Cykelsemester och vuxenmobbning

Fyra kvinnor i 40 -årsåldern ger sig ut på cykelsemester på Österlen sista veckan i augusti.
Jenny, Martina, Petra och Anja har länge varit väninnor och varandras förtrogna. Men under det senaste året har de glidit isär - eller åtminstone har Jenny inte haft kontakt med någon av de andra trots deras anrop. 
I Augustiresan skildrar Anna Fredriksson de fyra kvinnornas inbördes relationer, deras familjeliv, brist på familjeliv, mödraskap eller inte, barndom och yrkesliv.
Allteftersom dagarna går kommer de närmare varandra igen och kan dryfta alla svårigheter.
Den som haft ett riktigt tungt år är Jenny.  Hon avancerar på sitt arbete och blir chef över sina gamla arbetskamrater - män och kvinnor. Det blir inte bra. Hennes manlige överordnade behandlar henne som sekreterare, kaffekokerska och handräckning och ger henne inget stöd alls. Jenny som vill vara en duktig flicka tiger, uthärdar, äter Novalucol och Alvedon och får eksem  och löptränar.
Man följer deras cykeltur mellan sevärdheterna på Österlen; Kivik, Kåseberga, Olof Viktors, Apotekarns i Simrishamn, Stenshuvud och Vitemölla.
Det är tydligt att Anna Fredriksson är väl förtrogen med miljön.
Som vanligt utgår Anna Fredriksson ifrån vissa förhållanden som hon funderar över och bygger sin berättelse runt dem. Och som vanligt har hennes romaner ett driv som gör att man vill veta hur det går. 
Jag kan tycka att det blir lite för många bekännelser i rättvisans namn och att slutet är lite tunt. Men innan dess var det riktigt bra. 

Om Sommarhuset och Lyckostigen skrev jag SÅ HÄR

Sommarhusläsning

Anna Fredriksson, född 1966, är författare och manusförfattare.
Sommarhuset som kom ut 2011, är hennes första roman
Lyckostigen kom 2012. Om den tyckte jag SÅ HÄR.

Sommarhuset handlar om en syskonskara på tre, deras mor som just tagit livet av sig och det sommarhus på en ö i  Stockholms skärgård som hon lämnat efter sig - en stor röd omodern villa.
Eva, 42, är äldst. Anders är sju år yngre och den yngsta, Maja, är hela elva år yngre än Eva.
Modern var frånskild sedan länge. Hon har alltid varit mest intresserad av sitt teoretiska arbete. Papper och böcker var hennes värld. 
Barn, barnbarn och praktiska ting intresserade henne inte. Och ingen förstår egentligen varför hon valde självmordet.
Modern är navet i romanen även om perspektivet är Evas. Eva för i berättelsens början tankarna till gamla tiders hemmadotter. Hon är ensamstående. Sonen har dessutom just flyttat till egen lägenhet
Eftersom familjen inte är van att kommunicera blir det så klart riktigt svårt vid arvsskiftet. Eva är den som haft mest kontakt med modern och som även vistats allra mest i sommarhuset. Hon har också bekostat en tillbyggnad. Alltså har hon sin egen (naiva) uppfattning klar om hur man bör förfara med huset. Svägerskan, Anders hustru, har också en (hemlig) plan och dollartecknen lyser i ögonen på Maja som kommer till ön med sin senaste pojkvän i släptåg.
Det är intressanta teman som Anna Fredriksson utgår ifrån; familjerelationer, syskonrivalitet, placeringen i syskonskaran, mänskliga relationer i allmänhet, fastighetsmarknaden, mm.
Skildringen av skärgårdsön och sommarhuset  andas kärlek och förtrogenhet
Liksom i Lyckostigen finns här ett driv. Man måste se hur det går.  Och slutet är kanske inte så dumt ändå? 
Men jag saknar  fördjupning, mera intresse för personskildringen och också lite svängrum åt läsaren. 
Kanske finns det med i nästa roman, Augustiresan, som kommer ut i - augusti?

Lyckostigen

I tidskriften Skriva 2013: 3 tillfrågas några författare om idéerna som gav upphov till deras respektive romaner. Anna Fredriksson berättade om arbetet med den senaste romanen Lyckostigen (2012).
Hon brukar börjar med något eller några teman som intresserar henne. Därefter väljer hon karaktärer och bygger upp själva historien. Vad det gäller Lyckostigen så ville Anna Fredriksson göra något om styvfamiljer. Vad som händer med människor som vinner stora summor pengar är en annan fråga som intresserar henne. Klassfrågor och mobbning i skolan kommer in i bilden. Och hur mår den som förnekar sin bakgrund och inte bottnar i sig själv? Det vet uppkomlingen Calle (f.d.Kalle) som bor i Vasastaden medan vännerna bor på Östermalm.
Exhustrun Johanna har problem med ekonomin och tonårsdöttrarna.
Calles nya flickvän Fanny har inga problem vare sig med ekonomin eller Calles tonårsdöttrar. Men å andra sidan har hon problem med själva Calle.
Av en händelse hittade jag Lyckostigen i en mig närstående bokhylla. Eftersom jag är lite nyfiken på Anna Fredriksson läste jag den alltså. Det gick snabbt. Den hade ett driv som gjorde att man måste vidare.
Och författarinnan är duktig på tvära kast när man minst anar det.
Men romankaraktärerna är inte speciellt noggrant utmejslade eller psykologiskt trovärdiga. De är helt enkelt redskap och bärare av idéer. Och slutet blev ett stort jaha.
Anna Fredrikssons första bok, Sommarhuset (2011), fick många lovord så för att göra henne rättvisa är det kanske den man borde läsa.