Rebell, humorist och berättare

Alfhild Agrell (1849 - 1923) var ett stort namn under det moderna genombrottet i Sverige. Det var framför allt som dramatiker hon gjorde sig känd. Men när hon blev motarbetad och tystad av patriarkatet skrev hon under pseudonymer och valde andra genrer. Hon är föremål för en essä med titeln Hatobjekt nummer 2 i Ebba Witt - Brattströms essäsamling Kulturmannen. Agrell beundrades av Selma Lagerlöf och hatades av Strindberg. Ingeborg Nordin Hennel har skrivit den första biografin över henne, Alfhild Agrell - rebell humorist berättare, Atrium 2014. Mer om den senare.
I samlingen Synd. Noveller från kvinnornas moderna genombrott finns Agrells novell Skymning från 1885. Den handlar om en ung, vacker kvinna som gift sig med en äldre man. Hon älskar honom verkligen, men har svårt att förstå var hennes plikter slutar och om det finns något som kan kallas rättigheter för henne. Mannen ändrar inte mycket i sitt liv för att han fått en hustru. Arbetet och vännerna kommer alltid i första rummet. Han är jurist och när hustrun försöker tala med honom om hans arbete tycker han att hon inte ska bry sitt lilla huvud med det. Mannen kan inte tala om känslor och han är inte heller smeksam. Den unga hustrun känner en isande ensamhet. Hon förstår att för honom är hon endast en vacker ägodel. Och hennes kärlek får ge plats för andra känslor. 
En riktigt sorglig historia, som får en oväntad tvist alldeles i slutet.

Läs en novell

Bokbloggsjerka

På Annikas litteratur - och kulturblogg kan man  fredag - måndag delta i Bokbloggsjerka.

Detta veckoslutet ska man tala om vad man läser just nu och lite om det, lämna sitt bidrag i kommentarsfältet på Annikas litteratur - och kulturblogg Bokbloggsjerka 7-10-september 

få tips om andra bokbloggar samt gärna lämna en kommentar om att man hittat dem genom Bokbloggsjerkan.

Just nu läser jag Morgon i Jenin av Susan Abulhawa från Palestina.

En tredjedel är läst ungefär. Konflikten mellan Israel och Palestina är inte lätt att få rätsida på. Den är av gammalt datum och turerna är många. Historiska kunskaper hade varit bra och en karta hade inte heller varit fel. Ordlista över arabiska ord i texten finns däremot.

Jag är ännu lite avvaktande. Vissa delar har varit riktigt bra, som till exempel skildringen av hur kvinnor och barn drabbas av krigets vanvett oavsett när, oavsett var. Annat har känts mera tveksamt. Men - läsning pågår.

Morgon i Jenin kommer vi att diskuteras i min bokcirkel inom kort.

Vidare läser jag Synd. Noveller från kvinnornas moderna genombrott.

Birgitta Ney har samlat novellerna och skrivit förord.

Här finns noveller av Alfhild Agrell, Anne Charlotte Leffler, Amalia Kerfstedt, Victoria Benedictsson, Hilma Angered Strandberg, Mathilda Malling med flera.

Mycket intressanta inblickar i den rådande samhällsordningen i slutet av 1800 - talet. Naturligtvis är det i synnerhet kvinnans situation som står i fokus.
Synd återkommer jag till.

Ibsens jämlike

I väntan på Sanningens vägar. Anne Charlottes Lefflers liv och dikt av  

Monica Lauritzen

har jag förberett mig lite genom att läsa några artiklar och noveller.

Nordisk kvinnolitteraturhistoria del II. I fadershuset

Anne Charlotte Leffler nämns ofta i par med Alfhild Agrell och så också i 

denna artikel.

ACL var den mera kända av de två.  Victoria Benedictsson, Mathilda Malling, ACL och Alfhild Agrell är de som möjligen omnämns i litteraturhandböcker trots att det på 1880 - talet fanns ganska många skrivande kvinnor. 

De skrev naturligtvis under pseudonym för att inte chikanera man och/eller familj och många av dem hade Henrik Ibsen som en naturlig förebild.

I Författarnas litteraturhistoria finns en artikel om ALC skriven av Barbro Backberger, feminist och en av grundarna till Grupp 8

Samlingen Synd. Noveller från kvinnornas moderna genombrott

I urval och med förord av Birgitta Ney

(som för övrigt också har skrivit en doktorsavhandling om Mathilda Malling, Bortom berättelserna)

Lena Kåreland skriver en uppskattande anmälan i en understreckare:

Lefflers liv en skrivkamp för kvinnors rätt

Tilläggas kan att Anne Charlotte Lefflers korta liv  har  lämnat stoff till en roman, Den kärleken,

av en sentida släkting, Tove Leffler.

Samma sentida släkting som sagt att om ACL levt idag så hade hon förmodligen skrivit chic - lit!

Varför det, undrar jag? Hon kunde väl ha fortsatt att skriva feministiskt om klass, genus och kvinnors rättigheter?