Fars rygg

Fars rygg handlar bokstavligen och bildligen om en bortvänd far. Farfar kallas Domaren och agerar som en upplyst despot, något som han tycker är fint. Sonen, berättaren, kastas mellan olika skolor i Norge, Genève och Alexandria. Modern är som en skugga där hon vandrar i sin vita klänning på kornischen längs havet. Du behöver ha något att göra, säger pojkens far till modern. Och så tar han pojken ur skolan och låter moderna bedriva hemundervisning. Inte blir det bättre för det. Varken för pojken eller modern. Pojken står ohjälpligt utanför var han än kommer. Moderns depression ger inte vika. Hon besvarar inga brev från sonen och skriver inga heller. Pojken får vara kvar på skolinrättningarna över storhelgerna och ibland går det flera år mellan gångerna föräldrarna ser sin son. Domaren å sin sida har Majoren, sin egen far, i ryggraden. Ensamheten och utanförståendet ärvs. Domaren är också uppfostrad med hårda nypor. Trots allt saknar sonen sin far och tänker mycket på honom. Förhållandet till modern kan en läsa om i författarens förra bok Mor om natten. Niels - Fredrik Dahl hävdar att hans alkoholmissbruk beror på föräldrarnas relation. Fadern överger modern för en gladare kvinna och lever sitt liv med henne i Alexandria medan modern och sonen bor i Oslo. Jag har både läst och lyssnat på den här boken och tycker att den passar bäst att läsas. Svåra saker avhandlas med enkla, exakta ord. En får försöka sätta sig in i vars och ens speciella situation. Själv funderar jag mycket över modern. Varför gav hon upp  sin son så lätt? Fars rygg är njutbar läsning trots att innehållet är ganska tungt men så fick den också Nordiska Rådets Litteraturpris 2024.
 

Veckans kulturfråga v. 23 2025

enligt O: Veckans kulturfråga v. 23: Vilken kvinnlig författare förtjänar ett pris för sina enastående insatser? Idag delas The Women’s Prize Outstanding Contribution Award ut för första gången. Ett pris som ska gå till en nu levande kvinnlig författare som tidigare nominerats till eller vunnit Women’s Prize for Fiction och gett ut minst fem böcker. Här finns alla tidigare vinnare, men det är också helt okej att du lyfter fram valfri kvinnlig författare som du tycker förtjänar ett pris.

Jag håller med om vartenda ett av dina namn. Först och sist Chimamanda Ngozi Adichie så klart. Vi är flera som tjatar. Sedan har jag en rad andra förslag; en del så självklara att det är skamligt. Jag tjatar i alla lägen om den mångsidiga, allmänt aktade kanadensiskan Margaret Atwood. Och jag tycker att Joyce Carol Oates  skulle kunna få ett erkännande. Elizabeth Strout, Anne Patchett och så klart Anne Enright, som är så fantastisk. Marilynne Robinson borde verkligen uppmärksammas! Igen.

Tisdagstrion v. 23 2025

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord: Tisdagstrion v. 23: Danska författare

1. Tabita av Iben Mondrup. Danska IbenMondrup bodde femton år under sin uppväxt i Grönland. Hennes roman, Tabita, tilldrar sig i byn Upernvik  i Grönland och Humlebæk i Danmark. Eva och Berthel är välbeställda danska handelsmän i byn. De har ett hembiträde som heter Abelone. Hon är 25 år och har redan tre barn som ingen riktigt vet vem som är far till. Barnen i Grönland i mitten på 60 - talet är ofta lortiga och fulla med löss, tycker fru Eva, men de går ju att tvätta av.

2. Tine av Herman Bang. Romanen om Tine kom 1889. Det är en dansk klassiker och som dansk och klassiker är den dubbelt bortglömd i Sverige skriver Karl Vennberg i förordet. Tine är berättelsen om ett tragiskt kvinnoöde som utspelar sig i skuggan av det dansk/tyska kriget 1864. 
Herman Bangs homosexualitet bidrog till känslan av det utanförskap och den ensamhet som också kännetecknar hans litterära gestalter. Han var det moderna genombrottets flaggskepp och påverkade också många andra författare, som till exempel Hjalmar Söderberg och Mathilda Kruse/Stella Kleve.

3. New Forest av Josephine Klougart. Nära nog 700 s. ren njutning. Ett fantastiskt, poetiskt språk, fina metaforer, många aforistiska formuleringar och så mycken igenkänning. Lugnt och eftertänksamt bjuds läsaren in till att tillsammans med författaren gå tillbaka i tiden för att förstå dennas historia. Naturen har stor betydelse i New Forest; men det är ingen romantisk föreställning om den. Hästar och hundar är viktiga djur liksom rävar och fåglar. Den namnlösa författaren är den som berättar.
 

Kallt nog för snö

Kallt nog för snö av den australiensiska författaren Jessica Au är hennes andra roman. Den har blivit hennes internationella genombrott och finns även på svenska i fin översättning av Amanda Svensson. Romanen är inget mindre än en skimrande pärla med ett språk klart som källvatten. En namnlös kvinna ger sig på resa i Japan med sin likaledes namnlösa mamma. Mamman kommer från Hongkong och är måttligt förtjust i resan. Men dottern envisas. De två är ganska främmande för varandra och många tecken tyder på att deras inställning till livet skiljer sig mycket. De vandrar omkring i Tokyo, går på konstmuseer och i affärer. Dottern är mycket ambitiös i allt vad hon företar sig. Hon ägnar sig åt studier i engelsk litteratur. Hon beundrar de grekiska myterna mycket och förvånar sig över deras absoluta odödlighet. De är aktuella och tillämpliga i alla tider. I Kallt nog för snö får läsaren ganska snart en tydlig känsla utav att det som egentligen händer sker under och vid sidan av själva berättelsen. Tokyo och det övriga Japan  döljer sig bakom dimma och ett lätt regn. Det är så vackert. Och tidlöst.

Foto: Charlie Kinross 

Titel: Kallt nog för snö

Författare: Jessica Au 

Översättare: Amanda Svensson

Förlag: Weyler

Tryckår: 2024

Antal sidor: 127 

Idag är det 1 juni

Idag är det 1 juni. Här en dikt av Caj Lundgren (Kajenn)

 

Lärodikt den första juni

 

Var glad min själ åt vad du har,

nu har du hundra sommardar,

och detta är den första.

När solens lopp sin ände tar,

då har du nittionio kvar,

och någon blir den största.

 

Ge noga akt på var du står,

imorgon är med ens igår,

det går så fort att vandra.

Lägg märke till att vad du får,

är hundra sommardar per år,

imorgon är den andra.

 

(Kajenn)

En smakebit på søndag v. 22 2025

astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger driver en söndagsutmaning som går ut på att vi delar med oss av det vi just läser; utan spoilers förstås. Min smakebit v. 22 kommer från Fars rygg av Niels Fredrik Dahl.

"Två timmar senare går far och Domaren tillsammans ner mot Essexen där den står parkerad utanför den stora smidesjärngrinden som leder in till skolområdet. De ska ta adjö. Det har de gjort förr. Far är fjorton år, snart femton. Domaren är på sitt fyrtioandra. Han är en man i sina bästa år. Och far märker att han är otålig att komma iväg. Rundvisningen som en av de amerikanska lärarna har åtagit sig kan inte gå fort nog för Domaren. Far får ett rum och ställer ifrån sig resväskan där. Många av eleverna bor hemma, de är barn till representanterna i Nationernas förbund, de som ska arbeta för världsfreden. Pojkarna sover i östra flygeln och flickorna i den västra. Men undervisningen sker i blandade klasser, något som medför att skolan inte mottar stöd från vare siog värdlandet eller värdstaden. Vi är beroende av internationella donationer, säger han som visar dem omkring och ser menande på Domaren. Domaren som oftast är mycket försiktig med att lägga ut pengar på andra än sig själv har tagit spenderbyxorna på sig och ordnat ett enkelrum åt far. Du är ju inte van att vara med andra, som han säger. "

Fler smakebitar HÄR