Emma

”Jag ska ha en hjältinna som ingen utom jag kommer att tycka särskilt mycket om”, skrev Jane Austen om sin roman Emma, som av många anses vara hennes främsta roman. Emma kom ut 1816 och 1857 på svenska. Bokens första kapitel börjar så här:"Emma Woodhouse kunde nog anses höra till de lyckligt lottade i livet. Hon av vacker, klok och gladlynt, kom från ett rikt och gott hem och hade trots att hon snart skulle fylla tjugoett inte drabbats av särskilt många sorger och bekymmer." Emmas mor är död. Fadern, Mr Woodhouse, är en spröd och lite krasslig man Emmas syster Isabella är gift och bor i London med man och barn. Emma räknar inte med att gifta sig. Hon ska sköta fadern så länge han finns. Emma är av börd och har pengar. Så är det inte med den föräldralösa Harriet,om bor hos en släkting i byn. Emma beslutar sig för att ta sig an henne; lära  henne fint sätt och förbereda henne för ett förmånligt gifte. Harriet har ordnat ett helt på egen hand med mr Robert Martin, en bonde i byn. Emma gör tummen ner. Hon får Harriet att vända sin håg till mr Elton, prästen i byn. Harriet byter raskt föremål för sin beundran och hon finner att mr Elton är en så fin och lärd man. Men mr Elton har sitt huvud för sig och överraskar både Harriet och Emma. Emma är en produkt av det klassamhälle hon lever i. Börd eller pengar; helst båda delarna var det som var viktigt. Jane Austen beskriver väl hur samhället är skiktat och det finns ett par familjer i byn som Emma inte kan umgås med. Emma och hennes far har en trogen besökare i George Knightley, bror till syster Isabellas man, John Knightley. George Knightley är sexton år äldre än Emma och är den ende som säger emot henne och förebrår henne när hon varit tanklös och sårande. Det finns en tredje moderlös ung kvinna i romanen förutom Emma och Harriet och det är Jane Fairfax. Hon är vacker och spelar piano bättre än Emma. Emma inser att hon är avundsjuk på Jane. Så småningom blir en bekant med hela byn, dess familjer, umgänge och egenheter. Alla artighetsvisiter kan förefalla tröttsamma men har definitivt sitt värde även när de görs mera av plikt än lust. När jag nu läst om Emma har jag också kommit att uppskatta romanen mera. Jag har upptäckt JA:s stillsamma humor och insett att en viss liten utveckling genomgår Emma ändå. Men att kalla Emma en utvecklingsroman är att gå väl långt, tycker jag. Emmas absolut vackraste drag är den oförtröttliga omsorgen om fadern. En mycket bra roman att ha i en läsecirkel. 

Ttel: Emma
Författare: Jane Austen
Översättare: Rose - Marie Nielsen
Förlag: Albert Bonniers förlag
Tryckår: 583 sidor

Emma passar in på nr 34 Läs en bok som filmats i Mias Kaosutmaning 2020

En smakebit på søndag

"Vacker, rik och begåvad, gladlynt till sin natur och uppvuxen i ett trevligt hem tycktes Emma Woodhouse förena bra mycket av livets goda i sin person, och hennes nära tjugoettåriga levnad hade inte bjudit henne många bekymmer eller sorger. Hon var den yngsta av en öm och eftergiven faders tvenne döttrar och hade till följd av systerns giftermål varit härskarinna i hans hus sedan mycket unga år. . Modern hade dött för så länge sedan att hennes smekningar bara var ett obestämt minne för dottern, och hade ersatts av en utmärkt guvernant vars ömhet kunde tävla med en moders. I sexton är hade miss Taylor vistats i familjen Woodhouse, mera som vän än som guvernant, och varit båda döttrarna mycket tillgiven, särskilt Emma.  Förtroligheten dem emellan var närmast ett par systrars. - Bedrövelsen kom emellertid - en lätt bedrövelse - men ingalunda i form av oangenäm självrannsakan. Miss Taylor gifte sig. Förlusten av miss Taylor blev Emmas första sorg. "

Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att vi ger varandra smakebitar ur den bok vi just läser. Utan spoilers, förstås. Den här veckan är det astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger som håller i trådarna.
Fler smakebitar HÄR

The ninth Day of Christmas

Ugglan&Boken: "Den nionde versen i The Twelve Days of Christmas låter så här:

"On the ninth day of Christmas,
my true love sent to me
Nine ladies dancing,
(Eight maids a-milking,
Seven swans a-swimming,
Six geese a-laying,
Five golden rings,
Four calling birds,
Three French hens,
Two turtle doves,
And a partridge in a pear tree")

Temat för The Ninth Day of Christmas blir därför damer/kvinnor eller dans.

Uppgiften för dig som vill vara med är alltså att tipsa om en bok på ett av dessa teman, antingen i bokens titel eller innehåll. Skriv ett eget inlägg om du vill, eller lämna en enkel kommentar här i inlägget." 

I Pride and Prejudice av Jane Austen dansas det på balen på Netherfield Hall som Mr Bingley hyr. Förmodligen dansas det s. k. regency dance

10 kr på loppis

Den här boken är tydligen en fortsättning på Emma av Jane Austen.  

Emma Tennant har skrivit Lek och allvar som kom ut 1996 på Forum i översättning av Lena Torndahl. Jag visste inte att den fanns över huvud taget. Författarnamnet är välbekant. I min hylla står Tess, en berättelse om Thomas Hardy´s Tess som Emma Tennant nu återger berättad ur kvinnlig synvinkel.

Pemberley - Or Pride and Prejudice continued finns också. 

Emma Woodhouse lever i Lek och allvar sitt liv på ett stort gods med en älskande äkta man; lyckligt och bekvämt. Hon älskar fortfarande att agera äktenskapsmäklerska, men ibland blir det inte som hon tänkt sig. 

Originaltiteln är: Emma in love ...

Idén att skriva fortsättningar på klassiker är väl i regel inte så tilltalande, men visst, Emma Tennant ska få sin chans vid tillfälle.
 

Ny radioföljetong börjar 19 juni

Den 19 juni börjar en ny radioföljetong, nämligen sommarklassikern Övertalning av Jane Austen. 
Mirja Burlin läser.
Övertalning är Jane Austens sista roman. Den skrevs 1816 under arbetsnamnet The Elliots och kom ut postumt 1818. Första svenska upplaga 1954! 
Jane Austen hade ifrån början ett annat slut på boken, men eftersom hon kände sig missnöjd med det skrev hon om det. De kasserade kapitlena är nu det enda av Jane Austens sex stora romaner som finns kvar i manuskript. Det förvaras i British Library.
Läs mer om radioföljetongen HÄR

Skånes egen Jane Austen

När jag läser om Skyttes på Munkeboda. Hemliv i Skåne 1830 (1897) av Mathilda Malling (1864 - 1942) slås jag av likheten med en annan roman  som jag nyligen läst om, nämligen Förnuft och känsla (1811) av Jane Austen.
Mathilda Malling föddes på Oskarsfarm utanför Sösdala inte långt ifrån Hässleholm. Som gift hamnade hon i Danmark där hon också slutade sina dagar.
Mathilda Malling skildrar en familj på landet med tre döttrar där åtminstone två är i giftasåldern.
Detta engagerar naturligtvis speciellt den myndiga modern. Majorskan Charlotte Skytte är den som styr huset, familjen och tjänstefolket med fast hand. Majoren brummar i bakgrunden.
Till huset kommer  en ung vacker officer, löjtnant Joachim Skytte, kusin till flickorna, för att gömmas och glömmas efter en skandal vid regementet i Stockholm. Det går naturligtvis på tok. Mellandottern Agneta, den platinablonda, brunögda, väna, blir handlöst och ohjälpligen förälskad. 
Nu är det bara det att föräldrarna lovat bort henne till den tyste baron Nils Stjerne på Marieholm. Det är ett gott och vettigt gifte och Nils Stjerne är mycket förälskad i Agneta. Visserligen är svärmor inte att leka med, men det är ju sådana smällar man får ta.
Den äldre, mera alldagliga systern,  Karin Maria, är en klok och förnuftig flicka och Beata, som är yngst, ser, hör och agerar go-between.
Mathilda Malling har samma sätt att iaktta och skildra människor som Jane Austen. Och de cyniska resonemangen kring kärlek och äktenskap är likartade. I Skyttes på Munkeboda används till och med ordet cynism. Människor förskönas inte; varken till det inre eller det yttre.
Däremot tycker jag att flickorna i Mallings roman har lite mera svängrum än systrarna Dashwood. Och det är mera folklivs- och tidsskildring i Skyttes på Munkeboda. 
Jag har sagt det förut men jag säger det igen. Mathilda Malling är underskattad.

Postum Austen

Övertalning gavs ut efter Jane Austens död. Den och Northanger Abbey kom ut 1818. Nu har Övertalning kommit i ny svensk översättning av Maria Ekman och med ett efterord av Amanda Svensson. Omslaget pryds av ett vackert porträtt av Rosalba Peale målat av Anna Claypoole Peale. Boken är utgiven av Albert Bonniers förlag i behagligt danskt band. Den stod på hyllan i bokhandeln och det var alldeles omöjligt att stå emot.
Jag är mycket nöjd med mitt köp och har börjat läsa så smått. Synd att Jane Austen inte fick fortsätta sitt författande. Övertalning tyder på att det kommit in nya element i författarskapet. Mera känsla, mindre förnuft till exempel.
Maria Ekman har också lagt till intressanta kommentarer till översättningen.
Läs Paulina Helgesons intressanta understreckare i SvD om Övertalning.

Charmerande Catherine Morland

Sicken himla tur att Ugglan&boken ställde till med en Jane Austen - utmaning!
Nu har jag äntligen kommit mig för att se några av de Jane Austen - filmer jag faktiskt äger och haft liggande länge. 
Jag har sett dem alla tidigare men oftast i andra inspelningar.
Igår såg jag Northanger Abbey i en enspelning från 2007. Felicity Jones är absolut bedårande som den renhjärtade, klipska, humoristiska och fantasifulla (sådan blir man av att läsa för många romaner!) men något naiva Catherine Morland. I sällskapslivet får hon i alla fall lära sig att inte alla är att lita på. Isabella Thorpe, förlovad med Catherines bror John, och hennes bufflige bror John ställer till det för Catherine.
Som den spjuveraktige prästen Henry Tilney ser vi JJ Field. Henry Tilney är lika sympatisk som hans far och ädre bror är osympatiska. Som vanligt i Jane Austens romaner gäller det förmögenhet, börd och lämpliga äktenskap. 
Här skojar Jane Austen också lite med skräckromanen. Över huvud taget tycker jag att filmen är ganska munter. De gotiska romanerna The Mysteries of Udolpho ( Ann Radcliffe; 1794) nämns ofta liksom The Monk (1796) av 
Matthew Lewis. Båda omtalas som helt chockerande. De kan bara viskas om... 
Det barnlösa paret Mr and Mrs Allen är vänliga och intresserar sig för Catherine Morland utan att direkt  puffa henne i någon riktning. Catherines föräldrar - och särskilt då modern - är ovanligt coola vad det gäller Catherine och äktenskap. Som vanligt finns det en rad näbbiga småsyskon som kommenterar i bakgrunden. Men Henry Tilney tål att skärskådas.
Den här filmen passade jättebra att se en mörk decemberkväll ensam med kalenderljuset och katten.

Förnuft och känsla

1811 kom  Jane Austens roman Förnuft och känsla ut. Systrarna Elinor och Marianne Dashwood genomlever var sin kärlekssorg. Elinor representerar förnuftet i sammanhanget och Marianne känslan. Lillasyster Margaret är åtskilligt yngre men hon åser det hela med klar och nykter blick och kommenterar klokt och oförfärat. Familjen har drivits från sitt hem när brodern och hans förfärliga hustru ärvt den döde faderns egendom. Kvinnors utsatta situation vid den här tiden är uppenbar. Men även om männen har helt andra möjligheter och friheter är även de ekonomiska fångar. Ett felaktigt val av hustru kan göra dem arvlösa. 

Jag har just sett en filmversion av Förnuft och känsla gjord av BBC 2008. För ovanlighetens skull gillade jag inte skådespelarvalet. Colonel Brandon t. ex. spelas  av David Morrissey. Inte bra. Elinor Dashwood spelas av Hattie Morahan vars ansikte har mer karaktär än skönhet. Ändå beskrivs hon som vacker. Marianne Dashwood  vänjer man sig vid så småningom. Dan Stevens charmiga framställning av Edward Ferrars känns lite  väl lättsam. Nej, jag tror mer på filmen där Alan Rickman pspelar Colonel Brandon. Även om man då får Hugh Grant på köpet...

Världens bästa Darcy

I TV - serien av Stolthet och fördom spelades mr Darcy av Colin Firth! Det kallar jag en Darcy! 
Han är otroligt bra i sin roll.
Elizabeth Bennet spelas av Jennifer Ehle. De matchar varandra fint.
Den goda vackra Jane gestaltas av Susannah Harker och Alison Steadman är en fullständigt överdådig mrs Bennet! Hon lider svårt av sina nerver; kastas mellan hopp och förtvivlan vad det gäller döttrarnas giftermål; viftar framgångsrikt med spetsnäsduken, äter och pratar oavbrutet och på samma gång. Mr Bennet har låtit hoppet fara; de äldre döttrarna är milt överseende medan de två yngsta tycks brås på sin mor. Mellandottern, Mary, står över allt tjafs och trams med baler, bjudningar och kavaljerer. Någon av läsecirkeldeltagarna reflekterade över om hon möjligen representerar författarinnan själv där hon sitter med sina böcker och helst av allt vill vara ifred? Det är väl ingen dum idé?
David Bamber spelar den odräglige prästen mr Collins som fjäskar, svettas, gör sig viktig, sätter sig till doms, krumbuktar sig, friar till Elizabeth och gifter sig med Charlotte Lucas som är en förståndig tös.
Landskapet är betagande; de många vackra hästspannen och vagnarna är fantastiska blickfång liksom de ståtliga husen och mer eller mindre vidsträckta parkerna. Detta är en tid när det är fult att arbeta. Man gör klokt i att ärva och/eller gifta sig rikt. Kvinnornas liv är oändligt mycket mera begränsat än männens. Inte underligt att många blev the madwoman in the attic. Stolthet och fördom skrevs skrevs egentligen redan 1796 - 97 när Jane Austen endast var 21 år. Hur kunde hon vara så klok och skarpsynt vid så unga år?

Fira Jane Austen!

Ugglan & boken
firar Jane Austen i sin snygga blogg. Hon inbjuder också oss andra att vara med med egna inlägg. 
Loggan får man gärna låna.
Firandet pågår fram till och med 16 december, Jane Austens födelsedag.
Deltagarna kan vinna en fin anteckningsbok med Penguins utgåva av Pride and Prejudice som pärm.
Läs mer HÄR

Bra idé!

Darcy och Lizzy

Darcy och Lizzy = Stolthet och fördom.
Jag hade nästan glömt hur klok, skarpsynt, rolig, ironisk och ibland uppfriskande elak Jane Austen är. Jag har läst om Stolthet och fördom - som fyller 200 i år - med stort intresse. Imorgon ska vi diskutera i bokcirkeln.
Jag slås av krassheten i resonemangen om inkomster och hemgifter; börd och klasstillhörighet. De fem systrarna Bennet kommer inte från någon fin familj och har ingen förmögenhet. Dessutom har de mrs Bennet som extra belastning. Mr Bennet slipper undan ganska billigt, tycker jag. Han är visserligen betydligt intelligentare än sin blåsta hustru, men han kan stänga in sig i sitt bibliotek och ta avstånd från såväl hustru som ytliga döttrar. Som den filosof han är, sägs det maliciöst.
Jane är äldst, vackrast, snällast och godast. Lite fadd tycker jag. Hon är Mrs Bennets favoritdotter.
Elizabeth kommer som nummer två. Hon är mera alldaglig i utseendet men är den intelligentaste av systrarna och sin fars favorit. Och hon kan bli vass i ordväxlingar. Jag avnjöt hennes duell med den högfärdiga Catherine de Bourgh på Rosings Park som utsett sig själv till alltings mått - och rättesnöre.
Mary är en tillbakadragen flicka som helst vill umgås med sina böcker vilket ju är besvärligt när man hela tiden måste vara social antingen man har lust eller inte i en oändlig räcka av likartade bjudningar.
Lydia och Kitty är bara ouppfostrade känns det som. Lydia är värst och hon drar med sig Kitty.
Darcy har ju fullt upp med att vara just Darcy. Men han är inte dum. Och han kan ändra åsikt och vågar stå för det. Hans beundrande vän Bingley är snäll men mesig och gör som Darcy säger.
Ovisst är vad männen sysslar med när de inte jagar, fiskar och reser eller är soldater. Gods och förmögenheter är för det mesta förvärvade av någon annan.
Vad kvinnorna sysslar med är alldeles tydligt. Det är inte så mycket de får syssla med över huvud taget.
Nu är det rätt läge att fortsätta med Death comes at Pemberley av P D James medan alla personerna i Stolthet och fördom fortfarande är alldeles levande.

Death Comes to Pemberley

Det var länge sedan jag läste något av P. D. James. Inte för att jag inte haft lust, men det finns ju så oerhört mycket annat. Men Death Comes to Pemberley  kunde jag inte motstå på grund av anknytningen till Jane Austen och Stolthet och fördom.

Mer om författaren

Why detection? av PD James

Recensioner: 
The Independent
SvD
Arbetarbladet

Ulla Danielsson har översatt När döden kom till Pemberley till svenska.
Häst och vagn finns på båda omslagen. Vagnarna ser någorlunda lika ut. 
Men den svenska vagnen ser ut att dras av en enda hästkrake medan den engelska är ett tvåspann
Och färden går åt olika håll...

Läckra omslag

Det är inte bara Penguin Classics som får nya, läckra omslag. I serien Albert Bonniers Klassiker kommer under augusti flera stycken nytugåvor av berömda klassiker med fina omslag. I Älskaren av Marguerite Duras skriver Sara Stridsberg ett nytt förord. Översättning: Madeleine Gustafsson.
Emma av Jane Austen är nyöversatt av Rose-Marie Nielsen.
Den franske löjtnantens kvinna av John Fowles Fowlesöversättning av Claes Gripenberg.