Mrs Ganapathys blygsamma triumf

Ugglan & Boken: Novellresan juli: Indien

Första Indien - novellen: Mrs Ganapathys blygsamma triumf. Av Manjula Padmanabhan

Redan klockan sex på morgonen har mrs G tagit det första av tre dagliga bad. Nu sitter hon och grubblar över sin hopplösa yngsta dotter. De två äldsta har skött sig exemplariskt och är därtill mycket vackra. De har gift sig med bra män och fått trevliga, välartade barn. Men den yngsta. Hon har envisats med att flytta från hemmet i Madras till Bombay för studier. Hon har klippt håret väldigt kort - som en igelkotte - och bär jeans och säckiga skjortor. Vilken indisk man vill ha en sådan hustru? Mrs Ambu en barndomsväninna till mrs G har två söner som studerat i USA. Nu har de återvänt till Indien för att skaffa sig indiska hustrur. Ryktet går; det köps dyrbara sariblusar, smycken och sandaletter. Mrs G:s hem blir en sorts sambandscentral. Mödrarna preparerar sina döttrar, men ingen tänker på mrs G:s yngsta i sammanhanget. Förväntningarna trissas upp. Alla kommer att träffas vid en bröllopsmottagning. Då visar det sig att den yngste, mest attraktive unge mannen har funnit sin brud i Bangalore. Mrs Ambu har alltså bara en son att visa upp och den sonen vill ha en modern hustru. Och plötsligt kommer mrs Ambu att tänka på Anjalie, mrs G:s yngsta. Skulle Anjalie vilja träffa mrs Ambus äldste son? Mrs G:s svar känns bra både för henne och läsaren.

Översättare: Boel Unnerstad

Ur Kärlek, uppror och kardemummakärnor. Berättelser från Indien. Tranan 2001

Middagen

Den argentinske författaren César Aira är mycket speciell. På alla sätt. Inte brukar en författare bara sätta sig ner vid det tomma vita papperet och skriva utan att ha planerat titel, handling, början eller slut. Aira börjar med en idé eller en tankelek och en känsla. Och visst brukar författare redigera det de skrivit? Inte Aira. Han började skriva på 1970 - talet och det har blivit 120 titlar om ca 100 sidor. (Kortprosan har en stark ställning i Argentina med förattare som Borges och Cort´zar). César Aira skriver en sida per dag och ger ut tre titlar om året. Han skriver för hand med en reservoarpenna av märket Mont Blanc. Bläcket är svart. Middagen som jag just läst är ovanligt omfångsrik och omfattar 118 sidor. Middagen inleder och avslutar boken. En man i 60 - årsåldern är berättare. Han är tämligen "misslyckad"; han har inget arbete, ingen fru, inga barn och bor hemma hos sin mor. Hon tycker inte att det är något fel på honom alls. De har just varit på middag hos en granne och kommit hem. Modern känner sig lite trött och går och lägger sig efter att ha förmanat sonen att inte sitta uppe för länge. Han slår på TV:n och hamnar mitt i ett hemskt reportage utifrån lördagsnatten. De döda på kyrkogården i Coronel Pringles har rest sig ur sina gravar och rusar mot staden för att jaga endorfiner. De är omöjliga att värja sig mot. En liten flicka slinker in i ett hönshus och gömmer sig under hönstrappan. Skildringen av hur de endorfintörstande zombierna snor in sig i hönsens sittpinnar och varandra medan hönsen kacklar och flaxar och fjädrarna ryker är naturligtvis förfärlig men samtidigt otroligt rolig. Morgonen efter vaknar huvudpersonen: "När jag vaknade nästa morgon kände jag mig deppig redan innan jag visste att jag var deppig." Söndagsdepressionen är den värsta för en man i hans belägenhet. César Aira är ironisk (snällt; Ironi är en hövlighet mot läsaren. Man får inte ta sig själv på för stort allvar, säger han), rolig, sorgsen och helt oförutsägbar. Aira upplever skrivandet som en njutning och en flykt framåt. Hans språk är enkelt medan intrigen är mera komplicerad. James Joyce gör tvärtom och arbetar mera med språket. I Magasinet Konkret talar men om den experimentelle nobelpriskandidaten César Aira. Jag blir nyfiken på att läsa mer av honom.

Nakanos secondhandbutik

Nakanos secondhandbutik är en älskvärd roman av författaren till Senseis portfölj, Hiromi Kawakami. Översättare är i båda fallen Japan - kännaren Lars Vargö. Förlaget är givetvis det helt ovärderliga Tranan. Nakano, butiksägaren, är en spinkig man med skägg och stickad mössa som gärna har en rykande cigarett i ena mungipan. Han och det blyga butiksbiträdet Takeo far omkring och hämtar in gamla föremål som för det mesta inte är några riktiga antikviteter. Nakano tycks inte helt sakna charm. Han är gift för tredje gången och har ett barn med vardera frun. Dessutom håller han sig med en älskarinna som han besöker förebärande bankärenden. Berättare är Hitomi. Hon är en skarp iakttagare, passar affären och läser böcker mellan kunderna. Mellan Takeo och Hitomi växer något fram. Det går trögt men något är på gång. "När Takeo log kändes det som om han var mer känslolös än när han inte gjorde det", sägs det om honom. Hitomi gör sig inga illusioner. Maten beskrivs ingående i romanen och det är väldigt intressant. Chiichiku - fiskkorv med ost, kycklingskinn i vinäger, vegetarisk nudelsoppa med böngroddar, kinesisk gräslök och bambuskott. Alla japanska uttryck förklaras och översättaren ger ger några goda råd i förordet. Människorna i butiken och deras relationer med varandra och kunderna beskrivs fint. Nakano delar ut goda råd om kärlek till Hitomi. En häpnar lite över den öppenhjärtiga tonen dem emellan. Nakanos secondhandbutik är ingenting för den som vill ha action. men för den som gärna läser om den lilla människan i de små sammanhangen och vill veta hur de lever och tänker är detta en bra bok. En stillsam humor glimtar till ibland och en kan inte låta bli att tycka om de här människorna och deras sätt att hantera sina liv. Stilen passar väl med innehållet. Stämningen är ofta lite vemodig men den kan också vara måttfullt uppsluppen. Inget går till överdrift. Hitomi Kawakami är mycket läst i Japan och nu hoppas en bara att det översätts mera av henne.

Titel: Nakanos seondhandbutik

Författare: Hitomi Kawakami

Översättare: Lars Vargö

Förlag: Tranan

Tryckår:2023

Bröst & ägg. En sommarberättelse

Bröst & ägg av Mieko Kawakami liknar inget jag läst tidigare. Undertitel: En sommarberättelse. Och det är inte svårt att förstå att romanen väckt uppståndelse i hemlandet Japan. Berättelsen tilldrar sig i Tokyo och Osaka och handlar om kvinnor i olika åldrar och livssituationer. Huvudpersoner är Makiko, 39, värdinna på en bar; hennes syster Natsuko, 30, bokhandelsbiträde med författarambitioner som också är den som berättar och som bor i Tokyo; Midoriko, 12, dotter till Makiko. För tillfället talar inte Midoriko med sin mor. Hon skriver dagbok och oroar sig över att hon börjar få bröst, mens och hur barn blir till. Modern å sin sida tänker sig bröstförstoring något hon knappast har råd med. De lever i en värld som är männens. Kvinnorna är ofta ensamstående mödrar. Männen/papporna lyser med sin frånvaro. Kvinnorna upplever att de har det bättre utan dem. Nativiteten i Japan sjunker. Natsuko och hennes vänner diskuterar ofta barn eller inte barn. Sex kostar mer än det smakar. Bättre med assisterad befruktning. Ensamstående kvinnor får inte adoptera. IVF är förbehållet par. Natsuko börjar längta efter ett barn. Hon kan inte riktigt reda ut varför. Men hon vill möta sitt barn. Ouda, en donator med gott självförtroende, försäljarsvada och ovanligt hög spermiekoncentration i sin säd, erbjuder sina tjänster. Natsuko finner honom motbjudande och självbelåten. Donatorsbarnens rätt till sitt ursprung diskuteras mycket. Natsuko läser en bok där donatorsbarn intervjuats. Detta är ett egoistiskt vågspel och inte alls för barnets skull. Romanen tilldrar sig mellan 2008 och 2019. Det är en modern författare som skriver om ett modernt Japan. Mieko Kawakami började som popsångerska, bloggare och poet och kallas nu "en ikon för den yngre generationen" och har vunnit en rad priser. Naturligtvis chockerade hon det konservativa Japan, men nu översätts hon världen över. Bröd & ägg är mycket lättläst om än väldigt ordrik. Författaren vill inte kallas feminist, men visst är romanen feministisk. Mieko Kawakami har läxat upp Haruki Murakami för hans unkna kvinnosyn. En känner igen så mycket som är typiskt för Japan. De allmänna badhusen, karaoke, julskyltningen som börjar vid Halloween, jultårtorna, punktliga tåg, trånga utrymmen, Yamanote line, Shinkansen, izakayaställen och köerna framför varje tågdörr. Jag läser gärna mera från Mieko Kawakamis penna. Det finns inte heller någon anledning att klaga på Yukiko Dukes översättning rån japanskan.

Titel: Bröst & ägg. En sommarberättelse

Författare: Mieko Kawakami

Översättare: Yukiko Duke

Förlag: Bokförlaget Tranan

Tryckår: 2022

Antal sidor: 519

Barfotakvinnan

Barfotakvinnan av Scholastique Mukasonga tilldrar sig i Rwanda där hutuer tvångsförflyttat tutsier från deras land till torra svårodlade områden i Nyamata där soldaterna fortsätter att trakassera människorna. Huvudperson i Barfotakvinnan är den kraftfulla Stefania som är mästare på att ligga steget före soldaterna. Hon hör dem på håll och skaffar undan familjen. Särskilt viktigt är det att flickorna göms. Våldtäkt är ett av folkmördarnas vapen. Inte sällan har soldaterna aids dessutom. Stefania är outtröttlig när det gäller omsorger om de sina. Stefania bygger med egna händer en hydda åt dem och hon vet vad livet som äkta tutsikvinna kräver. Familjen bor i en fyrkantig hydda. Stefania vill har runda väggar som i en riktig tutsihydda av halm, en inzu. Och så blir det. Hon är väldigt fäst vid traditioner, men visar sig vara öppen för en del nyheter såsom underbyxor. "De högtstående" de vill säga de som gå i skola lär hennes dotter som går på gymnasium i Kigali att man måse ha underbyxor på sig. Stefania är också den som håller ordning på giftasvuxna flickor i nejden. Hon iakttar dem diskret och bildar sig en uppfattning om dem och kan ge råd åt giftaslystna unga män. Grannkvinnorna är en tillgång. Men de tar tid. Stefania kan inte passera deras hyddor utan att stanna och prata. Kvinnorna arbetar mycket - ofta med hacka. Söndagseftermiddagarna ägnar de åt skönhetsvård och avlusning av barnen på baksidan av hyddorna som är kvinnornas område. Barfotakvinnan är en roman att älska. Det är mycket Stefanias förtjänst; hon är en favorit. Men en möter många andra kvinnor - och inte minst flickor - också. Berättarjaget heter Scholastique och hon för nog författarens egen talan. Männen finns mestadels med som kollektiv, som soldater. Stefanias man är en god man som hjälper andra flyktingar till rätta men inte ens han har någon framträdande roll i romanen. Madonnan vid Nilen är titeln på Mukasongas tidigare roman som jag absolut vill läsa. Barfotakvinna rekommenderas varmt.

Titel: Barfotakvinnan

Författare: Scholastique Mukasonga

Översättare: Maria Björkman

Förlag: Bokförlaget Tranan

Tryckår: 2022

Mr Potter

Jamaica Kincaid föddes på den karibiska ön Antigua och heter egentligen Elaine Cynthia Potter Richardson. Hon har skrivit flera romaner, bland annat en om sin mor, som hon hatade. Mr Potter handlar om hennes far Roderick Potter, 1922 - 1992, illitterat och med kepsen i hand. Han är taxichaufför och har elva döttrar lite varstans på ön med åtta olika mödrar. Det enda arv de får av honom är sina näsor. Roderick Potter tar inte ansvar för någon av dem. Men så gifter han sig med Yvonne och får en son som han kommer att älska. Vad han inte vet är att sonen inte är hans. En anar författarens skadeglädje. I boken gjuter hon sitt förakt över honom. ”I mitt liv var mr Potter en skugga, en skugga som var viktigare än någon människa jag skulle kunna träffa, en skugga som var viktigare än något jag någonsin skulle se. ”  Annie Victoria Richardson, författarens mor, lämnade Mr Potter när hon var gravid i sjunde månaden. Mr Potters egen mor lämnade bort honom som femåring och gick och dränkte sig.  Jamaica Kincaid har sin egen speciella berättarstil som påminner om muntligt berättande med omtagningar och upprepningar. Det blir en sorts "mässande" som jag mot slutet av romanen känner jag mig lite trött på. Men jag tänker läsa boken om modern, Min mors självbiografi, och boken om brodern som dog i aids, Min bror, och den starkt självbiografiska Lucy. När Elaine Cynthia Potter Richardson som 17 - åring lämnade Antigua för att bli au pair i USA bytte hon också namn till Jamaica Kincaid. Hon började omedelbart läsa kvällskurser och skaffade sig lånekort på biblioteket. Hon är nu professor i African and African American studies vid Harvard University.

Titel: Mr Potter
Författare: Jamaica Kincaid
Översättning: Niclas Nilsson
Förlag: Tranan
Tryckår: 2019
Antal sidor: 191

Fallet Mersault

Det blev som jag trodde. Jag måste läsa om Främlingen av Albert Camus för att ha den i färskt minne när jag läste Fallet Mersault av den algeriske journalisten och författaren Kamel Daoud. Fallet Mersault för den mördade, namnlöse arabens ifrån Främlingen talan. Ett mycket intressant uppslag som innehåller mycket av Algeriets turbulenta nutidshistoria med inbördeskrig och frihetskamp. I främlingen sker mordet på araben 1942 kl två på dagen i brännande sol. Ingen bryr sig om att ta reda på vem han var och i rättssalen fanns det ingen som representerade hans familj närvarande. I Fallet Mersault sker mordet på fransmannen Joseph klockan två en månskensnatt . Offret är känt och mördaren är känd men det blir inte så mycket till rättssak. Det är laglöst land i  samband med att Algeriet blir självständigt från Frankrike 1962. Mördaren är arabens yngre bror Haroun, 27 år. Han har hela tiden sin hämndlystna mor i ryggen. Den äldste sonen Zoudj eller Moussa som han kallas var hennes ögons ljus och hennes trygghet. Nu har han blivit en martyr och hon tycker att hon borde ha fått någon sorts pension. Om Mersault var likgiltig inför sin mor så är Haroun desto mera modersbunden. Hon är halva hans värld och han försöker beskydda henne. Och han känner att hon förväntar sig att han hämnas sin äldre bror. För Haroun är det viktigt att Moussa har fått sitt namn. Det är lika viktigt att döda får sina namn som att nyfödda får det. Man mördar inte lika lätt en människa som bär ett förnamn. I Främlingen skildras slutet på en värld, säger Haroun. Människorna har blivit automater; Mersault ser han som en robot.  Liksom Mersault hatar han alla religioner och all underkastelse. Livet efter mordet är inte längre heligt. Allt känns meningslöst. Haroun inser att modern hindrar honom att få kvinnligt sällskap. Kvinnorna ser det ofullgångna i honom. Alla utom Meriem, som för en tid är nästan som en flickvän. Liksom Mersault avvisar prästen i fängelset avvisar Haroun imamen i Alger. Gud är en fråga inte ett svar. 
Fallet Mersault är en hisnande debutroman som bl. a. belönats med Goncourtpriset. Den kräver en del men ger riklig utdelning. Översättaren Ulla Bruncrona måste ha gjort ett fint arbete. Jag gillar energin och språket i den här boken; parallellerna och olikheterna med Främlingen och de historiska insikterna.

Titel: Fallet Mersault
Orig:s titel: Mersault, contre - enquête
Författare: Kemal Masoud
Förlag: Tranan
Tryckår: 2018
Antal sidor: 184
Översättare: Ulla Bruncrona

Fallet Mersault passar in på nr 2 i Roberts Kaosutmaning 2019: Läs en bok vars författare är från Afrika

Den svarta nattens fånge

Mitt i svarta natten när ingen annan än poliser, vakthavande soldater och herrelösa hundar är ute, bankas en läkare och hans familj upp av män som säger att de har en sårad med sig som behöver tas om hand. Läkaren svarar som han ska att han inte får behandla okända i sitt hem, men det hjälper inte. Han ber att få se häktningsordern och att få veta vad han är anklagad för. De för bort honom och åker rundor i en minibuss och för honom mot ett stenhus. När han ber de unga männen förklara sig blir han slagen och till slut rinner blodet. Läkaren får en bindel runt ögonen. Han hör hur andra häktade hånas och blir slagna. Slutligen kastas han in i en minimal cell - fem handflator på ena hållet och tre på det andra. Här inleder han uppbyggnaden av en fantasivärld för att slippa tänka på den tortyr som kanske väntar honom. Den osmakliga maten blir ännu osmakligare när han upptäcker att den rör sig. En kackerlacka! Mannen i cellen bredvid visar sig vara ägaren till en fotoaffär. Han har varit häktad flera gånger. Läkaren berättar att det är första gången under sitt fyrtionioåriga liv som han varit häktad. Han anklagas nu för att ha behandlat en terrorist. Och han minns en femtonårig pojke som han räddat livet på. Nu återser han pojken som ett utmärglat skelett. Skräcken sprider sig från den fängslade läkaren till läsaren. En fasansfull grymhet och godtycklighet härskar och när läkaren kallas till chefen för anläggningen och denne anslår en vänskaplig ton blir läkaren misstänksam. Med all rätt visar det sig. Novellen berättas i andra person. Den kurdiske författaren Firat Ceweri kommer ifrån turkiska Kurdistan. Han föddes 1959. 1980 flydde han till Sverige och bor numera i Järfälla. Han översätter till kurdiska från flera språk. Hans novell har översatts från kurdiskan till svenska av Zana Servin. Den ingår i Kurdistan berättar: Fåglarna återvänder till bergen Bokförlaget Tranan 2011. Den här novellen passar in på plats nr 17 Läs en novell om ett ämne som du visste mycket litet om i Ugglan&Bokens läsutmaning Läs en novell III.

En smakebit på søndag

En smakebit på søndag skulle varit tillbaka idag efter sommaruppehållet. Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten står för den här läsutmaningen. Vi delger varandra smakbitar av det vi just läser. Enda regeln: No spoilers! Min smakebit kommer ifrån sidorna 11 och 12 i
Alla ger sig av av Wendy Guerra, född 1970 på Kuba. Bokförlaget Tranan 2012
Klicka på titeln så kommer du till förlagets presentation av romanen.

"Min mor har gift sig med en utlänning, en svensk som arbetar på kärnkraftverket. - Fausto, min mors man, är mycket vacker, blond och lång. Han simmar naken, går omkring i bara mässingen, läser tidningen i bara mässingen. Det är alltid samma tidning, den enda med svenska bokstäver. - Vi är de som grannarna skvallrar om. Vi bor i ett elegant område där husen vetter mot havet. Några hus, som vårt som är utlånat till Fausto av staten, vetter mot lagunen. Min mor vill inte att vi fäster oss vid huset, inte vid något annat heller. Vi lever på lån, det är sanningen."

Regn i Nhã Nam

Nhã Nam är en provins och en stad i nordöstra Vietnam. Titelnovellen i Nguyen Huy Thieps novellsamling Regn i Nhã Nam tilldrar sig under tiden som fransmännen kolonialiserade Vietnam. Det pågår fredsförhandlingar mellan den mindre kände frihetshjälten Dê Thám och fransmännen. Förhoppningarna grusas efter ett blodigt slag då Dê Thám dödar alla inblandade fransmän. Parallellt med det historiska skeendet berättas en annan, personlig historia om en kvinna som Dê Thám tvingat till giftermål med en man hon inte vill ha. Men när berättaren återser henne efter ett halvt sekel frågar han henne om hur hennes liv blev. Inte helt överraskande har hon haft det svårt med elak man, svält, krig och umbäranden. Men hon hade stått ut på grund av en enda man... Jag ser det som en berättelse om hur det stora återspeglas i det lilla. Och nu prickar jag av nr
6. Läs en novell som har namnet på en stad i titeln i Ugglan & Bokens novellutmaning. Bokförlaget Tranan. Översättningen är gjord av Tobias Theander.

 

Brända skuggor

Kamila Shamsie är född år 1973 i Pakistan och nu verksam i Storbritannien. Hon arbetar som journalist och kritiker på The Guardian och romandebuterade 1998 med In the City by the Sea. År 2013 var Shamsie inkluderad på Grantas lista över de tjugo bästa unga författarna i Storbritannien. Brända skuggor är den första av hennes romaner att översättas till svenska. 2014 besökte hon bokmässan i Göteborg. Brända skuggor omspänner tre världsdelar och tre generationer med början i Nagasaki 1945. Den unga lärarinnan Hiroko Tanaka skadas svårt av bomben. De tre svarta tranorna på kimonon hon bar brändes in på hennes rygg. Konrad Weiss, den unge man som Hiroko just gift sig med, får sätta livet till. Tre gånger i berättelsen upplåter Konrads syster Ilse sitt hem för Hiroko i olika delar av världen och de blir också mycket goda vänner. Hiroko gifter om sig med en man från Indien, Sajjad Ashraf, och de får en son, Henry, som så småningom väljer att ägna sig åt helt annan verksamhet än både föräldrarna och hans själv tänkt sig. Kamila Shamsie skildrar sextio års dramatiska historiska händelser i olika delar av världen genom den påverkan dessa har på enskilda individer. Vi upplever hur engelsmännen lämnar Indien och hur Pakistan blir en egen stat och så småningom stöder talibanrörelsen i Afghanistan; kärnvapenproven i Indien och Pakistan, 11 september och Guantanamo. Vänskapsband knyts över alla slag av gränser; somliga håller för påfrestningarna, andra inte. Shamsie tycker inte att människan egentligen har någon fri vilja. Vi är alltför beroende av omgivningen och vad som händer i den. Hiroko är navet i romanen. Brända skuggor är författarens femte roman och den enda som finns översatt till svenska. Man skulle önska att det kom några flera.  En mycket lärorik och läsvärdbok. Bokförlaget Tranan. Översättare: Birgitta Wallin

Ett stycke nigeriansk historia

Chinua Achebe (1930 - 2013) är i Sverige  mest känd för sin roman Allt går sönder (Things fall apart); första delen i en trilogi. Andra delen, Inte längre hemma (No longer at Ease) kom ut redan 1960 men har först nu kommit ut på svenska i översättning av Hans Berggren på Bokförlaget Tranan.
Tredje delen, Guds pil (The Arrow of God) förväntas komma ut under 2015.
Inte längre hemma börjar med slutet på historien. Och sedan kommer berättelsen om hur det kunde gå som det gick för den unge nigerianen Obi Okwonko, som fått fyra års utbildning i England, bekostad av Umuofias framstegsunion. Han har förvisso lärt sig mycket i London, men inte - som unionen hoppades - juridik. Obi valde litteratur. Individen mot kollektivet, alltså. När han nu återvänder till Nigeria tas han emot som en celebritet. Fadern, som är kristen, kolliderar ofta med klanens traditioner. Modern, med vilken Obi alltid haft en speciell relation, har åldrats mycket och är sjuk. Obi finner Nigeria mycket förändrat och han känner inte riktigt igen sig. Korruptionen är utbredd; mutsystemet är helt vedertaget. Ryktet har slutligen nått Obis föräldrar att han har en flickvän, som kommer från en utstött familj. Där är det slut med faderns religiositet och modern gör en kraftansträngning och hotar med självmord. Som om inte detta vore nog får Obi dessutom ekonomiska problem och hamnar i en malström av olyckliga händelser. Moderniteten möter traditionen. Modern klagar över att hon har åtta barn och att sju av dem redan lämnat hemmet i jakten på pengar. Redan i Allt går sönder kryddade Achebe sin berättelse med kärnfulla  ordstäv och folkliga liknelser och det fortsätter han med i Inte längre hemma. Obis språk och kultur är igbo och han upptäcker under vistelsen i London vad Nigeria verkligen betyder för honom. Inte längre hemma är en fantastisk skildring av ett land i förändring.  Romanen tilldrar sig på 1950 - talet; Nigeria blir självständigt 1960 - och man har redan börjat förbereda sig för självstyre. Man flyter snabbt genom bokens 224 lättlästa sidor av intresse för tiden, platsen och Obis öde. Chimamanda Ngozi Adicie räknas som Achebes arvtagare. Allt går sönder nämns  också i Americanah. Både Achebe och Adichie referar till Hjärtpunkten av Graham Greene. Naturligtvis måste den ju läggas till läslistan.

En läsupplevelse

Detta är den vackraste bok jag läst på länge!
Sándor Márai (1900 - 1989) skrev dagbok i hela sitt liv med början 1943. Han föddes i dubbelmonarkin Österrike - Ungern, men flydde därifrån några år efter det kommunistiska maktövertaget. Efter många år i exil i Italien och New York hamnade han och hustrun i San Diego i Kalifornien. Sándor Márai är en av de mest kända ungerska författarna. Han skrev dikter, romaner och skådespel på ungerska, vilket var moderns språk. Fadern talade tyska.  På svenska finns Den rätta (1943), Gästspel i Bolanzo (1944), Glöd (2000) och Eszters arv (2002) och Visdomsord för vardagsbruk (2008). I övriga Europa upplevde han en storhetstid på 1990 -talet och det var i Frankrike man uppmärksammade honom först.
Dagbok 1984 - 1989 handlar om de fem sista åren i Marais liv. Han börjar känna av sin kropps förfall; han ser dåligt och måste gå med käpp. Men intellektuellt är det inget fel på honom. Han kommenterar klarsynt läget i världen och håller ett speciellt öga på utvecklingen i Ungern precis som han alltid har gjort. Och han läser; klassiker, ungerska poeter, historikern Edward Gibbon och The portable Edmund Wilson.  Alla hans jämnåriga har gått ur tiden och nu dör också hans yngste bror som varit hans läsare och en levande länk med Ungern. Hustrun L (Lola) är hans allt. De har delat ljuvt och lett i 62 år. Hennes syn och hörsel sviktar och när hon också drabbas av återkommande svimningsanfall blir Sándor Marái anhörigvårdare. Det är rörande att läsa om hur han sköter henne och får förlägga sin läsning mellan midnatt och klockan två på natten efter det att L somnat. När hon måste ha vård hela dygnet får hon vårdplats på sjukhuset. Men först efter det att maken visat ett kontoutdrag som visar att han kan betala sjukvårdskostnaderna. När hon dör blir han mycket ensam och känner att han lever på övertid. Han sitter där med hennes dagböcker och tycker sig få ett brev av henne varje dag. Dessutom talar hon med honom i drömmar om nätterna. Sándor Márai har införskaffat en revolver för att i god tid kunna avsluta sitt liv innan han blir ett vårdfall. 
Jag skulle gärna vilja läsa dagböckerna från början. Dagbok 1984 - 1989 är ett tidsdokument, en berättelse om stor kärlek, en fortlöpande litterär kommentar och ett knivskarpt iakttagande av människans villkor. Det är mänskligt, storslaget och enkelt och jag läser respektfullt.
Översättaren Ervin Rosenberg har skrivit ett förord och Nobelpristagaren Imre Kertész har skrivit ett efterord som han kallar Vittnesbörd om en borgare.
Bokförlaget Tranan står för utgivningen.

Tropiska fiskar

Doreen Baingana, Tropiska fiskar
I fin översättning av Boel Unnderstad.
Bokförlaget Tranan 
 
Tre flickor, Patti, Rosa och Christine varvar sina berättelser från tiden efter Idi Amin i Uganda.
Genom dem får man en bild av familjens historia med en frånvarande fader och en mor som främst ägnade sig åt fadern så länge han levde, det vill säga innan han drack ihjäl sig.
Man anar också vad som  förorsakade hans fall.
Flickorna gick på internatskola. Patti beskriver hungern hon upplevde  i de lägsta klasserna.
De äldre flickorna fick åka hem då och då och ta med sig förnödenheter tillbaka.
Religionen tillmättes stor betydelse, men påverkade naturligtvis flickorna i olika hög grad.
Patti, till exempel, blir frälst och kommer att bli något av hemmadotter.
Christine, den yngsta,  får det största utrymmet alltifrån det första kapitlet när hon som liten smyger sig in i föräldrarnas sängkammare (förbjudet område!) och går igenom moderns smycken och fantiserar kring dem och föräldrarnas förhållande. Det är fint skildrat.
Det absolut starkaste avsnittet i boken har rubriken  Ett tackbrev. Rosa skriver ett brev till den före detta pojkvännen David som smittade henne med HIV. Det är  personligt men ger också en historisk återblick på aidsepidemins utbrott i Uganda
Christine flyttar sedan till ett annorlunda liv i Los Angeles där hon tjänar så mycket pengar att hon kan shoppa allt hon varken vill ha eller behöver. Hon är ensam, främmande och vilsen. Förundrad iakttar hon kulturskillnaderna. Men frågan är om hon vunnit mera än hon förlorat?
Efter åtta år återvänder hon hem och finner allt oförändrat. Utom hon.
Tropiska fiskar är en debut som gör mig nyfiken på nästa alster av Doreen Baingana.
Ingrid  tipsade mig om Tropiska fiskar.

Litauen diktar

 

Litauen diktar: Möte i gryningen. 2005
Det fantastiska Bokförlaget Tranan presenterar 29 poeter från Litauen.
Av de 29 är 8 kvinnor.
Det är en spännande diktsamling som kommit ut femton år efter Litauens återvunna självständighet.
Den är hoppfull och egensinnig. Liana Ruokyté och Juris Kronbergs har översatt.
En oförutsägbar och tongivande poet är enligt författarpresentationen författaren, översättaren, dramatikern, essäisten och litteraturkritikern  
Sigitas Geda, 1943 - .
Vad jag kan se finns endaste en titel på svenska, Fallande ängel i Palanga 2001. 
Tolkning: Ulf Eriksson. Parallelltext på svenska och litauiska.

50 års arrogans

med Rilke, Camus, Derrida...

femtio enfaldiga,
bortspelade, bortrumlade
år av lärande, tänkande, insikter
nästan ett helt liv,
och bara för
att återvända till ängen
vid sjön och ljuset
av fyra stulna tomater

Oplanerat

 

Apropå Annikas Bokbloggsjerka 18 - 21 januari

Två böcker följde helt oplanerat med mig hem från biblioteket (utöver de planerade som reserverats)

När jag kom hem slog mig tanken: Varför just dessa båda titlar. Hur valde jag? Händelsevis vet jag varför det blev Privatliv av den kinesiska författarinnan  

Chen Ran i översättning av Anna Gustafsson Chen och Sönderfall av  

Horacio Castellanos Moya från Honduras och El Salvador; översättning från spanskan av Yvonne Blank. Castellanos Moya lever i exil och är fristadsförfattare i Pittsburgh. 

Sönderfall har kommit ut på Leopard förlag 2011 och är författarens andra roman på svenska. Sanslöshet är den första som kom 2009. 

Privatliv är utgiven på fantastiska Bokförlaget Tranan 2012 och är Chen Rans första titel på svenska.

Det var alltså El Salvador, Honduras, Kina och författarnamnen som avgjorde. 

Omslaget på Privatliv är snyggt; omslaget på Sönderfall tilltalar mig egentligen inte men formatet är trevligt.  Båda titlarna är korta och slagkraftiga.