Lohengrin på Metropolitan

Lohengrin, svanriddaren, är huvudpersonen i Wagners romantiska opera med samma namn.  Musiken skrevs i Dresden 1846-48 och Wagner började komponera baklänges, såtillvida att han började med akt 3 och därefter tog sig av akt 1 och 2 för att avsluta med förspelet. Lohengrin finns med i sägner från olika håll i Tyskland. Henrik Fågelfängaren, Henrik I, den förste kungen av Sachen, artursagan och Graal - diktning är andra teman. Wagner var på väg mot något annorlunda skapande.

Den amerikanska sopranen Tamara Wilson spelar Elsa som skulle gifta sig med Lohengrin. Men hon fick inte fråga honom var han kom ifrån.

Om den elaka, trollkunniga Ortrud, magnifikt spelad av Christine Goerke, fick sin vilja fram skulle Elsas bröllop aldrig äga rum. Hon anklagar falskeligen Elsa för att ha mördat sin bror.

Piotr Beczała, tenor, spelar Lohengrin. Det har han fått lysande recensioner för.

Günther Groissböck, bas, gestaltar kung Henrik I med en alldeles fantastisk röst

Yannick Nézet-Séguin, dirigenten som vägrar frack, är ett charmigt energiknippe som byter tröjfärg efter färgen på scenen i de tre akterna.

Den jättestora kören är alldeles lysande. De är klädda i vändbara caper med olika färger på ut- och insida som används för scenskiften. Oscarvinnaren Tim Yip gör kostym och den storslagna scenografin.

Speltid Cirka 4 timmar och 54 minuter inkl. 2 pauser. (I den första pausen springer man och köper korv. I den andra dricker man kaffe.) Livesänds den 18 mars kl. 17:00. Metropolitan, New York. Produktion: François Girard.

Mets livesändningar når över 2200 biografer i 70 länder på sex kontinenter. Sedan starten 2006 har man sålt mer än 26 miljoner biljetter. Tänk så många som sitter över hela världen på samma gång och ser samma föreställning! Undrar vem som kom på denna lysande idé?

Fedora

Fedora, Umberto Giordanos spännande och hjärtskärande opera sätts nu upp på Met för första gången på 25 år. I titelrollen som 1800 - talsprinsessan Fedora ser vi stjärnsopranen Sonya Yoncheva. 14 januari 2023 visas den live på bio i Sverige. Jag såg den i Laholm på biograf Maxime . Inte tyckte jag att den var så hjärtskärande, men huvudrollsinnehavarna Fedora/Sonya Yoncheva och greve Loris Ipanov/Piotr

Beczala hade väldigt fina röster; speciellt bulgariska Sonya Yoncheva. Hon öppnade munnen och de vackra tonerna bara strömmar ut till synes utan ansträngning. Fedora blir förälskad i en man som visar sig vara den som mördat hennes fästman. Det hela tilldrar sig i St. Petersburg, Paris och en pittoresk villa i Alperna. Scenbytena går mycket smidigt med en statisk scen som utgångsläge. Jag kände inte alls till den här operan tidigare så det var väldigt roligt att se den.

Märket

1666 - 1668 avrättades sju kvinnor för trolldom på Åland. Carina Karlsson har skrivit en roman, Märket, om detta. Romanen bygger helt på verkliga händelser. Författaren har läst protokoll i domboken från 1666 i Ålands landskapsarkiv. Det hela börjar med en träta om några rågnekar. Någon fick inte sin beskärda del vid tröskningen och någon annan fick betala. Där uppstod det ursprungliga agget som sedan växte och bredde ut sig och slutade med att den ena misstänka kvinnan angav den andra. Hustru Karin från Emkarby var den första av de dömda kvinnorna i trolldomsprocessen och den som sedan angav de andra kvinnorna. Kyrkoherden Bryniel Kjellinus och häradshövding Nils Psilander ledde trupperna i kampen mot häxeriet. Om kvinnorna inte ville erkänna fanns ju alltid tortyren med handklovarna. Trollkonorna ansågs ha förbindelse med Satan och ska ha frossat i smörlycka, boskapslycka och  sädeslycka. Under tortyren höll kvinnorna med om allt som kyrkoherden förestavade dem. Nils Psilander hade utbildat sig till präst i Dorpat  med specialutbildning i vidskepelse och utrotande av trollpackor. Han har sin moderna bok från Dorpat och kyrkoherden har sin gamla bok där en kan läsa i Andra Mosebok "Du skall icke låta en trollkona leva". Så småningom började en av nämndemännen att tycka att det hela gick underligt till. Nämndemännen tror mera på bygdens sanning än på maktens.  En följer den unga, starka tvåbarnsmamman Lisbeta Skarp som i det längsta står emot anklagelserna och menar att hennes sunda förnuft ska övertyga kyrkoherde, präst och tolv nämndemän. Lisbeta har ett märke på ryggen som minne av ett par bölder, men detta tolkas som ett Satans märke av kyrkoherden. Alla förhör, tortyren och det växande misstroendet sliter även på härföraren Bryniel Kjellinus så när han kommer hem tar han ut sig på fru och barn. Hustrun till och med misshandlar han. Carina Karlsson har skrivit en väl underbyggd och inkännande roman om en förfärlig tid i Ålands historia. Hon är saklig, lågmäld och välformulerad; hon gestaltar väl den smygande skräcken hos den kvinnliga delen av befolkningen i allmänhet och hos de så kallade trollkonorna i synnerhet. Jag kommer osökt att tänka på likheterna med nutida drev. Formerna är annorlunda men men innehållsmässigt rör det sig om ungefär samma sak.

Med anledning av Ålands 100 - årsjubileum 2021  hade operan "Lisbeta - En trollkona ska du icke låta leva" premiär i juli i Mariehamn.

Titel: Märket

Författare: Carina Karlsson

Förlag: Schildts & Söderströms

Tryckår: 2019

Antal sidor: 275

Ständigt denne Henry James

The Turn of the Screw på Läckö slott 15 juli - 5 augusti Musik Benjamin Britten (1913-1976). Libretto Myfanwy Piper efter en novell av Henry James från 1898. Svensk nyöversättning Catarina Gnosspelius.
		Foto: Julia Margaret Cameron (1815-1879) De föräldralösa barnen Flora och Miles lever på ett slott, ömt vaktade av hushållerskan Mrs Grose. En dag anländer en guvernant, anställd av barnens förmyndare för att ansvara för deras fostran. Det finns bara ett villkor: hon ska verka i tysthet, klara sig själv och aldrig någonsin kontakta honom. Det är sommar. Var dag tycks allt mer strålande. Barnen är förtrollande. De leker - såsom barn gör. Men något närmar sig. En främmande man syns i ett fönster. Miles beter sig underligt, Flora dras mot sjön. Något - eller någon - kommer närmre, närmre, närmre... Så växer historien fram om två spöken som lockar på barnen, får näring av och lever vidare genom dem. Brittens suggestiva, svävande - och ändå oerhört enkla - musik från 1954 rymmer barnramsor, folkvisor, dramatiska dissonanser och smärtsamt vackra melodier. Läs recension HÄR Eja, vore man där!

Madama Butterfly

Madame Butterfly av Giacomo Puccini på Malmö opera.
Föreställningen lutar sig tungt mot Madama Butterfly själv, Cio-Cio-San, som sjungs av Kyunghae Kang och hennes kammar- jungfru Suzuki, Malmöoperans egen Emma Lyrén.
De effektfulla svarta figuranterna (medlemmar ur Malmöflickorna) som glider över scenen fyller flera funktioner. Scenografin är sparsmakad och elegant. Det man saknar i programmet är en förklaring till de textremsor med japanska tecken som då och då glider fram. I dagens tidning reds det hela ut med hjälp av Catarina Ek på Malmö opera. Det rör sig om fyra haikudikter.
I engelsk översättning som följer:

Spring has departed;
Where has it gone,
The moored boat?

The bright autumn moon;
From the dark places,
The voice of insects

The falling blossom
Appears to rejoin the branch,
Oh! A butterfly

The temple,
That lets me take a short-cut through,
A spring butterfly

Den vackra affischen är gjord av Pia Lindgren och Anne Namba.