1. Anna Karenina av Leo Tolstoj. "Alla lyckliga familjer liknar varandra, men den olyckliga familjen är alltid olycklig på sitt särskilda sätt.” Så inleds Anna Karenina, som handlar om Annas passionerade, olyckliga kärlek till Vronskij. Hennes man förbjuder henne att träffa deras son och Anna lider.
2. Ladivine av Marie Ndiaye; en mycket gripande berättelse om en invandrarkvinna i en parisisk förort. Hon är ensamstående mor med ung dotter som hon önskar det bästa av allting. Dottern skäms för sin mor som är städerska och hennes mål är att ta sig hemifrån så fort det någonsin är möjligt. Modern kärlek är outsinlig. Dotterns kärlekslöshet är plågsam.
3. Grymma april av Ismail Kadaré tilldrar sig i Albanien och handlar om den unge Gjorg Berisha, 26 år, som vet att han måste döda en man för att hämnas mordet på sin bror. Det är en hederssak. Han lyder under bergsbornas sedvanerätt, den s. k. kanun, som kräver blodshämnd. Denna vendetta har pågått i sjuttio år. Det är länge sedan jag läste den här boken, men jag minns att jag blev väldigt tagen av berättelsen och av det vackra, ödesmättade språket; klart och strängt.