Albert Bonniers förla |
Utan spoilers, förstås.
"Inga hade kilat sig fram mellan några av de bastanta damerna i grå förkläden invid relingen. När hon sköt fram småflickorna makade de sig åt sidorna, med ogillande miner och smala läppar. Men de flyttade på sig. - Hon hade trott att hon skulle vara vit. Men gudinnan var koppargrön i en nyans som påminde henne om en gammal tvåöring som smälter fram ur gatans is om våren. Fartyget var redan på väg in mot kaj och man kunde inte längre se hennes ansikte, bara armen som höll stentavlan och, på den bortre sidan, facklan som som försvann rakt upp i den grå himlen. På kvällarna tänder de ljus däruppe, sade Inga. Det står här i boken."
Från sidan 31 i Swede Hollow av Ola Larsmo. Fler smakebitar HÄR.