Nu tog den slut. Många sidor var det och jag har njutit av dem alla. George Eliots klassiker Middlemarch. En studie i lantligt småstadsliv med dess myller av människor, fina naturbeskrivningar, djupa människokännedom, humor och ironi. På ett tidigt stadium gjorde jag en personförteckning som jag sedan haft stor nytta av. Handlingen tilldrar sig på 1830 - talet men boken skrevs 1871 - 72. Det är en tid av stora förändringar i landet. Parlamentsreformen dyker upp överallt, järnvägen gör sitt intåg, klassamhället börjar så smått luckras upp, kvinnans ställning förändras. Romanen är full av liv. Middlemarch är ett fiktivt samhälle och livet utspelar sig i stort längs dess huvudgata. Tebjudningarna spelar stor roll. Under dem dryftas det senaste nytt. Bokens huvudperson är den föräldralösa Dorothea Brooke som tillsammans med sin yngre syster Celia bor hos farbrodern mr Brooke. Han är en godmodig, inte speciellt begåvad man som, om en får tro honom själv, varit med om det mesta. Dorothea är en god människa som styrs av sina känslor. Hon vill uträtta något som har någon betydelse. Det tror hon att hon får göra som äkta maka och assistent åt den lärde mr Casaubon som anser sig hålla på med ett banbrytande verk med titeln Nyckeln till alla mytologier. Ganska snart inser Dorothea att hon hoppat i galen tunna. Mr Casaubon är inte så nöjd heller och det anses att äktenskapet var vitt. Syster Celia visste precis hur det skulle gå. Hon avskydde sin svåger från första stund. Men å andra sidan fick hon en av Dorotheas beundrare som äkta man. En annan man som också höll på med något banbrytande inom sitt gebit, läkarkonsten, var den unge doktor Tertius Lydgate. Sin begåvning till trots lyckas han gifta sig med en vacker, ytlig kvinna, Rosamund Vincy, som styr honom med järnhand utan att han märker det. Hon är en sådan kvinna som hela tiden agerar som om hon var iakttagen. En sort för sig är unga Mary Garth. Det är en rejäl tös med mycket karaktär och sunt förnuft. Hon är kär i Rosamunds spelevink till bror, Fred Vincy, och han i henne. Men det blir inget av med det förrän han skaffat sig en försörjning. Mary är obeveklig därvidlag. Jag tycker om nästan alla människorna i Middlemarch med sina fel och brister. Den iskalle mr Casaubon har jag däremot riktigt svårt för och Raffles, som är en illvillig man som starkt påminner om Sméagol i Sagan om ringen. Bankiren Nicholas Bulstrode är egentligen en ful fisk med en del skumma affärer i ryggsäcken, men jag kan förlåta honom för att han gör sin fru Harriet så lycklig. De båda håller varandra högt och deras äktenskap är av det slaget som nästan inte finns. Det finns mycket mer att säga om den här fantastiska klassikern. Och en del av det ska avverkas på lördag när vi ska ha läsecirkel.
Titel: Middlemarch
Författare: George Eliot
Översättare: Hans - Jacob Nilsson
Förlag: Albert Bonniers
Tryckår: 2024
Antal sidor: 981
.jpg)
Inlägg
