Det osynliga templet

Ida Theréns förra roman, Att omfamna ett vattenfall, handlade om June Mansfield, tjänarinna och älskarinna åt Henry Miller. Den är ett exempel på s.k. exofiktion – en roman i jagform men skriven ur någon annans perspektiv. Ida Theréns nya roman, Det osynliga templet. En vision om Hilma af Klint är också exofiktion. Till skillnad från autofiktion. Konstnärinnan Hilma af Klint befinner sig 1928 i London för att för en enda gångs skull ställa ut sina tavlor vid en spiritistisk konferens anordnad av teosofer och antroposofer. Hon är 65 år. 1906 fick hon det första uppdraget av guiderna från andevärlden. När hon fullföljt det dröjde det sju tomma år innan hon fick nästa uppdrag. Det var inte tänkt att hennes målningar var för gemene man och skulle inte visas på utställningar. Hilma af Klint sammanlevde med Thomasine Andersson som varit sjuksköterska åt Hilmas mor. Hilma af Klint var ganska ovarsam med sina vänner och hennes sociala kompetens var inte särskilt utvecklad. Antroposofen Rudolf Steiner var en viktig förebild för Hilma af Klint. Han ägnade inte henne mycket intresse och var måttligt intresserad av hennes målningar. Själv kastades hon mellan hybris och mindervärdeskomplex. Hilma af Klint blev inte berömd förrän efter sin död. Men nu är hon desto mer känd och hennes målningar betingar skyhöga priser. Dessutom pågår en tvist mellan aktörerna i den stiftelse som ska handha Hilma af Klints verk; släkten, antroposoferna och delar av Ax:son Johnson-stiftelsen. Ida Therén är varsam och respektfull i sin framställning av Hilma af Klint. Hon har gjort noggrann research och hennes eget intresse är tydligt. Som läsare får en mycket att fundera på. Hur hade det blivit om Hilma af Klint inte varit en överklasskvinna? Hon behövde inte arbeta för att försörja sig. Hennes bergfasta övertygelse om sitt uppdrag ter sig gåtfull. Hilma af Klint förefaller ha varit en ganska komplicerad person som inte var så lätt att umgås med. Och en undrar om hon någonsin var riktigt glad? Hon kände sig motarbetad från många håll; främst av män. Jag tycker mycket om Ida Theréns sätt att skriva, hennes språk och respekten för de personer hon skildrar. Och hon väcker läsarens intresse för Hilma von Klint. Anna Laestadius Larssons bok Hilma kan läsas som ett bra komplement till Det osynliga templet.

Veckans kulturfråga v. 16 2025

enligt O: Veckans kulturfråga v. 16: Vad planerar du att läsa i påsk? Lagom svår fråga. Jag tänker läsa Judas av Amos Oz. Känns som ett lämpligt projekt under påsken. Av Oz har jag tidigare läst den självbiografiska, underbara romanen En berättelse om kärlek och mörker och novellsamlingen Vänner emellan. Som påskekrim har jag beställt Generation noll av Stefan Ahnhem; hans sjunde spänningsroman med polisen Fabian Risk i huvudrollen. Det har gått tio år sedan en träffade honom senast i Den sista spiken. På samma gång beställde jag Tokyo Express av Seicho Matsumoto, Japans svar på Agatha Christie. Av honom har jag tidigare läst Kvinnan som sålde hästar.

Tisdagstrion v. 16 2025: Bär, frukt och grönsaker

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord Tisdagstrion v. 16: Bär frukt och grönsaker

1. Hjortronmyren av Ulrika Lagerlöf är en kunskapsrik och intressant roman  från Västerbotten. Siv är farmor som hon berättar om sitt liv  som kocka i en skogshuggarkoja i Västerbottens inland. Hon är bara sjutton år när hon kommer dit, men karlarna är snälla och allt går bra. Så småningom gifter hon sig med en snäll och omtänksam man; får barn och barnbarn.

2. Tre äpplen föll från himlen av Narine Abgarjan handlar om en liten isolerad bergsby i Armenien. Författaren är född i Armenien men delar nu sin tid mellan Tyskland och Armenien. Hon skriver på ryska och har fått det prestigefyllda ryska litteraturpriset Jasnaja Poljana - priset. I den lilla byn, Maran, finns inte många familjer kvar och alla yngre människor har lämnat. Sevojants Anatolia är femtioåtta år och yngst i byn. Som läsare kommer man snart in i det enkla bylivet och deltar i människornas göranden och låtanden och fäster sig vid de olika personerna och deras berättelser.

3. Körsbär i snön av Sanna Tahvanainen tilldrar sig i början av 1950 - talet när Sylvia Plath kommer till  New York för att praktisera på modemagasinet Mademoiselle. Hon bor på kvinnohotellet Barbizon tillsammans med med många andra unga flickor.

Varför? Därför! Om första gången. v. 16 2025

Klimakteriehäxan: Varför? Därför! Om första gången

Varför minns jag så väl än i denna dag första gången jag inte fick ett påskägg när alla syskonen fick?  Därför att mamma påstod att de inte trodde att jag brydde mig om det längre! Så dumt! Bara för att jag flyttat hemifrån! Jag blev väldigt sårad.

Varför minns jag så väl första (och enda) gången jag var med pappa på bio? Förmodligen Därför att detta var ett alldeles unikt tillfälle. Vi såg en boxningsfilm om boxaren James J Corbett och hans liv. Gentleman Jim hette den. Det var inte jag som valt den. Senare i livet var jag på en boxningsmatch IRL mellan Bosse Högberg och Gordon Lott i Malmö. Anita Lindblom var också där. Det var en upplevelse. Det var inte jag som valt.  Det var pojkvännen för tillfället.

Varför minns jag så väl första gången jag kom till Japan? Därför att det var i Tokyo och det var såååå mycket folk där i samma höjd över havet som jag. Allt var nytt och främmande och så väldigt trevligt och spännande. Tala om love at first sight!

Varför minns jag så väl när jag fick mitt andra barn (jag minns väldigt väl när jag fick det första också, tro inget annat). Därför att det var en flicka! Jag var så inställd på ännu en gosse att jag blev så löjligt överraskad utav att jag fått världens finaste dotter. Som det kan bli!

En smakebit på søndag v. 15 2025

astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger administrerar läsutmaningen En smakebit på søndag. Vi bjuder varandra på smakebitar av det vi just läser. Utan spoilers, förstås. Min smakebit på søndag v.15 kommer ifrån Innan sanningen avslöjas av Toshikazu Kawaguchi.

" Den femtioettårige Gotaro Chiba var kraftigt byggd, vilket kan ha hängt ihop med att han spelade rugby i gymnasiet och på universitetet, och hans klädstorlek var fortfarande XL. Han bodde tillsamman med sin dotter Haruka, som skulle fylla tjugotre i år. Ha hade uppfostrat henne på egen hand, och inte utan möda. Under uppväxten hade hon fått höra att hennes mamma dött i sjuksäng när hon var liten. Gotaro drev en restaurang som hette Kamiya Shokudo. Det var ett blygsamt litet matställe i staden Hachioji precis utanför Tokyo, där måltiderna oftast serverades med ris, soppa och andra tillbehör, och Hachijo hjälpte till." 

Fler smakebitar HÄR

Veckans meing v. 15 2025

MIN

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord bjuder på en lördagsutmaning som han kallar Veckans mening. Vi delar med oss av en mening som fått oss att stanna upp av någon speciell orsak.  Min Veckans mening v. 15 kommer från I stället för ståndpunkter av Birger Norman. 

"I stället för ståndpunkter väljer jag rörelse."

Fem en fredag v. 15 2025: Högt och lågt

elisamatilda: Fem en fredag v. 15: Högt och lågt 

1. Vad är det högsta du varit (bortsett från i flygplan)? Etna 3 403 m
2. Vad är det lägsta du varit? Förmodligen någon tunnelbanestation
3. Hur nära ekvatorn har du kommit? Sicilien?
4. Har du testat något extremt, som att hoppa bungy-jump eller fallskärm? Nej, verkligen inte. Men jag har åkt forsbåt.
5. Finns det någon gång du har känt dig ”på toppen av världen” – bokstavligt eller bildligt? Det har det nog under min storhetstid när   jag var bäst, störst och vackrast och inbillade mig att jag hade the hole world in my hand. Det var roligare förr.