I postlådan

Jag fick ett bokpaket från Mia på bloggen Mias bokhörna. Jätteroligt. Jag vann i en utlottning. Inte nog med att jag fick två böcker. Mia hade också stoppat med lite godis, bokmärken, en penna, och ett fint kort. Så glad jag blev.
Böckerna kände jag inte till men de verkar intressanta. Livmodermakt av Erika Rockborn handlar om barnlöshet ur mannens synvinkel. Det är inte så vanligt att någon talar om det. Martin Lindahl är protagonisten i Livmodermakt. Han är läkare i likhet med sin upphovsman. Livmodermakt har nu kommit ut i pocket och den andra delen Modermakt kommer ut den 21 september. I den möter en Martin Lindahl sju år senare. En tredje del är nästan klar. Erika Rockborn själv drabbades 2012 av en stroke och fick slå av på takten. Under tiden efter lärde hon sig att skriva med tummarna på mobilen och det är på det sättet böckerna tillkommit. Erika Rockborns man läste det hon skrivit och propsade på att hon skulle skicka in till något förlag. Lindelöws förlag nappade. Tack, Mia!

Bergensare

2013 kom den första boken av Tomas Espedal på svenska. Mot konsten heter den. Espedal är stor i Norge och har skrivit et tiotal romaner . 2014 kom Gå. Eller konsten att leva ett rikt och poetiskt liv.
Jag gillade båda två väldigt mycket. Nu har jag läst den tredje, Bergensare, Lindelöws bokförlag; i översättning av Jimmy Ginsby. Och jag är lika förtjust. Bergensare är en blandning av prosa och poesi;  reseskildring och biografi; roman och novell. Boken tar avstamp i ett hotellrum i New York och avslutas på ett hotell i Berlin vid Kurfürstendamm. Däremellan följer man Espedal på vandringar i hans barndoms Bergen under "en tid då barnen var befriade från sina föräldrar", en stad som kännetecknas av frihetsberövande regn och fuktig instängdhet mellan bergen. Tonåren skildras mästerligt genom en beskrivning av kroppen som börjar växa ut åt alla håll och bekläs med hår. Det var också då han blev medveten om betydelsen av dörrar i livet. Han vandrar vidare i livet och möter massor av människor; inte minst författare som Karl - Ove Knausgård och Dag Solstad. (Tomas Espedal förekommer i en episod i Min kamp del 5.) Flera kapitel handlar om kärlek, ensamhet och resor. Tomas Espedal gillar celliknande utrymmen som små hytter längst ner intill maskinrummet i båtar och små sovkupéer på tåg. Jag gillar Espedals språk, formuleringar och humor. Han är personlig utan att kännas intim. Antagligen vore det inte så svårt att läsa honom på norska. Jag ska ta ett snack med latmasken...

Konsten att leva ett vilt och poetiskt liv

Jag var mycket förtjust i Tomas Espedals förra roman,  Mot konsten, och jag blev minst lika charmerad av hans senaste Gå. (Eller konsten att leva ett vilt och poetiskt liv). Tomas Espedal gillar att gå. Och går gör han i andanom tillsammans med rader av andra författare som också gått mycket, till exempel Wittgenstein, Heidegger, Kierkegaard, syskonen Wordsworth, Coleridge, Thoreau, Walt Whitman och många flera. Mestadels män. Rimbaud vandrade praktiskt taget livet av sig. Han fick besvär med knäna och måste amputera en fot. Med på färderna finns naturligtvis reselektyr i form av pocketböcker (Hamsun, Aesopos, t. ex.) som man lätt kan göra sig av med om ryggsäcken visar sig bli för tung. Espedal vandrar omkring i trakterna kring födelseorten Bergen i första delen av boken. Han övar sig inför längre vandringar tillsammans med vännen Narve Skaar. Man måste vara beredd på strapatser, skavsår, sovande under bar himmel, kyla, väta och annat man inte rår över. Tomas Espedal vandrar iförd kostym, skjorta och Dr Martens - kängor. Han gör inte någon förändring men hoppas på en förvandling. Och den kommer. Han lever upp till bilden av vagabonderande luffare. Naturligtvis träffar man många olika människor på sådana här vandringar. Särskilt som Espedal och Skaar älskar att sitta och röka och dricka på barer.  Andra delen av Gå rör vandringar i Paris, Aten, Istanbul och längs den vackra lykiska leden längs medelhavskusten i södra delen av Turkiet. Hemlängtan är en självklar del i alla resor, skriver Espedal. Den börjar i kroppen och sprider sig först till hvudet och sedan till fötterna. Men vandrandet på vägarna innebär en känsla av frihet och ansvarslöshet. Gå är också en metaroman. Den handlar om tillkomsten av romanen Gå. Översättningen är gjord  av Jimmy Ginsby (som verkar ha problem med pronomina). Förlaget är Lindelöws. Jag tyckte mycket om att sitta ute i grönskan och resa med Espedal i Gå. Jag känner mig förflyttad och berikad.

Reselektyr

Senaste numret av Vi läser 2013 : 2 april - maj innehåller flera intressanta artiklar och många lästips.
Den bästa artikeln är skriven av Martin Gelin (som annars gjort sig känd som författare till Den amerikanska högern) och handlar om Alice Munro.  Han har rest till Huron County och sökt efter den skygga författarinnan men fått nöja sig med att besöka hennes uppväxtstad, Wingham och tala med folk som känner henne. I Crossroads, en diversehandel i Clinton, kan man köpa signerade böcker av Alice Munro. Med jämna mellanrum går affärsinnehavaren Marilyn Tyndall hem till den 82 -åriga Alice Munro och låter henne signera så många böcker hon orkar med.
Marilyn Tyndall låter sig inte bevekas. Hon är förbjuden att avslöja var Alice Munro bor.
Här finns också en anmälan av Tree Houses.  Fairytale Castles in the Ail av Philip Jodidio. Taschen förlag 2012. Några helt fantastiska bilder på trädhus illustrerar.
Man får veta att författaren Jessica Kolterjahn går i psykoanalys åt Karin Boye i sin nya roman Den bästa dagen är en dag av törst.
Inte visste jag heller att Joyce Carol Oates även skriver poesi! Men jag kan inte säga att jag blir förvånad.
Mörker och ömhet heter dikturvalet som nu finns på svenska.
I april kommer Karin Boye: okända brev och berättelser utgiven av 
Pia - Kristina Garde.
Lindelöws bokförlag satsar också på en nyutgivning av Kallocain och Astarte