skip to main |
skip to sidebar
Rut Hillarp
(1914 - 2003) föddes i en mycket religiös familj - modern var evangelist
och fadern var verksam inom Missionsförsamlingen - gifte sig med en
av sina gymnasielärare och flyttade till Stockholm vid 18 års ålder. Det varade
inte länge. Den dynamiske rumänske diplomaten Michail Livada kom emellan. Rut Hillarp åkte till Paris och umgicks med författare, musiker och konstnärer och utnyttjade det kulturella livet till fullo. 1946
- samma år som fyrtiotalsmodernismen i Sverige fick sitt stora
genombrott - debuterade Rut Hillarp med diktsamlingen Solens brunn.
Mottagandet var inte alldeles lysande.1948 kommer den andra diktsamlingen Dina händers ekon och 1950 den tredje, Båge av väntan.
Den första romanen Blodförmörkelse. Lyrisk historia (Livada är mannen i den tvåstämmiga texten) gav hon ut på eget förlag och 1954 kommer hennes andra roman Sindhia
som blir hennes verkliga genombrott. I denna figurerar den stora kärleken i hennes liv, författaren Sivar Arnér. Sindhia utforskar både Paris och
kärleken. Det är en lyrisk och skarpsinnig undersökning av hur män och
kvinnor interagerar i ett förhållande; vem som har makten, vem som
älskar mest, vem som är trogen, o.s.v. Sindhia kom i ny utgåva 2000. Rut Hillarp experimenterade också
med smalfilm under 50-talet.
De vita händerna blev årets smalfilm 1950. Det är en tolkning av Tristan och Isolde som hon gjorde tillsammans med Michail Livada.Tre diktsamlingar, Spegling under jorden, Penelopes väv, Strand för Isolde
(1982 - 1991)har undertiteln: dikter och fotografiska bilder. Rut
Hillarp har illustrerat med sina egna bilder. Hon använder sig mycket av
dubbelexponering gärna ansikten i landskap.
Antikens myter och medeltida
sagor, träd, hav, natt är ofta använda motiv. Rut Hillarp har kallats
den kvinnliga erotikens besjungare. Hon betraktar sig själv som ett erotiskt geni och förebrår Arnér att han inte bär vittne om detta.
Allt handlar om kärlek. Men det är
ingen enkel eller självklar kärlek hon beskriver. Rut Hillarp går på
djupet, problematiserar och de masochistiska inslagen är påfallande.
Rut Hillarp skrev också dagbok. Och hastigt skrivna brev som raskt kastades på lådan var ofta ett sätt för henne att befria sig från det som tryckte henne.
Hon var också översättare och en mycket uppskattad gymnasielärare.
Hennes texter kräver en viss motprestation av
läsaren, men de ger rik utdelning. Rut Hillarp är en mycket intressant
författare som får stort utrymme i Nordisk kvinnolitteraturhistoria.
Men
i Den svenska litteraturen (utg. av Lars Lönnroth och Sverker
Göransson) får hon inte ens plats bland fyrtiotalisterna utan placeras
under den diffusa titeln Kvinnokamp och kvinnolitteratur med bilden
(från Arberarrörelsens arkiv) som syns överst och en bildtext. Det
är allt.
Den understa bilden är tagen under tiden i Paris av Mihail Levada.
Fantastiska professor Birgitta Holm föreläste livfullt, humoristiskt och proffsigt om sin lärare och personlig vän, modernistpoeten Rut Hillarp (1914 - 2003).
Rut Hillarp var långt före sin tid och chockade det litterära etablissemanget med sina erotiska dikter (Solens brunn, som var den första diktsamlingen 1946) och romaner. Den urusla kritiken för debutromanen Blodförmörkelse (1951), som handlar om förhållandet med den demoniske rumänske flyktingen Mihail Livada, den förste professorn i filmkunskap, berörde inte henne mycket. Hon var säker på sin sak.
Hon kunde skriva, hon målade, fotograferade och experimenterade med film.
Allt utfördes i den lilla tvårummaren i Årsta. Mihail Livada hade lagt beslag på det tredje rummet (med egen ingång) och det behöll han även efter det att förhållandet tagit slut.
Den andra stora passionen i Rut Hillarps liv var det svenske författaren Sivar Arnér. Det förhålladet var uppdelat i två perioder med många år emellan. Sivar Arner återkom när han behövde fakta för sin självbiografi...
Rut Hillarps intensiva skaparperioder sammanföll med de perioder då hon hade ett kärleksförhållande.
Under andra Sivar Arnér - perioden tillkom de böckerna med dikter och underbara dubbelexponerade foton av Rut Hillarps hand.
Spegel under jorden. 1982
Penelopes väv. 1985
Strand för Isolde. 1991
Rut Hillarp är inte alldeles lättillgänglig. Men Birgitta Holm tycker att man kan börja med de tre dikt- och fotoböckerna, romanen Sindhia (ny uppl. 2000) och den lilla reseberättelsen Kustlinje från 1963 som (naturligtvis) innehåller en fin kärlekshistoria.
Rut Hillarp. Poet och erotiskt geni är titeln på Birgitta Holms biografi.
Dagboken heter det urval av dagboksanteckningar som Birgitta Holm också gjort.
Kanske tiden äntligen hunnit ifatt den allra tidigaste av modernisterna?
Författaren och litteraturkritikern
Henrik Nilsson skriver i en understreckare om den i Sverige något förbisedde portugisiske modernisten
Fernando Pessoa
(1888 -1935). Först femtio år efter författarens död publicerades Orons bok i bokform - 1991 på svenska. Fernando Pessoa bygger upp ett märkligt universum med många olika heteronymer; Ricardo Reis , Alberto Caeiro och Bernardo Soares är tre av de vanligaste. Fernando Pessoa reser utan att resa egentligen och ofta blir det inåt. Nytt material har tillkommit och Henrik Nilsson tycker att det vore dags för en nyöversättning.
Läs hela Henrik Nilssons spännande artikel HÄR
Björn Kohlström på bloggen Bernur har skrivit en biografi om Virginia Woolf i förlaget h:ströms serie Litterära profiler, Virginia Woolf - en författarbiografi. . Det är alltid lika intressant att läsa om Virginia Woolf - så också denna gången. Kunskaperna, entusiasmen och energin uppskattas. Men inte det otympliga språket och syftningsfelen särskilt i första delen av boken. Och om Virginia Woolf använde sig överdrivet mycket av semikolon så har Björn Kohlström en svaghet för kolon. En förlagsredaktör kunde lätt ha åtgärdat. Kanske skulle jag också önskat en annan disposition av materialet. Men i andra delen av boken när författaren kommer in på Orlando, Ett eget rum, Tre guineas och Vågorna flyter språket smidigare. Björn Kohlströms egen fascination smittar av sig och jag är numera övertygad om att jag måste ge Orlando ännu en chans. Såväl boken som filmen. Virginia Woolf upphör aldrig att fängsla. Björn Kohlström har lyckats med att plocka fram en del sidor av VW och hennes författarskap som jag inte uppmärksammat tidigare. Och jag förstår att man aldrig blir riktigt klar med Jinny, Billygoat , Virginia eller vad hon nu väljer att kalla sig.