"På sista tiden hade Bosmans tänkt på vissa episoder i sin ungdom, episoder utan fortsättning, tvärt avklippta, ansikten utan namn, flyktiga möten. Alltsammans tillhörde ett avlägset förflutet, men eftersom dessa korta sekvenser inte hängde samman med hans liv i övrigt svävade de fritt, i ett evigt nu. Han skulle aldrig sluta undra över det, aldrig få svar. Dessa brottstycken skulle alltid te sig gåtfulla för honom. Han hade börjat göra en lista över dem i ett försök att trots allt hitta hållpunkter: ett datum, en bestämd plats , ett namn
vars stavning han var osäker på. Han hade köpt en svart anteckningsbok som han bar i innerfickan på jackan, så att han kunde skriva ner något när som helst på dagen, varje gång ett av dessa minnen blixtrade till i medvetandet. Det var som att lägga ett pussel..." Patrick Modiano, Horisonten s. 9.
"Bakom de bestämda händelserna och de välbekanta ansiktena anade han allt som hade blivit mörk materia: hastiga eller missade möten, borttappade brev, förnamn och telefonnummer i en gammal almanacka men som man har glömt, människor som man har stött på utan att veta om det..." s. 10
Så typiskt Modiano, liksom den suddiga omslagsbilden. Fler smakbitar finns HÄR
Visar inlägg med etikett Horisonten. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Horisonten. Visa alla inlägg
söndag 22 februari 2015
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)