades en"gästbok" där vem som ville kunde skriva ner sina tankar. Något år senare fanns fjorton volymer tankeböcker. Hur många det finns nu? Det kan man undra. Om du lyssnar noga handlar om japanskt vardagsliv i medelklassmiljö. Man får se del från skolans värld också. Tala om stora klasser! Det finns som vanligt många detaljer att upptäcka i dessa Ghibli - filmer och jag misstänker ändå att jag missar en del.

Uppe på Vallmokullen

Uppe på vallmokullen är en japansk animerad film från 2011. Den producerades på kända Studio Ghibli (som tycks ha tagit time out nu) och regisserades av Goro Miyazaki.
Filmen har en mangaserie med samma namn som bas. Mangan tilldrar sig på 70 - talet, men filmen är flyttad tio år tillbaka i tiden till år 1963. Man ser affischer som annonserar att förberedelserna för Olympiaden i Tokyo 1964 är på gång. Huvudperson är den 16 - åriga Umi, som sörjer sin far som försvann till havs under Koreakriget. Varje dag signalerar hon med flaggor till honom. Vad hon inte ser är att någon flaggar tillbaka på ett fartyg på redden. Förutom skoarbetet sköter Umi en hel del av arbetet på familjens lilla pensionat. Modern arbetar på annan ort.
Shun är redaktör för skoltidningen och arbetar för att bevara klubbhuset Quartier Latin. De blir förälskade, men ganska snart upptäcker Shun förhållanden som gör deras kärlek omöjlig. Trodde de, ja.
Den röda kornvallmon som gett kullen namn är en symbol för stupade soldater.
Uppe på Vallmokullen blev omåttligt populär i Japan. Till Sverige kom den 2012.
Det är svårt att inte bli charmerad utav den här filmen som innehåller mycket av japanskt vardagsliv.

Läsövning

Natsume Ono 

född 1977 är en känd japansk mangaartist  som bland mycket annat skrivit serien House of Five Leaves.

Sju delar finns hittills översatta till engelska och den åttonde kommer under året.

House of Five Leaves tilldrar sig i Japan under Edo-perioden 

(1603 - 1868). Huvudperson är den arbetslöse samurajen Akitsu Masanosuke som närmast får beskrivas som en antihjälte trots att han är en skicklig och lojal samuraj. Han är lite av en fridsam och blyg Pelle Svanslös som blir nervös när någon tittar på honom.

Akitsu är i starkt behov av pengar. Förutom att han är arbetslös, hungrig och husvill behöver han hjälpa till med  familjens försörjning. 

I sitt arbetssökande kommer han i kontakt med den hemlighetsfulla gruppen  Five Leaves. Akitsu blir mycket fascinerad av gruppens karismatiske ledare Yaichi och snart dras han in i deras verksamhet utan att egentligen förstå hur det gick till och vad det är de egentligen sysslar med.

Jag börjar läsa längst bak i boken och får med en viss ansträngning ordning på serierutorna. House of Five Leaves liknar inte riktigt vanliga mangaserier.

Den är mera stiliserad och går i grått, svart och vitt.

Vissa ordförklaringar finns i början av boken och en liten, liten hjälp till namnbruket.

Jag förstår att här finns mycket att lära. Men det är lite spännande och övning lär ge färdighet har jag hört.