M Train

Ett hörn på Café Ino, 21 Bedford Street, NY, mellan kaffemaskinen och fönstret, där sitter Patti Smith i sin svarta rock och stickade mössa. Hon beställer mörkt, rostat kornbröd, olivolja och kaffe. 14 koppar kaffe om dagen stör inte Patti Smiths goda nattsömn, berättar hon i sin senaste bok M Train. Här låter hon tankarna flyga fritt. Hon tänker på sin döde man, Fred "Sonic" Smith, och deras resor och gemensamma tid. Hon tänker på författare hon känt och beundrat som William Burroughs och Jean Genet. Hon förefaller på sätt och visa vara ganska ensam trots alla människor som omger henne. Inte för att hon har något emot det. Helst ser hon deckarserier på TV och känner till både Stieg Larsson, Joel Kinnaman och Henning Mankell. Hon läser mycket och här bär hon länge med sig Fågeln som vrider upp världen av Haruki Murakami och är helt fascinerad av hans värld. Anteckningsbok och penna måste alltid finnas med och Patti Smith säger sig kunna skriva hur mycket som helst om ingenting. Att läsa M Train är som att lyssna till någon som berättar fritt valda delar av sitt liv. Patti Smith är något disträ men oavlåtligt älskvärd. M Train är mera diffus och löst komponerad om man jämför med den tidigare boken Just Kids. Men jag tycker om båda och kan dessutom varmt rekommendera Patti Smiths version av O holy Night

En smakebit på søndag

Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten utmanar oss varje söndag att dela med oss av det vi just läser. En enda regel gäller: No spoilers!

"Min Albertine. Kanske är det fel att tala om sig själv när man skriver om någon annan, men jag undrar verkligen om jag skulle ha blivit som jag är utan henne. Skulle jag ha uppträtt lika stöddigt eller tagit mogtångar med sådan kvinnlig beslutsamhet om inte Albertine hade väglett mig? Skulle mina tidiga dikter ha haft ett så bitande språk om inte Astragal varit den bok som visade mig vägen."
Ur Patti Smiths förord till själva smakebiten som kommer här:

" - När jag satt i fängelse..., sa Julien. Jag visste: "Snacka inte med någon", den smygande gången, liksom från sidan, den fullkomliga och svårbegripliga samhörigheten mellan honom och mig... Ginette hade ju berättat för mig att hennes bror var en "bov", men jag hade i det sett en sorts vänlighet gentemot mig som kom från fängelset... långt innan hon sade det hade jag känt igen Julien. Det finns stigma som är omärkliga för den som inte suttit på kåken: ett sätt att tala utan att låta läpparna vara med, medan ögonen, för att förvilla, uttryckte likgiltighet eller raka motsatsen; handen runt cigaretten, att han valde natten för att göra saker eller bara prata, efter att ha varit tvungen att hålla tyst dagtid." Från sidan 40 i Astragal (1965) av Albertine Sarrazin (1937 - 1967) i nyöversättning av Maria Björkman Natur & Kultur

Robert + Patti = Sant

Robert Mapplethorpe och Patti Smith kom ur helt skilda miljöer. Hans familj var strängt katolsk och han hade fått lära sig att föra sig i sällskapslivet.
Hon kom från en familj där man läste mycket. Far högläste Platon medan mamma stekte köttbullar.
RM och PS utvecklades konstnärligt åt olika håll.Men de arbetade tillsammans och stöttade och uppmuntrade varandra.
Så småningom fann Robert att fotografiet var hans uttryckssätt och Patti Smith skrev texter och tecknade. Det är fascinerande att läsa Just Kids och följa deras utveckling både som konstnärer och kärlekspar. Det är också intressant att se RM:s otroliga bilder på Fotografiska Museet och att se den kortfilm där några av hans modeller och sponsorer kommer till tals och berättar om hur han var att arbeta med. 

Högaktuella

I radio, på TV, i tidningar och tidskrifter och på Fotografiska Muséet i Stockholm:
Patti Smith, amerikansk rockmusiker, sångerska, låtskrivare, poet och Polarpristagare 2011. Hennes självbiografi Just Kids har just kommit ut i pocket.
Robert Mapplethorpe, amerikansk fotograf, nära vän och tidvis sambo med Patti Smith under 60/70-talen och nu aktuell med en utställning på Fotografiska Museet i Stockholm

Läs mer  HÄR