Vi är inte här för att ha roligt

Den avdankade författaren Knut A. Pettersen är en gnällig kulturman utan tillstymmelse till självinsikt eller ödmjukhet. Ibland är han rolig men  större delen av tiden är han väldigt irriterande. Nina Lykkes senaste roman, Vi är inte här för att ha roligt, handlar om Knut A Pettersens eländiga liv. Med en veckas varsel har han bjudits in till en paneldebatt vid litteraturfestivalen i Lillehammer. Han förstår, att han är ett andrahandsval. Någon har tackat nej. Övriga deltagare i panelen är mannen som gift sig med Knuts exhustru samt den kvinna som i sin roman beskrivit honom som en riktigt kulturman som kränkt henne under en dans. Hon har hängt ut honom med fullständigt namn och hon säger sig beskriva sanningen och verkligheten. Det hon glömmer att nämna är att det var hon själv som bjöd upp till den dansen. Det här är metoo från båda hållen, så att säga. Kvinnorna förgriper sig på de berusade sovande männen också. Ämnet för paneldebatten är Otrohet i litteratur och liv. Mannen som är gift med Knuts exhustru, Lene, är en dryg man vid namn Terje Bjarne Lund - Pedersen Johansen. Moderatorn heter Kirsten - Margrethe Solveigsdatter Bretteville - Paulsgaard. Nina Lykke har sinne för löjligheter i samhället och hon är inte sen att lyfta fram dem till allmänt åtlöje. De flesta människorna i berättelsen tycker en inte om. Men exhustrun Lene är sympatisk. Det tycker Knut A. Pettersen också. Egentligen förstår han inte varför de skilde sig. Men det är så mycket han inte förstår. Nina Lykke går hårt åt den litterära världen och en både suckar och skrattar åt hennes träffsäkerhet. 

Titel: Vi är inte här för att ha roligt

Författare: Nina Lykke

Översättare: Marianne Mattsson

Förlag: Wahlström & Widstrand

Tryckår: 2022

Antal sidor: 221
 

Kaffe med mjölk

Kaffe med mjölk är Ella Maria Nuttis debutroman; en stark roman om en mor, Agneta, som har något viktigt att säga sin vuxna dotter, Tilda, som lagt ett  betryggande avstånd såväl psykiskt som fysiskt mellan sig och modern. Agneta bor i Gällivare och Tilda har flyttat till Stockholm. De har svårt att tala med varandra och ganska ofta låter Tilda bli att svara i telefonen när Agneta ringer. Agneta lever samman med en man som är lojal med henne och stannar kvar även sedan de fått veta att hon lider av obotlig cancer i lungor och skelett. Trofasta väninnan Annelie får också veta, men att tala om det för dottern blir ett oöverstigligt problem. Att säga det per telefon är otänkbart och Agneta beslutar sig för ett besök i Stockholm. Hon har fått morfinplåster och har en venport insatt. Tilda måste ha starka skyddsmekanismer som inte ser hur avmagrad och eländig hennes ständigt hostande mor är. Agneta vet att hon inte kommer att fylla femtio. Hon kommer heller aldrig att få se ett barnbarn. Kaffe med mjölk är en finstämd och sorgesam berättelse om hur svårt det kan vara att hantera en så nära relation som den som det åtminstone ifrån början är mellan mor och barn. Jag kan tycka att Agneta i sina försök att skydda dottern kom att hantera situationen fel. Och jag förstår att hon blev sårad när det gick upp för henne att Tilda haft mera kontakt med hennes bästa väninna Annelie än med sin egen mor. Den lilla tunna boken på 188 sidor går snabbt att läsa. Men jag läste omedelbart om den igen. Berättelsen serveras i korta avsnitt som varvas mellan mor och dotter. Dotterns avsnitt är de kortaste. Det finns många hjärtslitande ställen i romanen och slutet tål att ventileras. Kaffe med mjölk tar hårt. 

Titel: Kaffe med mjölk

Författare: Ella - Maria Nutti

Förlag: Wahlström & Widstrand

Tryckår: 2023

Antal sidor: 188

Älven

Rosa Liksom - eller Anni Ylävaara, som hon egentligen heter - är konstnär, författare och dramatiker. Hennes senaste roman, Älven, tilldrar sig under Lapplandskriget 1944. En följer en ung flicka vars far befinner sig i kriget. Nu får flickan veta att hon måste ge sig iväg genom finska Lappland mot säkerheten på andra sidan floden. Hennes gravida mor och Farbror har redan givit sig iväg. Med sig har hon sina älskade kor, Katri som redan blivit evakuerad från Karelen, ett par andra ungdomar och ytterligare en flock kor. Det blir en oändlig vandring under svält och umbäranden. De möter ryska soldater, tyska soldater och finska soldater. De möter vanliga, enkla människor som ger dem mat och husrum. De hamnar i olika läger. Flickan har överlämnat sina kor i Katris vård för att ge sig på jakt efter sin mamma. Under hela det dramatiska skeendet skildras också naturen på ett fantastiskt sätt. Flickan hör ihop med naturen och sina djur. Hon är osentimental men sörjer modern som aldrig älskat henne. Kriget är kaotiskt. De stackars evakuerade vet ofta inte varken vadan eller varthän. Man får en god uppfattning om den osäkra tillvaron, kölden och hungern. Boken inleds med en primitiv karta över de flyendes vandringar fram och tillbaka mellan Byn, Älven och Havet

Titel: Älven

Författare: Rosa Liksom

Översättare: Janina Orlov

Förlag: Wahlström & Widstrand

Tryckår: 2022

Antal sidor: 258

En smakebit på søndag v. 22 2023

astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger administrerar en söndagsutmaning som heter En smakebit på søndag. Vi bjuder varandra på smakebitar utav det vi just läser. Utan spoilers förstås. Min smakebit kommer från älven av Rosa Liksom. Fler smakebitar HÄR

"När Katri och jag efter hårt arbete lyckats fösa ut korna på landsvägen, täcktes himlen av en höstlig dimslöja och snart duggade iskylt regn. Alla korna utom Ilona blev skrämda av de vassa flingorna och skingrades. Sisko, Pirkko och Liina rusade längs diket, Kerttu flydde till skogs, Siskos månadsgamla kalv Sokkeri dansade på stället, Soma klättrade upp på Kielos rygg och båda två brölade. Men videsnåret vid kanten av talldungen var så tätt, så vått och svart, att Kerttu inte lyckades tränga igenom. Hon återvände nedslagen med hängande huvud till vägen. Jag såg mig om. Granngårdens ladugårdspiga Martta var på väg i full fart med hjälpgossen Matti och husbonden Iisakkis boskap. Vi hade kommit överens om att gå tillsammans."

Det tredje ljuset

Irländska Claire Keegan föddes 1968 och växte upp i Wicklow på Irland. Redan från första novellsamlingen 1999 har hon belönats med utmärkelser. 2008 publicerades Det tredje ljuset i The New Yorker och blev vald till årets text. The Times har valt Det tredje ljuset till en av 2000 - talets främsta noveller. Nu är det ju en bit kvar på 2000 - talet, men klart är att Det tredje ljuset "föddes" som klassiker. Richard Ford talar om Keegans sensationella instinkt för de rätta orden och det kan en verkligen hålla med om. Det tredje ljuset handlar om en ung flicka i ett fattigt, barnrikt hem som plötsligt en söndag efter första mässan i Clonegal skjutsas iväg till familjen Kinsella långt in i Wexford. Hon funderar över hur den här familjen kommer att vara. Fadern och hon passerar Shillelagh där fadern spelade bort familjens röda korthornskviga på trumfpoker. Keegan släpper pusselbitar i förbigående som gör att en får en bild av den namnlösa flickans biologiska familj. Modern Mary är den som får se till att inte allt faller samman. Nu väntar hon ytterligare ett barn. Edna Kinsella sticker till henne grönsaker men flickan avråder från penninggåvor för det tycker inte far om. Familjen Kinsella ger flickan både värme och kärlek och hon får äntligen den uppmärksamhet hon förtjänar. En njuter med henne. Flickan hjälper mrs Kinsella i hushållet och promenerar barfota med mr Kinsella längs havsstranden. En börjar hoppas att det här blir en permanent placering. På futtiga 55 sidor berättar Keegan mästerligt om två familjer i helt olika omständigheter och av helt olika kynnen. Barnkonventionen och barns rättigheter var okända begrepp men för somliga föll det sig naturligt. Det tredje ljuset är en pärla!

Titel: Det tredje ljuset

Författare: Claire Keegan

Översättare: Marianne Tufvesson

Förlag: Wahlström & Widstrand

Tryckår: 2021

Antal sidor: 64

Veckans mening v. 40 2022

MIN

Robert på bokbloggen Mina skrina ord driver en lördagsutmaning han kallar Veckans mening. Vi väljer ut en mening ur det vi läser som fått oss att stanna till, av den ena eller andra anledningen. Den kan vara dum, sorglig, rolig hemsk eller vad som helst. Det viktiga är att den fått oss att stanna upp. Min Veckans mening v. 40 kommer från sidan 48 i Det tredje ljuset av Claire Keegan

"Mången man har mist mycket bara för att han missat ett ypperligt tillfälle att hålla tyst." 

I översättning av Marianne Tufvesson. W&W 2021
 

Kirke

 

I lördags diskuterade vi Kirke av Madeline Miller i vår halländska bokcirkel. Alltid lika intressant att diskutera det en läst. En klar fördel var det att ha ett intresse för grekisk mytologi. Det vimlar av gudar, halvgudar, najader, nymfer, olympier och titaner med mer eller mindre kända namn. En fördel var det att ha tillgång till Odysséen och jämföra hur allt och alla beskrivs. Kirke är litteraturens första häxa. Hon är egensinnig och går redan ifrån början sin egen väg. En skulle kunna säga att romanen Kirke berättar Odysséen ur kvinnlig synvinkel. Alla är lagom promiskuösa, trolösa och lögnaktiga. Smockan hänger i luften och det gäller att vara listig och förslagen för den som är rädd om sitt liv. Gudar är som barn, sägs det. Kirke strövar mycket omkring och letar växter som hon sedan experimenterar med. Dessa strövtåg är en fröjd att läsa om. Havet är en betydelsefull faktor, särskilt om en som Kirke är förvisad till en öde ö. Djur tyr sig till henne och då och då får hon ta hand om strandade skepp och deras besättningar.  Många av männen är råa slagskämpar, men det finns några undantag. Daedalos är uppfinnare och konstruerar bland så mycket annat även en vävstol åt Kirke och är en sympatisk  motvikt till de råa sällarna. Kirkes egen son Telegonas beskrivs också som tämligen fridsam. Först när jag kommit ca 100 sidor in i Kirke vaknade intresset. Fösta delen upplevde jag som tämligen medioker, men sedan hände något och berättelsen blev intressant. Det omvända perspektivet, de poetiska beskrivningarna av landskapet och umgänget med de koleriska gudarna är fantasieggande. Och jag gillade också The Song of Achilles av samma författare.

Titel: Kirke

Författare: Madeline Miller

Översättare: Niclas Nilsson

Förlag: Wahlström & Widstrand

Tryckår: 2020

Antal sidor: 392

 

Noveller

Nu har jag läst Noveller av Tessa Hadley och förstår nu  det fina med författaren. I tio noveller skrivna mellan åren 2003 och 2018 skildrar hon människor som upplever saker som gör skillnad i deras liv. I novellen Bortförandet blir en flicka bortförd av tre levnadsglada studenter utan att familjen märker något.  "Jane Allsop blev bortförd när hon var femton utan att någon märkte det. Det här hände för länge sedan, i Surrey på 1960 - talet, när föräldrar var mera obekymrade." Det står redan i första meningen. Och så är det genomgående. En kastas rakt in i skeendet. Med skeendet menas inte action. Det mesta händer inom människorna; små, små rörelser. Tessa Hadley känner mänskligheten; hon har en skarp psykologisk blick. Och hon älskar släkten som idé. Hur en än vrider och vänder sig så har en vissa band med släkten även om en inte valt den, säger Tessa Hadley i en intervju i Vi läser. Människor konfronteras med sina egna minnen; ibland träffas några personer som inte setts sedan barndomen. Amanda, Chris och Susan möts i mycket vuxen ålder för att dela arvet efter sin gemensamma, barnlösa gudmor. Det triggar naturligtvis igång minnen från gångna tider. Många av personerna i novellerna står utanför på något sätt. De är oftast kvinnor, iakttagare och saknar närmare vänner. De är lite oskuldsfulla och bortkomna. "Jane bekände att hon alltid hade haft en känsla av att stå på fel sida om ett staket, åtskild från det liv hon var ämnad att leva." (Bortförandet). Barn ser plötsligt sina föräldrar med nya och kritiska ögon. När Cecilia i novellen Cecilias uppvaknande återkommer till Florens för att se på konst tillsammans  med föräldrarna ser hon plötsligt hur solkig hennes mors gamla urfällda klänning är och hur hennes far framstår som en riktig petimäter. Och hon inser att italienarna ser med omilda ögon på dem och andra turister; hon förstår dem. Maktordningen och hierarkierna är intressanta i mänskliga relationer; till exempel i en syskonskara. Det här är oavlåtligt intressant läsning. Ett klart och rent språk och träffsäkra formuleringar. Jag får nog ge romanerna, Syskonen och Sent på dagen, en ny chans.

Titel: Noveller

Författare: Tessa Hadley

Översättare: Marianne Tufvesson

Förlag: Wahlström & Widstrand

Tryckår: 2021  

Antal sidor: 196                                               r
 

Eufori

Författaren Elin Cullhed har skrivit en romanfantasi om Sylvia Plath med titeln Eufori. Hon är tydlig med att det är en fantasi om Sylvia Plaths sista år i livet. Den amerikanska författaren Sylvia Plath bor i North Tawton i Devon med sin man, den engelske poeten Ted Hughes, och deras två barn, Frieda och Nick. Sylvia kommer att få sin roman, Glaskupan, utgiven under pseudonymen Victoria Lucas.  Hon har manus till diktsamlingen Ariel helt klar. Sylvia Plath och Ted Hughes är unga, vackra och framgångsrika. De har köpt sitt drömhus Court Green. Kanske är det framför allt Teds drömhus. Sylvia saknar storstadspulsen. Och aldrig får hon egentligen någon skrivtid.  Ted har lättare för att slinka uppför trappan och sätta sig i arbetsrummet för att skriva. Dessutom åker han ofta till London. Elin Cullhed beskriver Sylvia Plaths humörsvängningar, ångest och frustration så skickligt att det smittar. Hon far så illa. Ted är den som kan handskas med Sylvias oro. När Aurelia Plath, Sylvia Plaths mor, kommer från Massachusetts  för att hälsa på ser Sylvia plötsligt allt med hennes ögon. Mor och dotter faller tillbaka i gamla destruktiva mönster. Relationen mellan Ted Hughes och Sylvia Plath gynnas inte heller av moderns närvaro. Ted har aldrig kommit överens med sin svärmor. I ett sista desperat försök att rädda relationen arrangerar Sylvia en resa till en poet  i Irland åt sig och Ted. Utgången blir inte den hon hoppas på. Hennes ensamhet och förtvivlan är plågsam att läsa om. Hon kämpar och kastas mellan tillförsikt och misströstan. Arbetsuppgifterna växer henne över huvudet och dessutom vill hon skriva. När Ted Hughes försvunnit ur huset skriver Sylvia bättre, även om det blir klockan fyra på morgonen innan barnen vaknat. 22 - åriga Susan O´Neill ställer under en tid upp som barnvakt åt henne. Hon är duktig och barnen älskar henne. "Jag har ett jag att laga. Ett själv att restaurera," säger Sylvia till den unga kvinnan som inte riktigt förstår. Lite oväntat får hon hjälp av Ted när hon beslutar sig för att flytta till London där hon lyckönskar sig till att ha fått tag i en sliten lägenhet där en av hennes favoritpoeter bott, nämligen William Butler Yeats. Elin Cullhed är väl påläst och har en fantastisk inlevelseförmåga vilket sätter spår hos mig som läsare. Språket är njutbart och hela romanen lever. Eufori är en sådan bok som lämnar ett stort tomrum efter sig. Vad ska jag läsa nu?

Titel: Eufori

Författare: Elin Cullhed

Förlag: Wahlström & Widstrand

Tryckår: 2021

Somliga tycker om nässlor

Författaren Junichiro Tanazaki, 1886 - 1965, levde samtidigt som Sushei Tokuda, och han var också mycket framgångsrik under sin samtid. Men medan Tokuda blivit alldeles oförtjänt borglömd lever Tanazaki kvar genom att han till exempel får en rejäl artikel i Alex författarlexikon som en kommer åt genom biblioteken. Ganska orättvist, tycker jag, som nu läst båda. Somliga tycker om nässlor ( Tアデクむし ; Tade ku mushi) av Junichiro Tanizaki kom ut 1929. Den handlar om det äkta paret Kaname och Misako som inte lever samman som man och hustru. De är helt enkelt inte attraherade av varandra. Med makens godkännande skaffar sig Misako en älskare, Aso. Själv söker han tröst hos eurasiskan Louise.  Sonen, Hiroshi, 10 år anar ugglor i mossen. Gode vännen Takanatsu försöker påskynda processen eftersom båda kontrahenterna tycks ha bestämt sig för att skiljas. Men Misakos far, som står som representant för traditionen, blir bestört över parets beslut. Han är förtjust i sin svärson och de har mycket trevligt tillsammans. Den gamle, som svärfar kallas; han är ju i 60 - årsåldern!, tar hand om saken på sitt sätt. Somliga tycker om nässlor handlar mycket om tradition och modernitet; om Kyoto kontra Tokio (som det stavs i den här boken) och om dockteater. Kaname, Misako och dem gamle och dennes 30 år yngre mätress, O-hisa, åker till Osaka för att se berömda dockteaterföreställningar. Osaka benämns för övrigt av de mera sofistikerade tokioborna som en köpmansstad. O - hisa är den gamles allt-i-allo. Hennes leende "avslöjade ett av Kyoto - skönhetens traditionella behag, de vanskötta tänderna." Misako avskyr O - hisan och hennes tänder. Under teaterföreställningarna, som kunde vara från klockan tio på morgonen till klockan elva på kvällen, äter folk medhavd mat ur traditionella lackaskar; det pratas, dricks och barnen stojar. Jag tycker om människorna i den här romanen. De resonerar och diskuterar och tar inte lättvindigt på livet. Kaname oroar sig till och med för att Aso eventuellt inte är seriös! Förhållandet barn/föräldrar kan jag kanske sätta ett litet frågetecken för. Inte för att det skulle vara fel på skildringen utan mera på generationernas syn på varandra. Som alltid är det mycket intressant att få veta mycket om förhållandena i samhället. Jag fortsätter en stund till med det här författarskapet.

Titel: Somliga tycker om nässlor
Författare: Junichiro Tanizaki
Översättare (från engelska): Nils Fredricson
Förlag: Wahlström & Widstrand
Tryckår: 1955 
Antal sidor: 196

Utmaning: Authors & Characters - Samuel

Lyrans Authors & Characters v. 20: Samuel

 

Samuel Pepys levde 1633 - 1703. Han var ämbetsman och mellan åren 1660 och 1669 skrev han dagbok. På chiffer. (Vilket osökt påminner mig om en tid - en väldigt kort tid - i mitt liv då min dagbok skrevs med runor.) Han skrev om pesten i London 1665 och branden 1666. Och han skrev naivt öppet om sina och alla andras snedsteg vilket ledde till att dagböckerna censurerades. Pepys´dagbok har undertiteln: Hans anteckningar om sig själv och den "glade kungens" tider. Det var först 1970 - 1983 som dagboken gavs ut i elva ocensurerade band. Mitt ex är ifrån 1922 i urval, översättning och bearbetning av K.G. Ossiannilsson på Wahlströms & Widstrands förlag.

Samuel Johnson, eller som han vanligen kallades doktor Johnson, var språkvetare, författare och kritiker. Han levde mellan åren 1709 och 1784. Mest känd är han nog för sina kommentarer till Shakespeares verk. James Boswell, 1740 - 1795, var en mångsidig begåvning som tidigt var centrum i en krets författare, skådespelare och konstnärer. Men han blev också en hängiven följeslagare till doktor Johnson och antecknade varje ord som föll från den store mannens läppar. Samuel Johnsons liv är en biografi som räknas till världslitteraturens främsta. Förutom dr Johnsons levnadsteckning speglas hela 1700 - talet på ett levande sätt. Min utgåva är från 1955. Jane Lundblad har gjort urvalet och översättningen. Bokförlaget är Forum.

Vuxna människor

40 - åriga Ida upptäcker att hon mer och mer börjar tänka på barn. Snart är hon för gammal. Vill hon leva ensam i hela sitt liv? Hennes förhållanden har inte inbjudit till famljebildning. I den lilla sparsmakade romanen av norska Marie Aubert, Vuxna människor, följer vi Ida under en kort men avgörande tid i livet. Ida lever ett bekvämt liv som arkitekt. Hennes yngre syster Marthe är gift med Kristoffer och har bonusbarnet Olea. Nu sammanstrålar de i familjens sommarstuga vid havet. Där är också deras mamma och hennes sambo med anledning av moderns födelsedag. Rivaliteten mellan systrarna är ganska uppenbar. Och när Marthe avslöjar att hon är gravid blir stämningen inte bättre, precis. Ida och Kristoffer upplever en våt kväll och Kristoffer avslöjar i fyllan och villan att han egentligen inte vill ha det här barnet. Ida gör försök att få sina ägg frysta för att kunna använda vid senare tillfälle. Med eller utan pappa. Sommarstugan blir också föremål för diskussion. Idas ensamhet och sårbarhet gör att en känner empati för henne trots att om hon inte är helt sympatisk. Lillasyster Marthe förefaller ganska barnslig och det är hon som har moderns öra. Föräldrarna var skilda och när fadern dog hade Ida inte träffat honom på två år. Kanske hade Ida haft en bundsförvant i honom? Marie Aubert föddes 1979 och hon debuterade 2016 med novellsamlingen Får jag följa med dig hem. Den kommer på svenska i juli 2020. Jag ser fram emot den.

Vuxna människor passar in på nr 10 i Mias Kaosutmaning, Läs en bok som tilldrar sig på sommaren

Titel: Vuxna människor
Orig:s titel: Voksne mennesker
Författare: Marie Aubert
Förlag: Wahlström & Widstrand
Tryckår: 2020 
Antal sidor: 110

Överstinnan

Wahlström & Widstrand

Ännu en gång fick jag friska upp minnet vad det gäller frihetskriget i Finland, vinterkriget, fortsättningskriget och Lapplandskriget. Det är svårt att förstå hur Finland har kunnat föra krig mot mäktiga motståndare som Sovjetunionen och Tyska riket. Kvinnan som för ordet i Rosa Liksoms nya roman, Överstinnan, personifierar den finska historien. Hon lever väldigt nära den genom sin man , den 28 år äldre Översten. Här förekommer många kända män, som till exempel Överstens gamle gode vän Vidkun Quisling, Himmler, som badade bastu iförd långkalsonger och glasögon och till och med Führern själv. Översten och Överstinnan lever länge samman utan att vara gifta. De älskar verkligen varandra, men i och med giftermålet förändras Översten. Överstinnan ser hur kriget förändrar människor. Hon iakttar vad som händer utan att dra några slutsatser. Hon har tidigt kommit i kontakt med scoutröelsen, lottakåren och skyddskåren och hon hyllar tysk idealism; hemmet, religionen och fosterlandet. Kvinnan ska vara flitig och lydig och bereda sig på att bli mor. Överstinnan avskyr demokrati och liberalism och önskar en stark ledare. Hon lever livets glada dagar vid Överstens sida. Nu sitter hon som åldrad i sitt ensligt belägna blå hus och tänker tillbaka på sitt liv. Tuomas, hennes mycket yngre och numera frånskilde man, kommer varje morgon och kokar gröt åt henne. Hennes liv kan delas upp i fyra delar, barndomen, åren med Översten, livet med den unge Tuomas och så det ensamma livet i stugan vid Lappsjön med den storslagna naturen omkring. Överstinnan känner slutet nalkas; hon ångrar ingenting och har förlåtit de flesta och det mesta. Jag tyckte mycket om den här romanen. Rosa Liksom lägger inte fingrarna emellan. Fascismen och nazismen hade många anhängare i Finland. En och annan insåg väl att efter judeutrotningen skulle de korthalsade finnarna stå näst i tur. Naturskildringen är väldigt fin och framkallar bilder på näthinnan. Överstinnan är inte sympatisk, men det är svårt att inte tycka lite om henne då och då. Romanen är väldigt "tät"; det står mycket på de 173 sidorna.

Titel: Överstinnan
Författare: Rosa Liksom
Översättare: Janina Orlov
Förlag: Wahlström & Widstrand
Antal sidor: 173

Överstinnan passar in på Ugglans och Bokens Läsutmaning Månadens språk som är finska

Regnmannen

Ett förledande omslag, ett behagligt format och undertiteln: en trädgårdsberättelse fick mig att låna hem Regnmannen. Jag ville också ge Jonas Karlsson, skådespelare, dramatiker och författare, ytterligare en chans. Har inte varit så förtjust i det jag läst tidigare. Tyvärr gick det inte så bra den här gången heller. Det är välskrivet; språket är det inget fel på, men själva storyn med den stackars misslyckade teaterregissören som nu till råga på allt blivit änkeman, växlar mellan tragik och skröna. Ingmar Karlsson saknar hustrun Inger. I sin ensamhet har han börjat ägna sig åt Ingers rosor och det lyckas han bra med. Grannarna håller han på en armlängds avstånd. Det hade Inger också gjort. Hon var från storstaden och hade svårt att anpassa sig till mentaliteten i den lilla staden. Sonen Erik besöker sin far ganska ofta, men han har svårt med faderns tjurighet och gnäll om sitt onda knä. Han hade trott att Ingmars ensamhet skulle föra dem närmare varandra. Men så enkelt är det inte. Torkan tär på allas trädgårdar och alla vaktar på alla så att ingen vattnar med slang. Ingmar har en hemlig kran med slang och det börjar gå rykten om Ingmar igen. Därefter blir det skröna av alltihop och jag tappade intresset. Men jag läste hela boken så klart och berättelsen nyktrade till en stund innan slutet.

Titel: Regnmannen: en trädgårdsberättelse
Författare: Jonas Karlsson
Förlag: Wahlström@Widstrand
Tryckår: 2019
Antal sidor: 243

En smakebit på søndag

"På en lång stund förstod jag inte vad hon sa. Rösten lät som om den kom långt bortifrån, som om hon ropade till mig tvärs över en blåsig åker. Det susade och drog i hennes ände av luren. Förlåt, sa jag, och tände ljusslingan, vem pratar jag med? Det är Nete, sa hon. Helena, är det du? Jag hade träffat Nete en enda gång, på min artonårsdag för snart tio år sedan. Hon hade en jumpsuit på sig och de gick tidigt, för att. hon hade glömt sitt antihistamin. Ja, sa jag. Din pappa har blivit inlagd. Jag satte mig upp, mina händer var mjuka efter sömnen. Hon sade något mer, som drunknade i en våg av oväsen. Jag kan nästan inte höra dig, sade jag. Får jag prata med honom? Han är inte här. Sedan blev det tyst omkring henne. Var hon inomhus nu? Ja. Ljudet av en dörr som stängdes, nycklar som slängdes på en hård yta, fotsteg och ännu en dörr."

 från sidan 11 i Välsignelser av Caroline Albertine Minor

En smakebit på søndag är en läsutmaning som innebär att vi bjuder varandra på smakebitar utav det vi just läser. Inga spoilers, förstås. Denna veckan är det Marie på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten som håller i tyglarna.
Fler smakebitar HÄR

En smakebit på søndag

Den här veckan är det Marie på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten som handhar  läsutmaningen En smakebit på søndag. Vi bjuder varandra på smakebitar av det vi just läser. Utan spoilers ska det vara, förstås!

"Ivy satte sig tillrätta bredvid Kasim där han låg på rygg i det vippiga gräset på kyrkogården och blundade. Hon sträckte ut sina ben bredvid hans och arrangerade den långa kjolen så att endast hennes svarta lackskor stack ut, som två svarta utropstecken. Lutad på ena armbågen lutade hon sig troskyldigt över honom och drog igenom sin vanliga repertoar av ämnen - skolan, Arthur, viktorianerna, mat hon avskydde - för att se vilket av dem som skulle roa honom. Utan att öppna ögonen fick Kasim fram cigaretter och därefter en tändare ur byxfickan.  Hon följde med aktiningsfullt intresse det tiruella tändandet följt av det första djupa blosset. " Var försiktig", sa hon. "Du skulle lätt kunna sätta fjutt på det här torra gräset."  Han öppnade ena ögat för att titta på henne och slöt det igen. "Min mamma gillar inte rökning. Hon säger att man får cancer." - "Var kan hon ha fått det ifrån?" Hans nonchalanta sätt skrämde inte bort Ivy, faktum var att det imponerade på henne. Hon antog att han var faster Alices nya pojkvän, och han kunde mycket väl vara den bäste hittills."
Fler smakebitar HÄR.

Från sidan 16 och 17 i Syskonen av Tessa Hadley. Övers.: Amanda Svensson. Wahlström & Widstrand 2018

Nej och åter nej

Wahlström &Widstrand

Jan och Ingrid ska snart fira silverbröllop. De har det bra, säger de ofta till varandra. Särskilt om de jämför med vännerna Marianne och Steinar som inte gör annat än grälar så stickor och strån ryker. Jan och Ingrid har två vuxna söner som fortfarande utnyttjar hemmets faciliteter och dricker vitt vin och äter sushi utan att betala för sig. Ingrid är lektor och Jan arbetar på ett departement. En dag bär det sig inte bättre än att Jan möter Hanne som arbetar på samma ställe som han. Hanne är snart 35. Hon är en orolig själ som ser vännerna stadga sig. Själv har hon försuttit en del chanser av ovidkommande skäl. Jan och Hanne träffas ideligen och sms:ar oavbrutet. De beslutar ofta att de inte ska ses mer, men det håller inte. Till slut måste Ingrid få veta. Jan gråter och förklarar att han inte vill skiljas från Ingrid. Tror jag det! Äta kakan och behålla den. Trygghet och spänning. Men Ingrid följer inte ritningarna. Hon reagerar oväntat. Allt detta kan kan läsas i Nej och åter nej av Nina Lykke, som är professor i genusvetenskap vid universitetet i Linköping. Vägen ligger nu öppen  för Jan och Hanne. Men Hanne saknar omöjligheten och Jan tappar glansen. Ingrid downsizar för att uttrycka det milt. Hon försöker lite halvhjärtat att intressera sig för de män som visar gör närmanden, men det vill sig inte. Människorna i den här romanen har det för bra. De har inget att kämpa för eller emot. Jan önskar sig att något ska stå på spel så att han kan få pröva sina krafter. Vi är inte skapta att hantera all den frihet vi har. Alla kan göra som de vill. Jans medelåldersotrohet är som ett stadium i hans utveckling i likhet med alla andra stadier Den traditionella familjen karikeras. Hanne får ta Sobril för att orka med de obligatoriska familjemiddagarna. Föräldrarna beskrivs som två små rosa grisar som fått en varg i boet. Nina Lykke skildrar skickligt ett överflödssamhälle där människorna varken har mål eller mening med sin färd. Ganska sorgligt, egentligen. I övrigt flyter läsningen friktionsfritt. Nej och åter nej skulle med fördel kunna diskuteras i en läsecirkel, till exempel. Översättningen är gjord av Lotta Eklund.

Simma med de drunknade

Unge Edvard Hirifjell är uppfostrad av sin farfar, Sverre, i Saksum någonstans i Gudbrandsdalen. Han och farfar är potatisbönder med får. Edvards föräldrar är döda och när Edvard frågar farfar om dem säger han att han ska berätta när Edvard blir äldre. Men "... jag upptäckte sanningen för tidigt, och då var det för sent." Edvards sökande efter föräldrarnas historia såsom Lars Mytting berättar det i Simma med de drunknade för honom till Shetlandsöarna och Frankrike. Hans mor, Nicole, föddes i Ravensbrück och räddades därifrån av farfars bror och ärkefiende Einar. Föräldrarna har dött i närheten av Somme och de sexton valnötsträden som står skyddade i minerat område och som spelar en betydelsefull roll i berättelsen. Edvard läser brev, analyserar foton och intervjuar människor.  Allt leder vidare till nya förvecklingar. Edvard, som endast är ett par och tjugo år, förvånar med sin världsvana när han reser iväg. På Shetlandsöarna möter han rikemansflickan Gwen. Hon och Edvard är ute efter samma sak fastän från olika håll och egentligen är de antagonister.  Men naturligtvis blir de kära i varandra trots att de misstror och vaktar på varandra. Hemma I Norge  väntar huldran Hanne, som tror att det är Edvard och hon, så hon flyttar helt sonika in på hans gård medan hon ändå sköter den under hans frånvaro. Släktens historia rullas upp. Den bittra fejden mellan Sverre och Einar Hirifjell har sin grund i politiska meningsskiljaktigheter och ett oskiftat arv
Det är en intressant story, författarens berättarglädje är smittsam, naturskildringarna är väldigt fina - vad det gäller Norge näst intill förälskade -, författarens kunskaper om träd och trä och en del andra specialkunskaper är intressanta. Edvards karaktär är dock inte riktigt trovärdig och romanen hade vunnit på mera koncentration. Några rejäla översättarmissar finns också, bl. a. "Feldwebel Haraldsen tackade farfar för sin insats." Men på det stora hela en spännande roman för dem som gillar släkthistoria, historia ( inte visste jag att Norge och Shetlandsöarna delar ett förflutet!) och äventyr. 
Översättning: Lotta Eklund. Wahlström & Widstrand

Fåfängligheters fåfänglighet

"För att undgå upptäckt är jag ständigt på språng. För att själv göra upptäckter är jag ständigt på språng.
Det är natt. Jag sitter vid min datorskärm. Det har kommit e - post till mig. Jag öppnar den. Det står - Frihet, bara för en natt. "
Om inte Flukten fra virkeligheten tagit semester till den 9 augusti är det smakebiten jag skulle ha bjudit på idag, söndag. Nu blev det istället så att jag i rasande fart läste hela Jeanette Wintersons Powerbook från 2000 i översättning av Ulla Roséen, Wahlström & Widstrands förlag. Den tilldrar sig i cyberrymden med den frihet det innebär. Inget spelar egentligen någon roll; kön, ålder, tid, plats, och så vidare. Berättarjaget skriver berättelsen för/om ett du, som deltar på egen risk. Man går in i berättelsen som en person och lämnar den som en annan. Myter och sagor lämnar stoff till en del av berättelsen som ytterst handlar om människans sökande efter sanning, evig kärlek och allt annat som är omöjligt att finna, men som är värt att sträva efter. Litterära referenser hittar man ofta. En märklig bok som rör sig i gränslandet mellan fiktion och verklighet, skriven på ett lekfullt språk som gör att man svävar igenom de 283 sidorna och villigt låter sig förföras av författarens kapriser. Och det är en typisk understrykningsbok - full av aforistiska formuleringar. Innehållsförteckningen kallas Meny: man öppnar hårddisken, väljer nytt dokument, söker, väljer, startar om, tömmer papperskorgen och sparar.

Kaosutmaning 2015