Klassiker som TV-teater

Lånad bild

Nyligen kunde man se en absolut fantastisk rysk dramatisering i fyra delar av Onda andar av Fjodor Dostojevskij i Axess TV. Boken kom ut 1872 och är Dostojevskijs uppgörelse med nihilismen och socialismen i tsarväldets Ryssland. Han hade varit på resa i flera år i Europa och bland annat bevittnat Pariskommunens uppgång och fall. Han var mycket upprörd över förnekandet av Gud. Utgångspunkt för Onda andar är mordet på en ung nihilist som ville bryta med sitt parti och då mördades av sina egna.
I Onda andar kommer två lymlar från Petersburg till en liten landsortsstad och ställer till stor oreda bland befolkningen. Den ene av dem, Stavrogin, är en vacker ung man som alla förälskar sig i. Själv är han lika känslokall som  arrogant och tillsammans med sin vän skurken Verchovenskij gör han mycket ont. Från början uteslöts tre kapitel ur romanen p. g. a. censuren. Först 1921 förelåg Onda andrar i sin fullständiga form. Kapitlena som utelämnats innehöll Stavrogins brott så som han bekände det för en munk. Jag som just börjat läsa Idioten (1869) kände igen både människotyperna, röran i samhället; diskussionerna, intrigerna och inflytandet från utlandet. Inte minst känner jag igen de äldre kvinnorna som är kloka, vimsiga och temperamentsfulla. (Ibland tänker jag på Jane Austens frodiga, skarptungade äldre kvinnor...) I båda fallen betyder Petersburg "ondskan". På bilden ses Stavrogin och min absoluta favorit i serien en låghalt flicka som av alla räknades som efterbliven och som gick ett mycket tragiskt öde till mötes. Jag skulle vilja införliva den här föreställningen med mitt bibliotek, men ännu har jag inte hittat den någonstans. HÄR en bra artikel om Dostojevskij, ondskan och våldet av Maria Bergom Larsson.

Sommaren 2015

Den hemliga trädgården

Frances Hodgson Burnett (1849 - 1924) fick sitt publika genombrott med Little Lord Fauntleroy 1886. 1911 kom The secret Garden, på svenska Den hemliga trädgården, och det blev ännu en succé. Det behövdes. Författarinnan hade syskon att försörja trots att hon själv var ganska sjuklig. Hon gifte sig med en läkare och när hennes son dog i lungsot 1890 hamnade hon i en djup depression. Äktenskapet var inte så lyckligt heller. Den hemliga trädgården skrevs till största delen i en trädgård. Den handlar om 10-åriga, föräldralösa Mary Lennox som kommer  från Indien för att bo hos sin enstörige farbror mr Carver på Misseltwaith i Yorkshire. Mary är en liten försummad flicka och behandlar alla i sin närhet som hon behandlat tjänstefolket i Indien. En liten frispråkig tjänsteflicka, en liten trevlig rödhakesångare och en pojke som i stort sett lever sitt liv på heden i samklang med djur och växter blir väsentliga för Marys uppvaknande och utveckling. En rostig nyckel spelar en viktig roll i berättelsen. Mary hittar den i en av de trädgårdar som omger Misseltwaith med hjälp av sin vän rödhaken och tillsammans med sina båda andra vänner skaffar hon sig tillträde till ett förbjudet utrymme. När Mary sedan utforskar alla de stängda rummen i det stora huset hittar hon sin kusin Colin, en bortklemad och sjuklig men oälskad pojke i hennes egen ålder, Colin styr omgivningen genom sina raserianfall. Mary ser sig själv som i en spegel. Men det dröjer inte länge förrän Mary lindar honom om sina fingrar. När Colin sedan får del av hemligheten börjar hans väg tillbaka. Jag hade inte läst Den hemliga trädgården tidigare. Men jag hade stort nöje av den. Den är en hyllning till heden i Yorkshire, solen, den friska luften, växterna och djuren. Barnen har sin egen hemliga värld som de vuxna inte känner till. Naturbarnet Dickon står som kontrast till drivhusplantan Colin. Dickons mor har elva barn som hon försöjer bland annat med hjälp av Dickons fantastiska grönsaksodlingar. Hon har sin motsats i Marys vackra mor som hellre ägnade sig åt nöjen än åt dottern. Egentligen hade hon helst inte haft något barn alls. Den hemliga trädgården är översatt av Cilla Johnson, hustru till nobelpristagaren Eyvind Johnson, och illustrerad av Martin Lamm.

                                           

I huvudet på en mugglare

Kaosutmaning 2015

Första sommarboken läst! Äntligen har jag läst första delen i serien om Harry Potter, Harry Potter and the Philosopher´s Stone av J. K. Rowling! Först lånade jag hem inläsningen av Krister Henriksson, men den föll mig inte alls i smaken. I stället fick Stephen Fry en chans och hans lika tydliga som underbara engelska kan åtminstone inte jag motstå. Han gör full rättvisa åt Rowlings utmärkta språk. Den tryckta förlagan hade jag också till hands. Ron och Hermione är mina favoriter så här långt. Ron är osofistikerad och lätt att imponera på och Hermione är så matter - of - fact och obekväm att det är en fröjd för örat. Den föräldralöse Harry Potter själv känns osårbar och lyckligtvis behöver man inte tycka synd om honom för hans ensamhet och hemska släktingar. Ugglor och katter; hundar med tre huvuden , halvjättar, mugglare, osynlighetsmantlar och excentriska professorer - inget känns det minsta konstigt. Det påminner om läsningen av Kafka på stranden där man köpte de talande katterna och fiskregnen från himlen utan att höja ett ögonbryn. J. K. Rowling har byggt upp en fantastisk värld som det är ett nöje att stiga in i. Boken är välskriven och jag uppskattar blandningen av realism och absurdism. Dessutom underskattar J. K. Rowling inte sina unga läsare. Den här boken hade jag gärna läst för barnen på den tiden det begav sig. Men som det nu är fortsätter jag på egen hand. (Unbelievable!)