Den namnlösa

Smålandsromanen Den namnlösa av Elin Wägner kom ut 1922. Den tilldrar sig precis i samma miljö som Åsa - Hanna och det refereras till och med till den här romanen. Men Den namnlösa tilldrar sig till större delen i prästgården där den svale och oklanderlige prästen Elias Ljunghed och Hans hustru Helena "med tårfrätta ögonlock" bor. Där bor också Elias´son Georg som är läkare och Elias´svärmor, pastorskan Hamnell, som är ett hår av hin. Rakel Ljunghed har kallats hem hem av sin bror, prästen Elias. Hon har varit sjukgymnast i det krigsdrabbade England i 14 år.  Den annars så milda svägerskan hälsar Rakel med orden: ”Du har blivit fet och duktig.” - Rakel: ”Ja, och den fetman har jag råd att underhålla.” Elin Wägner hade inget fördrag med feta och lata människor. Elias behöver någon som representerar i prästgården eftersom Helena har blivit så människoskygg.  De två makarna befinner sig i var sin värld. ”Varför ville du inte vara min man?” klagar Helena.  I bakgrunden finns ett dött barn. Rakel, som är romanens jagberättare, har inte kommit ensam. På tåget har hon råkat på en sjuk och bedrövad kvinna i starkt behov av hjälp. Rakel tar henne med prästgården. Georg ställer tvärsäkert diagnosen: ”Mjältsjuka, dödlig”. - ”Nerver är inget annat än samvete”, säger Elias. Vetenskap och tro. Rakel kommer att behandla den namnlösa som det barn hon aldrig haft. Den namnlösa visar sig heta Eva. Hon är uppvuxen bland militärer och har en bror, som mer än gärna lämnar henne kvar att läka i prästgården. Präster och militärer brukar komma överens, säger Elin Wägner. Niklas är en avsigkommen figur som fått en fristad i familjen. Han tjänstgör som dräng, husa och alltiallo i huset. Han och svärmodern lagar maten. Rakel tappar i vikt eftersom hon inte kan äta när hon sett hur maten hanteras. Den namnlösas öde avslöjas så småningom. Hon äter arsenik (som förr användes som medicin mot syfilis) och färgar håret och anser sig vara en fallen kvinna. Tankar på metoo är inte långt borta.  Rakel intar en mellanställning i prästgården i flera avseenden. Elias eller Georg Ljunghed? Tro eller vetande. Vad innebär mödraskap? Egentligen är Rakel en utbildad, oberoende kvinna som inte behöver rätta sig efter en man. Hon går dit där Gud ger henne en uppgift. Den gifta Helena har det på inget sätt bättre än Rakel. Elin Wägners roman, Den namnlösa, engagerar från första stund och föder många tankar framför allt rörande kvinnornas livsvillkor. Egentligen finns det ingen människa som är särskilt lycklig i den här romanen. Alla har sina kors att bära. Endast Elias Ljunghed är oåtkomlig i sin förträfflighet. Jag har lite svårt att smälta att Elin Wägners egen morbror, prästen Alfred Ekedahl, skulle ha stått modell för Elias Ljunghed. Jag har uppfattat honom som en visserligen djupt religiös människa men ändå med en varm mänsklighet.

Åsa - Hanna

Elin Wägner  skrev sju romaner som alla tilldrog sig i stockholmsmiljö. Den åttonde romanen, Åsa - Hanna, 1918, tilldrar sig i Småland bland bönder och präster. Under arbetet hade romanen flera olika namn såsom Jordens salt (som syftade på Åsa - Hannas fromme och stränge morbror, Anders - Petter) och Vansklighetens land, ett uttryck som återkommer flera gånger i texten och som kommer från en psalm av J O Wallin. Förlaget bad om ett annat namn och Elin Wägner föreslog Åsa - Hanna efter romanens absoluta nav och huvudkaraktär. Hanna är bara nitton år när hon gifter sig med handelsmannen i byn, Franse Adamsson, som är dubbelt så gammal som hon och därtill har ett skamfilat rykte. Hanna anser sig ha blivit sviken av sin ungdomskärlek Magnus och förvånar och förskräcker alla (utom sin far) genom att gifta sig med Franse. Hon hade väl förhoppningen att hon med sitt väl utvecklade sinne för rätt och orätt skulle kunna påverka Franse. Men det dröjer inte så länge förrän hon  förvånansvärt enkelt glider in i Franses skumraskaffärer. Hon plågas svårt av sitt samvete och om det var Magnus som drev henne i armarna på Franse så är det också omständigheter rörande Magnus som gör att Åsa - Hanna får kraft att lyssna till sitt samvete. Hanna är en duglig kvinna som sköter affären, barnen och hushållet och hjälper dessutom andra människor i sin närhet. Hennes liv blir inte lätt och hon står ofta och spanar bortåt åsen, mot modern och sitt hem. Åsa - Hanna är en helt mästerlig roman, troligen Elin Wägners bästa. För tredje gången läste jag som förtrollad. Det är olika saker jag fäst mig vid för varje läsning. Den här senaste gången såg jag plötsligt alla dialektala uttryck som jag känner igen ifrån mitt blekingska ursprung och farfarsgenerationen. Elin Wägner har god kännedom om det mänskliga psyket och hon kan sitt småländska landskap alltsedan barndomens somrar hos moderns släkt. Viss inspiration kan Elin Wägner ha fått av skåneförfattarna Hans Larsson och Victoria Benedictsson. Ju mer jag läser om och av Elin Wägner desto mer beundrar jag henne. Hon var långt före sin tid på många områden. Säkerligen var hon inte helt lätt att samarbeta med, men de flesta människor har ju sina sidor. Näst i tur i Elin Wägnersällskapets nätcirkel är Den namnlösa från 1922.