En smakebit på søndag

"I juli är det omöjligt, till och med itt i natten att andas in luften i Atlas Pickle Plant. Man måste suga in den. Lukten är så skarp och kraftig att den får håren i näsan att resa sig, och det känns som om lungorna blir lika genomdränkta som ens vita tennisskor - snörena blir gröna och luktar fränt av att släpas omkring i pölarna av ättikslag. Klockan var tre på morgonen och det hade varit en hård natt för Baby och mig. Alfred Lynn Tucker - ett fläskberg med illrött hår, glasögon och lortiga gravstenar till tänder, ett fläskberg som oturligt nog basade över oss - hade hackat på oss hela natten. Inte för att han inte hackade på oss nästan alla andra nätter också. Fast det var värre än vanligt den här natten. När vi gick på skiftet klockan elva lät han oss börja med att spruta ättikslag i burkar fulla med saltgurkor som trillade förbi på ett löpande band. Lagen kom ut ur en gammal svart gummislang som var ansluten till en trätunna och hade en grej med ett munstycke ungefär som på en trädgårdsslang."
Ftån sidan 7 i Cherrys värld av Norris Church Mailer. Natur&Kultur 2000. Övers.: Leif Janzon .

En smakebit på søndag drivs av Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger. En enda regel gäller: No spoilers! Fler smakebitar HÄR.

De vackra döda

Modernista

Belinda Bauers senaste kriminalroman, De vackra döda, tyckte jag väldigt mycket om. Kanske för att jag verkligen gillade Eve Singer, TV - journalist, med specialitet  att rapportera ifrån brotts/mord - platser. Fotografen Joe och hon samarbetar väldigt bra. Chefen, som är en utpräglad buffel och mansgris,  beordrar dem att kombinera Eves fräscha uppenbarelse med liksäckar, blod och annat hemskt. Eve känner också att han spelar ut henne mot en ännu yngre kvinna. Ibland ifrågasätter hon sitt arbete. Hon lever på död och andras sorg. Eve har det väldigt trassligt hemma med sin demente far som hon envisas med att vårda själv. Han plockar loss handtagen på spisen så att hon inte kan laga mat när hon kommer hem; han rymmer gärna när tillfälle ges och han ställer till stora problem för sin dagvårdare. Däremellan glimtar det till av klar medvetenhet. Ibland kan det hända just när det behövs som bäst. Eve är 30 år och har ingen pojkvän vilket är något kollegerna aldrig försummar att påminna om. Ingen vet något om Eves far. Antagligen vill hon inte att någon ska tycka synd om henne. I De vackra döda arbetar Eve och Joe (och många andra) med en seriemördare. Det märkliga i situationen är att mannen ständigt ringer till Eve. Han lever av att döda andra och Eve lever ju också av andras död, påpekar han. Han känner att hon förstår honom. De tänker lika. Så småningom upptäcker hon att han faktisk annonserar sina mord. Hon beslutar att utnyttja hans besatthet av henne. En biter ständigt på naglarna och försöker varna Eve: Stäng dörren efter dig! Gå inte ensam hem i mörkret! Låt Joe följa med! Lura inte din livvakt! Tag på dig om fötterna! Ät ordentligt (det har hon inte gjort på länge)! Om du nu måste dricka så se till att du har något gott vin hemma i stället för smörja du inte ens tycker om! Det känns som om författaren sitter i soffan och berättar en historia för en. Hon är vardaglig och förtrolig; morden skildras sakligt och utan onödigt frossande i blod och våld. Det hela tilldrar sig dessutom i London.
Översättare är Leif Janzon. Modernista förlag 2017.
 
Av Belinda Bauer har jag tidigare läst Skuggsida, Mörk jord och Betraktaren.